Vietnam ser en gemensam framtid med Kina

4

Kinas president Xi Jinping (R) överlämnar Kinas vänskapsorder till generalsekreteraren för Vietnams kommunistiska partis centralkommitté Nguyen Phu Trong, Peking, 31 oktober 2022

Denna nya artikel av M.K. Bhadrakumar-5 februari har publicerats på Indianpunchline: https://www.indianpunchline.com/vietnam-sees-a-shared-future-with-china/

M.K Bhadrakumar

 

 

 

 

Det hade något oundvikligt över sig när Vietnams president Nguyen Xuan Phuc avgick för fjorton dagar sedan. Media var fulla av spekulationer i veckor som involverade Phucs nära familjemedlemmar i korruptionsskandaler.

Flera dussin tjänstemän, inklusive två vice premiärministrar, avlägsnades tidigare från sina poster i stora skandaler som involverade prisuppgörelse och tvivelaktiga provisioner för Covid-19-testkit, samt mutor för platser på charterflyg som returnerade vietnamesiska medborgare till landet under pandemin.

Det vietnamesiska kommunistpartiets (KPV) generalsekreterare Nguyen Phu Trongs decenniumgamla anti-korruptionskampanj har tagit fart under de senaste åren och verkar motiveras av oro som slående liknar dem som tagits upp av det kinesiska kommunistpartiet (KKP) och Xi Jinping. för. I grunden är drivkraften bakom det hela KPV:s legitimitet som styrande parti.

KPV:s prioriteringar har förändrats efter decennier av imponerande ekonomisk tillväxt. Vietnam kommer näst efter Hongkong och Singapore när det gäller ekonomisk dynamik i regionen. Om man ska ha en ekonomi som är starkt beroende av handel och utländska investeringar, är det en akut nödvändighet att främja en sund affärsmiljö genom att stävja utbredd korruption för att locka utländska investerare. Inte minst gäller detta i en tid då globala tillverkare har försökt hitta alternativ till Kina för sina leveranskedjor.

Dessutom kan problem i ekonomisk utveckling leda till missnöje bland människor och påverka den sociala stabiliteten, bromsa den ekonomiska tillväxten och i slutändan leda till en förlust av människors förtroende för KPV:s legitimitet. Den Berlin-baserade tankesmedjan The 2021 Corruption Perceptions Index av Transparency International rankade Kina på 66:e plats av 180 länder och Vietnam på 87:e plats, men i poäng säkrade Kina bara 45 poäng av 100 och Vietnam kom på 39:e plats.

Märkligt nog listade den gemensamma förklaringen efter Trongs besök i Peking i november ”förebyggande och kontroll av korruption och negativa fenomen” bland samarbetsområden mellan Vietnam och Kina. Detta var det första besöket på hög nivå från Kina sedan partikongressen i oktober. KPV antar Kinas anti-korruptionskampanjer och har enligt uppgift bett Kina att utbilda sina kadrer för att genomföra antikorruptionsutredningar.

Kinesiska förvaltningsmetoder finns också i Vietnam – ökad kontroll över internet, stärker partiets makt, större statlig närvaro i ekonomin och försvagning av näringslivets utbredda inflytande. Förra året åtalades eller ”disciplinerades” 539 partimedlemmar för korruption och ”avsiktliga fel”, inklusive ministrar, topptjänstemän och diplomater, medan polisen utredde 453 korruptionsfall, en ökning med 50 procent från 2021.

I sitt nyårsbrev för månnyåret för två veckor sedan skrev Xi Jinping till Trong: ”Kina och Vietnam är ett samhälle med en gemensam framtid av strategisk betydelse.” Trong svarade för sin del att han är ”beredd att samarbeta med generalsekreterare kamrat Xi Jinping för att… genomföra strategisk kommunikation om teorier och praxis för båda ländernas respektive socialistiska utveckling, och kartlägga kursen och göra strategiska planer för att säkerställa att relationerna mellan de två parterna och två länder ständigt utvecklas och når nya höjder.”

Motivationen bakom anti-korruptionsinitiativet i både Kina och Vietnam är i grunden att se till att kommunistpartiet fortsätter att ha folkets stöd och därigenom befästa partiets centrala roll i landets politik. KPV ser till sin ”storebror” KKP för att söka en riktning i nästa fas av ekonomiska framsteg som en ”modern och utvecklad socialistisk makt” (målet som sattes upp vid KKP:s partikongress 2021).

Det kan inte vara en slump att de ledande partifigurerna som har avsatts främst representerade den ”västerländska” fraktionen eller den så kallade teknokratiska flygeln, vilket tyder på att Trong också är oroad över partiets ideologiska och moraliska integritet. Trong har enligt uppgift en stark motvilja mot de politiska klientnätverken i partiet ( klient här i betydelsen korrupta relationer etc.).

