Av diplomaten M.K. Bhadrakumar, Indien.
Om bara USA:s president Joe Biden hade en tidsmaskin som i den postapokalyptiska science fiction-novellen av HG Wells, skulle han ha använt det fordonet eller enheten för att resa tillbaka i tiden hela vägen till 1999 när USA tappade poängen med europeiska säkerhet och Rysslands eviga strävan efter ömsesidig säkerhet med Europa.
I det avgörande ögonblicket av eran efter kalla kriget för 24 år sedan var George Kennan profetisk nog att varna Bill Clintons administration för att relationerna mellan USA och Ryssland skulle skadas irreparabelt om västalliansen utvidgades till att omfatta den tidigare Warszawapakten – länderna. Hans råd ignorerades. Det är allmänt accepterat idag att kriget i Ukraina är kulmen på Natos obevekliga frammarsch mot Rysslands gränser.
Rysslands 2021-utkast med titeln Avtal om åtgärder för att säkerställa säkerheten för Ryska federationen och medlemsstaterna i Nordatlantiska fördragsorganisationen krävde att Nato-medlemmarna skulle åta sig att ingen ytterligare utvidgning av alliansen, inklusive i synnerhet till Ukraina, och de relaterade frågorna om alliansen utplaceringar , som påverkade Rysslands kärnsäkerhetsfrågor.
Red: Länken ovan från rysk källa kan ej nås.
Ett andra utkast riktat till Washington hade titeln Fördrag mellan USA och Ryska federationen om säkerhetsgarantier.
Red: Länken ovan från rysk källa kan ej nås.
Sammantaget representerade de två utkasten ett öppningsbud från Moskva för seriösa förhandlingar, men det ledde inte till något åtagande eftersom Biden-administrationen helt enkelt avvisade det under förevändning att USA och Ryssland inte kan göra en överenskommelse över huvudet på européer och ukrainare !
Som nationell säkerhetsrådgivare Jake Sullivan sa i sitt berömda uttalande: ”ingenting om dig [Ukraina] utan dig.” Det var en dålig ursäkt, eftersom Kievregimen som installerades vid makten genom den USA-stödda grundlagsstridiga, väpnade och blodiga kuppen i Ukraina 2014 bara var ett verktyg för Washington.
Biden-administrationen trodde att den tog Moskva i ett hörn och satte en björnfälla eftersom Ryssland fördömdes åt båda hållen – oavsett om Ryssland passivt accepterade verkligheten av Natos närvaro utanför dörren, eller valde att göra motstånd med tvångsmedel. När Rysslands särskilda militära operation (invasion, etc.) inleddes i februari 2022, twittrade Strobe Talbott, som var hjärnan i Bill Clinton-administrationen som drev igenom doktrinen om Natos expansion österut till de tidigare Warszawapaktens territorier, och gratulerade Biden-teamet för efter att ha ställt ryssarna i lås!
Flera amerikanska analytiker skrev triumferande att Ryssland skulle hamna i en grav med allvarliga konsekvenser för landets regim och dess existens. Den västerländska berättelsen rådde ett tag. Resten är historia.
Men i en av den moderna historiens stora omvälvningar segrade slutligen Moskva på slagfälten på ett avgörande och oåterkalleligt sätt.
Mot en sådan historisk bakgrund kan Bidens kommentar på lördagen att USA ”inte kommer att göra det lätt” för Ukraina att gå med i Nato bara ses som en resa bakåt i det förflutna. Biden betonade att Ukraina kommer att möta samma krav som alla andra medlemmar i blocket, vilket innebär att Ukraina måste följa den så kallade Membership Action Plan, eller MAP, som kräver att en kandidatnation genomför militära och demokratiska reformer med Natos råd och hjälp, innan ett medlemskap kan fastställas.
MAP-processen kan ta år. För Makedonien tog det 21 år. Bidens anmärkning är inte bara en signal till Kiev, utan kommer i en tid då det finns en stark åsikt i alliansen att Europa och USA måste ge Ukraina tydliga Natosäkerhetsgarantier, vilket är viktigt för den europeiska säkerhetens framtid.
Faktum är att Biden gjorde uttalandet bara fyra dagar efter mötet med Jens Stoltenberg, Natos generalsekreterare, i Vita huset 13 juni, där den senare enligt uppgift försökte förenkla anslutningsprocessen för Ukraina på grund av det faktum att Kiev redan hade gjort betydande framsteg mot medlemskap.
