Tack Catarina Östlund för översättning av artikeln ”Lavrov’s Annual Primakov Readings Speech” från – by Karl Sanchez (substack.com). https://karlof1.substack.com/p/lavrovs-annual-primakov-readings?utm_source=post-email-title&publication_id=1779344&post_id=139242191&utm_campaig
Lavrov höll sitt årliga tal vid Primakov Readings-evenemanget 27 november. Detta har publicerats här.
Primakov var den ryska diplomat som såg början på den framväxande multipolära världen och arbetade för att förbereda rysk diplomati för att främja dess potential.
Lavrov svarade också på frågor om utrikespolitiken. Detta är den tredje av tre artiklar från den långa frågestunden. Mina kursiveringar.
Tidigare artiklar:
________________________________________________
Fråga: Du svarade på frågor om Syrien, Irak och till och med öknen. Jag skulle vilja säga några ord om ryssarnas karaktär. Ryssland försvarar nu kultur och kärnvärden. ”Soft Power” – filmer i flera serier som producerats av Mosfilm-filmkoncernen (som bla producerade Eisensteins och Tarkovskijs filmer), rysk litteratur… Under Sovjetunionen var framstegen uppenbara. Många tidningar översattes till andra språk. När kommer vi att få se denna ”mjuka makt” igen utomlands, i våra länder, så att den står i motsättning till de värderingar som västvärlden nu förespråkar (till exempel Hollywood)? Egentligen är att allt detta oacceptabelt för mänskligheten.
Sergey Lavrov: När det gäller antalet mjuka maktkanaler i form av icke-statliga organisationer (som redan har nämnts), liksom antalet militärbaser utomlands, kommer vi inte att kunna hålla jämna steg med amerikanerna. Och vi kommer inte att försöka jaga ifatt dem. Som jag sa är deras ”mjuka makt” en förlängning av staten. Det är så det antagligen måste vara. Staten uppmuntrar ”mjuk makt” så att människor lär känna ”sanningen” om ditt land, och behandlar ditt land väl och opponerar sig inte mot det, och ger inte efter för provokationer när staten vill rekrytera någon mot Ryssland.
Officiellt utsedda sändebud från USA, EU och England tvekar inte att resa runt i Centralasien och offentligt uppmana länder, trots att de är medlemmar i CSTO, EAEU, CIS och SCO, att de måste följa västerländska sanktioner. Det är både arrogant, och dumt på samma gång. Jag förstår att de vill uppnå detta. Det är möjligt att agera lite listigare, lite mer respektfullt. De förödmjukar de berörda länderna. De har redan krävt detta av Kina. ”Kina måste göra det.”
För ett år sedan, när det gällde Indien, sade USA:s biträdande utrikesminister William Sherman offentligt att västvärlden borde förklara för Indien vilka dess nationella intressen är. Inga kommentarer. Vi behöver inte sådan ”mjuk makt”.
Vi har för länge sedan upphört att tala i våra doktrinära dokument om arbetet med att skapa en positiv bild av Ryssland utomlands. Vi skriver objektivt. Vi känner till våra tillkortakommanden. Vi har inget att dölja. Till stor del kan de förklaras av historien, av någon form av tröghet som fanns kvar, särskilt före sanktionerna och innan hybridkriget började.
Vi vill förmedla en objektiv syn på Ryssland. Vi har inte samma finansiella kapacitet som de som trycker dollar, vilket gör att deras statsskuld närmar sig 34 biljoner dollar. Ingen vet hur de ska ”ta sig ur” det. Det enda sättet är att fortsätta trycka dollar och se till att alla fortsätter att använda dem. Och det är orimligt. Det är deras problem. Låt dem ägna sig åt sin egen propaganda.
Vi har mycket mindre belopp. Samtidigt växer nätverket av ambassader. Vi återupprättar våra utländska beskickningar i Afrika och öppnar nya konsulat i Mellanöstern, Sydostasien och Latinamerika. Nätverket av ryska kultur- och vetenskapscentra, de så kallade Ryska husen, växer aktivt, stärker och förbättrar sin kvalitet.
Vi har nu utvecklat konceptet för Ryska federationens statliga politik inom området för internationellt utvecklingsbistånd, [detta är ett mycket viktigt dokument som utvidgar/förklarar/kompletterar Rysslands utrikespolitiska koncept] inom ramen för vilket allt bistånd som vi gratis ger till andra länder eller på förmånliga villkor (livsmedel, byggandet av skolor, vårdinrättningar och mycket mer) kombineras och det finns en ”arbetsfördelning” så att vi kan se var och vilka projekt som genomförs. Fram tills nyligen var detta utspritt på olika avdelningar.
Ett så stort mirakel som det ryska språket är vår mycket starka mjuka makt. Antalet sökande till studier ökar dramatiskt och vi upprätthåller banden med akademiker. Föreningar för utexaminerade från ryska universitet har bildats i många länder. Det är en användbar, öppen, positiv ”mjuk makt”. I vänligt sinnade länder skapar vi kurser i ryska. I Centralasien och andra länder (Azerbajdzjan, Armenien) har ryska skolor etablerats, inklusive de som omfattas av utbildningsministeriets program, och filialer till ryska universitet har öppnats. Vi kommer att främja denna ”mjuka makt” jämfört med ”undercover”-operationer, när någon anställd vid en icke-statlig organisation bildligt talat köper en båt för 6 personer och spränger Nord Stream i luften.
