Israels sex stora lögner. Gazas befrielse?

9
Bild Carlos Latuffe maj 2021

Denna artikel av JULIAN MACFARLANE har översatts av Rolf Nilsson. Källa: https://julianmacfarlane.substack.com/p/israels-six-big-lies?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=137943363&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=email

Rolf Nilsson

Julianm MacFarlane

 

 

_______________________________________________________________

Fascism är alltid den bankrutta liberalismens oäkting. Chris Hedges

Att svära trohet till den amerikanska flaggan – Bellamy-saluten – som föregick Hitlers version.

Den bankrutta liberalismen är USA. Den är också Israel.

Allmänhetens attityder och stora lögner

 

Lögn nr 1 Israel har en inneboende rätt att existera

Tyvärr, det har det inte. Ingen stat har en ”inneboende” rätt att existera.  Nationalstater kommer och går.  De föds och de dör precis som människor.  Var finns nu 90-talets Krimrepublik som med våld annekterades av Ukraina?

Israels legitimitet är politisk och beroende av acceptans från sina grannar och ibland av militärt våld. För att inte tala om USA:s ambitioner och dess föreställningar om en ”liberal” världsordning – mer exakt, en nyliberal sådan.

Låt oss komma ihåg att Israel är ett nykolonialt företag, en mono-pseudo-etnisk stat som till största delen bildats av europeiska invandrare till Palestina med vapenmakt.

Det var ett semitiskt folk – ashkenaziska judar – som förtryckte ett annat semitiskt folk – palestinier – av vilka många härstammade från judar som för århundraden sedan hade konverterat till andra religioner – kristendom och islam – och som propagerade för sionismen för att få stöd från andra, oftast orelaterade men nominellt ”judiska” samhällen i hela världen.

De ashkenaziska sionisternas ideologi verkar ha sina rötter i den tyska kulturen och är nazismens baksida – ett slags exkluderande etnicism och kvasiracism.

Israeliska anspråk – om de respekterades – skulle göra det möjligt för Israel att expandera långt utanför sina nuvarande gränser till Stor-Israel.

Nazisterna kallade det lebensraum. Amerikanerna kallar det affärer.

Lögn nr 2 Israel är en demokrati

Israel har fortfarande en betydande icke-judisk befolkning – muslimer, kristna och druser – men dessa människor har allt färre rättigheter, även om de har en viss representation i Knesset.

De palestinska folken på Västbanken och i Gaza, som israelerna insisterar på är en del av Israel, har ingen som helst representation.  De är icke-folk.

Om israelerna beviljade fullständiga demokratiska rättigheter till alla invånare i de palestinska territorier som de kontrollerar skulle det vara en annan sak – men de har ingen avsikt att göra det. Aldrig någonsin.

Lögn nr 3 Judarna är ett folk

Det finns inget sådant som ett judiskt ”folk” – bara judiska folk i samma mening som deras kristna folk, muslimska folk och buddhistiska folk.

En gång var det antisemitiskt att säga att judar var en ras, nu är det antisemitiskt att säga att de inte är en ras. Det är galet hur historien leker med oss.” Shlomo Sand Israelisk historiker)

”Det finns inget judiskt genom och definitivt ingen judisk gen. Istället är alla människor en blandning av samma byggstenar, byggda med något olika arkitekturer. ”Förvirringen kring de europeiska judarna beror på deras tragiska historia av förföljelser och deportationer, vilket skapar flera kopplingar mellan härkomst och geografi. Genom att avveckla våra föreställningar om genetiskt distinkta befolkningar och förstå vårt släktskap kan vi bättre uppskatta vår gemensamma historia, och ännu viktigare, vår gemensamma framtid.”  ( Eran Elhaik, israelisk genetiker)

Myten om det judiska folket är att Gud valde ut de 12 stammarna i Israel – ”judarna” – som sitt utvalda folk.  I och med diasporan tvingades judarna att sprida ut sig över hela världen.  Alltid i hopp om att återvända.  Tekniskt sett kunde det dock inte ske förrän templet hade återuppbyggts.