Vad fick Biden att ta till en hård linje? Polens president Andrzej Duda förklarade, inför sina samtal i Paris den 12 juni med Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i Weimartriangelformatet, att Ukraina vill ha ”ett mycket konkret perspektiv … för att ansluta sig till Nordatlanten . allians.” Duda hoppades att Nato-toppmötet i Vilnius ska ”sända ett positivt budskap till Kiev, … att Ukrainas framtida medlemskap i Nato är klart i sikte.”
Tydligen fanns det också enighet bland Weimartriangelns medlemmar om att Ukraina borde få säkerhetsgarantier. Scholz förklarade: ”Det är klart att vi behöver något sådant här, och vi behöver det i en mycket konkret form.” Macron stödde och efterlyste en snabb överenskommelse om ”påtagliga och trovärdiga säkerhetsgarantier”.
Det har faktiskt också förekommit hotfulla ljud om att om det inte sker någon konkretisering av Ukrainas medlemskap i Vilnius, kan några av de ”hardcore” allierade ta saken i egna händer, och på nationell nivå stationera trupper från NATO-medlemmar i Ukraina.
Nu har Biden ignorerat dessa krav från gamla och nya européer. Han är säker på att han kan flytta målstolparna. Kanske Macron och Scholz bara spelar till galleriet? Vi kanske aldrig får veta.
Kärnan i saken är att Biden inser att den pågående ukrainska offensiven är på väg mot katastrof och decimering av Kievs kvarvarande armé. Det är osäkert hur länge Kiev kommer att kunna rekrytera tillräckligt med soldater. De två figurer som Washington hade fostrat för exakt den typ av plan B i Kiev som de nu behöver – chefen för de väpnade styrkorna, general Valeri Zaluzhny , och spionchefen, generalmajor Kyrylo Budanov – är borta från böckerna, efter att ha kommit ur funktion av den senaste ryska raketattacken.
Uteslut inte ett uppror i Ukraina om krigsdöden blir ohållbara för samhället. Biden ser också att det finns en ständigt krympande acceptans i Amerika för hans krigspolitik, vilket möjligen kan äventyra hans chans att bli omval. Biden påpekade för Ukrainas president Vladimir Zelensky under sitt senaste besök i Kiev att de medel som Washington kunde tillhandahålla var begränsade. Och CIA-chefen William Burns gav å sin sida ett meddelande till Zelensky att fortsatt amerikansk militär hjälp efter juli är problematisk.
Det räcker med att säga, om Putins hårda kommentarer förra veckan (på tisdag och fredag) är något att gå efter, så har Kremls ledning noll förtroende för Biden eller hans europeiska allierade. Samtidigt är den enkla sanningen att 90 procent av Ukrainas resursbas ligger i regioner under rysk kontroll. Vilket innebär att den kvarvarande staten kommer att bli en enorm påfrestning på amerikanska resurser, medan Ryssland inte visar några tecken på utmattning.
Biden har inte sagt något nytt. Biden anser att USA förlorade proxykriget, men han får inte och kan inte erkänna det. Så i avsaknad av en tidsmaskin, som kunde ha tagit honom hela vägen tillbaka till 1999 när Natos expansion började utvecklas, återgick Biden helt enkelt till standardpositionen för Nato-toppmötet 2008 i Bukarest och välkomnade Ukraina till alliansen via en MAP -route – som om det ögonblicket för femton år sedan nu är i det förflutna och inte kan dras tillbaka till nuet. Ryssland kommer inte att acceptera det.
Tja, Biden sa att Ryssland håller på att förlora kriget i Irak häromdagen!!?? Man undrar ju i vilket tillstånd senilen befinner sig i och om det inte är dags för en statskupp i USA? Kanske dags för Deep State att tillsätta Harris, avslöja all kriminalitet Bidens sysslat med i Ukraina och på det viset få en anledning att dra sig ur med lite värdighet kvar? I alla fall så är den militära ledningen i Ukraina inte längre så roade av att slaktas på slagfältet för USA:s agenda enligt allt bistrare uttalanden från det hållet! Kanske inser de till slut att de blivit blåsta totalt av USA precis som kurderna?
