Att alliera sig med supermakten USA ger inga bonuspoäng i dagens Mellanöstern. Och i Sverige finns en villrådighet som blir tydlig i dagens kris kring koranbränningarna, skriver Elisabeth Özdalga. ”Elisabeth Özdalga is a retired senior researcher, and before that director, of the Swedish Research Institute in Istanbul. She was professor of sociology at the Middle East University in Ankara 1994-2009 and visiting chair of the Department of Political Science at Bilkent University in Ankara 2011-13. She is the editor of several anthologies, among others Late Ottoman Society (RoutledgeCurzon, 2005), Novel and Nation in the Muslim World (with Daniella Kuzmanovic) (Palgrave 2015), Muslim Preaching in the Middle East and Beyond (with Simon Stjernholm) (Edinburgh University Press, 2020), and author of ‘Islamism and Nationalism as Sister Ideologies: Reflections on the Politicization of Islam in a Longue Durée Perspective,’ Middle Eastern Studies, Vol. 45, No. 3, pp. 407-23, May 2009.” https://edinburghuniversitypress.com/elisabeth-ozdalga/
Foto: Privat
Debattartikel om säkerhetspolitik på SvD Publicerad 2023-07-31
Från att under efterkrigstiden gjort sig känt i världen för sitt fredsarbete och sin alliansfrihet har Sverige på kort tid bytt fot och ställt in sig i ledet bakom USA och Nato. Ett resultat av detta är att Sverige under det pågående kriget i Ukraina inte bara avstått från att – i enlighet med sitt tidigare ”dna” – ta egna initiativ till fredliga lösningar, utan också förhållit sig passivt till andra aktörers fredsinitiativ. Sverige är inte längre en i utrikesfrågor självständig (neutral) nation med sikte på fredligt samarbete, utan en del av en offensiv militärallians. Denna förändring sker dessutom i en tid av ökade geopolitiska spänningar.
Där befinner sig Sverige idag, iklädd en rädsla som de politiska ledarna har svårt att hantera. Genom Natomedlemskapet har gränserna för Sveriges säkerhetstänkande vidgats, vilket betyder att beslut i centrala försvarsfrågor underordnas starkare och mer välorganiserade aktörer. Hur fungerar den demokratiska beslutsprocessen under dessa nya förhållanden? Vilken kontroll har de folkvalda över den framtida samhälls- och försvarsplaneringen? Det faktum att Natobeslutet hastades fram har lett till oklarheter och en känsla av osäkerhet hos många kring dessa frågor.
Att en enskild provokatörs skändande av koranen har haft förlamande inverkan på den sittande regeringens handlingsförmåga är ett tecken på detta. Hätska gatudemonstrationer och officiella protester i den muslimska världen har lett till en ny sorts villrådighet; en nervositet, som bottnar i oförmåga och vanmakt. Man vet varken ut eller in: förbjuder man koranbränning tillmötesgår man utländska, ofta radikala gruppers krav; står man fast vid rätten att tolka yttrandefriheten så att den fortsättningsvis även innefattar skändning av heliga skrifter – då väntar nya upplopp och protester och försämrade diplomatiska och ekonomiska relationer med viktiga regioner.
Det senaste budet från Säpo är att de pressade relationerna, särskilt med muslimska länder, kan leda till ett förvärrat säkerhetsläge. Sverige går från att vara ett ”legitimt” till ett ”prioriterat” mål för terroraktioner. Regeringen har givit femton myndigheter i uppdrag att stärka Sveriges förmåga att förhindra terrordåd. Befolkningen uppmanas av polisen att hålla uppsikt, och för att öka vaksamheten, avstå från att använda hörlurar ute i stadsvimlet.
