I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
I Global Politics infördes 20 maj 2023 en artikel med rubriken ”Finns imperialism och är kapitalexport bara bra?”. Artikeln var föranledd av en läsarkommentar. Denna talade om ”Lenins lilla pamflett om imperialismen imponerar inte. Det tredje kriteriet om kapitalexport är okunnigt. Länder med ett för lågt sparande för att kunna finansiera sin konsumtion och sina investeringar importerar kapital från länder med ett högt sparande och bytesbalansöverskott. Det har ingenting med ”imperialism” att göra.”
Lenins bok från 1916 – drygt 140 sidor – var empiriskt väl underbyggd med ekonomisk statistik, inte primärt från Lenin, utan från den österrikiske ekonomen Hilferding; Das Finanzkapital, 1910. Om man kallar Lenins arbete för ”liten pamflett”, så antyder det måhända att man inte läst boken. Och eftersom det gått mer än 100 år sedan skriften sammanställdes har förhållandena i världen ändrats, varför man inte bör läsa skriften som en ”bibel”, dvs huggen i sten; tiden och världlen står inte stilla . Emellertid är den kritiske läsarens av GP stora problemet att hen rycker loss en aspekt av Lenins fem punkter eller annan marxistisk imperialismteori.
Om vi tillåter oss ett historiskt hopp och isolerar punkten om kapitalexport så byggdes de svenska stambanorna på 1800-talet med brittiska krediter. Det var en form av kapitalexport från finansiärer i Storbritannien till ett fattigt Sverige, och tjänade landet väl. Om finansiärerna tvingade på Sverige ockerräntor känner jag inte till, men vi kan sakligt konstatera att industrialiseringen av Sverige hade fördröjts utan de brittiska krediterna. Överfört till till den kritiske läsaren så kan vi ge honom rätt att kapitalexport – i sig och isolerat – inte kan betecknas som imperialism. Problemet för vår kritiker är att ingen heller har sagt att kapitalexport i sig och isolerat från andra faktorer utgör imperialism.
Kapitalexport, t ex direktinvesteringar (Foreign Direct Investment, FDI) från ett stort, enskilt företag i ett låglöneland är inte heller i sig imperialism, utan handlar om utsugning och exploatering. Nikes gymnastikskor producerade i ett låglöneland brukar anföras som paradexemplet. Vill man utvidga resonemanget kan man försiktigtvis säga att Nike arbetar under ”skyddet av USA-inmperialismens paraply”. Däremot kan vi inte tala om imperialism utan kapitalexport till andra länder, framför allt fattiga länder eller s k utvecklingsländer. Globalisering har pågått länge, men accentuerades under 1990-talet. Den betingade och möjliggjorde för stora koncerner att bygga upp globala värdekedjor, och t ex sätta upp fabriker av assembly-typ, dvs monteringsfabriker. Arbetsuppgifterna var huvudsakligen enkla, och där ingående komponeter kunde komma från 100 leverantörer, i avancerade logistikkedjor.
En av de ledande företrädarna inom den marxistiska teoribildningen om imperialism, framför allt USA:s, är Monthly Review-skolan. Författaren till arbetet ”The age of imperialism” – Harry Magdoff – publicerades i MR nr 2, 5, och 6/1968 – skriver karaktäristiskt om ”the intertwing of trade and flag”. Konkret betyder det den medvetna sammanblandningen mellan storbolagens internationella, privata affärer och statens/nationens. Det senare representeras av den kända slogan ”what is god for General Motors, is god for USA”. Det uttrycker en aningslös, närmast naiv syn på jättebolagens roll under kapitalismen, dvs kort sagt ren propaganda.
Med utgångspunkt i Magdoffs geniala sammanfattning av USA-imperialismen om sex ord så framgår att ”our interests abroad” måste skyddas genom global militär närvaro. Så sker de facto idag. I vår första utgåva från 2013 av ”USA som världspolis” anges 700-730 militära baser i 70-120 länder (s. 240). Vi kommenterar data med: ”Det exakta antalet militärbaser etc är i detta sammanhang inte avgörande. Det viktiga är att konstatera att samtliga källor verifiera USA:s totala globala närvaro”.