Ohhhh akta dig the Deep state kommet snart och tar dig. Benny Benny finns det någon konspirationsteori du inte tror på? Jag menar du verkar ju svälja allt. Konspirationer ifrån ultrahögern i USA och tokerier ifrån vänstern i Europa allt är sant i Bennys värld.
Och jag ställer även samma fråga som den andra skribenten här. ”Ukraina inte längre så roade av att slaktas på slagfältet för USA:s agenda enligt allt bistrare uttalanden från det hållet!” Vad har du fått det här ifrån?
Det är bara att läsa annat än den fulmedia som USA styr! Zalusnyj som tydligen återhämtat sig efter skadorna han fick skräder inte orden! Men Robert tror tydligen på allt strunt som MSM kommer med oavsett om det är lögner och desinformation.
”den militära ledningen i Ukraina inte längre så roade av att slaktas på slagfältet för USA:s agenda” Källa på detta tack.
Är detta Nato:s sista konflikt? Otroligt är det inte.
Om inte ens Nato kan enas med att ens snyggt och elegant kan ”släppa in” Sverige -av alla länder- undrar man hur halsstarrigt inte bara Biden är utan faktiskt hela Nato, som tycks hållas gisslan så fort en enskild politisk vilde -nu och då och här och där- eldar en religiös bok i ett europeiskt land (precis som Nato plötsligt handlade om religion och Turkiets berömda tolerans). Biden har sannerligen inte kontroll över de spridda och alltmer olydiga motspänstiga satraperna i Ankara, Budapest och andra amerikanska delstatshuvudstäder i Europa.
Det här håller inte.
Nato -rent teoretiskt- släpper bara in nya medlemmar som har kontroll över hela sitt territorium, över sina egna gränser, och naturligtvis inte befinner sig i krig eller konflikt.
Där är ju självklart dörren helt stängd för länder som Ukraina och Georgien (som på senare tid börjat inse att det amerikanska destabiliserandet kanske inte är helt positivt och märkligt nog närmat sig ryska positioner, man kan numera både resa till och från Ryssland till Georgien).
Ett Ukraina i Nato måste ses som ett önsketänkande, det är svårt att se hur det skulle gå till.
Är den ukrainska krisen Nato:s sista strid? Helt omöjligt är det inte.
Europa kommer under kommande år, oavsett hur det ukrainska dramat utspelar sig, alltmer börja inse att ha just EGEN europeisk kontroll över vår egen diplomati, militär, säkerhets- och försvarspolitik kanske ändå inte vore så dumt; i stället för att politiska tomtar och vildar som Biden, Bolton, Erdoğan och Paludan skall sköta Europas säkerhet.
Europa bör över de kommande åren ta över alla Nato:s installationer, uppgifter och baser och infoga det under vår egen europeiska unions tak, och inte låta icke-europeiska länder som Kanada, de amerikanska Förenta staterna, England och Turkiet använda Europa som ett schackbräde för diverse egna stormaktsprojekt som idag. Man kan fråga sig varför vi i Europa skall behöva delta i detta spektakel, inträngda av spelare i Washington, Ankara, Moskva och Kiev, utan att kunna agera självständigt?
Jag är övertygad om att hade det icke-europeiska spelet från de anglo-amerikanska krafterna kring Ukraina hade det aldrig blivit något desperat ryskt angreppskrig mot Ukraina. Kreml är -oavsett sittande politiker där- med rätta MILITÄRT rädd för amerikanskt inträngande och alltmer äventyrligt misslyckande kaosisering allt längre in i de europeiska och asiatiska territorierna.
Misslyckandena i alltifrån Vietnam, Irak och Afghanistan visar på att Europas och Asiens säkerhet och diplomati inte och aldrig mer skall skötas på amerikanska presskonferenser.
Dessutom måste vi inse en annan sak: den ukrainska frågan skulle faktiskt också destabilisera själva Nato, framförallt politiskt. Det tycks dessutom redan ha börjat.
Efter 78 år av amerikanska militära ockupationstrupper i Europa är det dags för dem att åka hem.
Världens största ekonomi, Europa, och 800 miljoner européer KAN ta hand om sin egen diplomati, militär, säkerhets- och utrikespolitik.
Så sant, så sant. Europa kan inte befria sig självt. Bara Ryssland kan göra det – för tredje gången dessutom!
