Karta visar länder som stöder västvärldens sanktioner mot Ryssland och länder som inte gör det.
Denna artikeln ”ACURA ViewPoint: Krishen Mehta: Kriget i Ukraina sett ur den globala söderns perspektiv” har publicerats på engelska i Jan Öbergs https://transnational.live/2023/03/06/acura-viewpoint-krishen-mehta-the-ukraine-war-viewed-from-the-global-south/ Översättning: Rolf Nilsson.
Krishen Mehta är styrelseledamot i American Committee for US Russia Accord och Senior Global Justice Fellow vid Yale University. Ursprungligen publicerad på US-Russia Accord
____________________________________________________________________
I oktober 2022, ungefär åtta månader efter det att kriget i Ukraina började, sammanställde University of Cambridge i Storbritannien undersökningar som frågade invånarna i 137 länder om deras syn på väst, Ryssland och Kina. Resultaten i den kombinerade studien är tillräckligt robusta för att kräva vår seriösa uppmärksamhet.
Av de 6,3 miljarder människor som lever utanför västvärlden känner 66 procent en positiv inställning till Ryssland och 70 procent en positiv inställning till Kina.
75 procent av de svarande i Sydasien, 68 procent av de svarande i det fransktalande Afrika och 62 procent av de svarande i Sydostasien rapporterar att de känner sig positivt inställda till Ryssland.
Den allmänna opinionen om Ryssland är fortfarande positiv i Saudiarabien, Malaysia, Indien, Pakistan och Vietnam.
Dessa resultat har orsakat viss förvåning och till och med ilska i västvärlden. Det är svårt för västerländska analytiker att förstå att två tredjedelar av världens befolkning helt enkelt inte ställer upp på västvärldens sida i denna konflikt.
Jag tror dock att det finns fem anledningar till varför det globala syd inte ställer sig på västvärldens sida. Jag diskuterar dessa skäl i den korta uppsatsen nedan.
1. Globala Syd tror inte att västvärlden förstår eller känner empati för dess problem.
Indiens utrikesminister S. Jaishankar sammanfattade det kortfattat i en intervju nyligen: ”Europa måste växa ur tankesättet att Europas problem är världens problem, men att världens problem inte är Europas problem.”
Utvecklingsländerna står inför många utmaningar, från efterdyningarna av pandemin, de höga kostnaderna för skuldtjänst och den klimatkris som ödelägger deras miljöer, till smärtan av fattigdom, livsmedelsbrist, torka och höga energipriser. Ändå har västvärlden knappt ens gett en läpparnas bekännelse till allvaret i många av dessa frågor, till och med när den insisterar på att det globala syd ska ansluta sig till den för att sanktionera Ryssland.
Covid-pandemin är ett perfekt exempel. Trots de globala sydländernas upprepade vädjanden om att dela med sig av den intellektuella äganderätten till vaccinerna i syfte att rädda liv, har ingen västnation varit villig att göra det. Afrika är än i dag den mest ovaccinerade kontinenten i världen. Afrikanska länder har tillverkningskapacitet för att tillverka vaccinerna, men utan den nödvändiga immateriella äganderätten är de beroende av import.
(kanske ingen förlust, med tanke på att just Afrika klarat pandemin väldigt bra utan västs mRNA-vaccin, ö.a.)
Men hjälp kom från Ryssland, Kina och Indien. Algeriet inledde ett vaccinationsprogram i januari 2021 efter att ha fått sin första omgång av Rysslands Sputnik V-vaccin. Egypten inledde vaccinationer efter att ha fått Kinas Sinopharm-vaccin ungefär samtidigt, medan Sydafrika införskaffade en miljon doser AstraZeneca från Serum Institute of India.
I Argentina blev Sputnik ryggraden i det nationella vaccinprogrammet. Allt detta skedde samtidigt som västvärlden använde sina ekonomiska resurser för att köpa miljontals doser i förväg, för att sedan ofta förstöra dem när de gick ut. Budskapet till det globala syd var tydligt – pandemin i era länder är ert problem, inte vårt.
