De två senaste artiklarna med Jeffrey Sachs: Prof. Jeffrey Sachs viktiga vittnesmål till FN:s säkerhetsråd – 20 november 2023. (54 kommentarer).
Jeffrey Sachs om ”geopolitiska realiteter”
Du kan finna flera artiklar med Jeffrey Sachs här.
- INTERNATIONELLT
- EU
- fascism
- FN
- Folkmord
- fred
- Gaza
- imperialism
- Irak
- Iran
- Kina
- krig
- Multipolär
- Nato
- Ryssland
- Ukraina
- Unipolär
- USA
Ryssland och Kina sammansmälter.
Mer och mer synligt blir hur militäriskt tandlösa USA tillsammans med EU är och NATO blott en papperstiger.
Lyssna till det senaste sagt av briljante Dmitry Orlov.
https://youtu.be/JBz4fOUk37Y?si=XJ3KqSK_hEygNgJs
Tja – fast Kina levererar inte en enda gevärskula till sin ryska allierade. Inte en. Då skulle Kina isoleras och haverera ekonomiskt mot resten av världen. Kina föredrar ekonomiska relationer med resten av världen än att underhålla det misslyckade ryska fälttåget i Ukraina.
Hur ryska krigsmakten av idag, som har närmare 92% av sitt soldat- och officersmanskap i just Ukraina, skulle klara av ett krig ”med väst” tycks mer vara militära dagdrömscenarier bort från en obekväm verklighet för en rysk stats- och militärledning som just nu bara är den näst bästa krigsmakten i rysk-ukrainska kriget.
Johan de Nauclér
du har en stereotyp bild av verkligheten, en bild som är låst och oföränderlig i ditt huvud. En överdriven övertygelse associerad med en kategori.
Stereotyper Johan de Nauclér kan, generellt sett, sägas vara den föreställningsmässiga delen av fördomar, en sakligt ogrundad uppfattning baserad på dåligt underbyggd eller felaktig information.
Det var ju tråkigt. Att Du var namnlös.
Jag är synnerligen pragmatisk. Det är den putinistiska världsbilden som är endimensionell och stereotypformerad. Eftersom Du inte lämnar några egna slutsatser och ståndpunkter utöver lika just stereotypisk kritik, har jag dessvärre inget annat att svara Dig än att en utrikespolitik, och därmed förmågan att föra krig, alltid är grundat i ett lands egna inrikespolitik. Och i det ryska fallet har den blivit erbarmlig: där råder inte längre någon politik, bara diktat.
Saknar belägg för påståendet endimensionell och stereotypformerad världsbild. Är det strävan att gradvis bryta USA-imperialismens hegemoni till förmån för en multipolär värld som avses?
Johan de Nauclér,
det vore trevligt om du kan precisera dig angående din åsikt om att rysk
utrikespolitik, förmågan att föra krig och inrikespolitik har blivit ”erbarmlig, där råder inte längre någon politik, bara diktat” – vem är din uppgiftslämnare kan man undra?
Vad baserar du din fakta på, du redogör eller beskriver den inte och hur ska vi då veta om du begriper eller uppfattat innebörden av det du tagit till dig från den givna informationen och hur pass sanningsenlig den är eftersom vi inte kan, oftast, resonera för att se helheter och sammanhang, dra slutsatser- här på sidan – utan påhopp. Är premisserna sanna är också slutsatsen sann, men hur ska vi veta det om vi inte kan utbyta tankar i en positiv anda?
Politiska åsikter och bättre vetande mentalitet hämmar förtrogenheten –
frågor som ”hur” och ”varför” suddas lätt ut. Alla anser sig ha rätt i sitt ”tyckande”.
Har du lyssnat till Dmitry Orlov?(engelska antar jag du kan, det finns ett manuskript) om inte, gör det!
Jag rekommenderar dig att läsa Ryska federationens utrikespolitiska koncept från 31 mars 2023.
Där Johan de Nauclér kan man läsa bl.a. om Ryska federationens nationella intressen inom det utrikespolitiska området, strategiska mål och huvudmålen för Ryska federationens utrikespolitik.
Prioriterade riktningar för Ryska federationens utrikespolitik och
Bildandet av en rättvis och hållbar världsordning.
Jag föredrar att Du själv redogör för Dina egna ståndpunkter, politiska tankar, principer och annat än att hänvisa till externa staters diplomatiska och andra officiella dokument som inte tillför denna diskussion minsta vare sig nytt eller givande för någon läsare.
Vi diskuterar här framför allt VARANDRAS konceptfrågor, teman, aspekter, analyser, svarar på VARANDRAS frågor och annat.
Att hänvisa mig till Kremls dokument om dittan och dattan faller jag inte för, som något filosofiskt torrsim.