Men under det tidiga romarriket bestod ”judarna” av olika etniska grupper och många sekter.  De var en messiansk religion och spred sig med imperiet genom att gifta sig med olika etniska grupper.  Så du har sephardi, ashkenazi, mizrahi, svarta afrikanska judar och till och med kinesiska.

Kinesiska judar

Medan 44% av israelerna är sekulära.  De flesta av dem är ashkenazier eller ryssar.  Den lägre klassens Mizrahi är fundamentalistiska.

Alla israeler talar hebreiska – men inte samma hebreiska.  Mizrahi talar till exempel olika dialekter som är influerade av arabiska.

Detta innebär att det är svårt att uppnå politisk och social enighet i Israel.

Den enighet som finns härrör från den ”stora lögnen” om universell antisemitism, som naturligtvis inte är antisemitism, utan antijudiskhet – även om ingen riktigt vet vad det är.  Detta kommer med mytologin om offer – som alla mytologier, delvis baserad på fakta.  Det fanns pogromer – det fanns en förintelse – men det är osannolikt att sådana händelser kommer att upprepas. Människor har nya måltavlor i dag – ryssarna, kineserna, muslimerna.

Men det sionistiska Israel kan inte upprätthålla sig självt som en politisk enhet utan en känsla av hot – och i brist på ett verkligt hot måste man skapa ett i form av palestinskt motstånd mot sin brutala apartheidregim.

Lögn nr 4 Hamas är en terroristorganisation

Israels behov av att upprätthålla sammanhållningen, trots skillnaderna mellan dess nominellt judiska men olika folk, innebär att Hamas måste demoniseras – oavsett det faktum att palestinierna är semiter som härstammar från de gamla judarna och konvertiter till kristendom eller islam.

Hamas valdes demokratiskt för att företräda folket i Gaza. Men till skillnad från den korrupta PLO insisterar man på att ockupationen är just det – en militär ockupation som man bör göra militärt motstånd mot.

Här är vad FN säger.

Med beaktande av säkerhetsrådets resolutioner 605 (1987) av den 22 december 1987, 607 (1988) av den 5 januari 1988 och 608 (1988) av den 14 januari 1988 samt generalförsamlingens resolutioner 43/21 av den 3 november 1988, 43/177 av den 15 december 1988 och 44/2 av den 6 oktober 1989 om försämringen av situationen för det palestinska folket på de ockuperade territorierna,

                 Djupt oroade och alarmerade över de beklagliga följderna av Israels fortsatta aggressioner mot Libanon och dess fortsatta ockupation av delar av södra Libanon, liksom dess vägran att genomföra säkerhetsrådets relevanta resolutioner, särskilt resolution 425 (1978) av den 19 mars 1978.

 Uppmanar alla stater att fullt ut och troget genomföra alla FN:s resolutioner om utövandet av rätten till självbestämmande och oberoende för folk under kolonialt och utländskt herravälde

 Europaparlamentet bekräftar på nytt legitimiteten i folkens kamp för oberoende, territoriell integritet, nationell enhet och befrielse från kolonial dominans, apartheid och utländsk ockupation med alla tillgängliga medel, inklusive väpnad kamp… (min betoning)

Låt oss komma ihåg att den israeliska staten bildades av judiska terroristgrupper, däribland Irgun, som genomförde många massakrer på civila, vissa mycket värre än de senaste attackerna i Gaza. What’s good for the goose is good for the gander? (Vad som är bra för gåsen är bra för gåskarlen, dvs. personer eller situationer bör behandlas/betraktas på samma sätt, ö.a.)

Lögn nr 5 Attacken mot Gaza var en terroristattack

Civila dog.  Ingen tvekan om det.