2. Historien spelar roll: vem stod var under kolonialismen och efter självständigheten?
Många länder i Latinamerika, Afrika och Asien betraktar kriget i Ukraina med andra ögon än västvärlden. De ser sina tidigare kolonialmakter omgrupperade som medlemmar i den västerländska alliansen. Denna allians – till största delen medlemmar av Europeiska unionen och Nato eller USA:s närmaste allierade i Asien-Stillahavsregionen – utgörs av de länder som har sanktionerat Ryssland. Däremot har många länder i Asien, och nästan alla länder i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika, försökt att stå på god fot med både Ryssland och väst och undvikit sanktioner mot Ryssland. Kan detta bero på att de minns sin historia som mottagare av västvärldens kolonialpolitik, ett trauma som de fortfarande lever med, men som västvärlden i stort sett har glömt?
Nelson Mandela sade ofta att det var Sovjetunionens stöd, både moraliskt och materiellt, som bidrog till att inspirera sydafrikanerna att störta apartheidregimen. På grund av detta betraktas Ryssland fortfarande positivt av många afrikanska länder. Och när dessa länder väl blev självständiga var det Sovjetunionen som stödde dem, trots sina egna begränsade resurser. Egyptens Aswan-damm, som stod klar 1971, utformades av det Moskvabaserade Hydro Project Institute och finansierades till stor del av Sovjetunionen. Stålverket i Bhilai, ett av de första stora infrastrukturprojekten i det nyligen självständiga Indien, inrättades av Sovjetunionen 1959.
Andra länder har också dragit nytta av det politiska och ekonomiska stödet från f.d. Sovjetunionen, bl.a. Ghana, Mali, Sudan, Angola, Benin, Etiopien, Uganda och Moçambique. Den 18 februari 2023, vid Afrikanska unionens toppmöte i Addis Abeba, Etiopien, hade Ugandas utrikesminister Jeje Odongo följande att säga: ”Vi blev koloniserade och förlät dem som koloniserade oss. Nu ber kolonisatörerna oss att bli fiender till Ryssland, som aldrig koloniserade oss. Är det rättvist? Inte för oss. Deras fiender är deras fiender. Våra vänner är våra vänner.”
Intressant också? Ukraina-Ryssland 2.0 – det större perspektivet och hur du blir lurad av media.
Rätt eller fel, dagens Ryssland ses av många länder i det globala syd som en ideologisk efterföljare till det forna Sovjetunionen. Med ett kärleksfullt minne av Sovjetunionens hjälp ser de nu Ryssland i ett unikt och ofta gynnsamt ljus. Kan vi klandra dem med tanke på den smärtsamma historien om kolonisation?
3. Kriget i Ukraina ses av det globala syd som främst en fråga om Europas framtid snarare än hela världens framtid.
Det kalla krigets historia har lärt utvecklingsländerna att det innebär enorma risker att bli inblandad i stormaktskonflikter, men ger knappt, om ens någon, belöning. Följaktligen anser de att det ukrainska proxykriget handlar mer om den europeiska säkerhetens framtid än om hela världens framtid. Ur det globala syds perspektiv verkar Ukrainakriget vara en dyr distraktion från de egna mest angelägna frågorna. Dessa inkluderar högre bränslepriser, stigande livsmedelspriser, högre kostnader för skuldtjänst och mer inflation, som alla har förvärrats avsevärt av västliga sanktioner mot Ryssland.
I en undersökning som nyligen publicerades av Nature Energy konstateras att upp till 140 miljoner människor kan tvingas in i extrem fattigdom på grund av de kraftigt stigande energipriserna under det senaste året. Höga energipriser påverkar inte bara energiräkningarna direkt – de leder också till prispress uppåt längs försörjningskedjorna och i slutändan på konsumentvaror, inklusive livsmedel och andra nödvändigheter. Denna allmänna inflation drabbar oundvikligen utvecklingsländerna mycket mer än västvärlden.
