Detta har först publicerats av professor Marcello Ferrada de Noli på The Indicter
Sir Gerald Kaufman (Manchester, Gorton) (Labour) sa detta i underhuset år 2009
”Jag uppfostrades som en ortodox jude och sionist. På en hylla i vårt kök fanns en plåtlåda för Jewish National Fund, i vilken vi lade mynt för att hjälpa pionjärerna att bygga upp en judisk närvaro i Palestina.
Jag reste till Israel första gången 1961 och har sedan dess varit där fler gånger än jag kan räkna. Jag hade familj i Israel och har vänner i Israel. En av dem stred i krigen 1956, 1967 och 1973 och sårades i två av dem. Slipsklämman som jag bär är gjord av en kampanjdekoration som han tilldelades och som han gav till mig.
Jag har känt de flesta av Israels premiärministrar, från och med den grundande premiärministern David Ben-Gurion. Golda Meir var min vän, liksom Yigal Allon, vice premiärminister, som i egenskap av general vann Negev åt Israel i 1948 års självständighetskrig.
Mina föräldrar kom till Storbritannien som flyktingar från Polen. De flesta av deras familjer mördades sedan av nazisterna under förintelsen. Min mormor låg sjuk i sängen när nazisterna kom till hennes hemstad Staszow. En tysk soldat sköt ihjäl henne i sängen.
Min mormor dog inte för att ge skydd åt israeliska soldater som mördar palestinska mormödrar i Gaza. Den nuvarande israeliska regeringen utnyttjar hänsynslöst och cyniskt skuldkänslor bland icke-judar över slakten av judar under förintelsen för att rättfärdiga sitt mördande av palestinier.
Innebörden är att judiska liv är värdefulla, men att palestiniernas liv inte räknas.
På Sky News för några dagar sedan tillfrågades den israeliska arméns talesman, major Leibovich, om Israels dödande av, vid den tidpunkten, 800 palestinier – det totala antalet är nu 1 000. Hon svarade direkt att
”500 av dem var militanta.”
Det var en nazists svar. Jag antar att de judar som kämpade för sina liv i Warszawas ghetto kunde ha avfärdats som militanta.
Den israeliska utrikesministern Tzipi Livni hävdar att hennes regering inte kommer att ha några förbindelser med Hamas, eftersom de är terrorister. Tzipi Livnis far var Eitan Livni, operativ chef för terrororganisationen Irgun Zvai Leumi, som organiserade sprängningen av King David Hotel i Jerusalem, där 91 personer dödades, däribland fyra judar.
Israel föddes ur judisk terrorism. Judiska terrorister hängde två brittiska sergeanter och försåtsminerade deras kroppar. Irgun massakrerade tillsammans med terroristorganisationen Stern 254 palestinier 1948 i byn Deir Yassin. I dag antyder den nuvarande israeliska regeringen att de skulle vara villiga att, under för dem godtagbara omständigheter, förhandla med den palestinske presidenten Abbas från Fatah. Det är för sent för detta. De kunde ha förhandlat med Fatahs tidigare ledare, Yassir Arafat, som var en vän till mig. I stället belägrade de honom i en bunker i Ramallah, där jag besökte honom.
På grund av Fatahs misslyckanden sedan Arafats död vann Hamas det palestinska valet 2006. Hamas är en djupt otäck organisation, men den valdes demokratiskt, och den är det enda spelet i stan. Bojkotten av Hamas, även av vår regering, har varit ett klandervärt misstag, som har fått fruktansvärda konsekvenser.
Den store israeliske utrikesministern Abba Eban, som jag kampanjade för fred med på många plattformar, sade:
”Man skapar fred genom att tala med sina fiender.”
Hur många palestinier israelerna än mördar i Gaza kan de inte lösa detta existentiella problem med militära medel. När och hur striderna än upphör kommer det fortfarande att finnas 1,5 miljoner palestinier i Gaza och ytterligare 2,5 miljoner på Västbanken. De behandlas som skit av israelerna, med hundratals vägspärrar och med de förfärliga invånarna i de olagliga judiska bosättningarna som också trakasserar dem. Den tid kommer att komma, inte så långt från nu, då de kommer att vara fler än den judiska befolkningen i Israel.
Det är dags för vår brittiska regering att klargöra för den israeliska regeringen att deras beteende och politik är oacceptabla, och att införa ett totalt vapenförbud mot Israel. Det är dags för fred, men verklig fred, inte den lösning genom erövring som är israelernas verkliga mål, men som det är omöjligt för dem att uppnå. De är inte bara krigsförbrytare, de är dårar.