Och denna globala militära närvaro är inte passiv – tvärtom!. I vår bok från 2013 finns en bilaga över alla krig och omstörtningar USA deltagit i efter Andra världskriget (kap. 1. s. 50). Andra författare har uppdaterat listan, se t ex Stranne & Parsi. Illusionen om den amerikanska freden (Ordfront, 2023).
I runda tal finansierar USA NATO till 70 % och fattar 90 % av besluten. När Sovjetunionen föll ihop och Warzawa-pakten upplöstes 1991 fanns vissa förhoppning att NATO skulle avvecklas. Tvärtom skrevs statuterna om så att organsationens mandat stegvis utvidgades till att ha hela världen som operationsfält samt – inte minst 2010 – till att omfatta en rad nya typer av verksamheter som berör internationell handel, energisäkerhet, s k terrorism och t o m miljöfrågor. Och i denna veritabla, globala krigsorganisationer har de politiska äventyrarna i borgerlighet och socialdemokratri ansökt om medlemsskap, snart formellt medlem.
Sammanfattningsvis. Vill man föra en seriös diskussion om dagens imperialism kan man inte rycka loss en faktor , t ex kapitalexporten, isolerat från sitt faktiska sammanhang. Då kan resultatet endast bli – snömos.
Vad det gäller utlandslånen till svenska järnvägar under 1800-talet så har jag uppfattat att inflationen under första världskriget gjorde dem väldigt billiga att betala av.
Men angående frågan om kapitalexporten som riktmärke i debatten tror jag att den kan behandlas för sig om man ser den som en aspekt för den kapitalistiska ekonomin inom internationella relationer. Alltså företag som strävar efter maximal vinst genom att utnyttja billigt arbete och resurser i andra länder. J A Hobson som inspirerade Lenin fast från liberal synvinkel, läste jag för många år sedan, och vad jag minns var han kritisk till kapitalexporten. Vinsterna från hemmaindustrin skulle kunna användas bättre för att utveckla hemlandet, och det fanns en tendens att den medförde krig (boerkriget och diverse andra kampanjer i Afrika och Indien).
Jag antar att man kan se staten som kapitalets väpnade arm även vad det gäller att stödja kapitalets utrikesexpansion. Men grunden till detta är då alltså kapitalets strävan att utvinna största möjliga mervärde, var det än sker.
När vinstdrivna kinesiska företag tar över hamnar i Europa, eller indiska jättekoncerner köper stålverk i Europa eller jordbruksmark i Afrika, låter det väldigt mycket som imperialism. De vill utvinna mervärde som skapas av europeiska och afrikanska arbetare. Jag tror att om man vill se lite framåt är det inte bara intressant att de gamla imperialistiska staterna runt Atlanten är på utgående som verkliga stormakter. Det kommer en hel rad nya makter som i någon mån kan fungera som åtminstone regionala imperialistiska centra: Turkiet, Iran, Sydkorea, Brasilien, Sydafrika för att ta några exempel vid sidan av jättarna Kina och Indien. Vilka kännetecken kan man förvänta sig av ett nytt imperialistiskt system uppbyggt runt BRICS och liknande grupperingar som inte kontrolleras av USA och dess hantlangare?
Sista reflexionen: när en imperialistisk stat investerar i en annan imperialistisk stat är det fortfarande kapitalistisk exploatering.
@Björn Nilsson 2 juni, 2023 At 20:00
Det är mycket stor skillnad på att investera i avsikt med utsugning och exploatering vilket USA gör, och Kinas metod att investera för samarbete och utveckling.
När USA ägde Volvo sög man systematiskt ut företag, all teknologi av värde flyttades till moderbolaget i USA. Sedan lämnade man Volvo att självdö. Ett konkurrerande bilmärke mindre på marknaden.
Kina och Geely har gjort det motsatta, man har tillfört stora mängder kapital, kompetens och teknologi och utvecklat Volvo, speciellt när det gäller elbilar, där Volvo inte hade någon som helt kunskap. Geely har även slappt in svenska investerar i Volvo, men USA gjorde det motsatta.
Mig veterligt har Kina inte heller tagit ”över hamnar i Europa”, utan investerat och är minoritetsägare. Samtidigt tillför man Kinas mycket överlägsna teknologi och operativa kompetens. Liknade gäller jordbruk och annan industri.