”In the 19th century, Russia freed Europe from French domination, in the 20th century Russia (as the USSR) saved Europe from German domination, and it stands to reason that in the 21st century Russia will free Europe from the US.”
Hans Vogel: https://www.unz.com/article/rootin-for-putin/
På över ett år har dom inte lyckats besegra ett fler gånger mindre grannland med en militärbusget som är i jämförelse med resten av Europa inte stor men på något så ska dom befria resten av Europa. Det låter som nåt som kommer hända I dina öron?
Folk i Europa anser sig inte vara ockuperade av USA. Ni kan och kommer fortsätta hävda att det är fel men sanningen är att folk som tycker så här en marginell liten del som är politiskt sett obetydlig. Men för guds skull låt inte verkligheten stå i vägen för din våta dröm.
”Folk i Europa anser sig inte vara ockuperade av USA”
Kanske så vara i de flesta fall?
Men ändock i Sverige finns en tvivelaktig inställning till USA.
Det är inte helt okänt här vad USA har orsakat för elände i världen.
Genom modern tid.
Samt inte minst i Främre Orienten.
Många tror jag ställer upp på att USA har ett skurkaktigt beteende.
Sajten Global Politics tror jag bygger på just den idégrunden.
Men jag menar att USA är en större skitstövel än så.
Tyvärr uppfattar många här USA som något ”skydd”.
Skydd mot en uppdiktad fiende som aldrig närmare förklaras.
Bara att den finns där som ett skrämmande hot.
Allt är dock en mytbild från borgerligheten som kräver att folket inte ska någon annan överhöghet att dyrka än borgaren själv som gud.
Det är det gamla sättet för makten att skrämma folket till lydnad.
Jag gör vad jag kan för att försöka få mina medmänniskor att förstå den västerländske borgarens falska mytbild för att behålla sitt kapitalistimperium.
Förresten tycker jag redaktör Anders Romelsjö nu kan koppla ifrån den förtjusande flickan och klimataktivisten Greta Thunberg från den här bloggen.
Det torde nu stå klart vems ärenden hon går förutom sina egna.
https://www.friatider.se/greta-motte-zelenskyj
Tydligen är det så att Greta Thunberg anklagat Ryssland för att ha sprängt Kakhovka-dammen i Ukraina.
Jag vill inte förminska Greta Thunberg men vet hon egentligen vad hon pratar om?
Eller är det så hon får orden lagda i sin mun för sin roll som borgerlighetens frälsare?
USA får och förtjänar mycket kritik. Du skulle nog bli förvånad över hur mycket av den kritiken som framförs här (bland annat av dig) som jag håller med om.
Hade det stannat där hade jag inte orkat bry mig. Saken är ju att ni tillskriver USA allt ont i världen och framställer det som om dom styr hela världen med våld och hot. Det blir lite löjeväckande som nån sorts elak organisation ifrån nån serietidning.
USA blev det ledande landet I väst efter andra världskriget. Ni må tro att dom hotade sig till det men det behövdes inte. Europa såg utveckling i öst och sa nej tack. Och på den vägen är det. Det politiska system som har utvecklat sig i Europa (brister finnns förstås) och banden med USA har lett till en otrolig framgång för väst. Klaga hur mycket ni vill men ni måste ju fan se verkligheten, teknik medicin, flygplan bilar ja ta vad fan du vill när använde du senast en sån produkt ifrån Ryssland? När köpte du eller nån du känner senast vitvaror ifrån Ryssland? Kör du eller nån du känner runt i en Rysk bil?
Att hålla fram Ryssland som nån sorts räddare fungerar liksom inte när man tittar på dom två systemen. Naturligtvis finns det brister här och överallt men Ryssland here gud över 20% av befolkningen har ju inte ens vad vi kallar en toalett. Dom leds av en gammal KGB agent och av en slump dör folk som politiskt utmanar honom allt som oftast, och dör dom inte så åker dom i fängelse för uppenbarligen är alla som utmanar Putin politiskt korrupta.
Sen för att bortförklara det uppfinner ni större och större konspirationer där allt ont och jag menar ALLT ont som förs fram om Ryssland är lögner ifrån CIA.