Om Du själv skaffar Dig ett tilltalsnamn i denna diskussion får Du själv anföra personliga analyser, tankar, frågor, påståenden, svar och annat. Jag tänker inte börja någon som helst tematisk principdiskussion med ursprung att alla skall läsa officiella utrikesdokument från den ena eller andra regeringar. Det är inte så politik, politiska och ideologiska, liksom filosofiska, diskussioner fungerar.
Mitt svar är alltså att Du måste själv redovisa DINA EGNA frågor, syn- och ståndpunkter i saken och på temat, och inte BARA leverera kritik om hur ovetande och okunnig Din kontrahent är. Ingen läsare här har minsta nytta av det. Så upp till bevis! Jag väntar på Dina egna syn- och ståndpunkter. Långt senare kan vi då ta diskussionen om andra staters officiella dokument och politik som sidoinslag. Men i omvänd ordning är inte min arbetsordning: det är inte så politiska och ideologiska diskussioner fungerar.
Till redaktör Romelsjö. Med ”stereotypisk” menade jag svaret; man har kritik mot mig som skribent (det har jag ingenting emot), medan man inte själv redovisar sin egen minsta ståndpunkt eller klargör kritik, eller ställer frågor o.s.v. En slags putinistisk stereotypisk propaganda (d.v.s. liksom husse Putin själv aldrig svarar på några frågor från andra politiker, eller gått ut i en endaste politisk debatt mot någon politisk opponent någonsin i hans över 25 år långa ”politiska” karriär). Vår ’Namnlös’ tycks ha den uppgiften tilldelad på Global Politics, misstänker jag; att söndra och ställa till oreda med tillintetsägande svar och diskussioner. Det är så putinismen arbetar. Den mottagande läsaren skall vara MER okunnig och förvirrad efter en sådan diskussion än innan den inleddes. (Så fungerar den ryska politiska propagandan i media idag: den skall orsaka mottagarens och okunnighet, förvirring och denna osäkerhet är dess slutmål): den putinistiska stereotypen av ”anti-politik”.
Fantastisk att Putin ändå är så populär. Hans långa presskonferens årligen mm. med frågor och svar från allmänhet och press – motsvarighet i Väst?
Ryssland har ändrat sin politik, bort från naivitet enligt Putin. USA med sin av EU-ledningens stödda imperialism är väl om något stereotyp.
Fast Putin har ändå sin egen imperialism och kan numera bara nå mål med militär makt, krig och rena hot. Inga av de ryska gränsländerna söker numera närmare framtida samarbete annat än med läpparnas bekännelse – Putin har i princip själv vådaskjutit hela framtiden för något alternativt sammanhållet euro-asiatiskt ekonomiskt unionssamarbete. Så fort invasionskriget av Ukraina ägde rum i februari 2022 sökte sig genast det stora grannlandet Kazachstan sig så nära just europeiska unionen det bara gick. Azerbajdzjan söker sig närmare Turkiet, Armenien anser sig övergivet av ryska sidan och Centralasien-länderna, förutom Kazachstan, är ytterst osäkra.
Putinismen har försvagat inte bara sin egen politisk-ekonomiska modell, utan är även i klart militärt sett avsevärt skörare tillstånd idag än för två år sedan. Sedan de ytterst mediokra militära insatserna för ryska armén mot ett kraftfullt ukrainskt motstånd (som precis ingen hade väntat sig) och dessutom Svartahavsflottans kompletta kollaps, är det bara det ryska kärnvapeninnehavet som gör dagens Putin-Ryssland till en stormaktsaktör.
Kriget är förvisso ett utmärkt sett för Putin att dölja tankarna och känslorna hos det egna folket i det egna landet på just inrikesproblemen. Att anfalla ett krig för att lösa inrikespolitiska malörer är inget nytt, men det kommer inte att fungera under längre tid. Det ekar tomt i den ryska inrikespolitiken. Ty alla med idéer, insikter, synpunkter och konstruktiv kritik sitter i fängelse. Över 1 000 personer är idag dömda för rent politiska brott i landet. Putin visar därmed som sina många föregångare att han ingenting lärt hur man bygger upp en fungerande ekonomi byggd på medborgarnas tillit: som är obefintlig. Staten och makten litar inte på folket – och det är helt ömsesidigt.
Den fråga som man måste ställa den ryska opinionen är inte om just ”Putin” är populär, utan hur de ryska undersåtarna (för det är det de är idag) ser på landets politiska, rättsliga och ekonomiska modell som just nu råder.
En kraftig partsinlaga. 5/6 av jordens stater deltar inte i sanktioner mot Ryssland, som är ordförande i nästa möte i utvidgade BRICS. Indiens handel med Ryssland har ökat mycket kraftigt, och Ryssland ekonomi växer. I vår presidentval med olika kandidater.