Ja, Sverige har hamnat i ett försämrat säkerhetsläge, men här handlar det inte bara om brända koraner och uppretade islamister eller reaktionära regimer i Mellanöstern. Det handlar också om att Sverige allierat sig med en supermakt som har dåligt rykte i stora delar av den icke-västliga, särskilt den muslimska världen. Det var kanske inte en tillfällighet att det är svenska ambassaden i Bagdad som har drabbats värst. USA:s invasion 2003 och de miljontals irakier som mist livet som en följd av detta angreppskrig är fortfarande i färskt minne. Till detta skall läggas hårda ekonomiska sanktioner decenniet före invasionen. Vid sträng elransonering är det ödeläggelsen från USA:s invasion som gör sig påmind. Samma sak i Afghanistan. Eller Libyen. Dessa oförrätter glöms inte så lätt.
Dessa känslor delas dessutom av en bredare muslimsk allmänhet, vilket manifesterats genom att den 57 länder stora Islamiska Konferensorganisationen, IKO, genomfört flera möten följda av skarpa uttalanden mot koranbränningarna, riktade framför allt till Sverige, men också Danmark. Här demonstreras en solidaritet som sträcker sig från Marocko i väst till Indonesien i öst.
Att Sverige inte längre är ett alliansfritt land, utan numera utgör en del i den USA-ledda militärorganisationen Nato torde inte ha undgått någon av deltagarna i IKO:s sammankomster. Men oberoende av vilken relation varje enskilt land i IKO har till stormakten USA, så innebär den senaste utvecklingen att synen på Sverige har förändrats.
Sverige får nu stå sitt kast och ta konsekvenserna av sin nya allianspolitik. Om försvarsfrågan hade fått dryftas i en mångsidig debatt med tillfälle till eftertanke och konsekvensanalys – det vill säga om Natofrågan hade fått bli en valfråga eller att man hade låtit en folkomröstning föregå beslutet – hade en del av den nervositet och ängslighet som nu sprids från regerings- och myndighetshåll kunnat undvikas. ”Made in Sweden” är inte längre en självklar symbol för fred och avspänning.
Nu är den definitivt här, på ont och gott. Den nya multipolära världen. Och det officiella och offentliga Sverige har hamnat vid en av de många plus- och minuspolerna. Att Sverige skulle hamna i Moskva-Beijing-Ankara-lägret är naturligtvis helt otänkbart med tanke på Sveriges historia.
Hur länge väst kan isolera sig och tro att man kan ”hålla tillbaka Asien” i en post-amerikansk värld är dock en fullständigt obegriplig intellektuell och politisk motsägelse.
”Made in Sweden” har blivit symbol för hyckleri och dubbelmoral.
Sveriges anseende ute i världen har sjunkit som en sten.
Tack vare politisk inkompetens.
Sverige bör backa ur från NATO-ansökan.
Ryssland, Kina, BRICS länderna hör framtiden till.
USA/EU/NATO är i fritt fall.
Fritt fall behöver det inte vare sig vara eller betyda. Nordamerika och Europa har sammantaget över 43-45% av världens BNP, och BRICS-länderna har förutom ekonomiskt samarbete inget i övrigt politiskt genensamt. Brasilien och Sydafrika är fullfjädrade parlamentariska demokratier med tolerans, fri press och opinionsbildning och regelbundna maktskiften (det såg vi nyligen mycket väl i Brasilien), medan motsvarande fenomen skulle vara helt otänkbart i länder som Kina och Ryssland. Detta är BRICS inre svaghet: de politiska hemmasystemen litar i dessa länder inte det minsta på varandra.
Ett nytt ryskt politiskt landskap där den unga -och mycket västerländska- generationen som knappast vill lära sig kinesiska, kastar om Ryssland av idag att integreras med Europa och återtar den klassisk ryska västerländska kulturella positionen från Peter den stores epok och framåt, så förlorar BRICS en ryggradspartner. Då kommer knappast Indien och Kina att vare sig vilja eller kunna samarbeta, idag är det bara rysk diplomati som kan hålla dessa jättar civiliserat vid samma bord i samma rum.
Om 10-15 år kan faktiskt både Nato och BRICS vara nedlagd historia från ett förgånget post-sovjetiskt, post-kommunistiskt och post-amerikanskt 1900-tal. Att till exempel Ryssland av idag skulle fortsätta sin politisk-ekonomiska ökenvandring i Mongoliet, Nordkorea och Myanmar betecknar nog de flesta yngre ryssar som komplett ohållbart.
