Kriget mellan Israel och Palestina: Hur Gaza förändrade den globala politiken 

5

En artikel av Peter Oborne, en erfaren journalist och författare. Presentation nedtill.

14 december.   
Källa: https://www.middleeasteye.net/opinion/israel-palestine-war-gaza-changed-global-politics-how

__________________

Det är omöjligt att överdriva den fasa som har drabbat folket i Gaza under de senaste två månaderna. Men palestiniernas mod, lidande och uthållighet kan ha förändrat världshistorien  

Antonio Guterres

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres är rimligtvis ingen revolutionär. 

Men den 73-årige före detta portugisiske premiärministern är på väg att uppnå den typ av förändring som Che Guevara bara drömde om: att störta den USA-ledda världsordningen.  

Guterres nämnde inte USA:s president Joe Biden vid namn i sitt elektrifierande öppningstal på Doha Forum förra helgen. Men det behövde han inte göra eftersom han uttryckte sin avsky för konsekvenserna av USA:s beslut att lägga in sitt veto mot förra veckans resolution om eldupphör.  

”Jag uppmanade säkerhetsrådet att rösta för att avvärja en humanitär katastrof och jag upprepade min vädjan om att en humanitär vapenvila ska utlysas.” I klartext: ”Om ett folkmord sker i Gaza är det upp till dig, Joe Biden.”  

En del har börjat kalla USA:s president för ”Genocide Joe”  

Med minst 18 400 palestinier som redan har dött – mer än dubbelt så många som dog i Srebrena för 28 år sedan – är detta inte tomt prat.  

Jag är inte jurist, men i oktober undertecknade 800 experter, på internationell rätt och bedömning av konflikter, ett offentligt uttalande där de varnade för möjligheten att israeliska styrkor begår folkmord på palestinier på Gazaremsan.  

De gav starka bevis på omfattningen och hätskheten i israeliska attacker samtidigt som de tillade att ” det språk som används av israeliska politiker och militärer verkar reproducera retorik och uttryck som förknippas med folkmord och uppvigling till folkmord”.  

Situationen har blivit ännu värre sedan dess.  

Medhjälp till folkmord  

Om en internationell domstol bekräftar de åttahundra experternas dom kommer president Biden att befinnas skyldig till medhjälp till folkmord, ett oändligt mycket mer fruktansvärt brott än något som gjorts av Donald Trump.

 

Inte undra på att Biden fick ett nervsammanbrott i veckan. Han utfärdade en senkommen varning till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om att Israel höll på att förlora sitt stöd, på grund av vad han sent omsider kallade Israels ”urskillningslösa” bombningar av Gaza.  

Urskillningslösa bombningar är en krigsförbrytelse. En politik som har genomförts med helhjärtat stöd från USA – och ett ständigt påfyllt förråd av amerikanskt krigsmateriel. Det gick inte att ta miste på den känsla av avsky som gränsade till fientlighet mot Förenta staterna vid Dohaforumet.  

Till och med utrikesministern i det normalt lojala Jordanien, Ayman Safadi, påpekade att han var ”extremt besviken” över USA:s veto. Han beklagade sig över att Israel ”känner att man kan komma undan med mord. Ett land trotsar hela världen, och hela världen är oförmögen att göra något åt det.” 

Det är USA som har gett Israel den straffrihet som Safadi talade om.  

Alla jag talade med i Doha var överens om att man inte längre litade på amerikanarnas förmåga att ha en medlande roll när det gäller att hantera fredssamtal, även om det inte fanns någon överenskommelse om vad eller vem som skulle ersätta USA.  

 

Men Kina börjar träda in på scenen. Vid en paneldiskussion framhöll Huiyao Wang, tidigare rådgivare till Folkrepublikens statsråd, starkt behovet av en fredsbevarande FN-styrka i Gaza.  

En multipolär värld  

Modeordet i Doha var ”multipolär” – ett artigt sätt att säga att eran av amerikansk dominans är över.  

Detta måste ha varit ljuv musik i öronen på Ryssland och Iran – båda länderna företräddes på nätet av utrikesministrarna Sergej Lavrov och Hossein Amir-Abdollahian.  