Vill du återkomma med källor och analys gällande påståendet om Rysslands mycket försvagade militär.
Frågan om Ryssland som imperialistisk diskuteras. Svaga belägg för tydlig imperialism i traditionell tolkning. Se t.ex. Är Ryssland imperialistiskt?
Vem har sagt att Ryssland behöver hjälp med vapen? Ryssland kan producera vad fan den vill självt och det i mängder👌👌👌
USAs och västländers vapenlager däremot – de lider brist av allt möjligt🤣🤣🤣
Ryska federationen fick tydligen över hundra TEU-containrar levererade per järnväg från Fjärran Östern härom månaden, och häromdagen indikerade (sant eller osant) en amerikansk övervakningssatellit att ryska styrkor nu avfyrar nordkoreanska raketvapen mot Ukraina.
Dessutom heter det ’Slava Rossii’ (Слава России! Ära till Ryssland, där Ryssland står i dativform). De svenska putinisterna kan numera inte ens Kremls egen huvudvokabulär! Vad lågt propagandismen sjunkit i vår tid.
Hej Johan
Du talar om de ryska substantivens kasus och det är sannerligen inget enkelt.
Det sägs det heller inte är något enkelt ens för ryssarna själva.
Jag hörde lite på Youtube om det här.
Ryssar lär sig substantiven och ords ändelse från barnsben.
De växer upp med det ryska språkets konst men får även en bra språkutbildning på modersmålet i de ryska skolorna.
Ryska blir desto svårare för oss som bara kommer in och inte har någon erfarenhet med oss alls.
Engelsmannen Benjamin Bald and Bankrupt på Youtube säger att man bör lägga grammatiken åt sidan och koncentrera sig på ordförråd i ryska, alltså lära sig ordens betydelse så man kan kommunicera och göra sig förstådd.
Ryska ryska lärare på Youtube som kommunicerar på engelska håller med.
Ändå tycker jag grammatiken lockar för man vill ju göra rätt.
Som jag fattar är dock du på helt rätt spår i den här frågan även om jag inte skulle anmärka på någon annan användare här om bristande kunskaper om ryska kasus för det är sannerligen ingenting enkelt för oss svenskar som inte har några kasus alls.
Hej arbetarklass och tack för svar och synpunkter.
Man skall absolut så fort det går lära sig kasus i ett främmande språk. I ryskan börjar man med de enklare: ackusativ och genitiv; senare till dativ och instrumentalis. Det brukar lösa sig. Det dubbla verbsystemet (imperfektiva och perfektiva verb) brukar vara den rejäla huvudvärken för varje slavisklärande språkstuderande. Två slaviska språk har helt tappat kasus-böjningarna (förutom en enkel genitiv) och allt läses och skrives i ursprungsform utan böjningar: bulgariskan och makedonskan (egentligen tycker många det är en bulgarisk dialekt). Annars har nästan alla slaviska språk (ganska) gemensam grammatik, så med lite tur och kunskap kan man även läsa såväl polska, slovakiska, serbiska eller kroatiska -med tiden. Det riktigt märkliga är -tycker då jag- att ryssar normalt inte förstår ukrainska och tydligen inte heller vitryska, som båda får textas och dubbas i film och tv. Skillnaderna tycker jag då inte är avsevärt större än danska/svenska. För studier i ryska är nog för en utlänning det bästa rådet att sätta in den stora energistöten på att lära sig det dubbla verbsystemet (de så kallade verbaspekterna). Udači!
Vi som läser Baud och MCGregor behöver inte besvara Johan de Nauclér. Det är förspild möda
Johan
I en annan tråd skrev du nyss så här ”Ärligt talat så är det så i krig att VI (förutom hemliga uppgifter hos underrättelsetjänsterna, som inte släpps till offentligheten) egentligen inte vet, allra minst exakt. All statistik från alla sidor, inblandade och kommenterande måste alltid tas med stor försiktighet.”
Sedan fortsätter du att sprida den ena sidans propaganda. Mycket märkligt beteende minst sagt.
Du kan rimligtvis inte ha den blekaste aning om hur stor del av Rysslands militära styrka som befinner sig i Ukraina. Likafullt uttrycker du dig som om du visste.
Av oberoende uppgifter förefaller det som om Ryssland lyckats demilitarisera en stor del av väst. Vapenlagren i väst ser enligt dessa uppgifter ut att vara nästan tömda.
Om det stämmer så är ju tron att väst skulle klara av ett krig mot Ryssland dom verkliga ”militära dagdrömscenarier”.
Din bild av kriget i Ukraina tycks vara helt präglad av västlig propaganda Johan och trots att du uttrycker skepsis om uppgifter från båda sidor så fortsätter du mycket konsekvent att sprida den ena sidans uppgifter.
