En artikel av Jan Wiklund på siten ”Gemensam”. https://gemensam.wordpress.com/2021/10/27/naringslivet-har-trottnat-pa-produktion/. Anknyter till diskussionen om karakteristika för dagens kapitalism. Hur bankerna blev ekonomins största exploatörer.
Det ”svenska näringslivet” med Wallenberg i spetsen tror inte längre på industri, säger EU-bevakaren Henrik Brors. I framtiden är det offentliga välfärdskontrakt som gäller. Därmed bekräftar han även för Sveriges del en tes som många ekonomer har pekat på – att kapitalet i Europa och Amerika blir allt mindre producenter och alltmer rentiärer. Alltmer ”tullportskapitalister” som den amerikanske ekonomen Michael Hudson har kallat det, dvs företag som lever på att låta folk betala för sånt som redan finns.
Brett Christophers har delat upp tullportkapitalismens sektorer i finanser, råvaror, patent & copyright, plattformar, offentliga kontrakt, infrastruktur och fastigheter. Han har emellertid bara undersökt UK, som han menar är det mest rentiäriserade land som finns. Sverige finns det ingen som har tittat på, säger han i ett privat brev, men fläckvis finns det i alla fall studier här också.
Att Sverige är fullt ut lika finansialiserat som rentiärparadiset UK bekräftas till exempel av Claes Belfrage och Markus Kallifatides – under perioden 2005-15 stod den svenska finansbranschen för mer än hälften av vinsterna i näringslivet, medan motsvarande siffror för UK var 47%. Och att svenskarna är Europas näst mest skuldsatta folk är också klart, liksom att det mesta av skulderna handlar om fastigheter. För andra sektorer är det mer oklart.
Emellertid är det kring de offentliga kontrakten den mesta politiska energin finns.
Offentliga kontrakt handlar om outsourcing. Idén är densamma som när SAS gör sig av med personalen och istället hyr in folk från ett företag. Ju mer man slipper göra själv desto bättre. För SAS handlar det om att spara pengar, för det offentliga är detta knappast syftet. Det är oklart vad det egentligen är; om man får döma av vart de outsourcande politikerna har tagit vägen handlar det om att skaffa sig själv ett välavlönat jobb efter inhoppet som politiker.
De företag som tar på sig att sköta de verksamheter det offentliga outsourcar behöver inte på något sätt vara kunniga på den verksamhet de åtar sig att sköta. Sodexo, som har tagit över synrehabiliteringen i Stockholm är t.ex. i grunden en leverantör av mat till hotell. Enligt Christophers, som refererar ännu mer bisarra exempel från UK, är de experter bara på en sak: att få offentliga kontrakt. De vet precis hur de ska övertala politiker och tjänstemän; de vet precis hur de ska formulera sig, och de vet precis vilka som behöver mutas. Att sköta verksamheten har de personal för, ofta samma personal som tidigare har jobbat åt det offentliga direkt, och som kan antas veta vad de gör (även om företaget ändå utifrån sin okunskap försöker styra). Företaget, kapitalisten, är bara någon som ligger mellan personalen och allmänheten och tar ut tull.
Syftet från rentiärkapitalisternas sida är dock förstås att tjäna pengar, i regel – fortfarande enligt Christophers – på att i sin tur skära ner och outsourca personalen, och därmed minska lönekostnaderna. Ofta nog också genom att försämra utbudets kvalitet. Att detta är mönstret även i Sverige, eller i alla fall i Stockholms äldreomsorg, har Medborgarnas Coronakommission dokumenterat.
Emellertid är det inte säkert att vinsterna blir så stora. Det har hänt att privata skolor har gått i konkurs, och för UK:s del refererar Christophers till konkursen för det stora offentligkontraktföretaget Carillion 2018. För rentiärkapitalisterna ligger värdet i kontraktet i sig; det gäller att ha så många som möjligt, inte nödvändigtvis så bra som möjligt. Om man har en stor ”portfölj” är man attraktiv att investera i – och om det till äventyrs skulle börja lukta om något går det alltid att avyttra till någon som är ännu större idiot än man själv. Detta var i alla fall logiken bakom de bankaffärer som ledde fram till finanskraschen 2008.
Hur som helst: kärnan i Brors’ artikel är att det s.k. näringslivet inte längre tror på produktion. Det är förmodligen för svårt. Vi bör fundera över vad detta betyder. Ekonomihistorikern Bas van Bavel har konstaterat att det är ett fenomen som brukar leda till ekonomisk nedgång när det periodiskt inträffar. Förr i tiden köpte trötta kapitalister jord och etablerade sig som godsherrar. Idag är fastigheter fortfarande en stor business, men det finns fler alternativ.
Nonsens. Att tillverkningsindustrins andel av BNP minskar över tiden är ett tecken på välstånd.
En högre produktivitetstillväxt inom industrin än inom tjänstesektorn kombinerat med en högre inkomstelasticitet för tjänster leder till ovanstående nämnda utveckling.
Jag tycker Dick Erixon rentav ljuger idag.
Sverigedemokraternas tidning Samtiden har en artikel där Dick Erixon pratar om:
”Gröna bubblor: Kinesisk vindkraft ger noll jobb”
Sedan hänvisar Dick E. till en redovisning som berättar:
”De sex kinesiska bolag som driver vindkraftsanläggningar i Sverige, med tillgångar på 15 miljarder kronor, skriver i sina årsredovisningar: ”Bolaget har under året och föregående år inte haft några anställda och ingen ersättning har utgått till styrelsen. Några löner eller andra ersättningar har därmed ej betalats ut.”
Dick Erixon försöker förvilla bland något som annars är helt normalt där investerare köper in alla tjänster från entreprenörer som uppför, men även underhåller anläggningar.
Lokala arbeten skapas alltså bland entreprenörer och underentreprenörer som byggbolag och de bolag dom driver anläggningen köper in.
Som i sin tur ger alla kringeffekter.
Betong ska tillverkas.
Likaså de mängder av armeringsjärn.
Tillverkning av kabel till kraftledningar.
Grävningsarbeten.
Underhåll av alla grävmaskiner och lastbilar.
Alla ingenjörer och administratörer samt kontrollanter.
Listan kan bli hur lång som helst och allt skapar arbeten, löner och tillväxt.
Något som debattörer som Dick Erixon annars egentligen ropar efter.
Som kapitalismens ”normala” gång.
Men det stora felet är förmodligen att själva investeringen görs och kommer ägas från ett land i Orienten.
Ett land som dessutom har ett politiskt system som Dick Erixon + många andra i Västländer, inte accepterar.
I Dick Erixons ögon är alla pengar inte lika värda.
Om det istället rört sig om kärnkraft och investerarna vara från Västerland och kanske USA eller Storbritannien, då hade Dick Erixson förmodligen aldrig klagat.
På Fria Tider läste jag att Dick Erixon nu är nominerad till bli EU-parlamentariker för Sverigedemokraterna.
Det kan passa tycker jag för då kommer Dick Erixon att sättas på prov och själv blir granskad och inte bara som nu helt inriktad på att granska andra.
Jag såg en film på Youtube idag som visade att det gamla ryska bilmärket Moskvitch har återuppstått.
Men nu som modern bil istället.