Västvärlden kan upprätthålla kriget ”så länge det behövs”. De har de finansiella resurserna och kapitalmarknaderna för att göra det, och naturligtvis förblir de djupt investerade i den europeiska säkerhetens framtid. Men det globala syd har inte samma lyx, och ett krig om den framtida säkerheten i Europa har potential att ödelägga säkerheten i hela världen. Det globala syd är oroat över att västvärlden inte fortsätter att föra förhandlingar som skulle kunna få ett tidigt slut på detta krig, med början i det missade tillfället i december 2021, då Ryssland föreslog reviderade säkerhetsfördrag för Europa som kunde ha förhindrat kriget men som västvärlden förkastade.
Fredsförhandlingarna i Istanbul i april 2022 avvisades också av väst, delvis för att ”försvaga” Ryssland. Nu betalar hela världen – men särskilt utvecklingsländerna – priset för en invasion som västmedia gärna kallar ”oprovocerad” men som sannolikt hade kunnat undvikas, och som det globala syd alltid har sett som en lokal snarare än en internationell konflikt.
4. Världsekonomin domineras inte längre av Amerika och leds inte längre av västvärlden. Det globala syd har nu andra alternativ.
Flera länder i det globala syd ser alltmer att deras framtid är knuten till länder som inte längre befinner sig i västvärldens inflytelsesfär. Huruvida denna syn återspeglar en korrekt uppfattning om den förskjutna maktbalansen eller önsketänkande är delvis en empirisk fråga, så låt oss titta på några mätvärden.
USA:s andel av den globala produktionen minskade från 21 procent 1991 till 15 procent 2021, medan Kinas andel ökade från 4 procent till 19 procent under samma period. Kina är den största handelspartnern för större delen av världen, och dess BNP i köpkraftsparitet överstiger redan USA:s BNP. BRICS (Brasilien, Ryssland, Kina, Indien och Sydafrika) hade 2021 en sammanlagd BNP på 42 biljoner dollar, jämfört med 41 biljoner dollar i det USA-ledda G7. Deras befolkning på 3,2 miljarder är mer än 4,5 gånger större än den sammanlagda befolkningen i G7-länderna, som uppgår till 700 miljoner.
BRICS-länderna inför inga sanktioner mot Ryssland och levererar inte heller vapen till motståndaren. Ryssland är en av de största leverantörerna av energi och spannmål till det globala syd, medan Kinas Bälte- och väginitiativ förblir en viktig leverantör av finansiering och infrastrukturprojekt. När det gäller finansiering, livsmedel, energi och infrastruktur måste de globala länderna i syd förlita sig mer på Kina och Ryssland än på väst.
I det globala Syd ser vi också hur samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organization (SCO) expanderar, hur fler länder vill ansluta sig till BRICS och hur vissa länder nu handlar i valutor som förflyttar dem bort från dollarn, euron eller västvärlden. Samtidigt riskerar vissa länder i Europa att avindustrialiseras tack vare högre energikostnader. Detta avslöjar en ekonomisk sårbarhet i väst som inte var så uppenbar före kriget. Med tanke på att utvecklingsländerna har en skyldighet att sätta sina egna medborgares intressen i första hand, är det då inte konstigt att de ser sin framtid mer och mer knuten till länder utanför västvärlden?
5. Den ”regelbaserade internationella ordningen” håller på att förlora trovärdighet och är på tillbakagång.
Intressant också? Priset för att uttala sig mot ett evigt krig
Den omtalade ”regelbaserade internationella ordningen” är bålverket för liberalismen efter andra världskriget, men många länder i det globala syd ser den som något som har utformats av västvärlden och som ensidigt påtvingats andra länder. Få eller inga icke-västliga länder, om ens några, har någonsin undertecknat denna ordning. Syd är inte motståndare till en regelbaserad ordning, utan snarare till det nuvarande innehållet i dessa regler såsom de utformats av västvärlden.
Men man måste också fråga sig om den regelbaserade internationella ordningen gäller även för västvärlden.
