Polen och Ukraina i en fullskalig politisk kris utan något slut i sikte

Red: Denna kris har också uppmärksammats av våra massmedia. DN skriver ”Polen kommer inte att ingå nya avtal om vapenleveranser till Ukraina, meddelar premiärminister Mateusz Morawiecki. Däremot ska landets planerade stöd stå kvar. Polen försöker göra två saker samtidigt, markera mot Ukraina och blidka väljarna inför valet, säger Försvarshögskolans Joakim Paasikivi.” Expert (Joakim Paasikivi): Polen har skickat så mycket de kan till Ukraina

Andrew Korbyko diskuterar frågan 21/9 i artikeln ”Polen och Ukraina har kastats in i en fullskalig politisk kris utan något slut i sikte” https://korybko.substack.com/p/poland-and-ukraine-have-plunged-into
_______________

Båda parter befinner sig i ett dilemma där var och en anser att de har mer att vinna på nationella och politiska intressen genom att trappa upp spänningarna än att vara den första att trappa ned dem. En självunderhållande cykel håller därmed på att bildas, vilket riskerar att leda till en så drastisk försämring av deras band att det nuvarande dystra tillståndet snart kan ses med blida ögon.

Den polske premiärministern Mateusz Morawieckis avslöjande till lokala medier på onsdagen att hans land hade slutat leverera vapen till Ukraina till förmån för att beväpna sig själv visade hur långt de bilaterala förbindelserna har sjunkit under den senaste veckan. Warszawa utökade ensidigt restriktionerna för sin östra grannes jordbruksimport när Europeiska kommissionens avtal löpte ut den 15 september för att skydda sina jordbrukare, vilket fick Kiev att klaga till WTO på måndagen.

Senare samma dag föreslog den polska regeringens talesman Piotr Muller att Warszawa skulle kunna låta sitt stöd till ukrainska flyktingar upphöra nästa vår istället för att förlänga det, och antydde därmed en vilja att utvidga deras handelskonflikt till andra dimensioner. Om så sker skulle de över en och en halv miljon ukrainare som tillfälligt vistas i Polen antingen behöva återvända hem eller ta sig någon annanstans, till exempel till Tyskland. Allt detta utvecklades sedan till en fullskalig politisk kris på tisdagen.

Polens minister för Europafrågor Szymon Szynkowski vel Sek varnade olycksbådande för att:

”Ukrainas handlingar gör inget intryck på oss… men de gör ett visst intryck på den polska allmänna opinionen. Detta kan ses i opinionsundersökningarna, i nivån på allmänhetens stöd för fortsatt stöd till Ukraina. Och detta skadar Ukraina självt. Vi skulle vilja fortsätta att stödja Ukraina, men för att detta skall vara möjligt måste vi ha polackernas stöd i denna fråga. Om vi inte har det kommer det att bli svårt för oss att fortsätta stödja Ukraina på samma sätt som vi har gjort hittills.”

Zelensky utnyttjade sedan sin globala talarstol vid FN:s generalförsamling för att skrämmas med följande:

”Vi arbetar för att säkerställa livsmedelsstabilitet. Och jag hoppas att många av er kommer att ansluta er till oss i dessa ansträngningar. Vi har lanserat en tillfällig sjöexportkorridor från våra hamnar. Och vi arbetar hårt för att bevara landvägarna för spannmålsexport. Och det är oroväckande att se hur vissa i Europa, vissa av våra vänner i Europa, spelar ut solidaritet i en politisk teater – att göra en thriller av spannmålen. De kan tyckas spela sin egen roll, men i själva verket hjälper de en skådespelare från Moskva att sätta upp scenen.”

Polens president Andrzej Dudas svar, som han delade med reportrar, visade hur förolämpad han var:

”Ukraina beter sig som en drunknande person som klamrar sig fast vid allt han kan… men vi har rätt att försvara oss mot skada som orsakas oss. En drunknande person är extremt farlig, han kan dra ner dig till djupet… helt enkelt dränka räddaren. Vi måste agera för att skydda oss mot den skada som vi utsätts för, för om den drunknande personen… dränker oss, kommer han inte att få hjälp. Så vi måste ta hand om våra intressen och vi kommer att göra det på ett effektivt och beslutsamt sätt.”

Det var mot denna bakgrund som Polen på onsdagen kallade upp Ukrainas ambassadör, varefter Morawiecki senare samma dag avslöjade att Polen inte längre skickar vapen till Kiev. Innan Ukraina klagade till WTO över Polen, vilket är vad som satte igång detta snabba händelseförlopp, hade spänningarna redan kokat under en tid till följd av den misslyckade motoffensiven som fick dem att nyktra till från den ömsesidiga illusionen om en till synes oundviklig seger över Ryssland.