Kina tappar idag i ekonomiskt tempo och många analyser tyder på kraftigt sjunkande befolkningsantal till kanske 600 miljoner och den kinesiska ekonomin uppvisar idag oroväckande tecken på insaktande tempo och den starka tillväxt som förr var 8-10% som idag i vissa kvartal ligger under 4-5%. En hel del bedömare anser till och med att Kina redan nått sin ekonomiska topp och som varje nyreformerad ekonomisk modell typ Hong Kong, Japan och Taiwan, har de sina klassiska 30-40 superåren bakom sig. Kinas tilltagande auktoritära styre kan vara ett disciplinerat tecken på att vilja stärka en just försvagad ekonomi, som bara de innersta politiska kretsarna i Beijing känner till som framtida kommande svagheter, inte minst den väntade folkminskningen.
Du prisar ”parlamentariska demokratier med tolerans, fri press och opinionsbildning och regelbundna maktskiften”
Jag skulle också prisa det om det fanns i verkligheten.
Men fri press med alla betydande journalister i latinamerika köpta av CIA? Eller har det på sista tiden förändrats?
Kirchner i Argentina har totalt underminerats antagligen pga av fredligt energi-samarbete med Iran.
Med falskflagg och lögner.
Regelbundna maktskiften garanterar att denna fria press styrd av CIA försvårar långsiktigt kloka beslut.
I Kina går inte eliterna att rösta bort efter ideologiska grupperingar men väl på individnivå. Det verkar fungera mycket bättre än de sk demokratierna och ledningen verkar vara mkt mer receptiv för och välkomnar att dåliga nyheter nerifrån snabbt ska nå ansvariga på berörda nivåer. Medan liberalismen uppkom under inflytande av ett imperiums ideologer som i realiteten rekommenderar hedonism.
Hedonism=Allt är tillåtet om den resursstarke tjänar på det.
Inga moraliska skrupler behövs.
George Soros påstår att han lärt sig av Karl Popper.
Men han beter sig som imperiet genom ombud gjorde långt innan Popper var född.
Fast i princip hela Sydamerika, förutom den kuppliknande usurpatorpresidenten i Peru, styrs idag av en hyfsat radikal, progressiv vänster: till och med Colombia!
Jag tror vår skribent här ptrfgrstrm alltför ofta och mycket lever i konspirologins spegelvärld och tidvis tappar bort sig bland teorierna där CIA och amerikanska krigsministeriet i själva verket styr allt och alla.
När allt kommer omkring så är västra och norra Europas länder inom EU idag några av världens mest främsta transparenta, demokratiska och jämlika rättsstater. Problem och nackdelar finns, men än så länge går inte flyktingströmmarna från Europa till arabvärlden, Asien och Afrika.
Sverige har inga politiska ledare: De är USA agenter allihop.
Sakta men säkert leds vi in i ett politiskt system
som fjärmar oss alltmer från vårt fina självstyre.
Tala om att erövra ett land utan vapenmakt.
Vill påstå-
Ett skickligt förledande mönster,
iscensatt av mäktiga krafter.
Anfört vid sidan om vårt parlamentariska självstyre.
Och inte är det slut med detta-utan processen
fortsätter oförtrutet med dom små obemärkta stegen.
som bara dem som följt avvecklingens skeende kan förstå,
medan den unga generationen
följer sin rotlösa färd med strömmen.
Problemet är inte ett förbud mot koranbränning eller inte. Problemet är det mycket grova missbruket av yttrandefriheten. Är det verkligen meningen att yttrandefriheten skall fritt kunna användas för att ljuga, desinformera, skända, provocera och missleda, för det är hur den används i Sverige. Ett sekundärt problem är att politiker i Sverige inta kan styras eller avlägsnas med folkliga beslut, och att folket mycket grovt desinformeras och indoktrineras.