Den här oförmågan att ta in någon som helst kritik emot Ryssland eller Putin blir ju till slut löjlig det måste ni ju själva inse. När Putin gör en gammal kåkfarare som blev korgubbe till ledare över sin egen privata arme som sedan vänder sig emot den Ryska militärledningen. Då går det inte bra det inser ju varenda människa, men inte här. Nu är han sionist, köpt av CIA osv osv och det här var egentligen bra för Putin var det till och med nån som slog till med. Även om han var köpt av CIA så ändrar inte det faktumet att det här var inte planen.
Och allt det här snacket om borgare hit och borgare dit. Tror du Ryssland och Putin är kommunister? Ryssland är kapitalister precis som resten av oss.
Visste du inte? Ledningen för Ukraina är kaput. Besegrad. Likaså Nato (trots en budget på 1,3 BILJONER dollar – ca 10 gånger Rysslands dito🤭). Du ser skalet och tror att det är något.
Det tål att upprepas: ”In the 19th century, Russia freed Europe from French domination, in the 20th century Russia (as the USSR) saved Europe from German domination, and it stands to reason that in the 21st century Russia will free Europe from the US.”
Alltså, de som inte lär från historien är dömda att återuppleva den.
Nu har turen kommit till USA att återuppleva Rysslands mäktiga slag som golvar imperier för gott plus tar med sig ett och annat annat korthus som t ex EU 🥊🥊🥊
För övrigt är EU-folket förda bakom ljuset att de inser inte att de är koloniserade av USA.
Det är nog Robert som borde göra en verklighetscheck! Ukraina har ingen chans men ryssarna bombar inte hejvilt och det beror på att ukrainarna är ett brödrafolk. Hur tror du Ukraina hade sett ut om Ryssland behandlat det som en fiende man vill ha bort?
Men Robert, hur europeiska folk vant sig och upplever permanent amerikansk militär närvaro i Europa är inte detsamma som att den inte förekommer delvis med påtvingad vilja.
De amerikanska Förenta staternas avsikt efter andra världskrigets slut var att ha just permanent militär basnärvaro i de länder som dels varit fascistiska och dels i de länder som kapitulerat mot nazisterna (i Frankrike lyckades man bli av med de drygt femton amerikanska baserna först kring år 1966).
Japan, Tyskland, Italien är givna länder för amerikansk militär basnärvaro. På de japanska öarna förekommer permanenta lokala demonstrationer mot de amerikanska militärbaserna, ofta av kvinnorna boendes där. Al-jazeera English har ett reportageprogram som gått om detta fenomen i Japan och brukar som alla andra sådana finnas att se på den eminenta goda och vida nyhetskanalens hemsida.
Man måste läsa på om Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinerna och hur de ser på Europa.
Jag ställer den -som vanligt öppna och teoretiska- frågan att om länderna i Europeiska unionen efter möte kom ut och meddelade: ”Vi i Europa kommer nu, så snart det går, att helt ta över allt vårt eget militära försvar och att alla icke-europeiska militära baser måste nu avvecklas och utrymmas innan år (låt säga) 2026”.
Finns det verkligen någon enda objektiv bedömare som tror Washington bara skulle acceptera detta och lämna Europa, om den europeiska unionen tog över hela Nato:s militära- och försvarsuppgifter i VÅR EGEN världsdel?
Vad än färre känner till så är därutöver europeiska länder strikt förbjudna -i Nato-traktatens texter- att ha och lagra militär utrustning eller basera fartyg och flygplan i Nordamerika.
Det går inte sett ur denna politik att anse objektivt att de amerikanska militära styrkorna sedan 1945 ännu uppfyller dåtidens Washingtons uppfattning att länder som Tyskland, Italien och Japan från då alltid skall ha amerikanska ockupationsbaser på dessa länders territorium.
Finns det någon seriös bedömare som tror på att om vi i EU gick över till att (precis som alla andra världsdelar) sköta vårt eget försvar, vår egen diplomati och försvars- och militärpolitik, så skulle Washington bara godta det och åka hem med sina militära utrustningar, efter 78 år?
Ska vi verkligen i Europa, med 800 miljoner invånare, behöva ha ytterligare 78 år till med amerikanska militärbaser i Europa, d.v.s. då till år 2101?
Är detta rimligt? Hur fritt -och verkligen ofritt- är Europas diplomati, militära- och försvarspolitik egentligen?