Dessa grannländer började sedan naturligt bli osams med varandra eftersom alla deras redan existerande meningsskiljaktigheter förvärrades och snabbt omformade de bilaterala relationerna. Deras handelskonflikt var bara toppen av isberget, men den visade att båda sidor började prioritera sina motstridiga nationella intressen på bekostnad av gemensamma politiska intressen. Detta signalerade till deras samhällen att det nu återigen var acceptabelt att rikta nationalistisk vrede mot den andra parten istället för att enbart fokusera på Ryssland.

Allt detta hade dock kunnat förhindras om Ukraina bara hade visat lite tacksamhet mot Polen för allt som Warszawa gjort för landet under de senaste 19 månaderna och inte klagat till WTO över spannmålsfrågan. Ännu värre var att Zelensky bröt mot tabut att anklaga sin polska kollega av alla människor, som leder en av världens mest russofobiska stater i historien, för att förmodligen gå Rysslands geopolitiska ärenden. Han gick över en röd linje och det finns nu ingen återvändo till deras tidigare illusoriska ömsesidiga förtroende.

De polsk-ukrainska förbindelserna förväntas sjunka ytterligare under de kommande veckorna när Polen närmar sig sitt nästa val den 15 oktober, som det regerande partiet ”Lag & Rättvisa” (PiS) hoppas kunna vinna genom att få allt att handla om nationell säkerhet. Detta förklarar varför de avbröt vapenleveranserna till Ukraina som svar på Zelenskijs löjliga insinuation om att Polen är en rysk marionett, och det är möjligt att fler sådana meningsfulla åtgärder snart kan följa för att påminna Ukraina om att det står i skuld till Polen för sin överlevnad.

Med dessa beräkningar i åtanke kan man med säkerhet förutspå att de polsk-ukrainska förbindelserna sannolikt kommer att fortsätta sjunka till tidigast mitten av oktober, varefter de kan komma att återhämta sig om oppositionens ”Medborgarplattform” (PO) senaste mediekampanj lyckas vända tillräckligt många väljare på landsbygden mot PiS. Det kommer att bli en uppförsbacke för dem, och PiS kan eventuellt bilda en koalitionsregering med det antietablissemangspartiet Konfederationen om de inte blir helt tillbakatryckta, så PO:s återkomst till makten är inte garanterad.

Med tanke på detta finns det en trovärdig chans att de polsk-ukrainska förbindelserna kan försämras ytterligare under det kommande året, särskilt om PiS tvingas in i en koalitionsregering med Konfederationen. Den första har kommit att ogilla Zelensky under de senaste månaderna medan den senare konsekvent var emot Polens ledande roll i att föra NATO:s proxykrig mot Ryssland genom Ukraina, vilket skulle kunna leda till en förödande kombination för Kiev. I en sådan situation kan allt bli mycket värre, och dessutom i en ännu snabbare takt.

Om PO inte vinner valet nästa månad är den enda andra variabeln som realistiskt sett skulle kunna motverka detta scenario om Kiev backar från sin hotande stämning inför WTO och Zelensky äntligen visar uppriktig tacksamhet offentligt för allt som Polen har gjort för Ukraina. Ingen bör dock hoppas för mycket på detta, eftersom han förväntas ställa upp för omval nästa vår och kanske oroar sig för att förlora de nationalistiska rösterna om han backar från sin nya självsäkra politik gentemot Polen.

Båda parter befinner sig därför i ett dilemma där var och en anser att de har mer att vinna på nationella och politiska intressen genom att trappa upp spänningarna än genom att vara först med att trappa ned dem. En självunderhållande cykel håller således på att bildas, vilket riskerar att leda till en så drastisk försämring av deras band att det nuvarande dystra tillståndet snart kan ses med blida ögon. Detta gäller särskilt om Polen inom en snar framtid mer öppet kommer att utöva sin smygande hegemoni över västra Ukraina.

För att vara tydlig är det ovannämnda händelseförloppet det absolut värsta scenariot och därmed inte så troligt, men det kan inte heller uteslutas eftersom få förutsåg hur långt deras band skulle sjunka för bara några korta månader sedan. Det är obestridligt att de polsk-ukrainska relationerna har gått in i en period av osäkerhet som kan vara ett tag, så båda parter gör klokt i att förbereda sina samhällen på möjligheten av fortsatta spänningar så att de på bästa sätt kan anpassa sig till denna framväxande geostrategiska verklighet.