Jag tänkte inte göra något långt inlägg just om Kinas roll, funderade på att skriva om kinesernas win-win-argument men utelämnade det. Indirekt antydde jag dock att nya spelare kan skapa nya regler som är mer fördelaktiga för båda parter än vad de gamla imperialisterna bjuder på. Men generellt tror jag att vissa principer gäller vare sig den utländske investeraren är sympatisk eller bara vinstsugen utan andra hänsyn: en del av de mervärden som arbetare producerar kommer att gå till den som investerar. Inom ramen för det kan kineserna hjälpa till att exempelvis bygga infrastruktur på ett annat sätt än vad de gamla imperialisterna gör och därmed hjälpa upp en del länder. Därför har Kina ett bra läge i Afrika. Men företagen måste lik förbaskat gå med vinst, annars går de under – det är en kapitalistisk grundlag som gäller så länge man driver investeringar inom kapitalismens ramar.
Och ibland fungerar det inte: var det inte i Zambia som ett par kinesiska entreprenörer slogs ihjäl av arga arbetare för några år sedan?
—”Kapitalexport, t ex direktinvesteringar (Foreign Direct Investment, FDI) från ett stort, enskilt företag i ett låglöneland är inte heller i sig imperialism, utan handlar om utsugning och exploatering.”
Här kan vi notera hu Kina har stoppat denna ”utsugning och exploatering”, och USA som följd flitigt anklagar Kina för ”otillbörliga handelsmetoder”. Vad det verkligen gäller är att Kina har stoppat USAs plundringståg i Kina, alltså USAs utsugning och exploatering.
USA försökte en gång ta totalitär kontroll av Kinas dåvarande och framtida bil- och fordonsindustri. Då var jag själv med och upplevde det. USA etablerade en omfattande system av korruption och lovade massiva direkta investeringar i Kinas bilindustri, med andra ord, total kontroll av USA. Kina stoppade det, och USA tycker det är ”otillbörliga handelsmetoder”.
USAs intressen globalt måste skyddas genom global militär närvaro. Detta är vad NATO verkligen är om. Sverige håller på att förvandlas till en amerikansk militärbas under USAs kontroll.
Lenins broschyr ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1916 är INTE en allmän teori om imperialism eller en beskrivning av vad som kännetecknar en imperialistisk stat. Broschyren handlar första och främst om den monopolistiska kapitalismens ekonomiska väsen i början av 1900-talet. Det handlar inte heller om den kapitalistiska imperialismens politiska och ideologiska aspekter. Inte heller handlar det om andra typer av imperialism. Därför är Lenins beskrivning av gårdagens ekonomiska aspekter på den kapitalistiska imperialismen inte särskilt relevant för oss idag. Däremot mot är hans metod något att ta efter. Konkret analys av konkreta förhållanden.
Det stämmer att karakteristika för imperialism har ändrats. Behandlas i vår bok ”USA som världspolis.” Samt i artikeln Finns imperialism och är kapitalexport bara bra?
”9.2.3 Magdoffs analys av imperialismen.
I den inflytelserika boken ”Imperialismens politiska ekonomi” (1969) menade ekonomen Harry Magdoff att tyngdpunkten har flyttats från kamp om världens uppdelning till kamp mot inskränkningar i det kapitalistiska systemets geografiska utbredning genom uppkomst av olika socialistiska länder, och genom att kolonier blivit självständiga, ofta efter hårda strider. USA hade fått en ny hegemonisk roll. Magdoff betonade den nära relationen mellan ekonomi, utrikespolitik och militära insatser. Som viktiga karakteristika för imperialismen nämns tillväxten av transnationella företag (TNC)*, jakten på råvaror och erövring av nya marknader, USA:s roll som ledande kapitalexportör, en kraftigt ökad internationalisering av kapitalflöden och bankverksamhet, och dollarns ställning som enda världsvaluta.
Magdoff skriver ”Imperialismen är inte någonting som ett kapitalistiskt samhälle kan välja att tillämpa eller avstå från – den är det kapitalistiska samhällets sätt att fungera”. Magdoff ansluter till Lenins gamla analys, men överskrider den då förhållanden ändrats.
