Västvärldens BRICS-paranoia

Av

https://www.indianpunchline.com/west-is-paranoid-about-brics-summit/

Reuters publicerade en spekulativ rapport förra veckan om att Indiens premiärminister Narendra Modi inte kan komma att delta i BRICS-toppmötet i Johannesburg personligen, och dessutom att Indien inte förespråkade en expansion av gruppen. Trots Reuters långa historia av kalla krigets propaganda föll godtrogna indiska media för detta ryktesspridning.

Och det orsakade viss förvirring, men bara för ett ögonblick. Sydafrika är medvetet om att med landets bilaterala band med USA som de är och president Cyril Rampaphosas utmärkta personliga relationer med Rysslands president Vladimir Putin, såväl som BRICS resa längs ”de -dollariseringsvägen ” och gruppens expansionsplaner är höga förväntningar på Modis konstruktiva roll för att göra det kommande evenemanget i Johannesburg till en historisk milstolpe i 2000-talets världspolitik.

Sydafrikas utrikesminister Naledi Pandors tydliga tal i Reuters-rapporten är på topp. Pandor sa: ”Jag pratade med olika kollegor i regeringen och utanför och alla blev chockade över det här ryktet. Jag tror att någon som försöker förstöra vårt toppmöte hittar på alla möjliga historier som tyder på att det inte kommer att bli framgångsrikt.”

”Indiens premiärminister har aldrig sagt att han inte deltar i toppmötet. Jag är i ständig kontakt med utrikesminister Jaishankar. Det sa han aldrig. Våra sherpas tar kontakt och det har de aldrig sagt. Så vi har alla försökt leta efter den här nålen i höstacken som startade det här ryktet.”

Det fanns en tid för inte så länge sedan när västerlandet brukade förlöjliga BRICS som en ineffektiv fjäril som flaxade med vingarna i tomrummet i en världsordning dominerad av G7. Men ”fjärilseffekten” märks idag i form av en omarbetning av världsordningen.

Enkelt uttryckt lyfte det våldsamma flödet av händelser under det senaste året i situationen kring Ukraina upp till ytan Rysslands existentiella kamp gentemot USA, vilket i sin tur utlöste en tektonisk förändring i det internationella landskapet. En omvälvande aspekt var uppkomsten av den globala södern och dess allt viktigare roll i internationell politik.

Biden-administrationen förväntade sig inte att en polarisering som syftar till att isolera Ryssland och Kina skulle sluta så här. Paradoxalt nog markerade Washingtons ”dubbla inneslutning” av Ryssland och Kina, inskriven i Biden-administrationens nationella säkerhetsstrategi, början på att den globala södern bröt sig loss från stormakternas kontroll, omdefinierade sin internationella status och roll och sökte strategiska själv- beroende och självständighet.

Saudiarabien är ett stjärnexempel – att ta en självständig väg i regionala konfliktområden som Sudan eller Syrien, kalibrera världsmarknaden för olja genom OPEC Plus-formatet istället för att lyda Washingtons diktat, samt söka BRICS-medlemskap.

U-länderna ges manöverutrymme i stormaktsspelet och deras politiska inflytande har ökat snabbt. Deras diplomatiska oberoende och strategiska autonomi mot bakgrund av Ukrainakrisen har påskyndat deras framväxt som en framväxande kraft i global politik på anmärkningsvärt kort tid.

Det som får de 23 icke-västliga länderna att formellt söka BRICS-medlemskap – även om gruppen inte ens har något sekretariat – beror på att BRICS uppfattas idag som den viktigaste plattformen för det globala södern som stödjer en rättvis världsordning, och därför har ett möte med mänsklighetens öde.

Från allra första början har BRICS haft förutseendet att inte skjuta in något ”antivästerligt” i sin agenda – faktiskt har ingen av grundarna en ”blockmentalitet”. Men det har inte hindrat västvärlden från att känna sig hotad. I verkligheten kommer denna hotuppfattning från en sjuklig rädsla för att den 400-åriga västerländska dominansen ska kollapsa och att västvärldens politiska och ekonomiska ordning och dess internationella system håller på att gå mot sitt slut.