Men oavsett vilken form av militärt angrepp det rör sig om – civila dör alltid.  Och denna asymmetriska attack syftade till att upprätta en betydande militär kapacitet.

Det fanns tre huvudmål.

Ett var att demonstrera förmågan att tränga igenom det israeliska luftförsvaret, nämligen den mycket omtalade Iron Dome.

Det andra var att ta gisslan.

Det tredje var att visa hur otillräcklig den israeliska underrättelsetjänsten är, som det israeliska etablissemanget har propagerat för som allseende och allvetande.

Alla dessa mål var framgångsrika.

Ett ytterligare mål kan ha varit att provocera fram en israelisk överreaktion – brutala kraftåtgärder som strider mot internationell rätt och som inte lätt kan rättfärdigas, och därigenom skapa ett starkare stöd från Hizbollah, syrierna, Iran och andra.  Hamas behöver anhängare.

Som ett resultat av detta har det skett en subtil förändring i attityderna hos turkarna, ryssarna och kineserna – och till och med saudierna – som inte vill se sina planer för Mellanöstern och Centralasien förstöras av ett nytt krig.

Det är nu osannolikt att saudierna kommer att erkänna Israel inom den närmaste tiden eller sluta det försvarsavtal med USA som de diskuterade. Säkrast att komma överens om något med ryssarna.

Lögn nr 6 Israel har militär överlägsenhet

Den israeliska militären idag är inte som den israeliska militären 1967.

Om den skickar armén till Gaza måste den vara beredd på att ta stora förluster i ett obehagligt stadskrig.   Och detta är inte ett land som är vant vid att ta förluster.  Hamas har gjort klart att om Israel begår grymheter mot den palestinska civilbefolkningen kan man förvänta sig att Hamas ger igen.

Det är också viktigt att komma ihåg att i Israel kan det ibland vara svårt att skilja mellan militärer och civila. AR 15:or blir alltmer modeaccessoarer för de unga.

Dessutom kan israelerna förvänta sig att Hizbollah öppnar en andra front och Hizbollah har 80 000 kryssningsmissiler och ett stort antal drönare.  Förra gången Israel utkämpade ett krig mot Hizbollah förlorade man.

Israel hotar att invadera Syrien och avsätta Assad och har bombat landningsbanorna på flygplatserna i Damaskus och Aleppo – som snabbt kommer att repareras. Kan Israel överleva ett krig på tre fronter? En gång i tiden kunde det det. Idag är jag inte lika säker.

Om man invaderar Syrien måste man möta ryssarna – som fram till nu har låtit syrierna ta hand om israelerna, tack vare den betydande rysk-israeliska befolkningen. Och Iran väntar på att få hoppa in – för att inte tala om de stridshärdade houthierna.

Putin har redan varnat för överreaktioner och erbjudit sig att medla – förmodligen den enda person som har möjlighet att göra det. I Mellanöstern betraktas han som en ärlig mäklare – till skillnad från USA.

Amerikanerna har däremot skickat en hangarfartygsgrupp till utanför Israels kust, vilket är militärt nonsens i en konflikt av det här slaget – bara en reklampelare för USA:s militärindustriella komplex.

Den amerikanska flottan vill naturligtvis inte gå i närkamp med ryssarna, vilket skulle leda till en förödmjukande förlust av minst två hangarfartygsgrupper och stödfartyg.

Under tiden bombar israelerna Gaza med   ’band munitions’ (oklart vad detta avser, ö.a.) och stänger av el, vatten och mat, med mestadels palestinska civila dödsoffer. Oljepriset stiger och hotar västvärldens ekonomier.

Men Hamas har fortfarande många civila som gisslan. Ingen israelisk regering kan överleva om denna gisslan offras i onödan.

Och nu skiftar mediernas uppmärksamhet från israeliska dödsoffer till palestinierna och deras lidande. Så att fortsätta bestraffningen av Gaza är vansinne. Men å andra sidan är detta en galen, galen värld.