9.3. Uppfattningar om imperialism sedan omkring 1970.
Under 1960- och 70-talen behandlades frågan om imperialismen även av beroendeskolan i Latinamerika, varvid André Gunder Frank menade att underutvecklingen i Latinamerika, liksom på andra håll berodde på de rika ländernas imperialism (Frank 1967) och att imperialismen lett till framväxten av en parasitär, beroende borgarklass, en ”kompradorbourgeoisi”*, som kom att inta ledande poster i sina lände. För detta har termen ”nykolonialism” etablerats (Magnusson 2002). Samir Amin bidrog till att utveckla ”beroendeteorin”. Genom att lönerna är mycket lägre i den perifera kapitalismens länder, även vid lika arbetsproduktivitet överförde stora summor ”den imperialistiska räntan” till metropolerna, vilket har uppmärksammats mycket på senare år (Amin 2010; kapitel 2).
9.4 Aktuella diskussioner om imperialism.
David Harvey ser kamp om utrymmet som central och använder begreppet ”dispossesion” för ett undanträngande av människor och menar att ockupationen av Irak bland annat skedde för att minska utrymmet för konkurrenter som Kina. (Harvey 2003, 2010). Han har föga empiriskt stöd för sitt synsätt. Han menar att dagens neoliberala kapitalism kan ersättas med Keysianism* (Harvey 2003), och han hävdar felaktigt att utsugningen är större i utvecklade imperialistländer. Smith (2017) och andra förhåller sig kritiskt till Harvey, och menar att han förnekar imperialismen. (https://mronline.org/2017/08/26/a-critique-of-david-harveys-analysis-of-imperialism/)
I Sverige gav Andreas Malm för 15 år sedan ut boken ”När kapitalet tar till vapen. Om imperialism i vår tid” (2004). Malm överbetonar krigens betydelse för krigsindustrins och för sysselsättning och ekonomisk utveckling (hos segrarna) men ger inte en tydlig analys av imperialismens ekonomi. Liksom hos Hossein-Zadeh (2007) överbetonas militärens roll.
Hardt & Negri (2000) menar att olika staters suveränitet håller på att ersättas av ett nytt globalt ”Empire”, via sammansmältning av nationella och internationella organisationer utan tydlig hierarki eller imperialism. Boken har fått mycket positiva recensioner i ledande tidningar som New York Times och Time. Från andra håll (Amin, Foster) har Hardt & Negri kritiserats skarpt. Deras idéer framstår som lösa spekulationer, som motsägs av fakta.
Monthly Reviewskolan …”
Lenin skrev broschyren ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” 1916 då han befann sig i exil i Schweiz. Titeln är missvisande. En mer rättvisande titel hade varit: ”Kapitalismens ekonomiska kännetecken i början av 1900-talet”. Den missvisande titeln leder lätt tanken till att imperialism ovillkorligt är förknippad med kapitalism och då dess högsta stadium, som kännetecknas av monopolen. Detta är en felsyn som det inte finns något belägg för om man läser Lenins text noggrant. Broschyren handlar om KAPITALISMENS EKONOMISKA KÄNNETECKEN såsom de tedde sig i början av 1900-talet. Broschyren handlar INTE heller om den kapitalistiska imperialismens politiska och ideologiska aspekter, utan ”om imperialismens ekonomiska väsen”. Lenin skrev:
”Jag vågar hoppas, att min broschyr skall hjälpa läsaren att orientera sig i den grundläggande ekonomiska frågan, frågan OM IMPERIALISMENS EKONOMISKAVÄSEN” (mina versaler)
Här är det på sin plats att understryka att det gäller den KAPITALISTISKA ”imperialismens ekonomiska väsen”.
Med andra ord handlar Lenins broschyr inte om den ”icke-ekonomiska sidan” av den kapitalistiska imperialismen. Lenin skriver:
”Att uppehålla oss vid den icke-ekonomiska sidan av frågan så utförligt som den skulle förtjäna har vi icke möjlighet till.”
Lenin var väl medveten om att det fanns imperialism före den kapitalistiska formen av imperialism:
”Kolonialpolitik och imperialism existerade också före kapitalismens senaste stadium, ja till och med före kapitalismen. Rom, som var baserat på slaveri, bedrev kolonialpolitik och praktiserade imperialism.”
1915, året innan Lenin skrev broschyren ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”, påpekade han att det fanns andra typer av imperialism än den kapitalistiska nämligen den ”militär-feodala” imperialismen:
”I Ryssland är den kapitalistiska imperialismen som bekant svagare, medan den militär-feodala däremot är starkare.”