Inser du verkligen inte hur oseriöst det där ser ut?
I krig, Anders, finns inga pågående existerande ’stora’ sanningar som kommer fram i media.
Den enda ukrainska politiska propaganda jag tror starkt på, är mina ukrainska vänner och kollegor jag känt i decennier, boende lite här och var i landet, som VERKLIGEN vill (och måste) fortsätta sitt frihetskrig mot den brutala invaderande fascismen, vars putinism ingen normal ukrainare vill leva under. Jag är nämligen helt övertygad att de talar sanning på den punkten. De vill vara herrar i sitt eget land. Att vi i Europa hjälper dem att få vara herrar i sitt eget land, är en evig politisk godhetsprincip varje äkta demokrat sluter upp bakom. Även jag. Allt därutöver, är nog just däremot den propaganda Du tycks ha upptäckt. Vilken – till exempel – RYSK propaganda kan Du själv redovisa?
Över 90 % på Krim ville leva under Ryssland. Och med stor sannolikhet en majoritet i Donbass 2022. I valet 2019 vann Zelensky stort på ett fredsprogram, fortsatte dödandet av landsmän i Donbass och förbjuder fredssträvanden. VD VET vi om opinionen i Ukraina i olika frågor.
En ockupationsmakt får inte hålla folkomröstningar under vare sig ockupation eller under krig på annekterade territorier. I internationell lag är alla sådana omröstningar liksom röstande till nya politiska kammare där, helt olagliga och helt ogiltiga.
Det är den internationella lagens strikta principer.
Jag har förvisso många gånger hållit med om att undantagen Krim och staden Sevastópol mycket väl kan vara mycket ryskt positiva. Min egen historiska erfarenhet av dessa områden är att de är väldigt mycket ryska och fast rotade i just rysk kultur o.s.v. Åren från 2014 och framåt var denna trend och opinion närmast helt solklar.
På senare tid dyker det upp diverse uppgifter från befolkningen på just Krim att man tycker livet blivit alltför besvärligt under det ryska styret. Byråkratiseringen i samhället är avsevärt repressivt tilltagande, och folk irriterar sig på en än mer tilltagande korruption. Det har förekommit mycket bilder nu i jultid att folk hemma på Krim pyntar sina julgranar i privata hem med ukrainska juldekorationer (gul treudd på blå julgranskulor). Jag vet också att det existerar en inre anti-rysk ockupationsgrupp inne på Krim som bedriver aktiv opposition och diverse sabotage mot ryska inrättningar och militärinrättningar. Tyvärr vet vi inte särdeles mycket om detta (inte jag heller, det finns rikt om rykten – jag har uppsnappat vissa), av förklarliga skäl avslöjas inte mycket.
Mellan tumme och pekfinger tror jag nog att de som bott på Krim fram till år 2014 nog har funnit sig i att ha numera hamnat i ett långt mer auktoritärt, överbyråkratiskt och putin-repressivt system, vilket sammantaget kanske man gärna efter krigets slut måhända ändå kommer att föredra den ukrainska friheten och demokratin framför ett fortsatt liv under ett alltmer tilltagande totalitärt Putin-system. Jag tror nämligen att opinionen innerst inne på Krim håller på att slå över från pro-rysk under dagens Putin, till att ha det mer frihetligt som förr. Men några mätningar finns självklart inte. Men entusiasmen över att ha hamnat i en numera alltmer auktoritärt rysk verklighet kan mycket väl vara över. En socialt trist och politiskt dyster putin-verklighet visar sig nu förmodligen även på Krim.
Hur tror du entusiasmen i Ukraina var för en president (Z) som lovade fred i valet, men som fortsatte en krigspolitik mot landsmännen i öst, och som ger utländskt kapital stort inflytande? Zelinskys popularitet minskade före Rysslands angrepp och har åter minskat under pågående krig enligt opinionsundersökningar.
Johan
Eftersom det är du som uttrycker dig med säkerhet om t.ex. att Ryssland har 92% av sin militära styrka i Ukraina, så måste det betyda att dina ukrainska kompisar har full insyn i ryska militära hemligheter.
Du har en hel del arbete framför dig för att leda det i bevis.
Att Rysslands invasion är brutal håller jag naturligtvis med om. Alla militära invasioner är brutala. Fascistisk? Inte vad jag kan se. Siffrorna över döda civila talar sitt tydliga språk. Ryssland, till skillnad från USA och Israel försöker verkligen undvika civila offer och öppna fascister och t.om. nazister finner jag på andra sidan.
En äkta demokrat borde uppröras över att Zelensky gick till val på fred med Ryssland och sedan sålde ut sitt land till krigshetsarna i väst. Vad jag kan se är dessutom Ukraina av idag en ren diktatur.