Det förhåller sig så att den kända franska biltillverkaren Renault har lämnat Ryssland efter SMO.
Demokratin gav dem förmodligen inget val.
Renault som haft tillverkning av bilar i Ryssland lämnade en tom bilfabrik efter sig och som såldes för bara en (1) Rubel till någon i Ryssland.
Kanske Ryska staten eller någon rysk region? Jag vet inte.
Hur som helst, fabriken gav tusentals ryssar arbete och som friställdes när fabriken stängdes.
Dock lämnades alla maskiner kvar.
Eftersom så många ryssar blev arbetslösa har Ryska staten tagit sitt ansvar och låtit återstarta fabriken som börjat montera bilar som kommer som halvfabrikat från Kina.
Nya bilar levereras nu till kund från återförsäljare i Ryssland och Ryssland har plötsligt fått en egen extra biltillverkning och kan därför minska importen samtidigt erbjuda arbetstillfällen i Ryssland.
I Bought A Moskvich 3!
https://www.youtube.com/watch?v=HPApe-ZuIzY
Sanctions push Russian auto industry to ’get creative’
https://www.youtube.com/watch?v=1mN3AggcdeQ
En intressant och stimulerande artikel av Jan Wiklund, det får han beröm för.
Tydligt är att Sverige är rentiäriserad.
Läs gärna
Rentierism and the commons: Ett kritiskt bidrag till Brett Christophers Rentier Capitalism
-Emrah Karakilic 2022
Brett Christophers har producerat en serie arbeten som syftar till att redogöra för rentierismens framväxt ur ett politiskt-ekonomiskt perspektiv, där Marx mestadels försummas. Denna utbytesartikel syftar till att föra tillbaka Marx och marxistisk tankegång till diskussion för att läsa rentierism politiskt.
Brett Christophers understryker att rentierism inte är ett nytt fenomen. Vi bevittnar nu återkomsten och uppgången av den. Han håller med Arrighi (1994) och Piketty (2014) i att rentieriseringen av ekonomin har varit ett cykliskt fenomen under longue durée, som avbryter den internationella kapitalistiska utvecklingen på en återkommande basis. Rentierismens återkomst, enligt Christophers, har tagit form under de senaste fyra decennierna under nyliberal ekonomisk politik. Hur? Han erbjuder fyra nyckelhänseenden där nyliberalismen har haft gynnsamma konsekvenser för rentierism (2020: 24–28): 1) en växande pool av värdefulla tillgångar har gjorts tillgängliga för kapitalägare genom privatisering, finansiell avreglering, och så vidare; 2) politik som neutralisering av konkurrens har aktiverats, vilket gör det möjligt för tillgångsägare att ytterligare exploatera sina tillgångar kommersiellt; 3) Rentiervänlig penning- och skattepolitik, såsom skattesubventioner, har skapats; och 4) tillgångspriserna har på konstgjord väg accelererats för att främja rentierism och göra rentiers rikare.
För Christophers har återkomsten av rentierism haft flera negativa konsekvenser för den brittiska ekonomin (2020: 29–48). Hans utgångspunkt är vad han kallar (Christophers, 2020: 29) ’essensen’ av rentierism, nämligen monopolmakt i kontrollen och exploateringen av hyresbärande tillgångar som är skadlig mot ekonomisk dynamik, innovation och produktionsutveckling. Genom att analysera data från Storbritannien visade Christophers hur bristen på motivation att förnya sig och främja produktionsprocessen har gått hand i hand med nedgången av kapitalinvesteringar och arbetsproduktivitet sedan 1970-talet. Det oundvikliga resultatet har varit att tillväxten i den ekonomiska produktionen har minskat, det vill säga en avmattning i den totala ekonomin. Det sistnämnda har sedan utmynnat i en stor omsortering av inkomsterna på ett sätt att smärtan har axlats av arbetarna, samtidigt som kapitalet har börjat ta del av en större del av nationalinkomsten. Parallellt, slutligen, har ojämlikheten i rikedom ökat dramatiskt, ett typiskt resultat av rentierism som diskuterats av Piketty (2014).
Marx skriver att ”det som skapar kapitalrelationen kan inte vara något annat än den process som skiljer arbetaren från ägandet av villkoren för hans eget arbete”
https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0308518X211062233
Marxcitatet är självklart men använd inte Marx utan att ange källan dvs var finns citat i vilket verk och sida. Man måste kunna följa sammanhanget i sin helhet.
Om du läser artikeln i länken jag delar, så finner du Marx citat där, låt oss säga att det kritiska bidraget till Brett Christophers Rentier Capitalism är källan och jag skriver – läs gärna Rentierism and the commons: Ett kritiskt bidrag till Brett Christophers Rentier Capitalism
-Emrah Karakilic 2022
Ta nu och läs!
Den intresserade öppnar länken och läser, tydligen inte du.
Karl Tingström, peka inte onödigt med ditt finger! Dessutom är du så kunnig om Marx att du behöver inge källa.
Här är Sveriges 15 mäktigaste familjer: Har en förmögenhet på 2 000 miljarder 2023
Deras företagsimperium sträcker sig över olika branscher och deras inflytande på Sveriges ekonomi är omfattande. Dessa är landets rikaste och mest inflytelserika familjer, vars framgångsrika affärsstrategier och generationsöverskridande engagemang har cementerat deras positioner i toppen av svenskt näringsliv.
Ericsson, SAAB, Alfa Laval, Securitas, Stena Line och Tele2 – alla namn som klingar bekant för de flesta svenskar. Men visste du att dessa framstående svenska företag delar något mer än bara sin framgång? Bland deras styrelser och aktieägare hittar vi inflytelserika familjer som anses vara några av Sveriges absolut mäktigaste.
Detta är Sveriges 15 mäktigaste familjer
Wallenberg, Kamprad, Lundin och Bonnier är namn som de flesta svenskar känner igen. Familjerna har i generationer bedrivit verksamhet och handel i ett flertal olika branscher, ofta framgångsrikt. Detta har resulterat i astronomiska tillgångar.
Här är Sveriges 15 mäktigaste familjer
1. Familjen Wallenberg uppskattas kontrollera en förmögenhet på 2 000 miljarder kronor. Familjen är bland annat involverade i Investor, SEB, Ericsson, ABB och Saab.
2. Familjen Lundberg värderas tillse en förmögenhet på 1 000 miljarder kronor. Bland sådant som familjen är inblandade i hittar vi Lundbergföretagen, Industrivärden, Handelsbanken.
3. Familjen Kamprad beräknas vara god för 600 miljarder kronor. Familjen ligger bakom möbeljätten Ikea och banken Ikano.
4. Familjen Schörling kommer på en fjärde plats med en förmögenhet på 400 miljarder kronor. Företag som familjen är involverade i är Securitas och Hexagon bland annat.
5. Familjen Rausing, involverade i företagen Tetra Pak och Alfa Laval beräknas ha en förmögenhet på 350 miljarder.
6. Familjen Persson, som ligger bakom bland annat klädjätten H&M beräknas ha en förmögenhet på 300 miljarder kronor.
7. Familjen Bennet tros ha en förmögenhet 270 miljarder kronor. Familjen är involverade i bland annat Getinge, Lifco och Elanders.
