Tiden rinner ut för det franska imperiet. Militärledarna i Niger och Burkina Faso bär nu den röda baskern liksom den legendariske revolutionära ledaren Thomas Sankara. Bild:steigan.no
Denna artikel av Thomas Fazi har publicerats på Unherd https://unherd.com/2023/08/niger-and-the-collapse-of-frances-empire/
Först var det Mali, sedan kom Burkina Faso. Idag, i den episka sagan som är det antivästliga upproret som sveper över Sahel, är det Nigers tur att spela huvudrollen – det tredje landet som upplever en kupp på bara tre år. Den 26 juli avsatte en militärkupp ledd av general Abdourahamane Tchiani landets provästliga president Mohamed Bazoum, vald 2021 bland anklagelser om bedrägeri och protester mot valresultatet.
I var och en av dessa kupper nämnde de inblandade militärofficerarna samma skäl för att ta makten: växande oro för en ökning av terrorismen och kronisk social och ekonomisk underutveckling. Trots att Sahel är en av världens rikaste regioner när det gäller naturresurser , inklusive olja, guld och uran, är Sahel också en av de fattigaste ekonomiskt. Niger är ett slående exempel: det är en av världens ledande exportörer av uran, men rankas konsekvent i botten av Human Development Index .
I dessa länders nya ledares och deras anhängares ögon ligger mycket av ansvaret för detta på särskilt en skurk: Frankrike. De är trots allt alla tidigare franska kolonier, en del av vad som brukade kallas Françafrique. Och mer än någon annan imperialistisk makt har Frankrike fortsatt att utöva ett enormt inflytande över sina tidigare utposter, och ersatt det regelrätta kolonialstyret med mer subtila former av nykolonial kontroll – främst genom valuta.
Före Afrikas avkolonisering på 50- och 60-talen var det vanligt bland västmakterna att påtvinga sina respektive kolonier former av monetär underdånighet. De tidigare kolonierna tvingades i allmänhet använda valutor utgivna och kontrollerade av imperiernas centra, för att säkerställa de europeiska ländernas ekonomiska kontroll och ekonomiska fördelar. Frankrike var inget undantag; snarare, det som skilde Frankrike från andra imperialistiska makter var det faktum att dess monetära imperium överlevde avkoloniseringen. Medan de flesta afrikanska kolonier, efter att ha blivit självständiga, antog nationella valutor, lyckades Frankrike övertala de flesta av sina tidigare utposter i Central- och Västafrika att behålla den koloniala valutan: CFA-francen.
Under decennierna som följde försökte olika länder lämna CFA-systemet, men väldigt få lyckades. Som den senegalesiske ekonomen Ndongo Samba Sylla och den franska journalisten Fanny Pigeaud skriver i sin bok Africa’s Last Colonial Currency (som jag har översatt) gjorde Frankrike allt det kunde för att hindra länder från att lämna CFA: ”Hot, destabiliseringskampanjer och till och med mord och Statskupper markerade denna period, som vittnade om de permanenta och ojämlika maktförhållanden som förhållandet mellan Frankrike och dess ”partners” i Afrika byggde på – och är fortfarande baserat idag.”
Som ett resultat fortsätter CFA-francen att användas av 14 länder, mestadels före detta franska kolonier, i hela Central- och Västafrika – inklusive Mali, Burkina Faso och Niger. Tillsammans utgör de den så kallade ”franczonen”, där Frankrike fortfarande spelar en central roll. Trots den formella ”afrikaniseringen” av denna grupp, som innebar att huvudkontoret för CFA Frances två centralbanker flyttades till den afrikanska kontinenten, fortsätter Frankrike att åtnjuta långtgående kontroll över systemet – och de länder som använder det.
”Mer än bara en valuta”, skriver Sylla och Pigeaud, ”CFA-francen tillåter Frankrike att hantera sina ekonomiska, monetära, finansiella och politiska förbindelser med några av sina tidigare kolonier enligt en logik som fungerar för dess intressen.” De hävdar att CFA-francen representerar en form av ”monetär imperialism”, som hindrar utvecklingen av afrikanska ekonomier och håller dem underordnade Frankrike.
