Zelensky i Polen

President Zelenskys besök i Polen ter sig som en stor framgång för denne.

DN skriver ”Polens president Andrzej Duda och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj möttes i Warszawa på onsdagen och Duda kunde då berätta att Polen kommer att skicka ytterligare sex Mig-29 till det ukrainska flygvapnet. Fyra Mig-29 är redan på plats och ytterligare fyra är på väg. – Ukraina kommer att vinna och vi kommer att skicka fler flygplan till Ukraina, sa Duda i ett tal”…”Mig-29 är ett sovjetiskt jaktplan som användes inom Warszawapakten. Polen har också försett Ukraina med 300 stridsvagnar och en lång rad andra vapen, skriver Polskie Radio. Volodymyr Zelenskyj tackade i sin tur Polen för den hjälp landet gett Ukraina sedan Ryssland gick till attack för drygt ett år sedan. – Tack för att ni tror på Ukrainas framtid och tack för er historiska hjälp. Ni har stått skuldra vid skuldra med oss, sa Zelenskyj i ett tal vid 18.20-tiden på onsdagen”. https://www.dn.se/varlden/polen-lovar-ytterligare-sex-jaktplan-till-ukraina/

Andrew Korybko kommenterar här president Zelenskys besök i Polen. https://korybko.substack.com/p/zelenskys-latest-trip-to-poland-was

Zelenskys besök är tänkt att forma kursen för Natos och Rysslands proxykrig under de kommande tre månaderna inför blockets toppmöte i början av juli. Warszawas roll i de kommande händelserna kommer att ha ett starkt inflytande på vad Kiev gör under detta avgörande ögonblick i den konflikten, därav den tidpunkt då den ukrainska ledaren beslutade att träffa sin motpart. Hur noggrant Zelensky än planerar allting kan han dock fortfarande misslyckas med att vända sin sidas öden.

Symbolik och substans

Zelenskys första statsresa till Polen sedan starten av Rysslands specialoperation förra året ägde rum tidigare i veckan, och under den tiden tilldelades han värdlandets högsta civila utmärkelse, den vita örnens orden. Hans besök ägde rum vid ett avgörande tillfälle i det Nato-ryska proxykriget, vilket tillför ett element av intriger, liksom dess symbolik. I detta arbete kommer därför att analysera det ovan nämnda för att bättre förstå betydelsen av Zelenskys senaste resa.

Den senaste militärstrategiska dynamiken

Till att börja med förklarade Nato-chefen i mitten av februari att hans block befinner sig i en så kallad ”logistikkapplöpning”/”utmattningskrig” med Ryssland, ett krig som Moskva vinner vilket framgår av dess fortsatta militära motståndskraft och Zelenskys kommentar i slutet av förra månaden om att ammunitionen är slut. Wagners grundare Prigozhin hävdade också nyligen seger i slaget vid Artyomovsk/”Bakhmut” efter att hans grupp erövrade stadens administrativa centrum, vilket föranledde en politisk omsvängning från den ukrainska ledaren.

I slutet av februari sade han att hans styrkor kanske skulle kunna överge området om förlusterna där blir orimliga, men sedan sa han till CNN förra månaden att om de förlorar staden kan det leda till att Ryssland rullar igenom resten av Donbass. Zelensky byggde sedan på denna förutsägelse för att för drygt en vecka sedan varna för att han kommer att pressas både hemma och utomlands att ”kompromissa” med Moskva om det händer, men nu har han återgått till sin tidigare ståndpunkt efter att ha gett allmänheten förutsättningarna för att förvänta sig ett eventuellt tillbakadragande.

Det återstår att se vad som kommer att hända i slutändan, men det råder ingen tvekan om att den militärstrategiska dynamiken gynnar Ryssland. Detta är inte heller något önsketänkande utan bygger på de kritiska detaljerna i Washington Posts rapport från mitten av förra månaden om hur illa det går för Kievs styrkor. Med detta större sammanhang i åtanke står det klart att Zelenskys senaste resa till Polen verkligen ägde rum i ett avgörande ögonblick i denna konflikt.