Bör vi inte i Europa nu faktiskt kräva att inom Nato få basera europeiska styrkor i Texas, Kalifornien och Alaska?
USA har över 800 militära baser, i över 175 länder… Ökat runt Ryssland och Kina bl.a.
https://sv.frwiki.wiki/wiki/Liste_des_bases_militaires_des_%C3%89tats-Unis_dans_le_monde
Johan,
Du är påläst om den s.k. ”storpolitiken”.
Både nu och historisk.
Vad har du för yrke egentligen?
Jag bara undrar.
Tror inte min lärare i samhällskunskap på KomVux hade gjort det bättre.
Där var vi i alla fall fixerade på Västerlandet mycket inom USA:s politiska historia.
Men även EU var en viktig del.
Inget jag reagerade speciellt över då men jag undrade varför undervisningen handlade så lite, eller ingenting, om Kina och Ryssland som jag då såg som stora länder i världen.
Tack för varma ord, Arbetarklass. Juridisk utbildning, forskare i flera ämnen sedan 30 år. Jag har ofta hjälpt andra forskare och författare med arkivforskning på språk och i länder de inte behärskar. Vetgirighet och ständigt läsande har väl avsatt några goda spår i minnet och allmänbildandet, hoppas jag. Min bildning, där den finns, kommer i princip aldrig från internet.
Men vad du totalt missar är balancing. Ett vanligt begrepp inom såväl statsvetenskap som likartade studier.
Låt oss ta Tyskland och Frankrike som exempel. Hade inte Usa haft trupp I båda länderna skulle dom till och börja med lägga åtskilliga miljarder mer på sitt försvar, sen skulle dom också bli tvungna att anpassa sig efter den andra. Låt oss säga att Frsnkrike utvecklar en stridsvagn, det tvingar Tyskland att utveckla nåt som kan slåss emot den nya Franska stridavagnen. Inte för att Tyskland tror att Frankrike ska anfalla nästa år eller ens om fem år men dom kan inte säga vad som händer om femton år. Applicera nu det på alla de länder i Europa som har Amerikansk trupp så kan du nog se varför dessa stater vill ha dom där.
USA har tryckt på för att Europa ska såväl bygga upp sitt försvar samt ta ett större ansvar speciellt i de frågor som rör säkerheten. Det här är ingen hemlighet och har pågått en längre tid.
Vi sköter vår egen diplomati och försvarspolitiken som arbetas fram inom EU är väldigt centrerad på just att utveckla den egna förmågan. Att EU och USA allt som oftast har samma åsikt I utrikespolitiken är inte speciellt konstigt då dom värderingsmässigt står nära varandra. Finns inte precis nåt tryck ifrån EU för att ex ha bättre relationer med Ryssland eller Nordkorea. Vi i Sverige tillhör väst såväl ekonomiskt som kulturellt vilket har tjänat oss väldigt väl, varför nån skulle vilja byta det till att fokusera mer på öst förstår jag verkligen inte. Tror ni på allvar folk går runt i ex Danmarl ich tänker ja Ryssland där har vi en förebild.
Eller så kunde Frankrike och Tyskland slutit försvarsavtal med Sovjet/Ryssland som inte alls planerade krig mot dessa stater. Fullt upp med att bygga upp det mycket krigshärjade landet efter 1945, och bygga upp försvar mot ekonomiskt överlägsna, kärnvapenförsedda,-ledande USA och Nato. Sverige skulle vara tryggare med militärt avtal även med Ryssland.
Förstår ärligt talat inte vad du vill ha sagt. Vilket sorts försvarsavtal? Icke angrepp eller allians eller vad.
Skulle då Västtyskland och Frankrike ha ingått avtal med en kommunistisk diktatur istället för USA. Låter det troligt?
”Sverige skulle vara tryggare med militärt avtal även med Ryssland.” Återigen vilken typ?
Och vad har nåt med det här att göra med mitt svar till Johan de Naucler? Det var en förklaring till varför Amerikansk trupp fortfarande finns i de länderna. Ett avtal med Sovjet/Ryssland löser inte problemet med balancing.