Tänk på Niger: landet är Frankrikes största källa till uran (som tillhandahåller cirka 20 % av dess försörjning), vilket behövs för att driva kärnkraftverken som tillhandahåller cirka 70 % av landets el. Ändå har bara en av sju nigerianer (och endast 4 % av landsbygdsbefolkningen) tillgång till moderna eltjänster, medan mer än 40 % av befolkningen lever i extrem fattigdom . Lika slående är att 85 % av företaget som driver Nigers uranindustri ägs av Frankrikes atomenergikommission och två franska företag medan endast 15 % ägs av Nigers regering.
CFA-systemet, och den brist på monetär och ekonomisk suveränitet det medför, är central för denna systematiska plundring av resurser – i Niger och på andra håll i Sahel. Av de 10 länderna med världens lägsta mänskliga utvecklingsindex är fem en del av franc-zonen, inklusive de tre som har upplevt nyligen kupper.
Inte heller är Frankrikes kontroll över franczonen begränsad till ekonomiska verktyg. Niger är också Frankrikes främsta Sahel-militärbas , med cirka 1 500 franska soldater. För att ytterligare komplicera saken är landet också hem för omkring 1 000 amerikanska trupper, en av de största kontingenten av amerikanska trupper på den afrikanska kontinenten, som verkar under paraplyet av United States Africa Command (Africom). Sedan 2013 har USA också genomfört drönaruppdrag från flera baser i Niger – inklusive en nybyggd installation för 110 miljoner dollar. För både Frankrike och USA är det påstådda målet att bekämpa islamisk terrorism; Men verkligheten är att trots denna massiva utländska militära närvaro har säkerheten i Niger och andra länder försämrats under åren – liksom deras ekonomiska utsikter.
Frankrike-Afrika: en lång historia av militär intervention
Vi borde kanske inte bli förvånade över att Afrikas nyaste militärjuntor har pekat ut Frankrike som huvudmålet för sin vrede. I Mali utvisade nuvarande militärledaren Assimi Goïta den franska armén, skar diplomatiska förbindelser och har till och med förbjudit franska som officiellt språk. I Burkina Faso drev den unge revolutionära ledaren Ibrahim Traoré också ut franska trupper och förbjöd mer export .
För Sylla innebär detta inget mindre än ”en andra nationell befrielserörelse, som syftar till att fullborda den avkoloniseringsprocess som började på femtio- och sextiotalet i det franska Afrika”. Medan den första fasen av denna process handlade om att uppnå politiskt oberoende från väst, handlar denna sista fas om att uppnå ekonomisk suveränitet och självständighet.
Det är därför, som en färsk FN-rapport noterade, folkligt stöd för dessa nya militära regeringar kan förstås som ”symptomatiskt för en ny våg av demokratiska ambitioner som expanderar över kontinenten”. Som Sylla sa till mig: ”I många av dessa länder ses militärerna som ledare som upprätthåller sina nationers suveränitet och oberoende, i motsats till valda regeringar, som tenderar att vara marionetter från väst och inte har gjort något för att utmana neon. -kolonial ordning genom alla dessa år.”
Men vad betyder detta för Niger? För nu verkar det som att landet rör sig i samma riktning som Mali och Burkina Faso. Medan den nya regeringen har slutat att beordra utländska trupper att lämna landet, har den avbrutit ett antal militära samarbetsavtal med Frankrike, stängt landets luftrum – och faktiskt stoppat USA:s drönaroperationer – och meddelat att den kommer att stoppa uranexport till Frankrike. Dessutom har tusentals människor gått ut på gatorna för att visa sitt stöd, bränt franska flaggor och till och med attackerat den franska ambassaden. ”Sedan barndomen har jag varit motståndare till Frankrike”, sa en lokal affärsman till BBC. ”De har utnyttjat alla rikedomar i mitt land som uran, bensin och guld. De fattigaste nigerianerna kan inte äta tre måltider om dagen på grund av Frankrike.”