Exempel på ryska propagandalögner är märkbart mycket svårare att hitta än ukrainska, som det vimlar av. Det kan bero på att media i väst har övergett yttrandefriheten och den kritiskt granskande journalistiken och censurerar allt som kommer ifrån Ryssland.
Det kan också vara så att ryssarna har insett det omöjliga att nå ut i krigsindustristyrda media i väst och därför inte finner det meningsfullt att hitta på sagor om kriget. Vad jag kan se så arbetar ryssarna i huvudsak med att hålla tyst om för dom obehagliga fakta.
Anders Åberg.
Du får nog sluta upp att hoppas på mirakel när det gäller en kapitalistisk och borgerlig stat.
https://proletaren.se/artikel/ryska-arbetare-maste-sluta-hoppas-pa-mirakel
”Hur ryska krigsmakten av idag, som har närmare 92% av sitt soldat- och officersmanskap i just Ukraina,”
Men Johan….
Vart har du fått de här uppgifterna ifrån?
Dina vänner i Ukraina?
Så du menar att Ryssland endast skulle ha 8% av sina soldater och officerare kvar i Ryssland?
Då skulle ju Rysslands hela krigsmakt hemma vara nästan tom på folk.
Man kan då undra hur Rysslands Militära försvar då skulle kunna fungera?
Eller står det, Stängt på grund av Specialoperationen, på skyltar vid varenda utbildning och garnison över hela Ryssland?
Nej du Johan, den uppgiften om ”Ryssland har närmare 92% av sitt soldat- och officersmanskap i just Ukraina” tror jag inte på.
Som jag sa i en annan kommentar,
Demokratin luras för att Borgaren ska få behålla sin makt.
Svar till Anders Åberg och arbetarklass.
Nja – nu får vi inte vända händelseförloppet upp och ned. Det var Putins eget tal på tidig morgon den 24 februari 2022 som i alla aspekter måste tolkas som en offentlig krigsförklaring, juridiskt, politiskt och just militärt. Mig veterligen finns ingen ukrainsk militär utrustning eller något krigförande manskap inne på ryskt territorium; sett med de internationellt erkända gränserna enligt FN från året 1991.
Angående manfall och döda etc. vet vi i den öppna allmänheten inga exakta siffror, de finns förmodligen bara hos en handfull länders militära underrättelsetjänster. Men enligt många beräkningar hos ganska auktoriserade militära institut runtom i världen (som ISW och flera) som kommit fram har minst 50% (en del anger till och med siffrorna kring 88% och 92%) av alla kontraktsanställda ryska militärer från februari 2022 numera antingen dött eller skadats ut från krigets händelser. Det ryska putinistiska partiet Jedinaja Rossija (ER) sägs nu till och med värva fotbollshuliganer(!) att tjänstgöra i kriget mot en synnerlig god lön.
Vi kan som sagt inte känna till vad som exakt är sant och inte i krigets statistik, och jag hävdar inte de som några som helst avgjorda absoluta fakta. Men ett krig mellan två så pass industrialiserade nationers krigsmakter som dagens rysk-ukrainska krig, är så pass intensivt att till och med de amerikanska militära rådgivarna haft så naiva råd till ukrainska kollegor då de fått svara att amerikanerna själva de facto aldrig gått ut i krig på slagfältet ens med den gamla industrinationen Japan åren 1941-1945. På så vis är detta ett helt nytt slags krig (konstigt nog) då krig sällan förs av två så pass lika industrialiserade länder med närmast gemensam historia, teknik och politisk historiesyn. Vi kommer att få lära oss mycket av detta rysk-ukrainska krig, även militärt. Länder som Nederländerna (som inte ägt en enda stridsvagn på många decennier) och Danmark som inte har något som helst eget artilleri /tydligen/ får nog fundera en hel del över hur deras egna försvar skall se ut i framtiden.
Det är mycket vi INTE vet om det rysk-ukrainska kriget. En sak har jag noterat: de många kvarliggande ryska liken på de ukrainska fälten. Den ryska sidan struntar helt i sina egna, men ukrainarna tar hand om dessa ryska invadörer i sitt eget land. Det säger en hel del om skillnaden i etik mellan den putinska diktaturen och det folkvalda styret i Ukraina.
Är Ryssland fascistiskt? Det är tillräckligt konservativt, reaktionärt och statsvåldsamt för att kunna nå så att säga detta Franco-stadium. Läs gärna den nya boken ”Mitt älskade land” av den ryska journalisten Jelena Kostiutjenko (utgiven på Ersatz) hur den gamla revanschistiska sovjetiska hemliga polisens kadrer gjorde just dagens Ryssland fascistiskt: man jagar kvinnoorganisationer, tillåter våld mot kvinnor hemma i hushållen (i lag stadgat), man har lämnat de europeiska konventionerna för mänskliga rättigheterna, kyrkan härjar fritt med abortförbud och ytterst reaktionära pekpinnar, och man slår ihjäl medlemmar i sexuella minoriteter -samt på det en hyperkapitalistisk gangsterekonomi.
