De israeliska erövrarna har återigen känt sina gränser för trånga och inlett ett folkmordsliknande fälttåg för att utöka imperiet. Och återigen har den sorgliga lögnen om rätten till självförsvar åberopats som raison d’être för det blodiga fälttåget. Och återigen hyllas de israeliska erövrarna för sitt mod och sin beslutsamhet av en liten västlig sfär av länder och dess massmedier. Och återigen beskrivs de som nu utsätts för folkmord som bestialiska mördare, kidnappare och terrorister. Lögnen får därefter väldigt korta ben när det sägs att “Israels krig mot Hamas” startade 7 oktober i år. Det är inte sant. I själva verket startade kriget för 75 år sedan och det är inte Israels krig mot Hamas utan den lilla västliga sfären av länder, främst USA och merparten av Europas länders, krig mot länder i Västasien och Nordafrika, en region vars stater och befolkningar av Väst aldrig setts som något annat än en oljeresurs.
Varje gång länderna och befolkningarna i Västasien och Nordafrika har försvarat sig har anklagelser om antisemitism används som en förevändning för att visa hur fel deras motstånd är och har varit. Det bör här påpekas att antisemitismen som vi känner den, rasism mot judar, är en helt igenom europeisk företeelse. Det är Europa som har varit pogromernas, kättarbålens, rasidéernas och gasugnarnas kultur. Det var i Europa som antismitismen fick sin kulmen i Hitlertysklands illdåd.
Efter andra världskriget skickade Europa, ja, deporterade Europa, de ömkliga skaror av judar som hade lyckats överleva förintelsen till Västasien för att där upprätta ett brohuvud, en bastion för den eurpeiska kolonialismen och imperialsmen. Som tack blev judar som accepterade förvisningen av med sin ghettostämpel och tilläts bli vita européer.
Sedan dess har Israel legat som en destabilerande faktor i Västasien och förhindrat en självständig utveckling i regionen.
Nakba 1948, då 700 000 palestiner fördrevs från sitt land och tvingades till en svår flyktingtillvaro som består än i dag.
Suez 1956, när den egyptiske presidenten Nassers förstatligande av kanalen hotade europeiska intressen, ryckte Israel ut till Europas försvar.
1967 när Europa hade tröttnat på hotet från Panarabismen som växte sig starkare, ryckte Israel ut till Eurpoas och imperialismens försvar.
1973, när oljeproducerande länder beslöt att ta betalt för sin olja och därmed hotade koloniala och imperialistiska intressen, ryckte Israel ut för att skydda dessa intressen.
1982, när det palestinska motståndet i Libanon hotade kolonialism och imperialism ryckte Israel ut med hela kraften av sin väldiga militärmakt, skapad och betald av Europa och USA.
Palestinavänner, så har det fortsatt, varje gång kampen i Palestina och Västasien hotat imperialistiska intressen i regionen har Israel ryckt ut till dess försvar.
Och nu, 2023, när den världsordning som så länge burits upp av Europa och USA hotas från flera håll, kommer krigen igen. Skillnaden denna gång är att det tolkningsförträde som den lilla kretsen i västliga länder så länge haft nu är utmanat.
Denna gång protesterar världen.
Chiles president Gabriel Boric har kallat hem landets ambassdör i Israel på grund “de oacceptabla övergrepp på folkrätten och den humanitära rätten som skett på Gazaremsan”,
Colombias president Gustavo Petro har även han kallat hem sin ambassadör från Israel och förklarat att “om inte Israel stoppar massakrern på palestiner kan vi inte vara kvar där”.
Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva har meddelat att “vi nu för första gången ser ett krig, där majoriteten av de döda är barn” och med ett ord summerat vad som mäste göras: Sluta!
Bolivia har redan beslutat att avbryta förbindelserna med Israel
Syrien, som själv har fallit offer för den israelsiska bosättarenhetens, folkrättsvidriga bombningar har förklarat att “de nya brott som begåtts av den sionistiska entiteten påminner världen om de massakrer som begicks av sionistiska gäng på 1940- och 1950-talen i Deir Yassin och Kafr Qasim för att etablera sin artificiella enhet.”
Syrien har också kritiserat de ställningstaganden som gjorts av vad som landet kallar “mänsklighetens fiender” i USA och västländerna när det gäller den sionistiska entitetens så kallade ”självförsvarsrätt” som tillåter israeliska styrkor att fortsätta förstöra sjukhus, flyktingläger och bostadskvarter.
Från en av dessa, enligt Syrien, “mänsklighetens fiender” i Europa kan det låta så här:
Israels svar är proportionerligt. Så talar Sveriges utrikesminister Tobias Billström.
Palestinavänner, därför säger vi:
Finns det idag något modernt land som arbetar så enträget för att hålla nazistisk ideologi levande som Israel?
– Har deras ras och kultur verkligen ett så överlägset värde över andra mer underlägsna folk?
– ”Lebensraum” som lokalpolitisk motivering för folkmord…?