Som för att bevisa detta införde den ekonomiska gemenskapen av västafrikanska stater (Ecowas) – en politisk och ekonomisk union av 15 länder belägna i Västafrika som har stöd från väst – omedelbart sanktioner mot Niger, vilket avbröt alla kommersiella och finansiella transaktioner mellan Niger och Ecowas länder och, ännu mer olycksbådande, frysningen av Nigers tillgångar som deponerats i central- och affärsbankerna i Ecowas. Anledningen till att de kan göra detta är just för att Ecowas innehåller den västafrikanska ekonomiska och monetära unionen, som ger ut den valuta som används av Niger, och som till stor del står under Frankrikes kontroll. Detta tillåter Frankrike att beväpna CFA-francenmot varje regering som utgör ett problem för den inom franczonen. EU har också reagerat straffande och stoppat biståndet och samarbetet med Niger trots att det är ett av världens fattigaste länder.
Mer oroande är att det västafrikanska blocket sa att det skulle ”vidta alla nödvändiga åtgärder”, inklusive våldsanvändning, om den valda regeringen inte återinsattes inom en vecka. Denna tidsfrist gick ut i söndags och inget gjordes, men hotet har inte återkallats. De ska träffas på torsdag för att bestämma vad som ska hända härnäst. Samtidigt har Frankrike, EU och USA erbjudit ”principiellt” stöd till den avsatta ledaren och har stött Ecowas hållning. Detta följer efter ett decennium där Frankrike använde militärt våld för att försvara sina intressen i fransktalande Afrika, och intervenerade i Elfenbenskusten, Mali och Tchad.
Men det här är mer än bara en berättelse om Frankrikes avtagande hegemoni och USA:s militära närvaro i regionen. Kuppen i Niger hotar också ett projekt på 13 miljarder dollar för att bygga en gasledning som förbinder gasfält i Nigeria med Europa, som ska gå rakt genom Niger. Efter EU:s beslut att inte använda rysk gas förra året är denna satsning utan tvekan mer brådskande än någonsin.
Militärregimen i Niger har å sin sida varnat för att varje utländsk militär intervention i landet skulle resultera i en ”massaker”, medan Mali och Burkina Faso båda har stött den nya regeringen. Varje militärt ingripande, varnade de i ett gemensamt uttalande , ”skulle vara liktydigt med en krigsförklaring mot Burkina Faso och Mali” och ”kan destabilisera hela regionen”.
Med tanke på Rysslands starka band till kuppregeringarna kan en väststödd attack mot Niger lätt övergå till vad Colin P. Clarke har beskrivit som ” ett regionalt proxykrig”, där Ryssland och Wagnergruppen stöder Niger (och Burkina Faso och Mali), och västerländska länder som stöder Ecowas.
Allt detta leder till rädsla för att vi står på randen av en ny kamp om Afrika , där Ryssland, Kina och västvärlden tävlar om inflytande över denna oerhört resursrika, unga kontinent som förutspås bli nästa tillväxtgräns. Men om denna logik segrar kommer det att bli en katastrof för Afrika. För hur svårt det än kan vara att förstå borde västländer – och Frankrike i synnerhet – acceptera att denna antivästliga trend har mycket mindre att göra med nyligen utländsk påverkan än med historiska klagomål mot långvariga nykoloniala metoder. Varje försök att motverka det med samma gamla formel – ekonomisk utpressning och militär makt – kommer bara att stärka rebellernas beslutsamhet.
Relaterat.
Militärkupp i Niger – USA och Frankrike protesterar.
Niger är det fjärde landet i Sahel som upplever en antivästlig kupp inom 2 år.
Jag delar mycket av vad som står i artikeln men det finns både några felaktigheter och oklarheter som behöver förklaras bättre
– det direkta orsaken till kuppen i Niger är missnöje bland högre äldre militärer, chefen presidentgardet general Muhamed Tchiani, orolig bli omplacerad från priviligierad ställning. Inte samma som i Burkina Faso där yngre militärer kapten Ibrahim Traore anklagat både tidigare högre militär och civil regering för stora brister i försvaret av civilbefolkningen mot jihadistattacker, knutna till Alqaida och IS. Niger är inte drabbat lika mycket av jihadistattacker som Mali och Burkina Faso, bara i nordväst mot gränsen till just Mali och Burkina. De andra två länderna har svåra problem i nästan hälften av ländernas yta.
