Arbetarbloggen startades i oktober 2022. Den finns också på Facebook.
Arbetarbloggens presentation: Åsikter finns det mycket av på nätet, och många av oss tar till sociala medier för att visa vad vi tycker om olika politiska frågor. Vår fritid visar vi också gärna upp i bilder. Men varför är vi så tysta om vad som händer på den plats där vi tillbringar merparten av vår tid – arbetet?
Arbetarbloggen startades för att ge människor möjligheten att berätta om sina jobb och att läsa om andras. Kanske kan man på det sättet få insikt och förståelse för hur det är att ha olika yrken, kanske kan man bli intresserad av att byta bana? Kanske kan missförhållanden i olika branscher uppmärksammas när vittnesmålen är samlade på en och samma plats? Kanske kan man känna igen sig i andras berättelser, även i yrken som är olika ens eget?
Vi tror att det finns mycket att berätta om arbetslivet, och hoppas att bloggen successivt kommer att utökas till att omfatta de flesta yrken som finns i dagens Sverige.
Sidan innehar utgivningsbevis för databas.
_________________
Redaktören: På Arbetarbloggen finns flera rapporter att läsa. Läs själv! Här början en med titeln ”Ju större vårdbolag jag jobbar för, desto lägre lön får jag” – Adam, Vårdarbetare
”När jag blir gammal och sjuk vill jag inte ha mig själv, eller någon lika less och stressad assistent som jag.
Jag får ofta höra vilken duktig och engagerad medarbetare jag är. Men faktum är att jag spyr inombords. Inte bara pga. lukten av avföring (som jag annars är tålig mot). Utan på grund av att ju större ”vårdbolag” jag jobbar för, desto lägre lön får jag. I somras gick jag back 10 kr i lön i samband med att jag började hos en ny kund, på ett börsnoterat företag värt 670 miljoner kronor. Detta var efter jag lyckats förhandla upp lönen 5 kr. ”
Redaktören Som viktig information och som en slags bakgrund till Arbetarbloggen” finns denna rapport på Katalys No. 42 Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier ”Även i public service är arbetarklassen underrepresenterad i serier, nyhetssändningar och reportage. Personer ur medelklassen är däremot kraftigt överrepresenterade både som programledare och medverkande på andra sätt.
Avsaknaden av röst och erkännande, menar författarna, försvårar formeringen av klassidentitet och politisk mobilisering.
Läs artikeln på Expressen Debatt där rapporten lanserades den 12 februari 2013 här.”
Du länkar till CIA:s Facebook, men inte till Arbetar-bloggen? Det skulle ev. kunna förklara en hel del…
1. Varför du även länkar till den relevanta fulmedian DN:s betalvägg.
2. Varför ”Nej till NATO” ännu inte heter ”Ja till världsfred”, vilket hade kunnat få med sig ännu fler människor.
3. Varför du aldrig tar upp det som stöttes och blöttes på Läkaruppropet.
4. Varför du aldrig vill svara sakligt på mitt förslag på lösning, d.v.s. bred valsamverkan för världsfred och hälsa.
Men kanske har du bra förklaringar på det här?
Tycker du har rätt i att JA är bättre än NEJ för att nå människor.
Så fungerar även demokrati.
De samlade har lättare för ett JA än ett NEJ.
Ja, är för glada och positiva.
Nej, är för kverulanter och surpuppor.
Hur skulle ”NEJ, till kärnkraft fungera idag?
Inte alls tror jag.
Det blir istället en slogan för ett mindre antal entusiaster som tänker i andra banor.
Gemene man ser elbrist och dyra elräkningar istället.
Men för femtio år sedan kunde det fungera.
Det var en annan tidsanda då.
Jag tycker vi som är bestämda mot NATO och USA måste skapa opinion för det i positiv anda.
Ja, till världsfred naturligtvis och där NATO framställs som ”krig” vilket är fullt uppenbart nu i Ukraina.
Det är bara något och tänka på tycker jag.
Tyvärr är radikal vänster oftast förknippat med protester och liknande vilket inte faller alla i smaken som lever i ett så kallat välfärdsland.
Jag menar inte revolution inom den radikala vänstern men en liten förnyelse kanske?
Som en uppstickande konkurrent till borgarens lockbeten för att behålla sin totala makt om det Västerländska samhället.
Höger-Thoralf med sin blogg är en typisk NEJ-sägare.
Men så klart inte inom den radikala vänsterns områden.
Han har ofta intressant att komma med men hur gick det för honom i demokratin?
Ja, inte har han blivit kommunalråd i alla fall.
Trots idogt arbete inom kommunalpolitiken.
Jag tror demokratin som samhällssystem blir till ett spel om människors förtroende.
Där den smarte och strategiskt tänkande blir vinnaren.
Just därför tvingas vi i Västvärlden leva i en liberal och borgerlig maktsfär.
Länder som Kina och Ryssland håller den ”smarte” tillbaka för att inte gripa makten och göra makten till sin förtjänst.
Men då fordras en kraft som går tillbaka och har sitt stöd i folkmassan.
En kraft som saknas hos oss och där den smarte borgaren istället med lämpor och knep lyckas fånga folkmassan till sig.
De flesta i varje fall.
”Tillsammans (med NATO) ska vi försvara Sverige”
Är ett tidstypiskt borgerligt knep från partiet Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna, ett parti som hela den svenska arbetarrörelsen vilar på.
Numera tar jag lite avstånd från så kallad ”vänsterpolitik”.
Därför jag förstått att vänsterpolitiken med tidens anda och den smartes knep blivit borgarens arena.
Ryssland med sin närhet men annorlunda identitet till Västra Europa kan tyvärr då få svårt att hålla Västerlandet från sig för att försvara sin kultur och sitt land.
Den smarte borgaren tycks inte ge upp hoppet om att göra hela världen till sin så kallade demokrati.
Jag läser idag på SVT Public Service att svenska banker tjänat sig stora vinster och nu på främst bankernas inlåning där räntan är låg eller tidigare varit ingen alls.
Bankerna svarar att det är bra för folket och samhället om bankerna tjänar pengar.
Samtidigt har under ett par decennier ropats om det ”kontantfria” samhället.
Något som de flesta är positiva till och tycker är bra.
Men hur går det med min valfrihet?
Hur ska jag i det kontantfria samhället förvara mina pengar?
Som jag ser det finns inget annat rimligt val än just bankerna som med det kontantfria samhället skaffar sig det definitiva monopolet över folkets tjänade pengar.
Förvara sina sparpengar i det ”kontantfria” finns bara två valmöjligheter.
Det ena är på en banks inlåningskonto och det andra är aktieköp.
Båda hanteras vanligen av bankerna.
Bara ordet ”kontantfria” samhället tycker jag är bedrägligt och ett smart val av borgaren.
Kontantfritt ger intryck av större frihet och större möjligheter.
Men vart finns där friheten och de större möjligheterna?
Ja, inte är det för mig i alla fall.
Men däremot är borgaren och borgarens (nattväktar-) stat den stora vinnaren.
Med det ”kontantfria” samhället får borgaren tillsammans med sin stat total kontroll över proletärens alla penningtransaktioner.
Sparslanten i madrassen blir ett minne blott då alla pengar ska förvaras hos borgaren med staten som borgarens tjänande kontrollant.
Därmed vill jag härmed döpa om det ”kontantfria” samhället till det kontantlösa samhället.
För det är precis vad det handlar om för proletären.