Neo-merkantilismen, som är nödvändig för att stoppa nedgången i de västerländska ekonomierna, utmanas direkt, vilket vi ser i realtid i Niger.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nymerkantilism
Utan den massiva överföringen av resurser från Afrika går västvärlden en svag framtid till mötes. EU:s utrikeschef Josep Borrell avslöjade i ett svagt ögonblick att västvärlden, som han kallade ”en välskött trädgård”, är ”hotad av djungeln”. De atavistiska rädslorna och instinkterna i Borrells metafor är helt enkelt fantastiska.

Därav en sådan frenesi att försvaga BRICS dess beslutsamhet, att försvaga dess image och status och förhindra det från att ta fart. Tyvärr är samma gamla koloniala ”dela och härska”-mentalitet på väg för att intensifiera skillnaderna och meningsskiljaktigheterna mellan BRICS-medlemsländerna.

Kontroversen om den indiska inställningen till BRICS-expansion kan bara ses på det sättet. Förra veckan, efter ryktet från Reuters, kände det indiska utrikesministeriets talesman sig tvungen att förtydliga igen: » Låt mig upprepa igen. Vi har förtydligat vår ståndpunkt tidigare. Enligt mandat från ledarna förra året diskuterar BRICS-medlemmarna internt de vägledande principerna, standarderna, kriterierna och procedurerna för BRICS-utvidgningsprocessen på grundval av fullständigt samråd och konsensus. Som vår utrikesminister har nämnt, tar vi oss an detta med ett öppet sinne och en positiv inställning. Vi har sett några grundlösa spekulationer om att Indien har reservationer mot expansion. Detta är helt enkelt inte sant. Så låt mig säga det väldigt tydligt.”

Angående Reuters-rapporten att Modi planerade att hoppa över resan till Johannesburg, svarade den indiske talesmannen: ” Jag skulle uppmana er att inte gå efter spekulativa mediarapporter. När vi är i stånd att prata om, att tillkännage sådana besök på hög nivå, kommer vi verkligen att göra det, och ni kommer att veta att det har varit vår praxis. För nu vill jag uppmuntra er alla att bara ha tålamod och låt oss meddela det vid rätt tidpunkt.”

Likaså är den anglo-amerikanska konspirationen bakom ICC:s arresteringsorder för Putin självklar. Ryssland var banbrytande för BRIC och gruppens första toppmöte ägde rum i Jekaterinburg 2008 [som för övrigt utfärdade ett gemensamt uttalande som varnade för den globala dominansen av den amerikanska dollarn som världens standardreservvaluta.]

Putin har outtröttligt kampanjat för ”de-dollarisering” och är den röst som idag ger mest resonans internationellt på den internationella scenen i denna fråga. Putins prognos har fått bred acceptans i den globala södern, vilket framgår av en rad länder som väljer nationella valutor för att reglera sina ömsesidiga betalningar. Washington är alltmer oroad över att en process av ”de-dollarisering” håller på att få fäste i det internationella finansiella systemet efter dess överdrivna beväpning av sanktioner och godtyckliga beslagtagande av dollarreserver från länder som de inte håller med om.

Intressant nog presenterade Bloomberg en artikel om BRICS-toppmötet med titeln ”Den här klubben är inte tillräckligt stor för både Kina och Indien.” Tesen är att ”spänningar mellan de asiatiska rivalerna sannolikt kommer att förhindra BRICS-blocket från att utgöra en sammanhängande utmaning för väst.” Det är ett förbittrat försök att uppehålla sig vid de motsättningar som finns mellan Kina och Indien för att slå in en kil och undergräva BRICS-enheten.

Visserligen kan Indien ha oro för att Kina dominerar BRICS-gruppen. Men sedan är Kina också en stark exponent för BRICS-expansion och ökad representation av utvecklingsländer. Visar inte det en strategisk konvergens?

I grund och botten, trots sin olösta gränstvist, har Indien och Kina en gemensam vision om att BRICS spelar en viktig roll på den globala multilaterala scenen. Båda länderna ser också BRICS som en plattform för att stärka sin internationella status och inflytande. Denna intressegemenskap är det som oroar västvärlden.

För Indien är BRICS en gynnsam instrumentell plattform för att förverkliga sin ambition att uppnå större representation på den internationella scenen. Därför kan BRICS framgång bara stärka Indiens utrikespolitik – och möjligen till och med skapa positiv energi och atmosfär i sina relationer med Kina.