 

Föregående artikelHamas terrorattack mot Israel var inte ”oprovocerad
Nästa artikelIsrael-Hamas-kriget: en första reaktion
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

9 KOMMENTARER

  1. Vi alla bör oftare nämna den palestinska sanningen, äktheten ur ett palestinskt perspektiv, i kampen för befrielse från Västmaktens koloniala bojor, fascismen. 

    https://www.middleeasteye.net/opinion/socialist-introduction-palestinian-struggle

    ×××

    Ghassan Kanafani: En palestinsk författares liv
    Mördad av den israeliska Mossad vid 36 års ålder för sitt medlemskap i en palestinsk revolutionär grupp, Kanafani är ihågkommen som en av Palestinas mest inflytelserika intellektuella-Indlieb Farazi Sabre, Nadda Osman, Haroon James
    Publiceringsdatum: 8 juli 2022 11:20 BST

    Ghassan Fayiz Kanafani föddes i Acre (Akka) 1936 under det brittiska mandatets ockupation av Palestina, till Fayiz, en advokat, och hans fru Aisha al-Salim. Paret fick åtta barn. Ghassan var den tredje. Som ung studerade han vid det berömda College des Freres, en fransk katolsk missionsskola i Yafa (nu Jaffa), men kunde inte slutföra sin utbildning där. 1948, bara 12 år gammal, tvingade den sionistiska erövringen av palestinsk mark kanafanierna i exil.

    Familjen sökte först skydd i närliggande Libanon och sedan i Syriens huvudstad Damaskus. Kanafani delade med sig av sina minnen från sina tidiga barndomsupplevelser i sin korta essä The Land of Sad Oranges. (Alla illustrationer av Haroon James)

    I Damaskus fick Kanafani arbete på en tryckpress för att försörja sin familj – kanske gnistan till hans senare karriär som författare. På natten skulle han studera och senare utbilda sig till konstlärare, och började arbeta för FN:s flyktingorgan skolor 1953. Det var vid denna tidpunkt som tonåringen blev mer politiskt medveten, efter att ha träffat den palestinske revolutionären George Habash.

    Habash var från Lydd (Lod) och tvingades liksom Kanafani fly från sitt hemland under etableringen av Israel. Hans arabiska nationalistiska och revolutionära socialistiska ideologi hade stor inverkan på Kanafanis egna tankar, och det var Habash som övertygade Kanafani att börja skriva för tidningen Al-Rai (The Opinion).

    I början av 60-talet grundade Habash Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP), en revolutionär organisation vars militära gren riktade sig mot israeliska intressen med gerillaoperationer och bombattacker mot civila mål, samt flygplanskapningar. Kanafani fungerade som gruppens talesman och redaktör för dess veckotidning, Al-Hadaf.

    En ung Kanafani beskrevs i sina tidiga år av den palestinske journalisten Rassem Al-Madhoun som att han hade ett ”bräckligt grepp” om arabiska, kanske på grund av sin tid att studera vid en fransk skola.

    Kanafani insåg detta och bestämde sig för att studera arabisk litteratur vid universitetet i Damaskus. År 1957 hade Kanafani publicerat sin första novell, En ny sol. Under den korta men anmärkningsvärda författarkarriären som följde producerade Kanafani några av arabvärldens mest berömda skönlitterära verk, inklusive Men in the Sun, en berättelse som följer palestinska arbetare som söker arbete i viken och utforskar teman om sexualitet, maskulinitet och rotlöshet.

    I novellen Return to Haifa kommer ett palestinskt par tillbaka till hemmet de utvisades från 1948 på jakt efter den spädbarnsson som försvann när de flydde. De anländer till huset och upptäcker att det nu är ockuperat av ett israeliskt par som har adopterat barnet och uppfostrat det som en israelisk jude. Verket är ett uttryck för hur det välbekanta för palestinier kan bli konstigt, och symboliserar hur deras egna framtidshopp förblir låsta i en olöslig sammandrabbning med israelernas.