Lenin drar 1915 en klar skiljelinje mellan ”den kapitalistiska imperialismen” å ena sidan och ”det den militära och feodala imperialismen” å den andra sidan:
”I Ryssland har den kapitalistiska imperialismen av senaste typ helt kommit till uttryck i tsarismens politik mot Persien, Manchuriet och Mongoliet, men överhuvudtaget är det den militära och feodala imperialismen som dominerar i Ryssland.”
Enligt Lenin lyder den korta definitionen på imperialism på följande vis:
”Ifall det vore nödvändigt att ge en så kort definition som möjligt av imperialismen, så borde man säga, att IMPERIALISMEN ÄR KAPITALISMENS MONOPOLISTISKA STADIUM.” (mina versaler)
Lenin tillhandhåller även en mer utvidgad definition av imperialismen och lyfter därför fram imperialismens ”fem viktigaste kännetecken”:
”1) Koncentration av produktion och kapital, vilken uppnått en så hög utvecklingsnivå, att den skapat monopolen, vilka spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet;
2) Bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet och uppkomsten av en finansoligarki på grundval av detta ’finanskapital’;
3)Kapitalexporten får, till skillnad från varuexporten, särskilt stor betydelse;
4) Internationella monopolistiska sammanslutningar av kapitalister, vilka delar världen mellan sig, bildas;
5) Jordens territoriella uppdelning mellan de största kapitalistiska makterna är avslutad.”
Lenins definition av imperialismen handlar INTE om imperialism i allmänhet utan om den kapitalistiska imperialismens EKONOMISKA KÄNNETECKEN så som de manifesterade sig i början av 1900-talet. Lenins definition beskriver således ett TILLSTÅND, inte hur stater agerar. Därför är Lenins definition av imperialism inte tillämpbar som kriterium för att fastställa om en stat är imperialistisk. Lenin tillhandhåller således ingen allmän teori om imperialism.
Broschyren är i huvudsak en deskriptiv framställning. Det viktigaste teoretiska bidraget, som inte är särskilt nyskapande, är att stateras ojämna utveckling leder till krig för att omfördela befintliga intressesfärer.
Ja karakteristika för dagens imperialism är delvis annorlunda, men samtidigt består Lenins karakteristiska i utvecklad form. Läs bl.a. Finns imperialism och är kapitalexport bara bra?
Anders R!
Jag noterar att du även fortsättningsvis pådyvlar Lenin en uppfattning han inte torgför; en allmän teori om imperialism.
Omdiskuterat. Har uppfattats i decennier som en allmän teori. Pga. censur var han tvungen att utelämna vissa avsnitt som han skriver i ett förord.
Anders R!
Du menar att Lenin var tvungen att ”utelämna vissa avsnitt” på grund av ”censur”. Om nu vissa delar saknas; hur kan man då tala om en ”allmän teori”?
Du har förmodligen helt rätt då du hävdar att Lenins ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” har uppfattats som ”en allmän teori” om imperialism. Bara för att missuppfattningar har existerat över tid är det inget bevis för att dessa missuppfattningar skulle vara korrekta.
Som jag påpekat ovan tillhandahåller Lenin en beskrivning av kapitalismens främsta ekonomiska kännetecken vid början av 1900-talet och detta är ingen ”allmän teori” om imperialism.
Som ett kuriosum kan nämnas att då Klas Eklund var trotskist på 1970-talet använde han Lenin för att ”bevisa” att Sovjetunionen INTE var socialimperialistiskt.
Idag finns det personer som med hänvisning till Rysslands ringa kapitalexport gör gällande att Ryssland inte agerade imperialistisk då :
• Krim annekterades 2014
• separatisterna i östra Ukraina fick omfattande stöd 2014-2022
• Ryssland anföll Ukraina 2022
Jag är bortrest och har inte med mig boken. I förordet nämner Lenin att han inte kunde behandla de politiska implikationerna för Ryssland om jag minns rätt. Begreppet ”allmän teori” är ganska diffust, det är snarast en beskrivning baserad på ett stort antal publikationer. Han tog stort intryck av den engelske vänsterliberalen Hobsons bok omkring 1902 och av den österrikiske socialdemokraten Hilferdings skrift om finanskapitalet omkring 1915.
Har du en kanske en allmän teori för imperialism?
Anders R!