För Lavrov är Gaza en gåva som räddar Ryssland från vanära över Ukraina, på samma sätt som den brittisk-fransk-israeliska invasionen räddade Ryssland från global vanära över Ungern 1956.  

Gaza har förändrat världspolitiken.  

Det gick inte att ta miste på den känsla av avsky som gränsade till fientlighet mot Förenta staterna vid Dohaforumet  

Det internationella samfundets misslyckande med att ingripa i Gaza dominerade debatten i Doha, och analyserades skarpt av Guterres när han antydde att misslyckandet med att reagera på de fruktansvärda händelserna i Gaza, har fått den så kallade liberala världsordning som USA upprättade efter andra världskriget att haverera.  

Han efterlyste en skyndsam reformering av efterkrigstidens säkerhetsstrukturer och noterade att dessa strukturer är ”svaga och föråldrade, fångade i en tidsförskjutning som återspeglar en verklighet för 80 år sedan”.  

Han tillade – ovanpå det- att säkerhetsrådet är ”paralyserat av geostrategiska splittringar”.  

I en häpnadsväckande vändning i historien är det de självutnämnda liberala demokratierna – USA, EU och Storbritannien – som misskrediterade den liberala världsordningen genom att ge Netanyahu carte blanche.  

Det palestinska folkets mod, lidande och uthållighet har förändrat världshistorien, och med ett vanhedrat USA, har FN:s generalsekreterare blivit palestiniernas mest vältaliga röst på den internationella arenan.  

                                                                      ************************* 

Peter Oborne

Peter Oborne vann bästa kommentar/bloggande både 2022 och 2017, och utsågs även till årets frilansare 2016 vid Drum Online Media Awards för artiklar han skrev för Middle East Eye. Han utsågs också till British Press Awards Columnist of the Year 2013. Han avgick som politisk kolumnist på Daily Telegraph 2015. Hans senaste bok är The Fate of Abraham: Why the West is Wrong about Islam, publicerad i maj av Simon & Schuster. Bland hans tidigare böcker finns The Triumph of the Political Class, The Rise of Political Lying, Why the West is Wrong about Nuclear Iran och The Assault on Truth: Boris Johnson, Donald Trump and the Emergence of a New Moral Barbarism. 

 

Föregående artikelÄr EU ett av de största hoten mot yttrandefriheten?
Nästa artikelFrige Assange till jul!
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

5 KOMMENTARER

  1. Denna artikel och författare har sannerligen fångat utvecklingen och händelseförloppet mycket väl.

    Precis som jag själv skrev strax efter 7 oktober-händelserna mot det israeliska förtrycket, så var det ett attentat som kom att avslöja de inblandade parternas sanna ansikte. Våldet och hatet liksom apartheid-förtrycket har sedan decennier impregnerat det israeliska systemet.

    Samtidigt har ju, som vi sett, det vita amerikanska etablissemanget visat sig vara mer isolerat än ens Putins Ryssland blev efter anfallskriget mot Ukraina.

    Det här är sannerligen en händelse som påskyndar inträdet för hela världen in i en post-amerikansk tidsålder.

  2. Det hade låtit HELT annorlunda här hemma både medialt och politiskt om de vore VILKET annat land som helst på planeten än Usa. Det är HELT klart att upprepade och många krigsbrott begåtts på löpande band HELT öppet av Israel och dess ständiga medhjälpare Usa. Genocide Joe är faktiskt vad många av protesterna skriker på gatorna i Usa när varit demonstrationer mot detta HELT vidriga folkmordet. Såg att Vice President Kamala Harris förra veckan fick avbryta en presskonferens av något slag, då alla skrek att hon omedelbart skulle stoppa detta folkmordet

