Filippinerna är strategiskt viktigt för både Kina och USA. Vem kommer det att välja?

Kinas president Xi Jinping håller en välkomstceremoni för Filippinernas president Ferdinand Romualdez Marcos Jr. före deras samtal i Folkets stora hall i Peking, Kinas huvudstad, 4 januari 2023. Xinhua.

Denna artikel av Timur Fomenko, politisk analytiker har 6 januari publicerats på
RT:https://www.rt.com/news/569437-philippines-china-us-relations/. Den har där upphittats och översatts av en läsare. Tack! Jag har sökt på Google och på enskilda svenska etablerade medier efter rapport om mötet i Kina som beskrivs nedan, men ej funnit något.

Filippinerna är strategiskt viktigt för både Kina och USA. Vem kommer det att välja?

Filippinerna har en viktig handelsrelation med Peking, men Washington ser landet som en samlingsplats för eventuella fientligheter i Taiwan.

Ferdinand Marcos Jr, Filippinernas president, inledde 2023 med ett besök i Kina. Där undertecknades 14 bilaterala avtal mellan Manila och Peking.

Mellan de två länderna är denna typ av diplomati inte ovanlig. De är nära ekonomiska partners, där Kina är Filippinernas största exportmarknad och en viktig källa till inkommande investeringar, särskilt som en del av Belt and Road Initiative (BRI). De två länderna har naturligtvis vissa tvister, särskilt när det gäller Sydkinesiska havet, men de har valt att inte låta detta förstöra den större bilden av de bilaterala förbindelserna, åtminstone inte för tillfället.

Men det finns en elefant i rummet som spökar i Manillas förbindelser med Peking, och det är det land som uppfattar sig självt som Filippinernas sanna och rättmätiga herre – Förenta staterna. Samtidigt som Marcos Jr. utvecklar sitt samarbete med Kina utsätts den nyvalde presidenten för stora påtryckningar från Washington för att låta landet öka sin militära närvaro i landet och eventuellt bli indraget i en potentiell krigssituation kring Taiwan, på grund av Filippinernas kritiska geostrategiska läge. Detta har lett till att ö-rikets utrikespolitik har blivit en balansakt som lätt kan leda till en katastrof om något går fel.

Filippinerna är en viktig del av den amerikanska makten i Asien och Stillahavsområdet. Det beror på att landet har den tvivelaktiga positionen att vara det enda land i Asien som har varit en bokstavlig koloni till USA. Öarna, som en gång var ett dominion av det kejserliga Spanien, annekterades av Washington efter det spansk-amerikanska kriget 1898. Kriget var det som gjorde att USA kunde bli en stormakt i Stilla havet, och Filippinerna skulle förbli i USA:s ägo fram till efter andra världskriget, då USA hade slagit tillbaka en japansk invasion av öarna.

Efter att ha blivit självständigt blev Filippinerna naturligtvis en amerikansk allierad. Som en serie öar utanför Sydostasien gör landet det möjligt för USA att projicera militär makt på kontinenten – till exempel genom att använda sina flottbaser under Vietnamkriget. Strax norr om öarna ligger Taiwan och det kinesiska fastlandet. Med tanke på detta strategiska värde ser USA Filippinerna som en kritisk pjäs på schackbrädet i en eventuell framtida konflikt mot Peking. Öarna är viktiga för att hindra Kina från att förverkliga sina anspråk på hela Sydkinesiska havet och slå tillbaka mot en eventuell Taiwan-kontingent. USA kunde inte ha gjort detta tydligare i sina senaste närmanden till Manilla.

Men så enkelt är det inte. Även om Filippinerna hyser missnöje med Peking över omstridda territorier i Sydkinesiska havet och har varit instinktivt USA-vänligt under sin senaste historia, är verkligheten att det också är ett fattigt land, och en anpassning till USA lindrar inte detta tillstånd. Filippinerna behöver en exportmarknad, infrastrukturinvesteringar och kinesisk turism. Kina är inte bara en granne, utan det land i världen som har det bästa läget för att tillhandahålla allt detta. Detta har gjort de bilaterala förbindelserna stabila, trots tillfälliga spänningar om Sydkinesiska havet.