I årtionden nu har många i det globala syd sett västvärlden som en världsmakt som får sin vilja igenom utan att bry sig särskilt mycket om att följa reglerna. Flera länder invaderades efter behag, oftast utan tillstånd från FN:s säkerhetsråd. Bland dessa kan nämnas före detta Jugoslavien, Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien. Enligt vilka ”regler” attackerades eller ödelades dessa länder, och var dessa krig provocerade eller oprovocerade? Julian Assange försmäktar i fängelse och Ed Snowden lever fortfarande i exil, båda för att de har haft modet (eller kanske djärvheten) att avslöja sanningarna bakom dessa och liknande handlingar.
Ännu i dag innebär de sanktioner som västvärlden har infört mot över 40 länder betydande svårigheter och lidande. Enligt vilken internationell lag eller ”regelbaserad ordning” använde västvärlden sin ekonomiska styrka för att införa dessa sanktioner? Varför är Afghanistans tillgångar fortfarande frysta i västerländska banker samtidigt som landet drabbas av svält och hungersnöd? Varför hålls venezuelanskt guld fortfarande som gisslan i Storbritannien medan Venezuelas befolkning lever på existensminimum? Och om Sy Hershs avslöjande är sant, enligt vilken ”regelbaserad ordning” förstörde västvärlden Nord Stream-ledningarna?
Ett paradigmskifte tycks äga rum. Vi rör oss från en västdominerad till en mer multipolär värld. Kriget i Ukraina har gjort de internationella skillnader som driver detta skifte mer uppenbara. Delvis på grund av sin egen historia och delvis på grund av nya ekonomiska realiteter ser det globala syd en multipolär värld som ett föredraget resultat, en värld där det är mer sannolikt att dess röst kommer att höras.
President Kennedy avslutade sitt tal vid American University 1963 med följande ord:
”Vi måste göra vår del för att bygga en värld av fred, där de svaga är säkra och de starka är rättvisa. Vi är inte hjälplösa inför den uppgiften eller utan hopp för att den skall lyckas. Med självförtroende och utan rädsla måste vi arbeta vidare mot en fredsstrategi.”
Denna fredsstrategi var den utmaning vi stod inför 1963, och den är fortfarande en utmaning för oss i dag. Rösterna för fred, inklusive rösterna från det globala syd, måste höras.
Att Amnesty ljuger för att försvara USA:s proxies , har man kunnat se även i andra fall. Här är det Kambodjas oppositionsledare Kem Sokha som hävdar det.
Han sa att USA styrde hela operationen om regim ändring.
🇺🇸🇰🇭 Fake rights org ”Amnesty” claims Cambodian opposition leader Kem Sokha was jailed on a ”fabricated treason charge.”
In reality Kem Sokha was caught bragging about how the US was helping him overthrow the Cambodian gov.
He claimed:
”…the USA that has assisted me, they asked me to take the model from Serbia, where they can changed the dictator.
You know Milosevic had a huge numbers of tanks. But they changed things by using this strategy, and they take this experience for me to implement in Cambodia.
I do not do anything at my own will. Their experts, professors at universities in Washington, DC, Montreal, Canada, hired by the Americans in order to advise me on the strategy to change the dictator leader in Cambodia.”
The US conducts sedition across all Southeast Asia including Thailand, Myanmar, & Malaysia – Amnesty lies to defend US proxies in each case.
https://web.archive.org/web/20171111183618/https://www.nationmultimedia.com/detail/breakingnews/30325945
03/12/2023 09:15:31
BRICS-länderna ligger före G7 när det gäller andel av världens BNP
Delstaterna i BRICS-gemenskapen (Ryssland, Brasilien, Indien, Kina, Sydafrika) kunde visa ett högre ekonomiskt resultat för det senaste året än vad G7-länderna gav i den slutliga jämförelsen. I synnerhet gäller detta BNP vid köpkraftsparitet.
Enligt det jämförande analytiska betyget gav BRICS-länderna 31,5 % och G7-länderna – 30,7 %. Denna indikator presenterades av den amerikansk-brittiska globala finansmarknads- och infrastrukturdataleverantören Refinitiv.
Analytiker förlitar sig på dessa torra siffror, och de tar också hänsyn till konventionaliteten och ojämnheten i att jämföra stater och regioner, där deras egen BNP kan ha betydande skillnader. Det kan dock med säkerhet konstateras att den icke-västliga världens ekonomiska makt och oberoende växer.