8. På åttonde plats finner vi familjen Douglas, med en förmögenhet på 160 miljarder kronor. Inblandade i företagen Latour, Securitas och Assa Abloy.
9. Lundinfamiljen har en beräknad förmögenhet på 150 miljarder kronor. Precis som namnet avslöjar ligger familjen bakom Lundin Mining och Lundin Gold för att nämna några.
10. Ax:son Johnson. Familjen har en beräknad förmögenhet på 95 miljarder kronor och ligger bakom Axfood och Kicks med flera.
11. Familjen Paulsson. Förmögenhet: 85 miljarder kronor. Involverade i bland annat Peab, Skistar, Catena, Fabege.
12. Familjen Stenbeck. Med en förmögenhet på 80 miljarder kronor landar de på en tolfte plats. Företag som familjen är affilierade med är bland andra Kinnevik, Tele2 och Zalando.
13. Familjen Olsson. Beräknad förmögenhet: 75 miljarder kronor. Familjen är inblandade i bland annat rederiet Stena Line.
14. Familjen Paulsen är affilierade med läkemedelsföretaget Ferring och beräknas ha en förmögenhet på 70 miljarder kronor.
15. Bonnierfamiljen beräknas ha en gemensam förmögenhet på 40 miljarder kronor. Bonnierförlagen.
Enskilda personers förmögenheter kan vara mindre än det värde de kontrollerar.
Gärna källa.
Källa till uppgifter om Sveriges mest förmögna familjer https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/1160504-har-ar-sveriges-maktigaste-familjer-har-en-formogenhet-pa-2000-miljarder
Så länge ett land håller sig till produktions-kapitalism, och inte bygger upp oskäliga vinster, går det bra.
Bra exempel är Sverige fram till 1970 eller Kina idag.
När ett land övergår till finans-kapitalism, då går det illa.
USA är nog det värsta exemplet.
I Kina är de väl medveten om skillnaden mellan ärligt förtjänad inkomst, arbete,
och ej ärligt förtjänad inkomst, kapitalvinster. Där finns skillnaden mellan Kina och USA.
Rolf du verkar missat att övergången till monopolistisk kapitalism skedde redan andra hälften av 1800 talet i England och resten av Europa tidigt 1900 tal. Monopolkapitalismen är just bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet som bildar en finansoligarki som sitter bekvämt i förarsätet. Finansoligarkerna äger både storbankerna och de stora monopolindustrierna som härskar i alla branscher från råvaror till transport, lager, handel, markägandet och de äger och kontrollerar det gigantiska kreditackumulerade kapitalet.
Karl Tingström, i USA och väst…men det är just det här som Kina och Ryssland vill stoppa. Så Rolf L har helt rätt!
“Samtidigt är vår huvuduppgift, vår absoluta prioritet, att förbättra medborgarnas inkomster och livskvalitet samt de ryska familjernas välbefinnande.” Från Putins möte om ekonomiska frågor den 12:e [februari i år]: Signaturen Karlof 1
Ryssland producerar alkohol som dryck.
På alla sätt och under alla omständigheter tycks det i filmen nedan.
I Ryssland är det tillåtet att tillverka alkohol för egen konsumtion till skillnad mot Sverige.
I Ryssland är det dock förbjudet att tillverka alkohol för försäljning om man inte är auktoriserad.
Men sådan försäljning finns ändå. Och det kan vara sanktionerat av lokal polis genom mutor.
Lite som den under senare decennier uppkomna gängpolitiken hos oss i Sverige som också tycks ha tagit vägen upp i myndigheterna. Bland annat i en Tingsrätt i Stockholm har det visat sig där en åklagare haft nära band till gängkriminella.
Där kan jag tycka finns styrkan i en Centralmakt som har auktoriteten att ta tag i problemet vilket för en demokrati kan verka vara förlamad. Inget händer mer än prat.
Centralmakten i Kreml är dock ständigt på sin jakt och letar upp dessa illegala sprittillverkare och attackerar upptäckta spritfabriker genom gryningsräder vilket visas i ett avsnitt i filmen nedan.
Se gärna nedan film om kulturen Vodka i Ryssland.
Jag upplevde filmen som en intressant dokumentär tillika seriös och berättar som det är utan att klandra Ryssland och dess till viss del särpräglade samhälle.
VODKA – FRIEND AND FOE OF THE RUSSIANS | Full Documentary
https://www.youtube.com/watch?v=wmofcxw0wh4
Arbetarklass,
Bry dig mer i svenskarnas alkoholkonsumtion, fixera dig inte vid Ryssland vi är inte så mycket bättre när det gäller alkohol- och drogmissbruk. Sanningen är också den att en hel del av dem syns inte i statistiken eftersom missbruket sker bakom ”fina lykta dörrar”.
Kungens blå näsa
är inte en frusen näsa
nej nej nej
det är en drucken näsa.
I länken jag delar kan du se filmen ”Vad ska du dricka när du blir stor?”, där kan du lyssna till hur barn ser på alkohol och vuxnas drickande.
—-
I Sverige orsakade alkohol fem procent av den samlade sjukdomsbördan 2019 enligt data från det internationella projektet Global Burden of Disease (GBD). Sjukdomsbördan kan förklaras av att alkohol orsakar både psykisk och fysisk ohälsa. Högre alkoholkonsumtion ger generellt högre risk för sjukdom, men även låg konsumtion ökar risken för till exempel cancer. Vi vet idag inte om det finns någon nivå av alkoholkonsumtion som inte ökar risken för sjukdomar.
Konsumtion av alkohol kan dessutom orsaka skador och sociala problem för både den som dricker och för andra. Tillsammans leder medicinska och sociala skador som orsakas av alkohol till stora kostnader för samhället.
Omkring 4 procent (ca 300 000 individer) av Sveriges vuxna befolkning beräknas ha ett alkoholberoende enligt undersökningen Vanor och konsekvenser utförd av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 2021 (CAN). Samma undersökning visar att andelen med ett beroende i stort sett var oförändrad mellan mätningarna 2013 och 2021. Undersökningen visar även att det finns skillnader mellan grupper, exempelvis är:
Andelen med alkoholberoende högre bland män än bland kvinnor (4,4 procent respektive 3,1 procent).
Andelen med alkoholberoende är högre i åldersgruppen 17–29 år jämfört med övriga åldersgrupper, det gäller både män och kvinnor (6,8 procent respektive 8,2 procent).
Det vanligare att ha ett beroende bland män med låg utbildningsnivå jämfört med män med hög utbildningsnivå, även när hänsyn har tagits till ålder, sysselsättning och födelseland.
Sociala problem och skador som orsakas av alkohol sträcker sig bortom individen, till närstående och samhället i stort. Exempelvis ekonomiska problem, och utanförskap kan drabba även de närstående, liksom våld, skadegörelse och rattfylleri.
Att ha en förälder eller vårdnadshavare med problematisk alkoholkonsumtion kan få negativa konsekvenser för barns hälsa, utveckling och vardag på både kort och lång sikt. Exempelvis finns en ökad risk för att skolarbetet och skolresultaten påverkas negativt. Risken för konsekvenser påverkas av övriga skydds- och riskfaktorer i barnets omgivning.