Det är tyvärr inte mycket i dagens Ryssland som skiljer det avsevärt från Francos Spanien efter 1939 eller general Papadoupolos Grekland diktaturåren 1967-1974. Faktiskt.
Hur det kan finnas socialister, vänstermänniskor och rentav kommunister (i det trygga väst dessutom) som vurmar för dessa ideologiska ärkefiender som idag härjar i ryska samhället är för mig filosofiskt, humanistiskt och ideologiskt komplett obegripligt bortom seriösa mentala förklaringsmodeller.
Johan
Mer västpropaganda serverad som om den vore sann. Det finns ingen rimlig anledning att tro på det du skriver.
En kritisk granskning av det i media hade varit klädsam, men nu har dessvärre våra stora media slutat med sådant och det gör deras USA-styrda skriverier till icke trovärdigt nonsens.
Jag tror du kan sluta servera oss detta strunt, vi kan lätt se och höra det i MSM om vi står ut med att slösa bort vår dyrbara ungdom på mytomaner.
Dom som vurmar för Putin och det ryska systemet är nog mycket lätt räknade i Sverige. Man kan hoppas på att det är fler som vurmar för en faktabaserad förklaring till det som händer i världen.
Antalet stollar som vurmar för imperialismen i väst är tråkigt nog fler, speciellt i bland politiker och mediafolk, plus då en och annan även på den här sidan.
Till Anders Åberg:
https://us.politsturm.com/about-putins-speech/
Om man citerar positivt en fascist så är man fascistisk.
https://us.politsturm.com/about-putins-speech/
Återigen, Sachs nämner det, alla har hört det, alla vet det, Victoria Nuland väljer ut Ukrainas näste president, ändå USA är ett oskyldigt lamm, Ukraina har valt sin egen väg, och nu är det upp till Ukraina att avsluta kriget, ingen annan får lägga sig i…
https://youtu.be/NAgeVbwdqbc?si=VqAaRZ8gXxErBbDK
Istället för ”president”; regeringschef?
Lägg märke till hur man anser sig kunna använda FN som ett instrument för att kunna runda EU.
https://www.youtube.com/watch?v=sCZQneKUsDA
Mycket klarläggande intervju med Judge Napolitano och John Mearsheimer. Hur Mearsheimer har haft rätt gällande Ukraina ända sedan 2014 och kuppen och hur galet han samtidigt tänker gällande Kina.
Lyssna på inslaget och gå sedan till kommentarena. Ingen opponerar sig rörande Ukraina men Mearsheimer får uppsträckning efter noter för sin imperiala och arroganta syn på Kina. Amerikaner med insikt kväljs av denna attityd som kommer att ligga rätt nära etablissemangets politik.
Johan de Naucler, du utgår från dina vänner, du skriver: ”Den enda ukrainska politiska propaganda jag tror starkt på, är mina ukrainska vänner och kollegor jag känt i decennier,”…
Vilka är dina ”mina kära bröder ukrainarna” egentligen?
Att över 80 % ryssar stöder Rysslands SMO i Ukraina beror på det här:
” Röda armen befriade Auschwitz. Amerikanskt kapital hjälpte till att bygga upp det.”
(Citatet hämtat ur en kommentar på Moon of Alabama.)
Sju miljoner ukrainska soldater dog också i RKKA.
Nämn, låt säga, tio putinistiska inrikespolitiska sociala och ekonomiska principer och politiska åtgärder, då, Du skulle vilja se införda i Sverige.
Jag väntar med spänning.
…ryska krigsmakten har närmare 92% av sitt soldat- och officersmanskap i just Ukraina – NATO/USA skulle aldrig missa chansen att anfalla Ryssland om de visste att ryssarna hade bara 8% kvar i kasernerna.
…Sju miljoner ukrainska soldater dog också i RKKA – Var tog man soldaterna ifrån med tanke på Golodomor som tog livet av miljoner ukrainare 1932-33 och efter Stalins utrensningar 1938?
Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik…
Kallar ryssarna sina politiska åtgärder för putinistiska?
Om inte verkar uttrycket vara avsett att visa nedlåtenhet åt alla dem som medverkar i beslutsprocessen.
Ett rationellt ledarskap lyssnar på kritik och vill veta när saker fungerar mindre bra.
Putin ger intryck av att vara den sortens företrädare.
Hans flera timmar långa växelverkan med allmänhetens frågor tyder på ett sånt sinnelag.