Du skriver: ”Har du en kanske en allmän teori för imperialism?” Jag utgår från vad Lenin skrev i förordet till den franska och den tyska upplagan av ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”:
”I skriften har bevisats, att kriget 1914-18 från båda sidor var ett imperialistiskt krig (dvs ett erövrings-, plundrings- och rövarkrig), ett krig om världens uppdelning, om fördelning och nyuppdelning av kolonierna, finanskapitalets ’inflytelsesfärer’ osv.” Med detta som utgångspunkt går det att både formulera en definition av imperialism och dess drivkrafter.
Imperialism är statlig politik, utövandet eller förespråkandet, för att utvidga makt och herravälde, särskilt genom direkt territoriellt förvärv eller genom att få politisk och ekonomisk kontroll över andra områden, ofta genom att använda hård makt (ekonomisk och militär makt), men också mjuk makt (kulturell och diplomatisk makt).
[…] Är kapitalexporten bevis på imperialism? Eller är teorier om imperialismen överspelade? Finns imperialism och är kapitalexport bara bra? Hur koncentrationen av rikedom driver fram en ny global imperialism Dagens USA-imperialism, Ryssland och Wolfowitzdoktrinen. Läs ”USA som världspolis” – nu endast 50 kr! […]
”Det finns människor i Ukraina som är redo för förhandlingar”: vad Putin sa vid ett möte med världsmedia
Vladimir Putin träffade representanter för internationella medier
Vasilina Kramorova
den 6 juni 2024 på 05:04
Putin. SPIEF-2024. Möte med cheferna för internationella nyhetsbyråer. Aktie, Vladimir Putin, lager
Vladimir Putin svarade på journalisternas frågor under ett möte under SPIEF
Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum (SPIEF) 2024
Rysslands president Vladimir Putin träffade cheferna för världens nyhetsbyråer under St. Petersburg International Economic Forum (SPIEF). Vid mötet diskuterades frågor om Ryska federationens inrikes- och utrikespolitik, och själva kommunikationen ägde rum i form av ett fritt samtal. Presidentens talesman Dmitrij Peskov sade att detta är den första inbjudan av detta slag från Kreml sedan specialoperationen inleddes. URA.RU citerar Putins viktigaste uttalanden under mötet.
Specialoperation i Ukraina, vapenleveranser till Ukrainas väpnade styrkor och Zelenskyjs öde
Vladimir Putin påminde om att konflikten i Ukraina började med en statskupp som ägde rum 2014. Enligt den ryske ledaren stod USA bakom honom, och detta var utgångspunkten, varefter invånarna på Krim, och sedan i Donbass, bestämde sig för att ansluta sig till Ryssland. Ukraina självt var vid tidpunkten för samtalen i Istanbul redo att gå mot avnazifiering, tillade presidenten. Putin noterade att Ryska federationen är intresserad av Ukrainas neutrala status, och ett antal länders önskan att uppnå Rysslands nederlag förhindrade ingåendet av ett fredsavtal.
Som ett resultat av detta är den ukrainska arméns förluster cirka 50 tusen människor varje månad. För närvarande är 1348 ryska soldater och officerare i fångenskap hos Ukrainas väpnade styrkor, och 6465 ukrainska soldater befinner sig i Ryska federationen. Presidenten betonade också att ett liknande svar kommer att tas emot för västs leverans av långdistansvapen till Ukrainas väpnade styrkor, som kommer att användas för anfall mot Ryssland. Ukrainas anfall på Ryska federationens territorium med deltagande av västländer kommer enligt Vladimir Putin att betraktas som ett krig, och USA:s och Storbritanniens militära avdelningar ligger bakom detta.
Putin. SPIEF-2024. Möte med cheferna för internationella nyhetsbyråer. Lager
Vladimir Putin träffade representanter för världens ledande medier
Foto: Vladimir Astapkovich/https://photo.roscongress.org
Putin sa att den amerikanska administrationen kommer att göra sig av med Ukrainas president Volodymyr Zelensky efter att ha tvingat honom att sänka mobiliseringsåldern till 18 år. Presidenten uttryckte också tvivel om lagligheten i den ukrainske ledarens beslut att inte delta i valet.