Vid våldsbrott, såsom misshandel, hot, rån och sexualbrott, är det vanligt att gärningspersonen är berusad enligt Nationella trygghetsundersökningen (BRÅ).
Alkohol eller droger var inblandat i drygt var femte dödsfall i vägtrafiken och totalt omkom 57 personer i en alkohol- eller drogrelaterad olycka 2020 enligt Trafikverkets djupstudier. Av dessa omkom 39 personer i olyckor som enbart var alkoholrelaterade och tre i olyckor som var både alkohol- och drogrelaterade.
Totalt 14 procent av befolkningen var negativt påverkade av en närståendes drickande och 12 procent var negativt påverkade av okända personers drickande, enligt enkätundersökningen
Vanor och konsekvenser 2017 (CAN).
Kvinnor anger mer än dubbelt så ofta som män att de påverkas mycket negativt av en närståendes drickande. Ett liknande mönster finns för negativ påverkan av en okänd persons drickande.
Källa: Folkhälsomyndigheten
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/andts-anvandning-och-ohalsa/skadeverkningar/alkoholens-skadeverkningar/
Tack för svar, men jag tycker ändå Sverige haft en bra alkoholpolitik.
Men dess effekt kanske idag har söndrats av andra orsaker?
Borgerlighetens Sverige har dock attackerat Sveriges ambitiösa alkoholpolitik.
Men det är som vanligt i girighetens intresse och Borgarens levnadsvillkor Fri Marknad.
Jag drar mig inte för att belysa Rysslands alkoholvanor.
Bara för jag vill dem något bättre.
Alkohol löser inga problem.
Du vet så väl som jag att bruk kan leda till missbruk som i sin tur leder till undergång.
Det glädjande i dokumentären ovan är att den visar det finns krafter i Ryssland idag från centralt håll som vill stävja missbruket av alkohol i Ryssland.
Så långt i det som är olagligt men även konsumtionen i sig genom höjda skatter på alkohol.
Men det måste göras försiktigt därför ryssarna blivit bortskämda med billig alkohol.
Den vägen har vi faktiskt sluppit här i Sverige genom förutseende alkoholpolitik.
Tänk om våra politiker haft en lika förutseende narkotikapolitik.
Då hade vi sluppit den amerikaniserade narkotikakriminalitet liberaliserade svenska politiker låtit ske idag.
Arbetarklass
Jag kan hålla med om att svensk alkoholpolitik är bra men inte fullt ut, ett monopol tänker i banor om vinst inte i ett hälsoperspektiv så som profileras. Starksprit har minskat i konsumtion bland svenskar och vin ökat, svensken dricker mängder av vin! sedan bag in box lanserades.
Du måste också förstå att vin speciellt rödvin har hög alkoholprocent och svensken söker styrkan inte smaken, ett första klassigt vin ska ligga mellan 10-12% oavsett druva. Det lärde jag mig av lokala vinproducenter i Grekland och Tyskland. Absolut vodka exporteras storskaligt, tar in höga vinster som ska gå till allas vår statskassa….tar vi del av den vinsten tror du?! Rysslands alkoholpolitik har varit upp och ned, men under Stalins tid i Sovjetunionen förde regeringen en strikt kamp mot fylleri.
—–
16 MAJ 2022
Förbud i Sovjetunionen: hur regeringen bekämpade fylleri
PRAVO.RU/PETER KOZLOV
Kampen mot fylleriet i Ryssland har alltid förts. De största anti-alkoholkampanjerna ägde rum under Sovjetunionen. Invånarna i Sovjetunionen avvänjdes från att dricka på olika sätt: de förbjöds att sälja alkohol, annonsera och laga mat på egen hand. Scener med att dricka alkohol klipptes ut ur filmer, propagandaaffischer släpptes och till och med gemenskaper skapades för att bekämpa alkoholism. Sådana restriktioner gav positiva resultat, men bara under en kort tid.
Det första dekretet som förbjöd produktion och försäljning av alla typer av alkohol utfärdades av kejsar Nicholas II 1914. Han trodde att fylleri är en last som delar ryska bönder, så det måste bekämpas.
Nicholas II:s dekret gav resultat: i Ryssland minskade antalet arresterade berusade människor och antalet självmord på grund av alkohol. Men det fanns också negativa konsekvenser. Svårigheter i samband med att få tag i alkoholhaltiga drycker ledde till en kraftig ökning av drogberoendet och hårda droger, inklusive morfin och kokain, blev tillgängliga.
De första uppmjukningarna när det gäller alkohol inträffade i början av 1920, och redan 1925, efter sovjetmaktens ankomst, utfärdades ett dekret om att återuppta produktionen och handeln med alkoholhaltiga drycker. De nya reglerna varade inte länge, Sovjetunionens regering inledde aktivt motstånd mot alkohol.
Anti-alkoholkampanjer i Sovjetunionen
kampanjer mot alkohol genomfördes fyra gånger i Sovjetunionen.
1928 publicerades det första numret av tidningen ”Nykterhet och kultur”. Den publicerade en resolution från RSFSR:s folkkommissarier om åtgärder för att begränsa försäljningen av alkoholhaltiga drycker, såväl som en vädjan från redaktörerna: ”Redaktörerna ber alla lokala anti-alkoholismsällskap och celler på företag att bilda korrespondentgrupper. Dessa grupper bör anförtros uppgiften att till tidningen ”Nykterhet och kultur” rapportera information om lokala samhällens och cellers arbete, förekomsten av alkoholism i ditt område, konsekvenserna av alkoholism och motåtgärder.”
De började också producera propagandaaffischer. Och 1930 publicerade de antologin ”Alcoholism in Fiction”. Den sammanställdes från verk av klassiker: Krylov, Nekrasov, Chekhov, Tolstoy, Maupassant, Mayakovsky.
Förbud i sovjetisk kultur och media
I kampen mot fylleriet arbetade den sovjetiska regeringen på alla fronter. Filmer, tidskrifter, propagandaaffischer och till och med frimärken dök upp som uppmanade människor att sluta dricka alkohol.
1
1928
I Moskva skapade ”anti-alkoholentusiaster” Society to Combat Alcoholism. Sedan dök sådana organisationer upp i ytterligare 103 städer. De organiserade arbetardemonstrationer mot fylleri och alkoholism, samt barndemonstrationer. Kolumner med barn vid möten skanderade slagord: ”Häll ut all vodka!”, ”Vi kräver nyktra föräldrar!”, ”Pappa, gå inte till monopolet, ta med pengarna till familjen!” (monopol är en vinbutik. – Red.) och till och med ”Skjut fyllona!”
Under andra halvan av 1928 började verkställande kommittéer för städer och distrikt att anta resolutioner om alkoholismfrågor. Till exempel, i Leningrad, genom beslut av Leningrads stadsfullmäktige den 5 augusti 1928, förbjöds försäljning av alkoholhaltiga drycker på helgdagar. Från andra hälften av 1928 upphörde handeln med vodka i arbetarkooperativ. Moskvas kommunfullmäktige beslutar att minska volymen av vodkaförsäljningen.