Den polsk-ukrainska konfederationen de facto

När det gäller symboliken är Polen en av Ukrainas främsta allierade, så till den grad att dessa två förklarade sin ömsesidiga avsikt i maj förra året under president Dudas besök i Kiev vid den tidpunkten att så småningom avlägsna alla gränser mellan dem. Detta resulterade i att de gradvis slogs samman till ett de facto förbund, vilket främjar Polens geopolitiska projekt att återupprätta sitt förlorade samvälde i strävan efter sitt stora strategiska mål att återigen bli en stormakt.

Zelenskys förnyade bekräftelse av deras ömsesidiga avsikt att avlägsna alla gränser mellan dem under sin senaste resa till Polen stärker denna bedömning, liksom en neokonservativ lobbyists påtryckningar för detta geopolitiska projekt i en nyligen publicerad artikel i den inflytelserika tidskriften Foreign Policy. I syfte att legitimera Ukrainas status som sitt lands de facto protektorat förklarade Duda att Warszawa söker ytterligare säkerhetsgarantier för sin granne inför sommarens nästa Natotoppmöte.

Polsk-ukrainska problem

För hur mycket dessa två än vill att gradvis slå samman sina länder till en de facto konfederation finns det fortfarande några mycket allvarliga hinder i deras väg. Till att börja med är det naturligtvis frågan om finansieringen av detta geopolitiska projekt, som Polen inte har råd med. För det andra äcklas polackerna av Ukrainas glorifiering av Hitlers fascistiska folkmordskollaboratör Bandera. Ju mer den polska staten tolererar detta, trots sin tillfälliga retorik till försvar för den historiska sanningen, desto argare blir den genomsnittlige polacken.

Den tredje utmaningen för detta geopolitiska projekt, som bygger på den tidigare nämnda observationen, är den ökande antietablissemangskänslan i Polen, vilket skulle kunna leda till att konfederationspartiet vinner tillräckligt många röster i höstens val för att det styrande partiet ska tvingas bilda en regeringskoalition med dem. Detta resultat skulle kunna sätta käppar i hjulet för dessa planer och på så sätt fördröja genomförandet på obestämd tid, särskilt om konfederationen hittar ett sätt att blockera den nödvändiga finansieringen och/eller säkerhetsgarantierna.

Utsikterna är för en polsk militär intervention

Det finns dock fortfarande mycket som kan hända före nästa val, bland annat en polsk militär intervention i Ukraina. Polens ambassadör i Frankrike dundrade i slutet av förra månaden att ”Om Ukraina inte lyckas försvara sitt oberoende kommer vi inte att ha något annat val än att gå in i konflikten”. Våra grundläggande värderingar, som är hörnstenen i vår civilisation, vår kultur kommer att vara i grundläggande fara, så vi har inget val”. Även om ambassaden sade att hans ord var dekontextualiserade var avsikten tydlig.

Ryssland har redan länge varnat för detta scenario, som skulle kunna innebära en aldrig tidigare skådad upptrappning av Natos ställföreträdande krig mot Ryssland i kraft av att Polen är en officiell medlem av detta block vars länder har ömsesidiga försvarsförpliktelser gentemot varandra. Ett polskt ingripande skulle därför kunna fungera som en snubbeltråd för den antiryska alliansen att formalisera sin roll i denna konflikt, särskilt i händelse av att Polen tillkännager sin ”förening” med Ukraina och för in det under sitt paraply.

Även om detta händelseförlopp förblir spekulativt, är det ändå grundat på fakta som förklarats hittills i denna artikel, särskilt med tanke på den ofördelaktiga militärstrategiska dynamik som kastar ett moln över Zelenskys senaste resa till Polen. Om vi återvänder till dessa och har i åtanke de ord som den polske ambassadören i Frankrike har sagt samt att dessa två länders ledare har bekräftat sin önskan att avlägsna alla gränser mellan dem, bör observatörer inte bortse från möjligheten att detta inträffar.

Variabler i scenariot

Faktum är att det mycket väl skulle kunna utspela sig före nästa val i höst om Rysslands erövring av Artyomovsk leder till att det rullar genom resten av Donbass som Zelensky tidigare förutspådde skulle kunna hända, vilket skulle kunna få Polen att ingripa i enlighet med de villkor som dess ambassadör i Frankrike stipulerade. Det enda som på ett trovärdigt sätt skulle kunna motverka detta scenario är att Ryssland fortsätter att bara göra fragmentariska framsteg på marken eller att Kiev går med på ett eldupphör med Moskva innan fredssamtalen återupptas.