  3. Satan är fadern till den khazariska maffian.
    Jesus fortsatte sedan med att säga att deras far var Satan.
    https://www.vtforeignpolicy.com/2023/12/e-michael-jones-satan-is-the-father-of-the-khazarian-mafia/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=e-michael-jones-satan-is-the-father-of-the-khazarian-mafia
    När jag såg rubriken – katoliker kan inte vara antisemiter – skrev jag omedelbart till biskop Barron och bad honom att informera ADL om att E. Michael Jones inte kan vara antisemit eftersom han är katolik. Jag har behållit den ståndpunkten i flera år, och det var uppmuntrande att få en berömd biskop att ta min sida i detta argument.
    När jag läste hans artikel fann jag dock att hans rubrik hade en helt annan innebörd. Enligt hans excellens kollapsar kristendomen i sig själv utan ständig hänvisning till dess judiska föregångare. Var folket i Gamla testamentet judar? Termen kommer relativt sent i Skriften, och när den förekommer i Johannesevangeliet är den nedsättande.

    Om vi ​​däremot pratar om hebréer så finns det ingen kontinuitet mellan folket som följde Mose ut ur Egypten och judarna som nu är engagerade i folkmord i Gaza. Jesus Kristus gjorde det klart när han berättade för judarna på sin tid att de inte var Moses barn eftersom de vägrade att acceptera honom som sin Messias. Han fortsatte sedan med att säga att deras far var Satan. Betyder detta att Jesus Kristus var en antisemit? Biskop Barron fördömde alla som använde termen ”Synagoga of Satan” som antisemit, även om termerna är hämtade från Uppenbarelseboken.

    Istället för att nämna något av dessa relevanta avsnitt, säger Barron, med hänvisning till St Paul, att Jesus Kristus är: ”ja till alla löften som gavs till Israel”, vilket förvisso är sant, men bara om judarna accepterar dopet, något som är biskopen. Barron misslyckades med att ta upp i sin dialog med Ben Shapiro. Barron berättar sedan att ”Påven Pius XI förklarade, ”Vi är alla andligt semiter”, och sedan som om han avslutade sin syllogism, avslutar Barron: ”Därför, om du inte får judarna, kommer du inte att få Jesus. Så enkelt och viktigt är det”.
    Barron tar sedan upp Marcionismens röda sill, vilket inte är ett problem om du inte pratar med Marek Glogoczowski eller Adam Green.

    ”En av de allra tidigaste doktrinära dispyterna inom kristendomen var kampen mot Marcion och hans lärjungar under det andra århundradet.”
    I talet till lärjungarna som inte kände igen honom på vägen till Emmaus, berättar Barron att Jesus:
    ”presenterar sig själv som uppfyllelsen av frälsningshistorien, kulmineringspunkten i berättelsen om judarna, det fullständiga uttrycket av Tora, tempel och profetior. Och det var under det talet som lärjungarnas hjärtan började brinna inom dem.”

    Och vi håller med om vad han sa där, men då måste han påtvinga sin tendentiösa tolkning av sin övning i bevissms på den intet ont anande läsningen genom att hävda ”Det var det där djupt judiska talet som ledde dem till omvändelse.”

    Vad menar Barron med ”djupt judisk”? Varför är det talet ”djupt judiskt”? Varför är det mer eller mindre judiskt än något annat tal i Skriften? Har han läst Johannesevangeliet, som använder termen jude 71 gånger och i alla fall utom en som en nedsättande term?

    Barron grumlar vattnet ytterligare genom att citera den framstående teologen William F. Buckley. Buckley var kommissarien som bevakade omkretsen av koncentrationslägret som kallas ”konservatism”.

    ”När William F. Buckley försökte lansera sin tidskrift National Review på 1950-talet var han ivrig att rekrytera de bästa och smartaste bland de konservativa tänkarna i anglosfären. Men han var noggrann med att undanröja alla som uppvisade antisemitiska attityder, för han visste att de skulle undergräva hans projekt, både moraliskt och intellektuellt.”

    Den tidiga Buckley tog upp judiskt deltagande i den bolsjevikiska revolutionen med framstående judar som David Suskind på skjutlinjen, men 1990 hade han lärt sig sin läxa från judiska ”konservativa” handläggare som Norman Podhoretz och knivhögg Pat Buchanan och Joe Sobran i ett monumentalt verk. av osammanhängande bombast med titeln ”In Search of Antisemitism.”