USA har militärbaser i de flesta av världens länder och har visat sig vara världens i särklass mest aggressiva stat. Nato vill att Sverige ska använda militära resurser i USA:s intressen i Arktis, baltiska stater i stället för att prioritera svenskt ytförsvar. Kärnvapen kan komma att placeras på svenskt område vilket Ryssland vill. Det vore bra med något slags non-aggressionsavtal med Ryssland. Sovjet föreslog sådant avtal under 30-talet med Frankrike, Storbritannien riktat med Tyskland. Dessa stater sa Nej – annars hade Andra världskriget sannolikt blivit kortare och med snabbare tysk förlust, om Hitler ens vågat anfalla.
Gud vet varifrån @Robert fick för sig att balancing är ett ” vanligt begrepp inom såväl statsvetenskap som likartade studier”. Balancing förknippas med att konsten att gå på lina – inte vetenskap.
Robert, varje historisk epok har sina begränsningar. Precis som tiden efter 1945 o.s.v. Det var Stalins Sovjetunionen själv som isolerade sig från väst.
Men det förklarar fortfarande inte varför Europa som enda världsdel i världen idag inte kan råda över sin egen militära liksom försvarspolitik. En stor grund i det ligger i Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinernas amerikanska principer att aldrig tillåta ett Europa som växer in i tätare samarbeten med Ryssland, Centralasien och Kina. För då är den amerikanska stormakten slut.
Gemensamma värderingar vet jag faktiskt inte numera; med Bush junior, Reagan och Trump var de orala, mediala och politiska hoten från Washington mot Europa många och någon gemensam värdegrund fanns då faktiskt inte.
Nu är hoten från Washington industriella och ekonomiska; man kan bara se hur holländska företag tvingats lyda nya diktat om halvledarindustrin.
Problemet i dessa dagar är att Washingtons och Europas syn på många världshandelsfrågor idag går i motsatt riktning, där Washington försöker ta alltmer makt över Europas ekonomiska framtid med Ryssland, Centralasien och Kina: en riktning där amerikanska politiker naturligtvis aldrig någonsin talar om och uppmuntrar förbättrade förhållanden mellan Europa och våra östliga grannar på den Eurasiatiska kontinenten.
På 1980-talet växte den japanska ekonomin sig mycket stark. Redan då ansåg krafter i Washington att den japanska nationen och ekonomin måste motarbetas. Vi minns bara det politiska och mediala kaoset i Amerika när japanska intressen helt på fri marknad köpte in sig i en del Hollywood-företag och genom Sony. Sedan tidigt 1990-tal gick japanska ekonomin plötsligt -och till våra dagar- in i en permanent recession och man kan undra varför (jag är ingen konspirologiskt lagd person).
Att tro att Europa idag skulle kunna ha en fristående diplomati och militär liksom egen försvarspolitik som går emot Washington är helt enkelt naivt.
Tänk bara på säkerhetsrådgivaren Boltons idé och offentliga uttalanden att det klokaste för Washingtons del vore att ”sänka och förstöra Euro-valutan”.
Den långsiktiga strategiska och geopolitiska fienden för Europa ligger i Washington, eftersom de amerikanska respektive europeiska ekonomiska intressena i världsekonomin idag är fundamentalt motsatta och helt diversifierade.
Europa har nu en tredje skadlig oberoende kraft emot sig (för att använda det populära omdömet om ”skadligt beroende 1) om råvaror från rysk ekonomi; och 2) om handel med Kina; och det är nu det tredje för Europa skadliga beroendet i utrikespolitiska och ”säkerhetsfrågor” från Washington).
Jag tror 800 miljoner européer kan utmärkt klara sin diplomati och försvars- och utrikespolitik på egen hand utan lillebror Amerika. Världen och den Euro-Asiatiska kontinenten skulle förmodligen bli en alltmer lugnare region. Det är permanent Washington som håller igång spänningarna och konflikterna i framför allt Asien: förr var det ”Tibet”, nu ön Taiwan och Xinkiang, de asiatiska projekten med de nya Sidenvägarna, Georgien och Ukraina, som alla har sina konfliktrötter när dessa inträdde som plötsliga ”världspolitiska kriser” från de amerikanska tankesmedjorna.
Att Ryssland tyvärr gått i denna fälla (jag vet inte, kanske fanns inget val?) är en annan sak.
Washington har idag nära nått sitt geopolitiska mål: att slå sönder de europeisk-ryska och snart de europeisk-kinesiska förbindelserna.