Den 29 januari 1929 utfärdade rådet för folkkommissarier i RSFSR ett dekret ”Om åtgärder för att begränsa handeln med alkoholhaltiga drycker.” Det var förbjudet att öppna nya butiker som säljer vodka i industristäder och arbetarbosättningar, försäljning av vodka på helgdagar och före helgdagar, vilodagar och på tröskeln till dem, och i de områden där företag finns – även på lönedagar. Det var förbjudet att sälja vodka i bufféer på klubbar, statliga och offentliga organisationer, på teatrar, biografer, vandrarhem, badhus, trädgårdar, parker, festplatser, matsalar och snackbarer. Alkoholreklam i tryck och på offentliga platser förbjöds helt.
Den 28 april 1929 antog RSFSR:s folkkommissariers råd ett dekret ”Om åtgärder för att bekämpa hembränning och shinkarstvo” (shinkarstvo är den illegala handeln med alkoholhaltiga drycker. – Red.).
2
1958
En resolution antogs av SUKP:s centralkommitté och Sovjetunionens ministerråd ”Om att stärka kampen mot fylleri och om att skapa ordning i handeln med starka alkoholdrycker.” Dokumentet förbjöd försäljning av vodka överallt utom restauranger. Drycken var förbjuden i anläggningar vid tågstationer, flygplatser, stationstorg, nära industriföretag, utbildningsinstitutioner, barninstitutioner, sjukhus, sanatorier och på platser för offentliga fester och rekreation.
Sådana restriktioner stimulerade hembränningssproduktion, vilket de också började kämpa mot. Förste sekreteraren för SUKP:s centralkommitté Nikita Chrusjtjov trodde att på grund av hembränningen var fylleriet på väg uppåt, betalningsbalansen stördes och arbetsproduktiviteten kom inte ikapp den amerikanska. Därför fastställdes straffansvar för hembränning – upp till tre års fängelse med förverkande av egendom.
Inrikesministeriet och domstolarna försökte skydda befolkningen. I hemliga anteckningar till regeringen skrev de att människor producerar 95% av hembränning för sina egna behov och från personliga hushållsprodukter – rödbetor, råg, potatis. Det finns alltså ingen illegal verksamhet eller stöld av statlig egendom. Trots detta fängslades 52 000 människor för hembränning, de flesta av fångarna var kvinnor.
3
1972
En resolution antogs av SUKP:s centralkommitté och den sovjetiska regeringen ”Om åtgärder för att stärka kampen mot fylleri.” Det var totalt 110 åtgärder, inklusive:
minska produktionen av sprit och utöka produktionen av druvviner och öl;
ökning av priset på alkohol;
upphörande av produktionen av vodka med en styrka på 50 och 56 grader;
begränsning av öppettiderna för alkoholhaltiga drycker med en styrka på 30 % och högre från 11:00 till 19:00;
skapande av vårdcentraler för arbete;
ta bort scener med alkoholdrickande från filmer.
Under påverkan av anti-alkoholkampanjen släpptes Leonid Gaidais filmer ”Dog Barbos and the Unusual Cross” och ”Moonshiners” 1961. 1975 regisserade Georgy Danelia filmen ”Afonya” med huvudpersonen, en alkoholiserad rörmokare som bestämmer sig för att reformera.
4
1985
Denna kampanj initierades av Mikhail Gorbatjov, slogan: ”Nykterhet är livets norm.” Den 7 maj 1985 utfärdades resolution nr 410 ”Om åtgärder för att övervinna fylleri och alkoholism och utrota hembränning” av ministerrådet. Restriktioner infördes i produktionen och försäljningen av alkoholhaltiga drycker, och inte bara administrativt utan även psykologiskt tryck utövades på människor (genom media och kultur).
Festscener klipptes ur filmer och alkoholfria bröllop välkomnades, alkohol såldes kl. 14.00-19.00 i specialbutiker, böter för att uppträda berusad höjdes, nykterhets- och hälsosamma sällskap organiserades i hela landet.
Resultaten av kampanjen visade sig vara motsägelsefulla. Spekulationerna växte i Sovjetunionen: var tionde handelsarbetare anklagades för det. 60 000 personer ställdes till svars för att ha brutit mot försäljningen av alkohol. Samtidigt ökade efterfrågan på socker, cologne och alkoholhaltiga varor. Det var bråk och långa köer överallt nära butiker.
Många människor gick över till hembränning och började använda droger. Användningen av hembränning och andra berusande ämnen ledde till förgiftning av 40 000 människor, varav 11 000 dog. Antalet narkomaner fördubblades från 1985 till 1987.
Kampanjen orsakade stora skador på vinindustrin: bara i Moldavien SSR förstördes 80 000 hektar druvpartier. Statskontoret förlorade 19 miljarder rubel. från handelssektorn och nästan 7 miljarder rubel. på grund av förluster i vinproduktionen.
Observera! Sovjetunionens anti-alkoholkampanjer var inte framgångsrika under 80- talet. De gav kortsiktiga positiva resultat, varefter negativa konsekvenser inträffade. Bland de allvarligaste är allmänhetens missnöje, skador på den sovjetiska ekonomin, en ökning av antalet narkomaner och antalet brott relaterade till hembränning.
Sloganen ”Nykterhet är normen” för kampanjen 1985 trycktes på frimärken. Tidningen Pravda skrev om behovet av att avstå från alkohol: ”Användning av alkoholhaltiga drycker på jobbet eller på offentliga platser bör betraktas som helt oacceptabelt, sådana fall bör betraktas som omoraliskt, asocialt beteende, med full kraft av lagen och allmänheten åsikt mot fyllon”
Systemet sätter inte vinsten först. Alkoholskador minskade under Gorbatjovs ransonering.
Det dricks faktiskt mindre i dag i Ryssland. Ölkulturen har fått väl och gott genomslag i de yngre generationerna; delvis genom statliga kampanjer faktiskt. Det har dessutom pågått i många år. Västerländska iakttagare kunde märka detta under diverse Ishockey-VM för flera(många) år sedan, där reklam överallt vällde fram för det ryska (nya) ölmärket ”Baltika”.
Att tillämpa Marx i dagens världsekonomi går inte så bra. På Marx och Engels tid fanns inte kunskaperna om dagens mikroekonomiska strömningar. Marx och Engels principer måste likaså att gå att jämföra i den ekonomiska vetenskapens metoder och mätningar i dagens världsformat. Där står sig inte längre de marxistiska ekonomiska principerna. Den praktiska förmågan för dessa ekonomiska principer från Marx och Engels 1800-tal skulle fungera om något land ens tillämpade dessa. Empirismen från dessa försök har visat att Marx och Engels strikta principer inte håller vetenskapligt i VÅR tid, eftersom just de mikroekonomiska effekterna är så massiva och mäktiga i vår epok. De länder som gett sig in på att försöka baxa in de marxistiska ekonomiska principerna och tänka ut dess system har för länge övergivit dessa teorier. Det är nu död vetenskaplig materia. Den finns inte längre som aktiv vetenskapligt fungerande teori, och absolut inte i praktiken.
Däremot har en blandning av en hel del marxistiska principer, social marknadsekonomi och dagens hypermoderna mikroekonomiska principer och teorier visat sig fingera alldeles utmärkt – så länge som inte en massa politiker dyker upp och slänger in nyliberala parasit-teorier i dessa system. Där har vi praktexemplet: det svenska skoleländet. Minus skolkvalité och plus för en massa helt onödiga mellanhänder som skall ha aktieutdelning: ett lands politisk-ekonomiska dumhet upphöjt i kvadrat och kubik.
