Tyskland har kidnappats av Israel

Det officiella Tyskland har intagit en slags krypande och bugande hållning till statens Israel. Råkar Israel släppa en fjärt ber Tyskland – å Israels vägnar – om ursäkt. Bakgrunden till hållningen går att förstå, i meningen förklara, men absolut inte försvara. Ganska snart efter Nazitysklands kapitulation och framför allt efter Nuernberg-rättegången blåste USA av, som oinskränkt global Hegemon, vidare uppgörelser med framträdande nazister och kollaboratörer. Orsaken var den att USA, och dess skuldsatta vasaller, behövde ”lugn och samarbete” med exnazister i kampen mot ”KOMMUNISMEN”. Att dessa politiker, finansmän och tjänstemän varit nazister spelade nu ingen roll, då de visat sig vara ”pålitliga anti-kommunister”.

Den tyska uppgörelsen mot nazismen kom faktiskt att dröja till 1960-talet. Det är en skamfläck i västtysk historia, vilket Israels politiker m fl inte varit sena att utnyttja. Och ännu nära 80 år efter Nazitysklands kapitulation kryper och bugar Tyskland inför staten Israels ockupation av Palestina och nu massmorden i Gaza. Så fördömde tyska Bundestag i en resolution 2019 BDS-rörelsen (Boycott, Deinvestment, Sanctions) för antisemitism, efter Israels påtryckningar.

Tyska icke-statliga organisationer följer lydigt efter. Den rysk-amerikansk författaren Masha Gessen utnämndes till Hannah Arendt-pristagare i november 2023 av Heinrich Böll-Stiftelsen. Efter en artikel av Gessen i ”New Yorker” (9/12), där hon hon skrev om Gaza att ”the ghetto is being liquidated” (ScheerPost 22-12-23) ställde Stiftelsen in det officiella överlämnande och staden Hamburg vägrade att upplåta stadshuset för utdelningen. Det kallas på svengelska för cancellering, och ett solklart sådant fall. Gessen fick vissrligen ta emot priset, men helt i skymundan.

Det bör förtydligas att Gessen på inget sätt är en pro-palestinsk aktivist. Däremot är hon känd bl a för boken ”Mannen utan ansikte” med svidande kritik mot Putin. Jag hörde själv Gessen för några år sedan i Stockholm presentera boken när den gavs ut på svenska. Det hedrar onekligen Gessen att inte falla undan för den sionistiska lobbyverksamheten.

Det finns många fler exempel på att seriösa och professionellt verksamma personer har fått sparken eller ”cancellerats” i Tyskland. Inte nog med det. Vid demonstrationer har tysk polis bokstavligen lyft ut deltagare som burit plakat med BDS-paroller. Liknande polisiära insatser har även rapporterats från Frankrike och i England.

I Sverige har mer eller mindre fanatiska Israelkramare gripit tillfället att lovorda och försöka rättfärdiga massmorden i Gaza. Det rör sig om extremhöger (far right) som t ex nättidningen Bulletin och delar av Docu.nu-redaktionen – se min artikel i Global Politics i oktober -23), men även andra aktörer rycks med i viftandet om allvarlig antisemitism, t ex den formellt sansade tidskriften Judisk Kröna, och f d utrikesministern Ann Linde (SvD 23-12-2023. Läs gärna En utvidgad definition av antisemitism hotar yttrandefriheten.

Chefredaktören för Judisk Krönika Anneli Rådestam fick in samma inslag inte mindre än tre gånger samma dag i radion (14/12) – P1 Morgon, Nyheterna 12.30 och P1 kultur kl 13. Det måste således ha varit en stor nyhet! Tja, eller en struntsak; tidskriften skulle nämligen skickas ut i ett neutralt kuvert. Förutom pseudonyheten fick chefsredaktören breda ut sig om föreställd omfattning av antisemitism i Sverige. Jag tvivlar inte på hennes uppgift om otrevliga telefonsamtal eller att ”judar i Sverige led”. Frågan är dock om det står i någon rimlig paritet mot hätskheten mot ”muslimer” eller biståndsorganisationer och små bokhandlar, vilka skyltat om solidaritet med Palestina och fått sina fönster inslagna?

Det nya numrets tema var om Hamas attack 7/10 – ”Hamas massakrer”. Jag har inte läst artikeln/tidskriften, men törs jag ponera att Israels massakrer i Gaza inte behandlas, och i ännu mindre grad en diskussion om proportionerna mellan de två massakrerna?

En fråga som jag antar lyser med sin totala frånvaro är svenska medias partiskhet. Direkt efter 7/10 citerades totalt okritiskt israelisk propaganda, t ex Nethanyahos svulstiga uttryck som att ”Israel kämpar för frihet och demokrati mot barbariet”… ”kämpar för frihet och demokrati för hela världen”. Den typen av s k nyhetsrapportering under 3-4 veckor kan med all sannolikhet kopplas till hätskhet mot muslimer eller invandrare från Mellanöstern. Av någon anledning nämnde inte Rådestam detta.

Rådestam fick plats för att säga att Israel-Palestina-frågan är extremt komplicerad. Jasså, det är den? De flesta människor torde ha en annan uppfattning om Israels ockupation av Palestina, ständiga markkonfiskeringar, utvidgningar i Jerusalem och på Västbanken , bosättarvåldet och förtrycket inkl apartheidpolitiken.

Rådestam önskade att judar (inte israeler?) och palestinier kan leva tillsammans i fred. Hon undvek att lägga till ”på lika villkor”. Och det är mycket viktiga ord i detta sammanhang. Hon berättade dock inte vilkens fred hon avsåg, men det var knappast palestiniernas, vilka förväntas vara lyckliga att leva under ockupationen, rättslöshet, fördrivning och mördande.