Och som ett resultat av detta beter sig Filippinerna i sin utrikespolitik inte som en öppen allierad till USA, på det sätt som ett land som Japan skulle göra, utan försöker snarare att försiktigt skydda sig mellan Washington och Peking. Denna omorientering av Filippinernas utrikespolitik inleddes med Rodrigo Dutertes presidentskap 2016, som försökte hävda landets geopolitiska självständighet genom att mer aktivt uppvakta Kina, samtidigt som han höll Washington på armlängds avstånd.

Detta berodde på att Dutertes förståelse av vad som utgör nationella intressen – hans förhållningssätt till frågor som brottslighet samt ekonomi – inte överensstämde med USA:s vision. Även om Duterte inte kastade ut USA helt och hållet, vilket framgår av hans beslut att inte säga upp ”avtalet om besökande styrkor”, placerade han landet så att det inte skulle bli en amerikansk ställföreträdare mot Peking, och han förstod att Kina i vissa avseenden var användbart som partner.

Det uppfattas att den nyvalde presidenten Ferdinand Marcos Jr. kan vara mer USA-vänlig än Duterte, särskilt med tanke på arvet från hans far. Hans beslut att inleda året med ett officiellt besök i Kina och försöka få till stånd vad han kallade en ”högre växel” i de bilaterala förbindelserna är dock ett tecken på att denna trend av skydd mellan Washington och Peking i utrikespolitiken kommer att fortsätta. Det är uppenbart att han vid sitt besök kommer att försöka förstärka de ekonomiska banden mellan de två länderna, men också försäkra Kina om att Filippinerna inte kommer att bli en ren militär plattform för USA.

Det återstår dock att se hur detta i slutändan kommer att gå till. Man räknar med att USA år 2023 kommer att försöka öka spänningarna i Taiwan ytterligare. Målet med detta kommer naturligtvis att vara att bryta all enighet och alla harmoniska band mellan Kina och de asiatiska länderna, med målet att projicera sin militära makt ytterligare (som man har gjort med Ukraina). Hur kommer Manilla att navigera i dessa kriser? Hur kommer man att hantera USA:s begäran om mer och mer militärt tillträde? Och hur kommer Kina att hantera denna situation? Även om besöket är lovande på den diplomatiska fronten säger det oss inte mycket om vad som kommer att hända i slutändan.

Kinesiska Global Times har en liknande beskrivning av mötet mellan de två ländernas ledare, med rubriken ”Kina och Filippinerna ska återuppta olje- och gassamarbetet i Sydkinesiska havet och hantera skillnader på rätt sätt: gemensamt uttalande”

Här följer utdrag ur texten:

Besöket är ett uttryck för Marcos uppriktighet och vänskap mot Kina och det kinesiska folket samt för hans starka förtroende för den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan Kina och Filippinerna i den lyckosamma inledningen av det nya året, heter det i uttalandet. De två ledarna bekräftade på nytt att de kommer att fortsätta att hantera havsfrågorna på ett korrekt sätt genom vänskapliga samråd och meddelade att förhandlingarna om ett gemensamt olje- och gas-samarbete kommer att återupptas.

De två ledarna hade ett ingående och uppriktigt meningsutbyte om situationen i Sydkinesiska havet, bekräftade på nytt vikten av att upprätthålla och främja fred och stabilitet i regionen och navigations- och överflygningsfriheten i regionen och enades om att hantera meningsskiljaktigheter på lämpligt sätt med fredliga medel, enligt uttalandet.

Experter sade att potentialen för samarbete mellan Kina och Filippinerna är obegränsad och att de två sidorna har kompletterande fördelar. Kinas enorma marknad är attraktiv för Filippinerna, samtidigt som Kinas kapital och teknik också kan ge stora bidrag till Filippinernas sociala och ekonomiska utveckling.