Phuc är som tidigare premiärminister (2016-2021) allmänt hyllad för att ha genomfört reformer för att gynna affärslivet. En kommentar i Deutsche Welle beskrev Phuc som en ”västerländskt orienterad ledare”. Det stod: ”Han ses som en av de viktigaste teknokraterna i det regerande kommunistpartiet och hade utvecklat nära förbindelser med västerländska huvudstäder under sin tid i ämbetet. Omstruktureringen förväntas cementera makten hos landets säkerhetselit.”

Denna uppfattning delas ofta av västerländska analytiker. Deutsche Welles analys beklagade: ”Vietnams affärsmässiga och politiska relationer med västerländska stater har förbättrats enormt under de senaste åren… Men vietnamesiska företrädare för KPV förblir skeptiska till västerländska avsikter. Många av dem fruktar att västerländska demokratier siktar på regimskifte i enpartistaten, och de reagerar på att utländska organisationer föreläser regeringen om mänskliga rättigheter…

”Den progressiva allmänna säkerhetsapparaten är utan tvekan mest försiktig med interaktion med västerländska demokratier. Samtidigt tappar utländska diplomater snabbt sina mest pålitliga kanaler i partiet, den typen av tjänstemän som informellt ger information och stöd.”

Vissa västerländska analytiker jämför Trongs konsolidering av sin auktoritet med konsolideringen av makten i Kina under Xi Jinping. Bill Hayton, den välkände Vietnambevakaren och författaren (Vietnam: The Rising Dragon ) vid Chatham House (centrum för bland annat brittisk övervakning och strategi) noterade sardoniskt att Vietnams ledare ser KKP ”som en vän i deras kamp för att upprätthålla kontroll över Vietnam”.

Hayton slog hårt: ”Jag tror att det är en varning för att dessa människor faktiskt inte skyndar sig att omfamna USA som en allierad eller något liknande, utan att de bevakar sin egen autonomi, sina egna sätt att göra saker och att de faktiskt ser Kina mer som en ideologisk partner än USA. Och så kommer Kina och Vietnam att försöka balansera sina relationer för alltid. Vietnam kommer inte springande till USA.”

En sådan paranoia härrör troligen från frustrationen över att Vietnam avlägsnar sig från USA:s indo-Stillahavsstrategi vid en tidpunkt då det i maktdynamiken i Asien-Stillahavsområdet kunde ha varit en ”hävstång” för att hålla tillbaka Kina. Väst var tryggt i sitt ständigt växande nätverk av fraktioner inom den härskande eliten i landet.

Phuc hade lett en strävan att förbättra förbindelserna med USA, träffade ofta toppledare och var en regelbunden närvaro vid World Economic Forum i Davos. Trots det är paradoxen att Vietnams ekonomiska politik sannolikt inte kommer att förändras i grunden under partichef Trongs ledning. Den verkliga oro för västerländska ledare är att maktbalansen i KPV och regeringen nu kan skifta mer till Kina och Rysslands fördel.

Avskedandet av Phuc kan ha en enklare förklaring: KPV:s ledning har ledare som är mer direkt involverade i näringslivet, och korruptionen utgör ett existentiellt hot mot partiets integritet och legitimitet.

KPV:s centralkommittés tillkännagivande om Phucs avgång gav Phuc stort beröm. Men den insisterade på att ”han bär ledarens politiska ansvar för att tillåta många tjänstemän, inklusive två vice premiärministrar och tre ministrar att begå orättvisor och misstag som har fått mycket allvarliga konsekvenser… Phuc, som är tydligt medveten om sitt ansvar för att partiet och folket, har skickat in sin ansökan om att dra sig ur sina positioner, sluta arbeta och gå i pension…”

Vi noterar att den av USA:s regering finansierade Radio Free Asia innehöll en kritisk kommentar som drog slutsatsen att ”ombildningen sätter scenen för fler interna maktkamper inför partiledarvalet 2026 … Phuc sågs som en lugnande figur för vietnamesiskt företag och utländska investerare, och hans avlägsnande avslöjar sprickor i toppen av kommunistpartiet.” Kanalen avslöjar sin irritation över att de bäst upplagda planerna att uppmana till regimbyte kan ha omintetgjorts. BBC lade också till en liknande kommentar :

”Att läsa vietnamesisk politik är alltid svårt – kommunistpartiet fattar sina beslut bakom stängda dörrar. Men generalsekreterare Nguyen Phu Trong, som är känd för sin hårda linje, vann en aldrig tidigare skådad tredje mandatperiod på förra årets partikongress och ser till att befästa sin auktoritet genom att ta bort höga tjänstemän som ses som mer västerländska och affärsvänliga. Officiellt sker allt detta i namnet av att bekämpa korruptionen, men det är ett tecken på en maktkamp i toppen av partiet… den sannolika befordran av fler säkerhetsfokuserade tjänstemän till toppen av partiet kommer att vara dåliga nyheter.”