    När han talade om Kanafanis förvandling till en av arabvärldens viktigaste författare, skrev Madhoun: ”Han tog fram språkets vackraste uttryck och blev en av dess mest fängslande författare.”

    Kanafani bodde kort i Kuwait innan han flyttade till Beirut 1960, där han träffade sin fru, den danska aktivisten Anni Hover, som var i Mellanöstern för att lära sig mer om den palestinska kampen.

    Paret gifte sig 1961 och fick två barn, en son som heter Fayez och dotter som heter Laila. I sin bok tillägnad Kanafani, My Husband, My Teacher, skriver Hover: ”Jag kom till Libanon för mer än tio år sedan för att ’studera’ Palestinaproblemet. I dig hittade jag Palestina – landet och dess folk – och genom vårt äktenskap blev jag en del av Palestina…”

    Den 30 maj 1972 öppnade tre medlemmar av den japanska röda armén som arbetade i samarbete med PFLP eld mot passagerare på Lod flygplats (senare omdöpt till Ben-Gurion flygplats) och dödade 26 människor. Två av angriparna dödades men Kozo Okamato (avbildad ovan medan han var frihetsberövad) arresterades och fängslades av israeliska myndigheter.

    Kanafani deltog inte själv i våldet utan var en förespråkare för attacker mot Israel. Författaren avvisade idén med förhandlingar och på frågan varför palestinier inte ”bara pratar” med israelerna, svarade han ”prata med vem”? Han fortsatte: ”Det är den typen av samtal mellan svärdet och halsen.” Efter massakern beslutade Israels underrättelsetjänst Mossad att rikta in sig på medlemmar av PFLP.

    I Beirut den 8 juli 1972, en 36-årig
    gamla Kanafani och hans 17-åriga systerdotter Lamees Najim satte sig i sin Austin 1100. När han slog på tändningen utlöste han en bilbomb som omedelbart dödade paret. Mossad tog senare på sig ansvaret för mordet.

    Kanafani lämnade efter sig ett arv som en av Palestinas och arabvärldens största författare, med skolor och kulturorganisationer uppkallade efter honom över hela regionen.

    I Israel blir han ihågkommen som en terrorist, men palestinierna hyllar honom för hans litterära skicklighet och hans ömma skildring av deras kamp. Hans berättelser lade grunden för andra palestinska författare som hjälpte till att utveckla hans koncept om ”motståndslitteratur”.

    I sin dödsruna kallade den libanesiska tidningen The Daily Star Kanafani för en ”kommando som aldrig avfyrade en pistol, vars vapen var en kulspetspenna, och hans arena, tidningssidor.”

    Den här artikeln finns tillgänglig på franska i Middle East Eye French edition.

    Middle East Eye levererar oberoende och oöverträffad täckning och analys av Mellanöstern, Nordafrika och utanför. 

    https://youtu.be/YxXWQXal2XI?si=WBQ2A6GWpCRDxL5d

  2. Bra artikel om de 6 lögnerna, och tror säkert det finns 60 till. Dock verkar det inte som artikelförfattaren läst Arthur Koestlers bok ”the thirteenth tribe”. I den fastslås en gång för alla att ashkenazerna iinte är semiter, utan ett stäppnomadiskt ryttarfolk fr ca 500-1000 e kr (ett maktvakuum uppstod efter Atillaväldet) som intog Kaukasusregionen och som fick sitt land Kasarien sönderslaget/erövrat av dåvarande Ryssland och muslimska länder, pga ashkenazikasarerna inte kunde sluta plundra, våldta och mörda sina omkringliggande länders befolkningar. Dessa ashkenazer har sedan 1948 ocuperat Palestina öppet (och utgör 90% av kasarien 2.0/isrhels befolkning), och västvärlden dolt

  3. Varje gång jag kommer in på GP så förvånas jag över mig själv när jag förvånas över vad jag läser. ”Lögn 4” och ”Lögn %” känns väl magstarka. Att Hamas är en terrororganisation är nog inte bara Israels uppfattning. Det är åtskilliga internationella organisationer och länder som ställer sig bakom det påståendet såsom t ex EU, UK, USA, Japan, Kanada etc. Men visst, dessa länder tillhör inte den globala södern, så de räknas väl inte.