Det kommer att försätta Europa i samma eviga stagnation som det då starkt stigande Japan drabbades av i början på 1990-talet: att låta sig ledas av amerikanska politiska och ekonomiska ”goda råd”. Idag är tyvärr Europa handelsmässigt på den punkten mycket illa ute. En titt på elräkningen i varje europeiskt hushåll och vi inser att Europa självt både får betala för den amerikanska stormaktens geopolitik som för sin långsamma ekonomiska nedgång; vi måste komma ihåg att den ekonomiska nedgången kommer i sin tur också parallellt att drabba Kina, då den europeisk-kinesiska handelsaxeln är världens största och viktigaste handelsrelation, som varje år är ofta 700-800% större än den med Amerika.
Europas långsiktiga strategiska ekonomisk-diplomatiska perspektiv med ”allierat ledarskap” från Washington är därför mycket nedstämmande depressiva.
Kommer republikanska partiet med Trump och Bolton-typerna tillbaka till makten om något år står plötsligt Europa inför en akut utrikespolitisk beslutskris; med ett ledarskap i Washington som öppet till att börja med gärna slår sönder Euro-valutan.
Med sådana vänner behöver inte Europa några fiender. De alldeles nya, Ryssland och Kina, har vi redan fått i geopolitisk gåva från Washington.
Så här illa går det när Europa inte vare sig tänker självt eller förstår och inser farorna med det amerikanska geopolitiska spelet. Rysk roulette med oss själva.
Vill rikta mig mot Robert med ett svar på varför Sverige och Europa med flera måste rikta sig mot Ryssland och sörja för goda relationer med öst. Kort och gott är svaret olja, här länkar jag till en gammal artikel i der spiegel, som förklarar hur läget ligger till.
https://www-spiegel-de.translate.goog/wirtschaft/soziales/rohstoffknappheit-bundeswehr-studie-warnt-vor-dramatischer-oelkrise-a-714878.html?_x_tr_sl=de&_x_tr_tl=en&_x_tr_hl=en&_x_tr_pto=sc
Kanske har du hört mantrat ”you will own nothing and be happy”
Som riktar sig till oss västerlänningar.
Om du tar dig tid att läsa ovanstående artikel kanske du förstår vad ovanstående direktiv handlar om.
Det kan väl hända att Ryssland inte är någon förebild för Sverige att bygga välfungerande samhällen på. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis skall betrakta detta land som fiende för att en annan stor vapenmakt gör det.
Jag tror, i denna osäkra och sköra tid mänskligheten befinner sig under är vikten akut att söka samförstånd och inse nödvändigheten av att sluta kriga, samt därtill också bestämma sig för att lösa den ödesmättade klimatfråga vår enda jord befinner sig under
Att USA blivit en god partner under en lyckosam tillväxtperiod efter framförallt andra världskriget, betyder inte att det är ett hållbar mönster i spåren, när vi ser hur västvärldens hysteriska rovdrift på jakt efter naturresurser varhelst på denna planet, förstört för milliontals människor möjligheter att bygga sina samhällen.
Där i sammanhanget har västvärlden en stor skuld att betala som den gärna bortser från.
Och den listan kan bli lång. Och kan nedtecknas utifrån en minst sagt avhumaniserad behandling av andra kontinenters urbefolkning. Ett förhållande som fortfarande består av ett öppet sår med stort lidande.
Jag håller med dig Olof till 100%. Och vi borde vara vänner med Ryssland istället för att göra fiender av dem – för att USA vill det.
En annan sak vi ofta glömmer bort och bortser ifrån: geografin.
Ryssland ligger där det ligger, kommer inte att försvinna och är med sin över 1000 år gamla (och, ja, kontroversiella historia) ändå ett av Europas äldsta (och mest historiskt framgångsrika) och evigt mäktiga nationalstater, oavsett namn på land och huvudstaden.
Grundregeln är ekonomiskt och historiskt densamma: ’bedriv framgångsrik handel med din största granne!’. För Europa -och Europeiska unionen- är det framför allt Ryssland, granngårds är det självklart Kina.
Det finns på lång sikt inget som helst politiskt-ekonomiskt framgångsrecept för Europa att evigt följa råden från den andraupplaga av brittiska imperiet vi har i dagens Washington.