Man kan alltid fråga aktiva marxister: läser de då grundfilosoferna Kant och Hegel själva? (Jag har aldrig fått ett ”ja” på den frågan).
Senare och fram till våra dagar finns många viktiga analyser utgående från Marx: Hilferding, Lenin , Madoff, Frank, Amin, Bellamy Foster, Smith.
Se USA som världspolis.
Utdrag ur ”USA som världspolis”
” 9.2.2 Lenins teori.
Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1916 var inspirerad av Hobson (1902) och Hilferding (1910). Den fick ett stort inflytande under decennier och baseras på grundlig analys av omfattande ekonomiska data. Lenin menar att imperialismen har fem kännetecken:
• Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
• Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit på grundval av detta finanskapital.
• Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller mycket stor betydelse.
• Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
• Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.
Lenin ansåg att kapitalismen sedan Marx’ dagar övergått från konkurrenskapitalism till en ”monopolkapitalism”. Han menade att kolonialism existerade långt före imperialismen, och att dessa inte var identiska. Lenin skrev att ”superprofiter” från kolonierna bidrog till att ett skikt arbetare i de imperialistiska länderna kunde leva ganska gott och bli mindre radikala, och att imperialismen hindrade kolonier från självständig ekonomisk utveckling. Han föregick därmed beroendeteorin som lyfte fram detta förhållande under 1960-talet (Frank 1967; Amin 2006). Vi menar att fakta talar för riktigheten av bedömningen av Hobson, Hilferding och Lenin m fl. att imperialism är ett nytt stadium, som började tydligt framträda för mer än 100 år sedan, fast kapitalismen lång tidigare sökt marknader utomlands (Amin 2006). Sedan dess har vissa av Lenins kännetecken försvagats, och nya karakteristika har tillkommit.
Lenin kritiserade den ledande tyske socialdemokraten Kautskys teori om ultraimperialism (https://en.wikipedia.org/wiki/Ultra-imperialism) som innebär att imperialister går samman för att gemensamt suga ut världen och avstår från att föra krig mot varandra. Världskrigen, kampen om marknader inom Triaden* och ökad krigsrisk mellan USA och Kina och Ryssland styrker bedömningen att denna teori är felaktig.
9.2.3 Magdoffs analys av imperialismen.
I den inflytelserika boken ”Imperialismens politiska ekonomi” (1969) menade ekonomen Harry Magdoff att tyngdpunkten har flyttats från kamp om världens uppdelning till kamp mot inskränkningar i det kapitalistiska systemets geografiska utbredning genom uppkomst av olika socialistiska länder, och genom att kolonier blivit självständiga, ofta efter hårda strider. USA hade fått en ny hegemonisk roll. Magdoff betonade den nära relationen mellan ekonomi, utrikespolitik och militära insatser. Som viktiga karakteristika för imperialismen nämns tillväxten av transnationella företag (TNC)*, jakten på råvaror och erövring av nya marknader, USA:s roll som ledande kapitalexportör, en kraftigt ökad internationalisering av kapitalflöden och bankverksamhet, och dollarns ställning som enda världsvaluta.
Magdoff skriver ”Imperialismen är inte någonting som ett kapitalistiskt samhälle kan välja att tillämpa eller avstå från – den är det kapitalistiska samhällets sätt att fungera”. Magdoff ansluter till Lenins gamla analys, men överskrider den då förhållanden ändrats.
9.3. Uppfattningar om imperialism sedan omkring 1970.
Under 1960- och 70-talen behandlades frågan om imperialismen även av beroendeskolan i Latinamerika, varvid André Gunder Frank menade att underutvecklingen i Latinamerika, liksom på andra håll berodde på de rika ländernas imperialism (Frank 1967) och att imperialismen lett till framväxten av en parasitär, beroende borgarklass, en ”kompradorbourgeoisi”*, som kom att inta ledande poster i sina lände. För detta har termen ”nykolonialism” etablerats (Magnusson 2002). Samir Amin bidrog till att utveckla ”beroendeteorin”. Genom att lönerna är mycket lägre i den perifera kapitalismens länder, även vid lika arbetsproduktivitet överförde stora summor ”den imperialistiska räntan” till metropolerna, vilket har uppmärksammats mycket på senare år (Amin 2010; kapitel 2).
9.4 Aktuella diskussioner om imperialism.
David Harvey ser kamp om utrymmet som central och använder begreppet ”dispossesion” för ett undanträngande av människor och menar att ockupationen av Irak bland annat skedde för att minska utrymmet för konkurrenter som Kina. (Harvey 2003, 2010). Han har föga empiriskt stöd för sitt synsätt. Han menar att dagens neoliberala kapitalism kan ersättas med Keysianism* (Harvey 2003), och han hävdar felaktigt att utsugningen är större i utvecklade imperialistländer. Smith (2017) och andra förhåller sig kritiskt till Harvey, och menar att han förnekar imperialismen. (https://mronline.org/2017/08/26/a-critique-of-david-harveys-analysis-of-imperialism/)
I Sverige gav Andreas Malm för 15 år sedan ut boken ”När kapitalet tar till vapen. Om imperialism i vår tid” (2004). Malm överbetonar krigens betydelse för krigsindustrins och för sysselsättning och ekonomisk utveckling (hos segrarna) men ger inte en tydlig analys av imperialismens ekonomi. Liksom hos Hossein-Zadeh (2007) överbetonas militärens roll.
Hardt & Negri (2000) menar att olika staters suveränitet håller på att ersättas av ett nytt globalt ”Empire”, via sammansmältning av nationella och internationella organisationer utan tydlig hierarki eller imperialism. Boken har fått mycket positiva recensioner i ledande tidningar som New York Times och Time. Från andra håll (Amin, Foster) har Hardt & Negri kritiserats skarpt. Deras idéer framstår som lösa spekulationer, som motsägs av fakta. Monthly Reviewskolan har sedan boken ”Monopoly capital” (Baran & Sweezy 1966) med emfas betonat frågan om monopolens roll, även om termen monopol inte skall tolkas för snävt, Skolan menar att utan teorin om monopolkapitalismen kan man inte förklara övergången till den nya fasen ”finansialiseringen” (Foster et al. 2011). Mot detta hävdar Shaikh (2016;354ff) att skolbildningen rymmer uppenbara motsägelser vad gäller prisbildning och monopolisering, samt att någon konsistent teori om monopol idag inte är möjlig att presentera (jfr kapitel 2.7).
Fuchs menar (2010) att beskrivningar av imperialism kan ses som ett kontinuum, från de som menar att imperialism inte längre finns (t.ex. Hardt & Negri 2003) till de som menar att kapitalismen i stort sett är lika imperialistisk idag som för hundra år sedan (Foster 2006; Amin 2006; Smith 2015), om än med något ändrade karakteristika.
Bildtext: Demonstration i Stockholm i samband med president Obamas besök i 2003.
9.5 USA-imperialismen idag – kännetecken.
Vår karaktärisering nedan är ett försök till övergripande syntes av empiri och gäller främst USA, men även i betydande utsträckning andra länder i Triaden.