Många av oss altmediabesökare har intrycket att vårt etablissemanget saknar den attityden till allmänheten och vill köra över oss utan dialog och trumfar igenom beslut utan debatt som egentligen bara handlar om att blidka USA
Skälet till en speciell benämning som ’putinism’ verkar vara att han uppfattas som stark.
I association med Stalinism.
Och imperiet ogillar starka företrädare med en självständig nationell linje.
Medan våra företrädare i Sverige är undergivna vasaller.
Som inbjuder till våldtäkt.
Peter, det finns (tyvärr) en folkmajoritet bland de valda politikerna i Riksdagen en stark vilja att gå med i Nato. Måhända löser ett sådant medlemskap kortsiktiga taktiska problem och hot mot landet, men knappast strategiskt på lång sikt. Men svenska försvarspolitiker och andra, har själva inga andra visioner och lösningar på försvarsproblemen än att just Europas lillebror Amerika skall sköta våldets drängtjänst, som Europa efter året 1945 blivit alltför fin för att sköta (d.v.s. det egna försvaret). Om det vore lite mannamod och kraft i européerna skulle vi självklart sköta vårt försvar, liksom utrikespolitik och diplomati helt själva OCH självständigt. Med Trumps förmodade återval som ledare i de amerikanska förenade delstaterna, kan detta faktum komma långt fortare än vi anar – vårt gemensamma europeiska behov av säkerhet och samförstånd med länder som Kina och Ryska federationen kan ganska snart att bli helt akut. Och med en svensk militärpolitisk kår enbart utbildad i England och Amerika står sig denna försvarsmilitära klass mycket slätt och tomhänt. Det är också ett säkerhetsproblem för vårt land Sverige, som få tänkt igenom (om någon).
Bland amerikanska konservativa finns en klart uttalad matthet och trötthet på att militärt och militärekonomiskt underhålla rika länder i Europa och Ostasien som Japan och Sydkorea (många av dessa länder i BNP per capita räknat) klart rikare än amerikanerna; medan den amerikanska infrastrukturen kraftigt förfaller hemmavid liksom att landet idag invaderas av ungefär 12 000 helt okontrollerade immigranter genom landet sydgräns -varje dygn.
’
När Sverige kan vara på väg in i Nato, kan de amerikanska förenta delstaterna faktiskt vara på väg ut. Med Trump, som numera bara omger sig med utrikespolitiska rådgivare som är klart Nato-fientliga, kan detta snart vara officiell amerikansk utrikes- och icke-försvarspolitik. Då får sig herrar som Pål Jonsson, Allan Widman och Peter Hultqvist en rejäl identitetskris, och stående med en politik helt utan framtidslösningar och klart utan framtidsvisioner.
Sverige behöver liksom hela Europa en strategisk säkerhetspolitisk autonomi som på sikt måste leda till strategiskt samförstånd, diplomatiska utbyten på förtrolig nivå och säkerhet på lika villkor med såväl Ryska federationen liksom stabilitet ekonomiskt, politiskt och säkerhetsmässigt som med Kina, liksom naturligtvis Indien – våra något mer långväga grannar i Euroasien.
Hur det just nu skall lösas med kombinationen herrar som Biden, Putin, Hultqvist och Pål Jonsson – ja, det är just nu omöjligt. Tack och lov är engelske Boris Johnson numera tagen ut ur denna besvärliga ekvation: en man mindre men bättre.
Intressant de Naucle’r. Kan du nämna några putinistiska inrikespolitiska sociala och ekonomiska principer att jämföra med svenska och amerikanska?
Jag väntar med spänning!
Nä! Det är inte så en politisk och ideologisk-filosofisk debatt fungerar. JAG ställde frågan FÖRST och har därmed solklar företrädesrätt att FÖRST ERHÅLLA SVAREN på denna frågeställning. Så har traditionen varit ända sedan Sokrates dagar, och skall så förbli.
De som år ut och år in hyllar Putin och dennes politik och skriva spaltmeter om dess goda, torde därför inte ha några större problem att besvara denna fråga. Om de törs.
Johan de Nauclér 9 januari, 2024 At 13:04 du skriver.
”Peter, det finns (tyvärr) en folkmajoritet bland de valda politikerna i Riksdagen en stark vilja att gå med i Nato.”
——
Folkmajoritet bland de valda politikern är inte alls samma sak som att dessa politiker gör som folket vill.
Jag kan ge ett exempel hur det kan gå till.
När det blev tal om Värdlandsavtalet med Nato, så föregicks beslutet utan minsta debatt i våra medier, och allra minst i Public Service. Två privatpersoner bekostade själva en opinionsundersökning (Sifo) som undersökte om Sveriges befolkning skulle säga Ja till avtalet om de förstod vad det handlade om. Det visade sig att en överväldigande majoritet av svenska folket inte ville att Sverige skulle sluta ett sådant avtal, främst till väster, men också till höger, när de väl hade förstått vad Värdlandsavtalet skulle innebära.