Se tex intervju med Jean-Hervé Jézéquel, directeur du projet Sahel à l’International Crisis Group i Liberation 28.7.23
https://www.liberation.fr/international/afrique/niger-les-putschistes-ont-compris-quils-pouvaient-instrumentaliser-le-rejet-de-la-presence-de-larmee-francaise-pour-se-construire-une-base-populaire-20230727_6QLC6BD2CJHVZBC734EFTPS2MA/
– det är den regionala samarbetsorganisationen ECOWAS hårda sanktioner och hot om militärt ingripande som drivit nya kuppledarna nära Mali och Burkina Faso, som också sagt upp franska försvarsavtal och i stället får vapen från Ryssland. I Mali finns också 1400 Wagner legosoldater. Båda länderna är under övergångsperiod till val och civilt styre 2024 efter avtal med ECOWAS.
Se tex Jeune Afrique https://www.jeuneafrique.com/1469368/politique/coup-detat-au-niger-la-cedeao-peut-elle-vraiment-intervenir-militairement/
– CFA francen Riktigt bidrar till behålla Frankrike och numera hela EU ekonomiska fördel genom den fasta växelkursen. Dock måste poängteras att CFA ländernas regeringar också ser fördelar med CFA francen, den gynnar den urbana eliten som kan importera billigare varor och ger en lägre inflation. Det pågår sedan längre en debatt bland afrikanska forskare och politiker om för och nackdelar med CFA francen. De fd franska kolonierna som övergav tidigt CFA francen Mali och Guinea Conakry har inte utvecklats bättrre än de länder som stannade kvar. De har senare kommit tillbaka till UEMOA valutaunionen där också Guinea Bissau anslutit sig. CFA franc zonen har reformerats och den franska kontrollen har minskat. Den franska ekonomiska dominansen över de fd kolonierna har trots CFA francen minskat till förmån för andra europeiska länder som Tyskland men framför allt Kina som har investerat mycket, tex i järn och bauxit i Guinea-Conakry och olja och uranbrytning i just Niger. https://www.energymagazinedz.com/2023/08/06/activites-petrolieres-et-uraniferes-de-la-chine-au-niger/
– kartan är gammal och säger ingenting om franska Barkhane styrkan i Mali och Sabre specialstyrkan i Burkina Faso. Den förra lämnade Mali 2022 och den senare Burkina Faso 2023 efter kritik mot ineffektivitet i kampen mot jihadister och alltför oberoende kommando.
Hans Eriksson
statsvetare, utvecklingsekonom, Västafrikakännare
https://globalbar.se/2023/08/niger-vagar-ecowas-ingripa/
https://globalbar.se/2023/08/niger-juntan-vagrar-ta-emot-medlare/
USA planerar för första gången på många år att öppna nya kärnkraftsenheter, som också kommer att behöva bränsle.
Därför funderar västvärlden och dess satelliter på att organisera en väpnad intervention i Niger. Och, som alltid, genom proxy – det mest smutsiga arbetet vid en eventuell invasion är planerat att anförtros åt de afrikanska grannarna, där pro-franska eller pro-amerikanska regimer har makten.
MOSKVA, 11 augusti /TASS/. Militär intervention från den ekonomiska gemenskapen av västafrikanska stater (ECOWAS) i Niger, om den skulle äga rum, kan pågå länge och orsaka en storskalig humanitär kris i Afrika, Alexander Shipilov, forskare vid Institutet för allmän historia under den ryska Vetenskapsakademin, universitetslektor vid Institutionen för teori och historia för internationella relationer vid Folkets vänskapsuniversitet i Ryssland har berättat för TASS.
”Det finns en ganska stor risk för en humanitär katastrof, om en sådan operation äger rum, eftersom den kan pågå under en lång tid. Det skulle bli en ny runda av destabilisering och kaos i regionen, eftersom ECOWAS styrkor inte borde förvänta sig en snabb seger i händelse av en invasion. Deras rival är tillräckligt stark och väl förberedd för att slåss under dessa förhållanden. Och följaktligen finns det stöd för Niger från grannländerna i regionen, säger Shipilov.