1. Koncentrationen av produktion och kapital i oligopol eller ”monopol” har ökat kraftigt under de senaste 3–4 decennierna, bl.a. genom uppköp och sammanslagningar. (Kapitel 2.7).
2. Utlandsinvesteringar (FDI) är mycket viktiga, men har efter stor ökning minskat sedan 2015. Kan kanske bero på en tillfällig mättnad och ökad kontraktering för tillverkning.
3. En stagnationstendens med underutnyttjad produktionskapacitet är tydlig inom Triaden.
4. Den pågående processen med globalisering har intensifierats och en internationell arbetsfördelning har skett, med bl.a. utskiftning av industriproduktion från Triaden.
5. Finanskapitalets ställning inom ekonomin har stärkts markant efter en tidigare omfattande avreglering med ökning av spekulation, skuldsättning och ekonomiska kriser.
6. Den ekonomiska ojämlikheten och otryggheten har ökat.
7. Världshandeln av varor och tjänster har ökat mycket kraftigt, inklusive andelen från Triaden. Produktion i fattiga utvecklingsländer har gett TNC superprofiter. Många utvecklingsländer är fast i skeva utbytesrelationer pga. fluktuerande råvarupriser, vilka skall finansiera importen av prismässigt höga och stabila industriprodukter.
8. Dollarn är fortfarande världshandels- och reservvaluta, vilket ger USA möjlighet att finansiera underskott genom att ge ut dollar och är ett generellt maktmedel.
9. Konkurrensen och kampen om kontroll över jordens råvaror och naturresurser har hårdnat. Frånsett olja och gas är USA idag mer beroende av tillgång till externa råvaror och naturresurser. USA använder kontroll av oljetillgångar, på olika sätt som maktstrategi, för att t ex motarbeta Kina och Ryssland (Huawei, Nord Stream 2), samt straffa länder som Iran, Syrien, Venezuela.
10. Imperialismen har visat sig oförmögen att vidta tillräckligt kraftfulla insatser för att stävja den fortskridande uppvärmningen av jorden med högst sannolikt mer negativa än positiva effekter. Jakten på ökad produktion och ökad vinst står i vägen. Kan medföra ökad klimatekonomisk migration mot kanske främst Europa, med ökade kostnader.
11. USA:s utlandsinvesteringar, kontrakteringar, handelsvägar och utländska råvaror, samt nära allierade ”måste skyddas”, liksom potentiella konkurrenter, fram för allt BRI ”måste avskräckas” För detta krävs stora militära resurser.
12. USA har rustat upp kraftigt sin militära kapacitet, och svarar för cirka 35 % av militärutgifterna i världen. USA har idag också världens största krigsmakt. (Kapitel 10)
13. Satsningen på militär styrka göder ett stort militärindustriellt komplex, med produktion i många av USA:s delstater, USA är dessutom världens största vapenexportör. (Kapitel 10.8).
14. Privatägda nationella och internationella massmedia spelar en central roll för att legitimera USA:s brutala politik. Den rättfärdigas med fraser om ”make the world safe for democracy” och efter 2001 ”the war against terrorism”. (Kapitel 8).
9.6 Vilka är dagens imperialistiska stater?
Absolut.
Men man måste alltid läsa äldre historiska politiska analyser för den tid de representerar. Lösningarna är kanske inte desamma för vår tid.
Marx och Engels skrev gemensamt att man skulle se deras skrift(er) som en ’vägledning’ ; d.v.s. till tankearbete, lösningar och handling. (Det var inga instruktionsböcker från IKEA.)
”Arbetarklass” signaturen använder Globals kommentarsfält till att skriva sin dagbok under rubriken Mina tankar för dagen. Artikeln enligt ovan
”Har näringslivet tröttnat på produktion” är ämnet och redaktören A R ger läsarna möjlighet att kommentera artikeln. Rysslands alkoholkonsumtion har ju inget med den här tråden att göra. Alla artiklar sparas så vill man exempelvis fördjupa sig i den politiska ekonomin så kan man historiskt botanisera i huvudrubriken Ekonomi och läsa gamla artiklar som handlar om den politiska ekonomin med många gånger rikligt med kommentarer i ämnet. Det är alltså extremt destruktivt för den här fina Vänsterplattformen att byta ämne. Vill man diskutera ett ämne bör man då skriva en artikel i ämnet. Är ämnet relevant för den här sidan och artikeln håller tillräcklig kvalite publiceras den då, vilket medför att det ämnet kan kommenteras.
Skärpning Skärpning Skärpning.
Jag är måhända väl så liberal att medta perifera kommentarer.
Men snälla Tingström va inte så grå, från A till B är väl ändå i sin ordning…och ett hopp till F eller G är en trevlig avstickare för oss annorlunda det gråa, njut av de färggranna typerna!
Vi måste absolut få prata lite bredvid om att det snöar utanför fönstret också. Det är småpratandet som gör oss till medmänniskor.
Man får säga ibland som när president Chirac var på besök ute bland folk på landet och hade intensiva diskussioner om allsköns politik och allt blev lätt tröttsamt:
”Nu skiter vi i politiken och gör det viktigaste: vi sätter oss och äter”. Och så blev det!
Johan
Att småprata om snö och kyla upprepande år ut och år in
är ointressant, grått och tråkigt
blir med tiden ett dött ämne.
Kan t.o.m. bli frånstötande människor emellan ja rentav framkalla snöantipati.
Att färglägga småprat är en konst i sig
då endast om konstnären har ett bakomliggande syfte exempelvis
bryta den grå slentriana heliga vers
vi läst eller hört i åratal och enträget förvandla ”prat” till nya okända höjder.
Att sätta inspirerande färgklickar i småpratet lockar människor närmare varandra då endast om människan släppt sin dogmatiska dimslöja och ironiska själ öppnar ögonen för att upptäcka sin medmänniska i varandet.
Att känna till det mänskliga är att framhäva det som uppstår ur det och inom det i varandet.
Carina, det var ett simpelt exempel från min sida. Det kan ju vara juni till exempel! (Det snöar här ute!), och jag ser en svan med två helsvarta ungar!
Se där!
Johan
Det simpla kan vara mer effektiv än det komplicerade jag inspireras ofta av just det simpla, speciellt i mitt konstskapande. Att forma en monokrom bild till ngt konkret synligt för det vakna ögat, konstruktivt utveckla det enkla till ett konstverk, är för mig själsligt stimulerande. En simpel människa är intressant i bl.a. studiesyftet om mänskligt beteende. Det simpla har sin skönhet….
Konst, simpel som avancerad, är naturligtvis också produktion, vilket ämnet här handlar om, som jag inte vill bidra till att fransa ut.
Det är kulturen som när och när civilisationen. Utan kultur finns inget att kämpa och kriga för (om vi skall tro Churchill, som också var en flitig målare).
Själv gör jag andra tavlor…
Snälla Lundström ta några glas rödvin det ökar abstraktionsförmågan och introspektionsförmågan. Det vidgar blodkärlen och sänker därmed blodtrycket och motverkar inflammationer i kärlväggarna. Det förbättrar troligtvis Lipoproteinkvoten mellan B och A vilket är den bästa nu kända riskmarkören för framtida Hjärt och Kärlsjukdomar. Det lär också minska Kortisolpåslag hos revolutionärt sinnade personer enligt den Sovjetiska Vetenskapsakademin !!