    Med Buckley som sin mentor övertar nu biskop Barron rollen som kommissarie för den katolska kyrkan, vars uppgift är att fördriva ”antisemiter” från kyrkan ”eftersom de per definition är Kristi fiender.”

    Frasen ”Kristi fiender” väckte ett annat skriftställe att tänka på, som Barrons övning i att bevisa textning bekvämt utelämnade. I I Thess 2 hänvisar den helige Paulus till judarna som ”folket som dödade Herren Jesus, och även profeterna. Och nu har de förföljt oss och agerat på ett sätt som inte kan behaga Gud och gör dem till hela mänsklighetens fiender” (1 Tess 2:14-16).

    Säger biskop Barron att Paulus är en fiende till Kristus eftersom han sa att judarna var ”fiender till hela mänskligheten”? Säger han att Johannes är en antisemit för att Jesus i sitt evangelium säger till judarna ”Er far är Satan”?

    Är det klart? Om så är fallet, låt oss gå vidare till något som Barron sa som är lika tydligt i hans försök att rensa upp tvetydigheten kring ordet ”välsignelse” i Fiducia Supplicans där han hävdar att ”välsignelse som godkännande är utesluten från övervägande” i det dokumentet. Homosexuella som begär denna välsignelse ”gör inte anspråk på en legitimering av sin egen status” genom att ”erkänna att de är utblottade och i behov av hans hjälp.” Barron fortsätter med att citera en annan passage från samma dokument som förkunnar att ”det inte finns någon avsikt att legitimera någonting” eftersom ”Kyrkan inte har makten att ge välsignelser till föreningar av personer av samma kön.”
    Om du tycker att detta är förvirrande så håller jag med. Om du tror att jag kan göra det här enklare så att du kan ta en position som kliar dina öron som kliar så håller jag inte med. Mitt mål i livet är att göra saker så enkla som möjligt, men inte enklare.
    Detta är dock inte budskapet som den ”kliande öronen” vill höra.

    Pastor Brian Harrison, till hans kredit, backade från sin första reaktion:
    ”Efter en första, skalchockad reaktion på ”FC” [sic FS] som var totalt negativ (och som några av er läste i mitt e-postmeddelande för flera dagar sedan med rubriken ”Han har gjort det otänkbara”), gav jag efteråt lite lugnare och mer noggrann uppmärksamhet åt dokumentet, och tror nu att det lär ut med tillräcklig (men inte kristallklart) klarhet vad prefekten säger att det lär ut.
    Jag tror inte att det är kätterska. Inte heller, tempo kardinal Mueller, tycker jag att det är självmotsägande. (Jag tror att de alltför noggranna logiska finesser som Hans Eminens beror på för att komma fram till den slutsatsen tenderar att tappa träet ur sikte för träden – ”veden” är att en text ska uppfattas som vad dess författare tydligt menar att den ska betyda , även om han kan ha förbisett en smula oprecision i sin formulering.) Men hur pastoralt försiktigt utfärdandet av denna deklaration är under nuvarande historiska och kulturella omständigheter är en helt annan fråga.

    Både James Martin, SJ och Life Site News är fast beslutna att förvandla FS till ett första steg i riktning mot homosexuella äktenskap, om inte homosexuella äktenskap i sig, i en tydlig motsägelse till de lika tydliga påståendena om motsatsen i texten i dokumentet.

    Vid denna tidpunkt exploderar den kliande öronmassan i ilska och illamående i com-boxen. Den kliande öronmassan vill ställa sig på antingen James Martins eller Michael Voris sida utan att det minsta tyder på att varje katolik konfronteras med Hobson’s Choice när de formulerar frågan i dessa termer.

    Jonas E. Alexis har examen i matematik och filosofi. Han studerade utbildning på forskarnivå. Hans huvudsakliga intressen inkluderar USA:s utrikespolitik, Israel/Palestina-konfliktens historia och idéhistoria. Han är författare till boken, Kevin MacDonald’s Metaphysical Failure: A Philosophical, Historical, and Moral Critique of Evolutionary Psychology, Sociobiology, and Identity Politics .

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here