Det förstnämnda scenariot skulle kunna stärkas av en våg av moderna västerländska vapen till Ukraina, medan det andra scenariot skulle kunna minskas av att Polen lovar allt stöd som Kiev behöver för att inte känna sig tvingad av omständigheterna att förhandla med Ryssland. Däri ligger det troliga syftet med Zelenskys senaste resa till Polen, nämligen att undersöka exakt vad Warszawa skulle kunna erbjuda i detta avseende för att bättre kunna bedöma om det är värt att allvarligt överväga under detta avgörande ögonblick i konflikten.

Omprövning av Dudas krav till Nato

Duda antydde under en intervju med Le Figaro i början av februari att han fruktade att Frankrike skulle kunna försöka förmedla en vapenvila, vars scenario skulle kunna främjas av Macrons pågående resa till Kina, vars 12-punkts fredsplan prisades av president Putin under hans motparts besök i Moskva förra månaden. Den politiska dynamiken i denna konflikt är därför lika ofördelaktig ur Kievs och Warszawas gemensamma perspektiv som den militärstrategiska, eftersom båda pekar på ett förestående eldupphör.

Denna observation ger ytterligare ett sammanhang åt Dudas krav på att Nato ska ge Ukraina fler säkerhetsgarantier. Hans uttalande kan nu tolkas som att han antingen antyder ett kommande polskt militärt ingripande (oavsett om detta föregås av att deras konfederation formaliseras eller inte) eller som att dessa snart skulle kunna utökas för att försäkra Kiev om detta blocks bestående stöd i händelse av att det av omständigheterna tvingas gå med på ett eldupphör med Ryssland (oavsett vem som kan medla i det).

Ukrainas kommande motoffensiv

Dudas önskan att detta ska ske någon gång under de kommande tre månaderna före Natotoppmötet i början av juli sätter en konkret tidsfrist för hans krav, vilket sammanfaller med Kievs förväntade motoffensiv. Om den dämpade Washington Posts tidigare citerade rapport förväntningarna på dess framgång, liksom den senaste bedömningen från den tidigare befälhavaren för de polska landstyrkorna. Waldemar Skrzypczak sade till ledande polska medier att Ukraina ”inte är redo” för detta och att ”nu är det dags för politikerna”.

Cyniker som skulle kunna hävda att denna pensionerade tjänsteman inte har korrekt information om konfliktens militärstrategiska dynamik bör påminnas om vad den sittande chefen för generalstaben i de polska väpnade styrkorna, general Rajmund Andrzejczak, sa till offentligt finansierade medier i slutet av januari. Han varnade för att tiden är knapp för Kiev, bekräftade att Rysslands militära styrka fortfarande är formidabel och uttryckte allvarlig oro för att Ukraina till slut skulle kunna besegras.

Trots denna dystra analys från Polens högsta militär, som obestridligen har möjlighet att ta del av den mest aktuella hemliga informationen om Natos och Rysslands proxykrig i Ukraina, kommer Kiev troligen ändå att försöka genomföra sin planerade motoffensiv. Det kommer i sin tur att påverka om Polen formaliserar deras de facto förbund och/eller militärt ingriper till dess stöd, exakt vilka säkerhetsgarantier Nato kan ge Kiev och om ett eldupphör uppnås före Nato-blockets sommartoppmöte.

Avslutande tankar

Denna insikt leder till slutsatsen att Zelenskys senaste resa till Polen var superviktig eftersom den är tänkt att forma kursen för Natos och Rysslands proxykrig under de kommande tre månaderna. Warszawas roll i de kommande händelserna kommer att kraftfullt påverka vad Kiev gör under detta avgörande ögonblick i den konflikten, därav den tidpunkt då den ukrainska ledaren beslutade att träffa sin motpart. Hur noggrant Zelensky än planerar allting kan han dock fortfarande misslyckas med att vända sin sidas öden.