Gasvägran och förbindelserna med Nato
Presidenten bekräftade att Ryska federationen fortsätter att leverera gas till Europa via Ukraina, trots de aktuella händelserna. Putin undrade också varför Tyskland vägrar att ta emot gas från Ryssland, utan vill köpa den till orimliga priser från utlandet. I slutändan kan EU:s ekonomi kollapsa på grund av problemen i Tyskland. Samtidigt uttryckte statschefen förtroende för att Gazprom skulle överleva Europas avvisande av rysk gas.
Hinder för ryska mediers arbete
Vladimir Putin är säker på att västländerna blandar sig i de ryska mediernas arbete, vilket inte är förenligt med yttrandefriheten. Samtidigt får Ryssland inte utreda sina journalisters död i Ukraina. Enligt presidenten dödades minst 30 personer.
Putin. SPIEF-2024. Möte med cheferna för internationella nyhetsbyråer. Lager
Statschefen betonade att västländerna inte tillåter ryska journalister att göra sitt jobb
Om förbindelserna med andra länder.
Statschefen förnekade skarpt anklagelserna om att Ryssland utgör ett hot mot Natos medlemsländer. Han uttryckte åsikten att väst vill behålla sin egen imperialistiska position och storhet, och därför använder sådan information för att manipulera den allmänna opinionen.
Putin berörde frågan om Rysslands relationer med andra länder. Enligt presidenten utvecklas relationerna mellan Ryssland och Azerbajdzjan på ett tillförlitligt och pragmatiskt sätt. Förtroendefulla relationer har också utvecklats med arabvärlden. Ryska federationen och Kina har, som den ryske ledaren noterade, goda framtidsutsikter på det högteknologiska området.
När det gäller relationerna mellan Ryssland och Belarus betonade presidenten att länderna har gemensamma komplexa frågor, men att det ligger i de båda folkens intresse att lösa dem på ett framgångsrikt sätt. Putin sade att arbetet med att bygga upp en unionsstat med Minsk går bra, och att nationella intressen inom ekonomi och politik, ekologi och kultur beaktas i varje steg. Den ryske ledaren är också övertygad om att relationerna mellan Ryssland och Kazakstan kommer att bli goda.
Putin. SPIEF-2024. Möte med cheferna för internationella nyhetsbyråer. Lager
Under ett samtal med journalister berörde Putin ämnet Gazaremsan
Relationerna mellan Ryssland och Iran utvecklas väl på många områden, konstaterade Vladimir Putin. Länderna har utarbetat en gemensam arbetsplan, handeln och de ekonomiska banden utvecklas. Statschefen konstaterade också att det finns ett behov av att bygga relationer med Afghanistans regering, som bildades av talibanrörelsen (organisationen är under FN-sanktioner för terroristverksamhet).
Separat berörde den ryske ledaren konflikten på Gazaremsan. Rysslands president kallade konflikten i Gaza för den totala förstörelsen av civilbefolkningen. Vladimir Putin påminde om att Ryska federationen är emot terrorism i alla dess yttringar.
Putins inställning till det amerikanska valet
Presidenten sa att Ryssland inte bryr sig om vem som vinner det amerikanska valet – Joe Biden eller Donald Trump. Landet kommer att samarbeta med alla valda statschefer. Vladimir Putin påminde om att Ryska federationen aldrig har blandat sig i de interna politiska processerna i USA. USA:s inställning till konflikten i Ukraina kan komma att förändras om den framtida administrationen fokuserar på nationella intressen.
Putin. SPIEF-2024. Möte med cheferna för internationella nyhetsbyråer. Lager
Presidenten betonade att Ryssland aldrig har blandat sig i USA:s inrikespolitiska processer
Foto: Valentina Pevtsova/https://photo.roscongress.org
Ekonomisk tillväxt och produktion av sanktionerade varor
Den ryske ledaren sa att Ryssland kom på fjärde plats bland världens ekonomier. Enligt honom skulle västländerna underminera Ryska federationens ekonomi i flera månader från början av NWO, men så blev det inte.
På tal om sanktioner sa presidenten att Ryssland självt kommer att producera vad landet kan sakna på grund av restriktioner. Ryska federationen kommer också att investera resurser i sitt eget tekniska oberoende och gå vidare.
Spara numret URA.RU – bli först med att berätta nyheten!
Att prenumerera på URA.RU på Telegram är ett bekvämt sätt att hålla sig uppdaterad med viktiga nyheter! Prenumerera och var i händelsernas centrum. Prenumerera.