Experterna som genomförde den jämförande analysen noterade också att tillsammans med den höga nivån av Rysslands självförsörjning blir misslyckandet med västerländska ekonomiska sanktioner mot vårt land uppenbart. Vad den avslöjade trenden visar.
https://anna-news.info/strany-briks-operedili-g7-po-dole-v-mirovom-vvp/
Och då ska man komma ihåg att G7-ländernas ekonomier till mer än hälften är s k luftekonomier där pengar ”skapas”, skyfflas mellan konton, spekulation och låtsasjobb räknas in i BNP. Och det är konsekvenserna av denna bluffekonomi som börjar märkas i folks plånböcker där penningvärdet urholkas i rasande fart.
Kina är verkligen det hot som EU och USA ser mot att det kommer bli slut på deras plundring i Afrika. I videon (som inte gick att kopiera) blir Herbert Beck avbruten abrupt då han börjar tala om att det är 4 ggr så många kineser som bor där än tyskar. Kan märka att presidenten är verkligt irriterad på honom.. Han förstår inte varför Beck bryr sig så mycket om att det är många kineser som bor i Namibia, vi hindrar inga tyskar att få komma hit säger han.
■President of Namibia Hage Geingob destroying German ambassador Herbert Beck.
■ German Ambassador: There’re 4 times more Chinese living in Namibia than Germans.
Based President: The Chinese don’t treat us like you, Westerners, do. And why do you, Westerners, always talk about the Chinese? Every time a Westerner comes to Namibia, they talk about Chinese?
Ryske utrikesministern talar om vid sina resor om alla skurkmetoder som
pågår inom Nato och EU länderna.
Stora multiföretag har lurat afrikanska länder på allt.i många år.
hur skurkledarna inom EU lurar sina egna folk. tömmer vår riksbank. m.m.
Redan 2004, ”theguardian” lyfte fram den amerikanska val-manipulering i andra länder
”Det finns professionella externa valövervakare från organ som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, men den ukrainska undersökningen, liksom dess föregångare, innehöll också tusentals lokala valövervakare som utbildats och betalats av västerländska grupper.
…Ukraina, traditionellt passivt i sin politik, har mobiliserats av de unga demokratiaktivisterna och kommer aldrig att bli sig likt igen.
Men medan vinsterna med den orange-prydda ”kastanjerevolutionen” är Ukrainas, är kampanjen en amerikansk skapelse, en sofistikerad och briljant utformad övning i västerländsk varumärkesbyggande och massmarknadsföring som, i fyra länder på fyra år, har använts för att försöka rädda riggade val och störta motbjudande regimer.
Kampanjen finansierades och organiserades av den amerikanska regeringen, med amerikanska konsultföretag, opinionsundersökningar, diplomater, de två stora amerikanska partierna och amerikanska icke-statliga organisationer. Kampanjen användes första gången i Europa i Belgrad 2000 för att slå Slobodan Milosevic i valurnan.
Richard Miles, USA:s ambassadör i Belgrad, spelade en nyckelroll. Och förra året, som USA:s ambassadör i Tbilisi, upprepade han tricket i Georgien och coachade Mikhail Saakashvili i hur han skulle få ner Eduard Shevardnadze.
Tio månader efter framgångarna i Belgrad organiserade USA:s ambassadör i Minsk, Michael Kozak, en veteran från liknande operationer i Centralamerika, särskilt i Nicaragua, en nästan identisk kampanj för att försöka besegra den vitryska hårdföraren Alexander Lukasjenko.
Den där misslyckades. ”Det kommer inte att finnas någon Kostunica i Vitryssland”, förklarade den vitryska presidenten med hänvisning till segern i Belargrad.
Men de erfarenheter som vunnits i Serbien, Georgien och Vitryssland har varit ovärderliga i planerna för att slå Leonid Kutjmas regim i Kiev.