    Att det var en terrorattack som terrororganisationen Hamas utsatte Israel för, morgonen den 7 oktober, är Israel inte heller ensamma om att vidhålla. Har ni sett bilder från Supernova där 260 festivalbesökare mördades av Hamasterrorister? Du skriver att det var framgångsrikt.. Jo, absolut. Beväpnade med automatvapen går man till attack på obeväpnade festivalbesökare och mördar dem. Stor framgång men absolut inte av terrorkaraktär. Nej, det var en berättigad militärkupp i enlighet med internationella krigslagar. Eller?

    Nej, jag vet att GP är ett forum för flummiga vänsterintellektuella som söker gemenskap kring vilket ämne som helst som är anti-väst. Lite som de stackars missanpassade ungdomarna som läser genusvetenskap på Södertörn, går med i XR, är veganer, har orakade armhålor (kvinnor) och på riktigt tycker att förskolan inte ska veta om deras barn har penis eller vagina – innan de byter blöja vill säga. Alltså – ni är inte nödvändigtvis för något – ni är snarare emot något.

    Hur som helst, nu kommer något otippat för att komma från mig, så kan jag ha förståelse för den maktlöshet som man känner bland palestinierna när israelerna inte kan släppa sin bosättningspolitik och bara förhålla sig till 1967 års överenskomna territorialgränser. Jag skulle säkert också explodera över tid och vilja slå mig fri på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis hade jag dock inte gått till den överdrift som terroristerna i Hamas nu gjorde ivrigt påhejade av de vidriga diktaturerna i sin närhet med Iran som påhejare (helt plötsligt så är shiiter och sunniter nu bästa vänner = de förenas i sitt hat mot sionisterna, lite som ni här på GP som förenas i ert hat mot etablissemang och liberalism).

    Hoppas på en snabb och någorlunda fredlig lösning. Ju snabbare det går desto sämre för den förmodade initiativtagaren (den äckliga diktatorn Vladimir Vladimirovich Putler) som behövde rikta världens fokus bort ifrån hans etniska rensning i Ukraina.

    • u ’Björn’, menar du Vladimir Putin så är han ingen diktator utan en demokratiskt vald folkledare och patriot som vill att alla andra länder ska erhålla samma ynnest. Pluralist således.

      Det går tyvärr inte att säga om det gänget du vurmar för, sionisterna, som är rakt igenom monopolister och som via stulna penningtryckplåtar (tog över bank of england 1815, ’fed’ 1913, ’ecb’ 1998) brottsligen tillskansat sig det mesta av materiella tillgångar i väst (gömmer sig bakom vanguard, statestreet, blackrock osv och bakom sin monopolistsliskmedia) och nu försöker expandera sitt låtsasimperium mot öst. Får de inte som de vill, startar de krig vilket de alltid gjort i penningtryckplåtarnas namn, och det är det vi ser kvitto på idag i kievs proxykrig och telavivs terrorkrig mot oskyldiga i Gaza sedan 1948. Sobra till

  4. Lögn nummer 7: ”260 festivalbesökare mördades av Hamasterrorister”

    “There isn’t a single video or photo suggesting that 250 people were killed (by Hamas) at a concert or that a mass shooting took place” on Oct. 7 in Israel.”

    Precis som lögnen om ”40 halshuggna barn”

    Slutsats: Lögner – ett sionist specialitet

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here