Fråga: I en krissituation söker vi det som förenar oss. Därför kommer jag att ställa en fråga om rymden. Samarbetet på området för utforskning av rymden är i hög grad beroende av den internationella rättsliga ramen. Hur ser det enligt din uppfattning ut när det gäller utvecklingen av internationell rätt i allmänhet och i rymden i synnerhet? Kommer universella fördrag att fortsätta att ingås på grundval av FN (rymdfördraget, avtalet om staters verksamhet på månen och andra himlakroppar) eller kommer det att ske en övergång till bilaterala och multilaterala fördrag inom ramen för block, såsom Artemisavtalen? (Artemisavtalen=Internationells samarbete mellan NASA och ESA (från Europa) Eller kommer det att bli ett totalt förkastande av juridiskt bindande dokument till förmån för ”soft law”? Vad är din vision?
Sergey Lavrov: Samarbetet i yttre rymden var det mest slående exemplet på hur själviska eller helt enkelt nationella intressen anpassades på ett sådant sätt att gemensamma ansträngningar fokuserades på utforskning av rymden. Kommer du ihåg Sojuz-Apollon?
Ingen – varken USA, Sovjetunionen eller nu Ryssland – har offrat sina nationella intressen. Tvärtom manifesterades det nationella intresset i det faktum att det genom att kombinera insatser på detta område är möjligt att lära sig mer och snabbt förstå hur detta kan användas i det praktiska livet, och inte bara i rymden, utan också på jorden.
Där finns den internationella rymdstationen (ISS) Samtidigt åker vår kosmonaut till USA för att träna inför en flygning med en SpaceX-rymdfarkost, och amerikanerna kommer för att träna med oss i Star City (Yuri Gagarin Cosmonaut Training City) och flyger sedan till ISS med oss. Det är svårt att föreställa sig något annat verksamhetsområde just nu. Tydligen är detta ett ansvar för forskare på båda sidor. De förstår att detta experiment (som inte längre är ett experiment, utan ett vardagligt, hårt, men mycket värdefullt arbete) är viktigt för vetenskapen, för den framtida tekniska utvecklingen i världen. Må Gud välsigna alla dem som är engagerade i detta.
Livet går vidare. Livslängden på den internationella rymdstationen ISS har redan förlängts ett par gånger. Den är inte evig. Nu skapar vi vår egen station, kineserna har skapat sin. Vi har gemensamma planer med Kina.
NASA-tjänstemän verkar säga att de inte heller är främmande för att fortsätta samarbetet efter att ISS har uttömt sina resurser, men på politisk nivå hör vi inte sådana saker.
Den nuvarande politiska eliten i väst styrs av principen att de fortfarande behöver ryssarna. Därför kommer de att använda den, och under tiden kommer de att skapa sin egen station. NASA:s chefer har dock en annan inställning.
Fördraget om principer för staters verksamhet vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, inbegripet månen och andra himlakroppar, kvarstår. Enligt vår juridiska bedömning omfattar den även månens status. Ett amerikanskt dokument som utarbetades för flera år sedan (de börjar selektivt bjuda in enskilda länder att ansluta sig till det) kommer att motsäga den korrekta och ärliga tolkningen av rymdfördraget. Dokumentet talar också om månen och andra himlakroppar.
Ett annat område för rättslig utveckling på detta område är de militära aspekterna. Under lång tid har vi tillsammans med Folkrepubliken Kina på nedrustningskonferensen främjat ett förslag till fördrag om förhindrande av kapprustning i yttre rymden och ett initiativ om att inte använda vapen i yttre rymden. Förenta staterna motsätter sig starkt detta. Vi har tagit ett taktiskt steg bakåt och föreslår att vi börjar med att överväga varje lands individuella skyldigheter att inte vara först med att placera ut vapen i yttre rymden. Många länder har anslutit sig. Vi kommer att fortsätta detta arbete.
Amerikanerna lägger fram det motsatta initiativet. De säger att de har rätt att skicka upp vapen i rymden, och de kommer inte att underteckna ett åtagande om att inte göra det. Och vi, påstås det, tillsammans med kineserna, förbereder anti-satellitvapen för att förstöra amerikanska spaningssatelliter av ”ekonomisk” betydelse. Det pågår ett samtal om detta nu.
I den geopolitiska atmosfär som har utvecklats sedan hybridkriget mot Ryssland inleddes är det mycket svårt att fortsätta denna typ av diskussion. Amerikanerna bedriver frenetiskt (jag kan inte hitta något annat ord) en kampanj som vrider om allas armar och försöker antingen utesluta Ryssland från många FN-organ som arbetar med praktiska frågor, eller begränsa vårt lands deltagande i dem. ”Och återigen fortsätter striden.”