…De uppstod ur den anti-Milosevic-studentrörelsen, Otpor, vilket betyder motstånd. Det medryckande varumärket med ett enda ord är viktigt. I Georgien förra året var den parallella studentrörelsen Khmara. I Vitryssland var det Zubr. I Ukraina är det Pora, vilket betyder hög tid. Otpor hade också en potent, enkel slogan som dök upp överallt i Serbien år 2000 – de två orden ”gotov je”, som betyder ”han är färdig”, en referens till Milosevic. En logotyp med en svart-vit knuten näve fullbordade den mästerliga marknadsföringen.
…Det demokratiska partiets nationella demokratiska institut, det republikanska partiets internationella republikanska institut, det amerikanska utrikesdepartementet och USAid är de huvudsakliga organen som är involverade i dessa gräsrotskampanjer samt Freedom House NGO och miljardären George Soros öppna samhälle institut.
…Om händelserna i Kiev styrker USA i dess strategier för att hjälpa andra människor att vinna val och ta makten från antidemokratiska regimer, är det säkert att försöka upprepa övningen någon annanstans i den postsovjetiska världen.
Platserna att titta på är Moldavien och de auktoritära länderna i Centralasien.
https://www.theguardian.com/world/2004/nov/26/ukraine.usa
Läs gärna USA har krigat, stött kupper och påverkat val sedan Andra världskriget
Det intressanta från vårt eget europeiska perspektiv är, till och med om man bara betraktar kartan som är illustration, är att Europa idag helt enkelt har hamnat bakom en ny järnridå: den amerikanska.
Europas ännu existerande liksom framtida ekonomi ligger i utbyte med Asien, med låt säga 4-5 miljarder invånare; inte med Nordamerika med drygt 300 miljoner.
Det är vi i Europa som får betala, bokstavligt, för den dysfunktionella amerikanska militära utrikespolitiken för att Washingtons våldsetablissemang ska få leka James Bond ute i världen.
Europa måste, för sin ekonomiska överlevnad idag och för framtiden, välja bort Washington och välja resten av världen: den som faktiskt idag redan är post-amerikansk.
Med Washington kommer Europa att dö sakta den amerikanska sotdöden, med ett amerikanskt politiskt system som faktiskt till och med på hemmaplan mer eller mindre sakta håller på att krackelera och funktionellt gå i baklås i en värderingarnas kamp om rader, aborter, Qanon-teorier och den vite mannens börda hos den amerikanska vapenexportindustrin att rädda den omvärld från sig själv, och som överallt gått i baklås: Vietnam, Kina, Iran liksom naturligtvis Afghanistan, Irak och Syrien.
Behövs de amerikanska Förenta staterna idag för världen utanför denna gula karta?
Nej – förmodligen inte. Asien har redan andra tankar och framtidsperspektiv. Och de verkar inte vara amerikanska. Till och med Mexico och allt söder om Rio Grande är förlorad amerikansk bakgård när militärdiktatorerna i solglasögon blivit historia.
Europa kan naturligtvis sakta gå under med den amerikanska imperie- och ledarskapshysterin, eller vinna en helt ny värld och en framtid värd namnet. För det har resten av världen redan gjort.
Bra talat Johan,
Jag har haft liknande tankegångar en tid nu. Knappt ett par år kanske.
Det har exploderat med mitt nya intresse för Ryssland.
Europa och särskilt Sverige måste byta sida för jag tycker det mesta är på väg åt fel håll.
Igår tittade jag och lyssnade på Henrik Jönssons veckofilm på Youtube.
Temat var socioekonomiska effekter som varit i den svenska politiska debatten ett antal år nu.
Med den skillnaden att den debatten på senare tid plötsligt tystnat.
Henrik försöker förklara varför.
Jag rekommenderar att se filmen.
Sedan får man tro vad man vill.
Filmen gav i varje fall en inblick förhållandena.
Och det ser inte alls bra ut.
Ryska språket har bra ord för Sverige.
Швеция плохо!
Швеция лучше с дороги к восток
Tack och god söndag!
Henrik Jönson – är det den där extreme libertarianen (super-neoliberalen), en slags extremvänsterperson? Jag har följt honom lite. Det är väl idéer som brukar växa bort i vuxnare ålder…
Det som hänt i världen åren 1990-2020 är ju inte att historien tog just slut och alla införde det amerikanska politiska tänkandet och det som vi idag känner som det dysfunktionella amerikanska systemet. Det var det nämligen som INTE inträffade.
