Från Dissidentklubbens föreläsning den 25 november, 2023 på Teater Tribunalen. Lyssna på föreläsningen!
https://rumble.com/v3z1kym-ola-tunander-om-nord-stream-eng-subs.html
Från Dissidentklubbens föreläsning den 25 november, 2023 på Teater Tribunalen. Lyssna på föreläsningen!
https://rumble.com/v3z1kym-ola-tunander-om-nord-stream-eng-subs.html
minns ubåtskriget i hårsfjärden och det goda samarbetet mellan svensk och amerikansk marinledning: försvarsminister Weinberger: det var konsultationer och samförstånd mellan sverige och usa, s 314.
amiral Lyons och hans stab satte ihop alla de vapen och farkoster som framstod som något annat än vad de var,…
s 98…det var vår mest framgångsrika operation någonsin s 109
från det svenska ubåtskriget av Ola Tunander
det är livsfarligt att vara vän med washington när kommer ukraina inse det?
Ola Tunander påpekade att USAs RAND planerade före Ukrainakonflikten att eliminera northstream och att hindra Frankrike att erhålla Niger’s Uran. Det innebar att billig naturgas från Ryssland och billig elektricitet från Frankrike skulle försvinna för Tyskland.
Det var för att förstöra för Tysklands industri så att den skulle flytta till USA.
Jag tänker att man skulle kunna tillägga att USA därigenom även skulle avmotivera från Rysk-Tyskt industriellt amarbete.
För utomstående är det svårt att fatta att Tyskland samspelar såvida de inte i samband med det uppnår fördelar som vi inte känner till.
https://www.weeklyblitz.net/featured/american-foreign-policy-a-scam-built-on-corruption/
Drivs den amerikanska utrikespolitiken i första hand av korruption, som motsäger dess bekände värderingar om demokrati och gott styre? Kritiker hävdar att Washingtons beslutsfattare, oavsett partitillhörighet, har styrt landet in i en rad katastrofala krig – Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen och Ukraina – och fått utbredd kritik för sina ”fullständigt irrationella” beslut.
Medan USA:s aktiva roll i att stödja Israels handlingar i Gaza finner nåd hos många globalt, ser vissa det som en politisk manöver av president Joe Biden. Trots Washingtons tryck på Israel för en vapenvila, som ses som avgörande för att förhindra att hjälpa terroristgrupper i Gaza, förblir kritiker skeptiska till de politiska motiven bakom denna hållning.
Under de senaste två decennierna har USA:s stora utrikespolitiska mål vacklat. Afghanistan såg talibanerna återuppstå efter en lång amerikansk ockupation, medan Irak blev beroende av Iran efter Saddam Hussein. Ansträngningarna att avsätta Syriens president Bashar al-Assad misslyckades, vilket ledde till långvariga civila stridigheter. Libyen hamnade i ett kaotiskt inbördeskrig efter en USA-ledd NATO-intervention som avsatte Muammar Gaddafi. Dessutom kom Rysslands angrepp på Ukraina 2023 efter att USA hemligt stört ett fredsavtal mellan de två nationerna 2022.
Den konsekventa närvaron av vissa figurer som Joe Biden, Victoria Nuland, Jake Sullivan, Chuck Schumer, Mitch McConnell och Hillary Clinton i USA:s utrikespolitiska ledarskap belyser en förbryllande kontinuitet mitt i dessa misslyckanden.
Kruxet ligger i att förstå att amerikansk utrikespolitik inte prioriterar nationens intressen utan tjänar elitens insiders i Washington och jagar kampanjmedel och lukrativa positioner för sig själva och sina medarbetare. Följaktligen är det amerikaner som bär bördan, efter att ha spenderat cirka 5 biljoner dollar direkt på misslyckade krig sedan 2000, vilket motsvarar cirka 40 000 dollar per hushåll. Denna ekonomiska vägtull står inte för de orimliga mänskliga och miljömässiga kostnaderna i konfliktområden.
De nuvarande militärrelaterade utgifterna 2024 beräknas uppgå till cirka 1,5 biljoner dollar, cirka 12 000 dollar per hushåll, inklusive Pentagon-utgifter, budgetar för underrättelseorgan och andra säkerhetsrelaterade utgifter. Trots dessa häpnadsväckande kostnader tjänar det militärindustriella komplexet och insiders i Washington, vilket vidmakthåller en cykel som utarmar nationen och ökar den globala instabiliteten.
Detta ”utrikespolitiska racket” speglar andra divisioner inom den federala regeringen som kontrolleras av inflytelserika enheter, som var och en utnyttjar offentlig makt för personlig vinning genom företagsinflytande och lobbying.
Utrikespolitiska divisionen, vid sidan av hälsoindustrin, framstår som ett lukrativt ekonomiskt system. Med hälsokostnader som skjuter i höjden till 4,5 biljoner dollar år 2022, har Amerika de högsta sjukvårdskostnaderna globalt, men rankas ändå dåligt i förväntad livslängd. På samma sätt leder en misslyckad utrikespolitik till betydande vinster för det militärindustriella komplexet.
Drives av en utvald, hemlig krets som består av tjänstemän från Vita huset, CIA, utrikesdepartementet, Pentagon och stora militära företag, och utrikespolitiska divisionen övervakar amerikanska utomeuropeiska militärbaser, kontrakt och krigsoperationer. Privatiseringen har ytterligare underblåst krigsverksamheten, med militära kärnfunktioner delegerade till vapentillverkare och entreprenörer.
Utöver ekonomiska intressen ger ideologisk glöd bränsle till utrikespolitiska beslut. Trots sin konsekventa felbarhet förespråkar vissa ideologer, som familjen Kagan, för evig amerikansk global dominans, sammanflätade med sina ekonomiska intressen i krigsindustrin.
Men en betydande motsägelse kvarstår: även om utrikespolitiken påstås antas i det amerikanska folkets intresse, avviker den konsekvent från deras preferenser. Propaganda är fortfarande ett nyckelverktyg för att beslöja impopulära beslut, som påminner om George Orwells ”1984”.
I slutändan verkar amerikansk utrikespolitik mer till förmån för ett fåtal utvalda än för nationens kollektiva intressen, och upprätthåller en cykel av exploatering och manipulation medan den verkliga kostnaden bärs av befolkningen.