Enligt analytikern skulle ett sådant eskaleringsscenario resultera i en allvarlig regional kris, som kommer ”medföra största möjliga direkta risker för civilbefolkningen”.
”Det kommer att finnas en risk för hungersnöd och spridning av sjukdomar, som först och främst kommer att drabba de mest sårbara sociala skikten, de fattigaste,” noterade Shipilov. Han betonade att dessa negativa faktorer skulle leda till högre dödlighet i regionen och en betydande ökning av migrationen från Afrika.
Risk för konflikt
Enligt Shipilov kommer länderna i regionen och grannstaterna att försöka undvika denna kris med alla medel. Han menar att hotet om en ECOWAS-invasion hittills har använts av ett antal intresserade stater för politiska förhandlingar med Niger.
”Jag tror att insatserna fortsätter att öka i de nuvarande förhandlingarna, som en del av det pågående trycket”, sa experten.
Han uppmärksammade det faktum att ställningen för de nya myndigheterna i Niger förblev ”ganska sårbar mot bakgrund av de problem som uppstår från den ekonomiska blockaden”. ”Niger är ett landlåst land. När det gäller många kritiska leveranser beror det på handel med Nigeria och andra grannstater, så trycket har visat sig vara ganska smärtsamt”, förklarade Shipilov.
Analytikern misstänker att garantier för att bevara Frankrikes och USA:s inflytande i Niger var ett av villkoren som lades fram för kuppdeltagarna under förhandlingarna.
”Samtidigt skulle inrikespolitiska eftergifter för dem som tog makten i Niger vara mer känsliga, och de är inte redo att göra dem nu. För nu utvecklas allt enligt eskaleringsscenariot.”
Samtidigt anser Shipilov att en väpnad konflikt ”inte kommer att vara en lösning för ECOWAS-länderna eller Niger”, liksom för ”de västerländska medlare, som de senaste dagarna har försökt övertala den nya ledningen i Niamey att göra politiska eftergifter.”
Frankrikes och USA:s roll
”Naturligtvis finns det en roll för externa aktörer i den här krisen,” sa Shipilov. Han påminde om att Frankrike och USA fortfarande behöll en partiell militär och ekonomisk närvaro i Niger, även om deras resurser i regionen är ”ganska begränsade”.
Samtidigt menar experten att ”västliga styrkor inte kommer att vilja blanda sig på allvar i den här situationen.”
”Frankrike, till exempel, försöker inte aktivt göra det nu, även om Paris hade en närvaro på marken”, påpekade han. ”När det gäller den amerikanska militären som befann sig i landet, så tas frågan om deras evakuering nu upp.
”I mycket större utsträckning beror krissituationen i Niger på intrastatliga problem och intraregionala processer än på den mer globala agendan för stormakterna som kan ha vissa intressen där”, tror Shipilov. ”Jag skulle inte överdriva betydelsen av den externa faktorn.”
Möjlighet till militär operation
Ivoriens president Alassane Ouattara sa när han återvände från ett toppmöte i Abuja den 10 augusti att ECOWAS-ledarna hade kommit överens om att inleda en militär operation i Niger ”så snart som möjligt”. Han sa, citerad av AFP, att stabscheferna skulle hålla fler möten för att slutföra detaljer. Ouattara betonade att Elfenbenskusten skulle bidra med en bataljon av 850 till 1 100 man för operationen och att Benin, Nigeria och andra länder skulle delta också.
Associated Press rapporterade samma dag att ledarna för Nigers militär påstås ha berättat för USA:s tillförordnade förste vice utrikesminister Victoria Nuland att de hade för avsikt att döda landets avsatte president, Mohamed Bazoum, i händelse av att grannstater skulle inleda militär intervention i ett försök. att återinsätta honom.
I slutet av juli gjorde en grupp militärofficerare från Nigers presidentgarde myteri och meddelade att president Bazoum skulle avsättas. Nationella rådet för hemlandets skydd, ledd av gardets befälhavare, Abdourahmane Tchiani, bildades för att styra landet. Bazoum är fortfarande häktad i sin bostad.
Längre tillbaka, vad jag kan minnas, tyckte jag Afrika var en kontinent med stort och tacksamt behov av Västerlandets U-hjälp.