Trong har störtat västvärldens spel. Betecknande nog gjorde han detta efter att ha återvänt från ett framgångsrikt besök i Peking i oktober-november, där Trong och Xi Jinping bestämde sig för att stärka och fördjupa det omfattande strategiska samarbetet och partnerskapet i den nya eran.

Föregående artikelIran och Israel i propagandasystemet
Nästa artikelUSA både dödar ISIS terroristledare ibland – men stödjer också terrorister. Finns belägg?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Vad vi ser i Vietnam är något både klassiskt gammalt, men också en utrikespolitik som fler länder kommer att omfamna i det ganska nya 21:a århundradet: att utrikespolitik handlar om geografi, -och inte värderingar (d.v.s. vad Washingtons alla förvildade tankesmedjor tycker och tänker).

    Den värderingsbaserade utrikespolitiken kommer sakta men säkert att dö ut. Varje land börjar alltmer överallt i världen övergå till en egen, måhända inte nationalistisk, men nationell och regional modell baserad på landets egna historia, traditioner, värden och värderingar -och förutsättningar. Och dessa är aldrig amerikanska.

    Globalismen är döende därför att den värderingsbaserade utrikespolitiken blir alltmera oattraktiv, rentav farligt riskabel, för alltfler länder; som inte vill ta den förr så ”obligatoriska” turen (d.v.s. omvägen) genom Washington.

    Trumpismen såg till att denna sneda avvikande senväg försvann för många länder runtom i världen, när Trump själv satte det första dolkhugget i ryggen på globalismen; d.v.s. en gigantisk amerikanisering av samtliga länder; d.v.s. att all Coca-Cola och alla McDonalds-hamburgare skall smaka och se ut precis likadant överallt. Dessa ideal möglar betänkligt. De ”stulna amerikanska jobben” som Washington självt politiskt skickat ut ur det egna landet, börjar kräva sin tribut.

    Den utrikespolitiska vägen är nu död. Vietnam och Kina har anträtt en regional utrikespolitik baserad på egna förutsättningar och egna traditioner. Washingtons tvångströja eldas upp i alltfler länder överallt i världen. Sydostasien är nu redan klart inne i den post-amerikanska epoken. Det kommer inte vare sig Vietnam eller Kina spela bort. Varför skulle dessa länder ta in en utländsk part -med ”amerikansk vetorätt” i alla frågor- från andra sidan haven? Detta politiska tankehaveri har den europeiska politiken hamnat i, men den asiatiska tagit sig tankemässigt ur. Österländsk klokhet, med andra ord.

    Det är bara Washington som har svar på den omöjliga ekvationen, och möjligen de transatlantiska tomtarna i the Atlantic Council och deras historielösa ”euroatlantiska integration”, som bara innebär att Europa skall styras från och underordnas Washingtons politiska elit.

    Det amerikanska århundradet hann inte börja förrän det tog slut. Och det har Hanoi och Beijing klokt insett. Man låter lika klokt nog nämligen inte djävulen i cowboyhatt ro den asiatiska båten. Denna kloka insikt har tyvärr inte gått upp för de europeiska politiska klasserna.

    Men den första nya värmen för dagen, liksom solen, stiger alltid i öst. Inte i väst. Solen går däremot ned i floden Potomac i Washington, vid den gamla världens koloniala ände. Amerika har till slut hamnat i ett hörn av världen, inte i dess mitt.

    Den politiska insikten kommer med tiden att göra mycket ont i de narcissistiska silikonhjärnorna i Washington.

  2. Inte bara Vietnam utan större delen av den fria världen, utanför de krympande delar som USA härskar över med hotelser, krig och invasioner. Andra länder som exempel är Ryssland, Iran, och Filippinerna, som just har skrivit på ett större avtal med Kina. Detta till trots att USA har under hot återetablerat sig militärt på Filippinerna nyligen. Solomon öarna och Kiribati är andra mindre exempel och otaliga afrikanska och latinamerikanska länder. Taiwan närmar sig alltmer Kina, och KMT har nyligen varit i Peking för att planera Taiwan återanslutning till Kina. USAs desperata aktioner nyligen att försöka stoppa Kina är bara tecken på deras galopperande panik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here