De tre största socialdemokratiska partidistrikten, Stockholm Göteborg och Malmö, yrkade på att de socialdemokratiska medlemmarna ute i landet skulle få chans att ta ställning till avtalet innan det beslutades i riksdagen. Det fanns möjlighet att uppskjuta det avgörande beslutet ett år.
Jag minns så väl, vi stod på Järntorget, samlade in namn mot detta avtal, en yngre (S)-medlem gick förbi, på väg till ett möte, han sa ”Ni behöver inte oroa er, vi kommer att skjuta upp beslutet ett år, och våra medlemmar kommer inte att godta det när de har förstått innebörden av det.”
Vad hände, jo efter en tid dök det upp någon från partiledartoppen och övertalade S i Göteborg, Stockholm och Malmö att de inte skulle kräva att beslutet skulle bordläggas ett år.
—–
Vi anti-Natoaktivister skrev hundratals för att inte säga tusentals mail för att upplysa riksdagens politiker om vad avtalet innebar, och vi vädjade till dom att verka för att de skulle rösta Nej.
Några som ville medverka till att beslutet sköts upp ett år var SD. Men när det kom till kritan så gick SD med på det i alla fall. Jimmie Åkesson sa efteråt att han ”inte ville obstruera.”
——-
Så tyvärr är det den sortens demokrati vi har i Sverige. Vi som är medborgare har inte en chans att förstå verkligheten om vi bara håller oss till de gängse medier som finns.
Och han som skrev boken ”Utan media kan du inte starta krig”, Jan-Olof Rönn, han hade rätt, han berättade ingående om de olika metoder son används för att manipulera oss att gå med på nästan vad som helst.
Anser du, Romelsjö, att Sachs är en socialist?
https://www.youtube.com/watch?v=IrNQeYYvabg&t=28s
Han är anti-imperialist och det räcker långt.
Om man är kapitalist så är man för imperialism. Imperialismen är kapitalismens högsta stadium.
Inte nödvändigtvis. Man har en butik med ett par anställda och vet inte vad imperialism är.
Sachs är för rysk imperialism när han stöttar Ryssland.
Naturligtvis inte.
Anser du, Kerstin Stigsson, att man under några omständigheter ska stödja en kapitalist (imperialist) stat mot en annan?
Varför ska man göra det? Man ska stötta folket och arbetarklassen i det landet.
Svaret på frågan är alltså nej?
”Att dela upp Ryssland i flera mindre småstater har länge varit en dröm för de neokonservativa i USA. Skillnaden nu är att samma dröm delas av politiska ledare i hela västvärlden.”
Detta har pågått sedan 1945. Ukraina är bara ett av de senare aktionerna att krossa Ryssland.
https://www.globalpolitics.se/planen-att-dela-upp-ryssland-avslojad/
Fast Ryska federationen har ju rätt till samma gränsintegritet under internationell lag och Förenta nationernas regelverk precis som de ryska grannarna.
Att lösa upp ryska staten i småstater, samtidigt som detta landet är världens största innehavande ägare av kärnvapenbestyckade såväl strategiska som taktiska kärnvapen, är nog bland de mest farliga och oansvariga världen kan ge sig in på. Jag hoppas ingen ansvarstagande europeisk politiker får för sig att en sådan geopolitisk process är genomförbart säker -vilket den inte är. Hela tankemodellen osar okunnighet och ren strategisk dumhet.
Visserligen var det nu häromdagen ett snabbt uppblossande ryskt folkligt uppror i staden Bajmak i Basjkirien (Basjkortostan, huvudstad Ufa) då man dömt den demokratiske aktivisten Alsynov – som också är aktiv krigsmotståndare – till fyra års straffläger för att han bl.a. velat skydda republikens språk basjkiriska.
Det visar hur ytligt lätt ändå en proteströrelse är möjlig inuti dagens ryska samhälle, där det kokar mycket under ytan i ryska samhället mot centralmakten.
Medan en person som Scott Ritter, tydligen dömd till fängelse förr för sexuellt groomat underåriga i USA och därmed fått registrera sig som pedofil, kan helt fritt resa runt i Ryssland på turné och framträda i rysk tv (jag har själv sett honom) – utan att straffas det minsta för det hemma i Amerika – kan idag inte ryska medborgare ens i det egna hemområdet protestera det minsta mot det egna landets krig (och än mindre utomlands på turné och komma hem till Ryssland) – och få just fängelse för ett rent ”politiskt brott”.
Det är en tankeväckande jämförelse. Inte undra på att ukrainarna inte alls vill leva i ett sådant stats- och rättssystem.