Nu börjar resultaten av det missbruket visa sig. Ett exempel.
—Hans butik drabbas av korankrisen – tvingas byta grossist
https://headtopics.com/se/hans-butik-drabbas-av-korankrisen-tvingas-byta-grossist-41754250
Butiksägarens sedvanliga leverantör vägrar att ha med svenska företag att göra. Den islamiska samarbetsorganisationen OIC uppmanar nu medlemmarna att vidta ekonomiska och politiska åtgärder mot Sverige.
https://www.di.se/nyheter/oic-fordomer-sverige-och-danmark/
Även här i Kina har detta uppmärksammats, även om det som alltid är lågmält och inte så tydligt som i H&M fallet. Folk uppmanas att inte köpa produkter från fientliga länder som Sverige. Jag har personligen sett hur produkter från fientliga länder försvinner från butikshyllorna.
Senaste grova lögnen.
—Kinesiska sociala medier mot HBTQ-aktivism
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kinesiska-sociala-medier-mot-hbtq-aktivism
Man påstår att Kinas ”statliga censur”, som inte ens existerar, plockar bort homosexuellas inlägg på sociala media. Att dessa inlägg tas bort har inget med homosexuella att göra. Det har att göra med att dessa aktivister lägger ut obehagliga, motbjudande och anstötligt störande material som allmänheten finner otrevligt att konfronteras med.
Sverige klagar gärna och ofta att andra länder sprider desinformation och vilseledande information om Sverige, men Sverige är betydligt värre mot andra länder.
—Konkursvågen den högsta på ett decennium
https://www.di.se/nyheter/konkursvagen-den-hogsta-pa-ett-decennium/
Håll tillgodo Sverige. Detta är resultatet, och det är bara början vi ser. Anpassa sig eller dö. Nu byggs en ny värld, men utan gamla kolonisatörer. USA och Sverige hålls utanför.
—West failed to derail Russia-Africa forum – organizers
https://www.rt.com/africa/580662-russia-africa-summit-roscongress/
Den nya multipolära världen?
Där skall Sverige naturligtvis vara sin egen ”pol”, fri från EU och NATO, samarbeta med andra länder utifrån svenska intressen…
J, GA! I den multipolära världen ska Sverige vårda/återerövra sin suveränitet. Utan självständighet finns ingen demokrati.
Och att bränna böcker är inte yttrandefrihet utan tvärtom ett försök att tysta andras röster.
Sverige kan inte vara ”en egen pol”. Det är helt uteslutet. Sverige precis som alla andra länder måste för politiska och ekonomiska skäl vara i regionala och internationella samarbeten. Europa är den nya politiska dimensionen från 1990-talet. Allt annat är en orimlig omöjlighet!
Alla Sveriges stora inkomster kommer från export till främst Nordamerika och våra broderländer i unionen.
Om Sverige skulle lämna unionen, skulle vi alla fall fullständigt måsta följa varje regel, princip och lag på unionsnivå liksom alla regler för tillverkning och produktinnehåll – men utan att kunna påverka eller ha minsta inflytande.
Det vill säga den korkade politiska isolationistpolitiken. Värre kan Sverige inte hamna. Norge till exempel måste följa ALLA europeiska regler inom unionen och EES -men har noll inflytande. De har däremot något annat: en oöverskådligt stor oljefond som gör Norge ekonomiskt oberoende för lång tid. Det har dock inte Sverige. Vi måste arbeta och tillverka våra exportvaror och inte bara borra upp dem, och skynda på växthuseffektens bedrövligheter.
Den förskräckliga och förkastliga norska miljöskulden slipper vi faktiskt moraliskt!
Vi kan glädja oss att 7 av 10 svenskar ser rejält positivt på rätt och alltmer europeiskt samarbete och med de stora svenska skogsbränderna i Sverige häromåret
,där vi fick stor hjälp från våra broderländer i unionen, och med det ryska aggressionskriget mot Ukraina, förstår alla normala svenska politiskt kunniga realistiskt att Sverige KAN INTE isolera in sig som Nordkorea.