Den historiens slut som sakta inträffat är den amerikanska modellens slut. Inget seriöst land med självdisciplin och social överlevnadsinstinkt inför nämligen den; den gick inte ens att införa med våld i Asien.
Historien är slut. För den amerikanska modellen.
Jovisst är HJ extrem.
Jag uppfattar honom som extrem liberal.
Fast förankrad i USA:s politiska modell.
Dock håller han en försiktig attityd till konflikten i Ukraina.
Jag tror han inser han där kan råka komma på hal is.
Det vill han inte.
Han vill känna sig säker för att kunna bli något i det politiska Sverige vilket jag förstår är hans största intresse.
Han satsar på förhållanden vissa människor retar sig på och som kan förknippas med progressiv vänsterpolitik.
Där Socialdemokratin är det största hindret för den ekonomiska liberalism han förespråkar.
Han är ju entreprenör sedan barnsben. Verkar vara född med privat företagsamhet.
Men jag lyssnar till de ämnen han tar upp om jag tycker de är intressanta.
Veckans ämne var ju den stupalösa kriminaliteten som vuxit fram i vårt Sverige och orsaker kring det.
Det är väl angeläget om något tycker jag.
Mycket av de här problemen och orsakerna till dem har tystats ned.
Ända tills nu då det inte går att dölja längre och börjar bli försent att på rimligt vis komma tillrätta med problemen.
Vad är det som gjort kaos inom svenska Polisen tror du?
Det är många som borde rannsaka sig själva här.
Inte minst vänstern som genomsyrar hela det svenska samhället.
Tyvärr är fel ideologi omöjlig att erkänna.
Lika omöjligt som för en religiös eller kristen att förneka Gud.
Tro är mäktig. På gott och ont.
Ideologi kan naturligtvis alltid komma att ha fel. Ingen europé skulle idag stå ut med att leva med 1500-talets kristna häxprocesser och inkvisition, 1700-talets konservatism och klassamhälle innan franska revolutionen eller under stalinismen etc etc. Politik, filosofi, ideologi liksom sociala och ekonomiska förutsättningar förändras hela tiden. Som Hegel en gång konstaterade med tes, anti-tes som smälte samman till syntes, en filosofi som lade grund för Marx och Engels historiska materialism (senare felaktigt kallat som ’marxism’, vilket det inte är); som kan användas än idag fast med dagens ämnen och teman, till helt nya synteser. Smeden verkligheten smider nya verk.
Västvärlden under Washington har nu stagnerat i sitt ideologiska och politiska tänkande och tror ännu helt felaktigt att resten av världen skall (själv eller genom ingripande) möbleras om till Washingtons fason. Och det är där historien nu tagit slut. En återvändsgränd som fungerade på 1900-talet, precis som Nato, men inte alls på 2000-talet.
Att det svenska etablissemanget är så USA-orienterat är inte i samklang med folkopinionen,
att USA/Nato nu skall sätta in Sverige som murbräcka, mot Ryssland när Ukraina är för-brukat. När US.AF flyger B52:a i Finska viken, mot Petersburg, är det ytterst provokativt, tänk om det blir nedskjutet, kraschar ? I Sverige kommer vi då att hålla för öronen och skrika rakt ut ! Finland och Baltstaterna, vill som vanligt 1940, dra in oss i krig, som Ukraina när de sköt en missil in i Polen i höstas. Hur kan man lita på dessa krigsskadade länder, hyenorna ?
Finns ingen i Sverige som kan sova lugnt med dessa grannar som konspirerar för att utnyttja Sverige på alla sätt, eller att vi skall försvara dem, glöm det ! Svenska värnpliktiga kommer inte att delta i ett krig, det räcker med att se Donbassfrontens skyttegravar, vem vill dit, en mardröm som är krigsavhållande, som få annat. Sverige har ju sitt inbördeskrig på gatorna, det räcker för de flesta, som käkar sig in samhället, men därför görs inga opinionsunder-sökningar, kring vilken allmän oro, det egentligen finns, och den växer säkert, bäst att tiga.