En detalj jag minns var runda insamlingsbössor av plåt med bild på halvnaken mörkhyad pojke lekande på varm, torr och dammig jord.
Snälla människor lade slantar i bössan men elaka och dumma människor gjorde det inte.
Men här fanns mest snälla människor.
Afrika behövde oss och vi hjälpte Afrika.
Något annat visste jag inte då.
Idag är den bilden en smula förändrad då jag numera förstår att Västerlandet behöver och har behövt Afrika med vad som finns där att hämta.
Inte bland folket där kanske, men desto mera i det afrikanska folkets land.
För där finns och har funnits resurser som Västerlandet behövt till sin välfärdskonsumtion som varit så viktig för demokratins överlevnad och Västerlandets sätt att leva.
Om nu jag blivit mer upplyst så kanske Afrika blivit det också?
Men förmodligen har de varit upplysta men inte haft styrkan och göra något åt saken.
Men tiden är dynamisk och med den styrkeförhållanden förändras.
Det ser ut som i Afrika numera växer fram ett alternativ till Västvärlden från Orientens större länder.
Ett alternativ som är mer hjärtligt och mindre falskt än den demokrati som Västvärlden hitintills erbjudit.
Det är bra att Global Politics nu följer upp och rapporterar om den revolution mot Västerlandet som nu ser ut att vara på gång i Afrikas (västra) länder.
Det är inlägg jag lika noga kommer följa som inläggen om Ukraina.
Och här som där får mycket nytt att lära.
Både bland inlägg och kommentarer.
Första lärdomen har blivit att Frankrike varit en våldsam och brutal kolonialmakt i Afrika.
Det är svårt att tro om alla stilfulla fransmän.
Jag har också förstått att Frankrike likt Sverige under senare decennier haft stora sociala problem med migrations- och asylinvandring.
Jag förstår också dem som kommer.
Varför skulle de fly till Ryssland eller Belarus när det är Västvärlden som plundrat dem samtidigt som de givit nödhjälp?
Det är fullständigt fel att påstå att Afrika skulle vara den ”vite mannens börda”.
Det är mer rätt att påstå Afrika med sådan nedsättande och grotesk attityd blivit den ”vite mannens skuld(börda)”.
Fast med alternativ och ärlig hjälp kanske Afrika framtiden hjälper sig själva till den livaktiga kontinent som den en gång varit innan den förtrycktes av Europas födelse och självgoda framgång.
Där just Frankrike är en av de förtryckande förövarna?
Västvärlden skall naturligtvis inte suga ut någon annan del av världen. Men din bild av ett livaktigt Afrika gör mig lite nyfiken. Vad menar du med livaktigt? Afrika har stora naturtillgångar men jag misstänker dock att Afrika utan hjälp utifrån kommer att ha stora problem trots dessa naturtillgångar, och Afrika innan européerna dök upp var nog allt annat än ett paradis. Jag försvarar alltså inte kolonialismen, utan påpekar bara att många av Afrikas problem inte beror på oss. Afrika hade troligtvis haft en betydligt mindre befolkning idag, utan oss. Det hade varit positivt. Men anledningen till att befolkningen förmodligen varit mindre hade bl. a. varit näringsbrist, brist på kunskap och mediciner.
Du verkar vara insatt Hans, så jag har fått mycket information via ditt inlägg, av artikelförfattaren och av övriga artiklar som skickats i ämnet sedan julimånad. Mkt intressant, lärorikt och upplysande. Som en 30p kurs i internationell politik. Men själv säger jag bara; Ut med dom, nu
Kommentar läst på sputnik news:
”What most don’t know is that 60% of Niger is the Hausa tribe, as is a large part of Northern Nigeria.. AND.. the new Niger leader is a Hausa, whereas the previous ’democratically elected’ hmm, hmm, leader’s tribe is only 1% of Niger. That’s why the Nigerian parliament said.. NO FORCE.”
[…] Frankrikes koloniala arv och amerikanska säkerhetsproblem korsas i Niger Niger och det franska imperiets kollaps. Militärkupp i Niger – USA och Frankrike protesterar. Niger är det fjärde landet i Sahel som […]