Vilken soppa, med Turkiet, hela den svenska utrikespolitiken och diplomatin sköts av klåpare, allt som har degenererat, som tidigare hade fina traditioner, klart att vi inte kan känna oss trygga med amatörer i en högerregering. Som när man föreslår regeringen att försöka påverka matprishöjningarna, och möts bara med avfärdande, på ett oförskämt sätt, höger-regimen bygger säkert upp sin perfekta storm, och är snabba på att lagstifta som inskränker
demokratin. Men journalistkåren får ju skylla sig själv, de tävlar i krigshets, och kan inte skiljas från försvarsstaben, väldigt tydligt framgår det. På uppdrag av Turkiet, vilken fars.
Om europeiska och framförallt svenska politiker var kunskapsbaserade i europeisk historia, filosofi och vår kontinents egna värden skulle det inte finnas några amerikanska militärbaser och kärnvapen i Europa.
Vi skulle sköta det själva.
Visst är det så.
Och nu sätter USA/Nato press på Tyskland att vara deras duktiga följeslagare
i detta brutala krig som nu pågår i Europa.
Märkligt att Tyskland inte inser att man är överlägsen USA i flera led och därmed tillsammans med övriga Europa borde uppträda som självständig aktör på den världspolitiska arenan. En uppgift till stöd för att återuppbygga FN,s förtroende och auktoritet på vår ytterst bräckliga planet.
Om det stora sammanhanget bakom Ukrainakonflikten (svensk källa!):
https://insiktochintegritet.wordpress.com/2023/01/01/framtidsforskaren-om-ukrainakrisen/
Där finns massor av uppslag att botanisera i. Som en god början!
Svensk media och journalist- och reporterkår av idag har den stora och mycket farliga akilleshälen att säkert mer än nio av tio vare sig behärskar ett lämpligt slaviskt språk eller har minsta basala kunskap i dessa länders historia, kultur och nutidssituation. Undantag finns alltid, men de är få. Mindre än en procent av de svenskspråkiga svenskarna behärskar t.ex. ryska.
En annan nackdel är att de båda sidorna av konflikten presenteras i allmänhet på varsina olika håll i informationskällorna, och de är i tider av konflikt och krig självklart ofta mycket subjektiva och propagandavinklade, på båda dessa håll. Den främsta propagandan är den som inte uttrycks klart.
Inte blir det då heller lättare av att den då mycket (och ofta enbart) engelskspråkiga svenska journalistkåren och de svenska mediekonsumenterna i slutligt avgörande försöker reda ut dessa två sidor i internationella media; och då blir det alltid BBC och CNN, New York Times och liknande, och den mediavärlden har ofta mycket dåliga förutsättningar att förstå det Kontinentaleuropeiska politiska landskapet.
Lika bottenlöst illa blir de, i alla fall oftast, knassubjektiva bloggarna som må ha djupa kunskaper, men knappast objektivt breda (som alltid i princip valt sida) och som blir tillhygge för de redan starkast övertygade. I den rysk-ukrainska konflikten förstår de heller inte språken och blir papegoja-ekon av varandra, på mestadels engelska.
När kommer då en resonabel sanning fram? Tyvärr efter kriget och konfliktens hetta.
Ett råd är alltid att läsa information från båda sidor, fördjupa sig i oppositionen på båda sidor, och slutligen inte (i princip aldrig!) låta just den livsfarliga engelskspråkiga pressen och media fälla mellanavgörandet sidorna emellan. Öppna sinnen och insikten att den absoluta sanningen förmodligen inte finns att tillgå just nu. Propaganda finns alltid på båda sidorna, och självövertygelse är det farligaste som finns. Läs ALLTID motståndarens litteratur och inhämta minst 200-300% mer information från litteratur än från det genomsubjektiva internet (i valet dem emellan skippa internet och läs böcker!), och lär något viktigt i konceptet från motståndarsidan likaså, för där ligger början på lösningarna att förstå båda sidorna -för det är ett måste. Då är man på rätt väg, åtminstone.