Skål för faan som han sa !!
Tingström, elegant skrivet av en rödvinsförsvarare och vet du ngt glas rött vin behöver inte Lundström för att stimulera fantasin, hennes abstrakta förmåga är rörlig utan alkohol och erkännas kan hon är inte ngn logiker likt herr Tingström, visdom är hennes främsta egenskap och jag som känner Lundström väl vet att hon har en Athena i sin själ.
Du Karl påminner mig om den mytomspunna Enceladus som slogs med gudinnan Athena, hon begravde honom under Etna. Sedan dess när han blir ”arg” skakar jorden…
Svar till Lundström. Snälla ta inte det där med Rödluvan och Vargen.
Svar om bankkapitalet, alkohol, Kortisol och Grekiska sagor.
Jag är lycklig ägare av en bok som kom ut 1941 på arbetarkulturs förlag. Titeln är Den nationella och koloniala frågan av Josef Stalin. Många kamrater har den tunnare varianten om bara den nationella frågan. Stalin höll en föreläsning om Leninismens grunder i Sverdlovsk-universitetet 1924 som följaktligen finns nedskrivet.
De nyfikna läsarna vill nu veta vad Stalin har bevarat till oss. ”Under de två senaste årtiondena har den nationella frågan undergått en rad mycket allvarliga förändringar. Den nationella frågan under II Internationalens period och den nationella frågan under leninismens period är långt ifrån ett och detsamma”. ”Tidigare inskränkte sig den nationella frågan till en trång krets av frågor, som i huvudsak rörde de kultiverade nationaliteterna”.
”Tiotals och hundratals miljoner av de asiatiska och afrikanska folken, som utsattes för nationellt förtryck i dess brutalaste och grymmaste form, lämnades vanligen ur räkningen. Man kunde inte förmå sig att ställa vita och svarta, kultiverade och okultiverade på samma nivå.” Numera måste denna dubbelhet och halvhet i den nationella frågan anses likviderad. Leninismen har blottat detta skriande missförhållande, rivit ner muren mellan vita och svarta, mellan européer och asiater, mellan imperialismens kultiverade och okultiverade slavar och sålunda förknippat den nationella frågan med frågan om kolonierna. Härigenom förvandlades den nationella frågan från en enskild och en inre statlig fråga till en allmän och en internationell fråga, till världsproblemet om befriandet av de förtryckta folken i de avhängiga länderna och kolonierna från imperialismens ok”. ”Den proletära rörelsen i de utvecklade länderna och den nationella frihetsrörelsen i kolonierna kräver för sin framgång, att dessa två former för den revolutionära rörelsen förenas till en gemensam front mot den gemensamma fienden, mot imperialismen. Arbetarklassens seger i de utvecklade länderna och de förtryckta folkens befrielse från imperialismens ok är omöjlig utan att en gemensam revolutionär front bildas och stärkes. Bildandet av en gemensam revolutionär front är omöjligt utan att de förtryckande nationernas proletariat direkt och beslutsamt understödjer de förtryckta folkens frihetsrörelse mot moderlandets imperialism, ty ”ett folk, som förtrycker andra folk, kan inte vara fritt (Marx)”.
Nu är det dags att sammanfatta och tydliggöra min presentation av den marxist-leninistiska princippolitiken i den nationella och koloniala frågan.
Nationerna är en oundviklig produkt och oundviklig form av den samhälleliga utvecklingens borgerliga epok.
I de utvecklade kapitalistiska länderna är det fullkomligt sant, att arbetarna inte har något fosterland.
Under II Internationalens period inskränkte sig den nationella frågan till en trång krets av frågor, som i huvudsak rörde de kultiverade nationaliteterna.
Leninismen har blottat detta skriande missförhållande, rivit ner muren mellan vita och svarta, mellan européer och asiater, mellan imperialismens kultiverade och okultiverade slavar och förknippat den nationella frågan med frågan om kolonierna. Från en enskild och en inre statlig fråga till en allmän och en internationell fråga, till världsproblemet om befriandet av de förtryckta folken i de avhängiga länderna och kolonierna från imperialismens ok.
”Vi tror på kraften i den många människornas gemensamma kamp, utkämpad av arbetare, bönder och alla andra som drabbas av imperialismens förtryck – av människor i alla länder och av alla raser och nationaliteter och genom internationell solidaritet sammansluten till en enda krossande näve mot imperialismen”.
Om detta må vi vara överens.
Karl Tingström,
”Allt som irriterar oss hos andra kan leda oss till att förstå oss själva”
Carl G. Jung
”Du kommer inte att straffas för din ilska, du kommer att bli straffad av din ilska”
Buddha
”Karl Tingström 13 februari, 2024 At 20:32
”Arbetarklass” signaturen använder Globals kommentarsfält till att skriva sin dagbok under rubriken Mina tankar för dagen. Artikeln enligt ovan
”Har näringslivet tröttnat på produktion” är ämnet och redaktören A R ger läsarna möjlighet att kommentera artikeln. Rysslands alkoholkonsumtion har ju inget med den här tråden att göra. Alla artiklar sparas så vill man exempelvis fördjupa sig i den politiska ekonomin så kan man historiskt botanisera i huvudrubriken Ekonomi och läsa gamla artiklar som handlar om den politiska ekonomin med många gånger rikligt med kommentarer i ämnet. Det är alltså extremt destruktivt för den här fina Vänsterplattformen att byta ämne. Vill man diskutera ett ämne bör man då skriva en artikel i ämnet. Är ämnet relevant för den här sidan och artikeln håller tillräcklig kvalite publiceras den då, vilket medför att det ämnet kan kommenteras.
Skärpning Skärpning Skärpning.”
Det är väl så att Herr Tingström har rätt i sak om man jämför den här publikationens kommentarsregler.
Sedan är det kanske en annan sak hur noga dessa ska följas.
Lag, ideal eller målsättning, det är frågan.
Det är redaktören som avgör men redaktören kan så klart påverkas.
Samtidigt tycker jag Tingström berör något intressant.
Nämligen friheten.
Frihet ökar aktivitet och tvärt om.
Jag har uppfattat Tingström som kommunist och vill därför påminna om hur kommunisters begränsande av frihet i försöka att uppnå kommunism förlett samhällen i stagnation och tillbakagång så till slut försöket rämnat.
Redaktören erkänner ovan en mån av liberalism.
Jag tror det är en kärnfråga.
Samt en avvägning.
Hur stor frihet bör ett samhälle tillåta för det inte ska gå i anarkins kaos eller begränsas och hämmas så det dör ut?
Jag tror till exempel att samhället i Nord Korea lider av för litet frihet.
Människorna där är ”ägda” av staten eller ”den store ledaren” att de inte ges möjligheten att förverkliga sin egentliga kapacitet.
Deras kapacitet är istället kontrollerad.
Precis som min ”kapacitet” skulle bli här om jag skulle följa kommentarsregler till punkt och pricka.
En sak är säker, det skulle bli betydligt färre kommentarer.
Ytterst blir frihet en fråga vad makthavare önskar och som vi alla vet här att det är där ansvaret ligger.
Där kommer frågan in om demokrati.
Tingström uttryckte sin önskan om medbestämmande.
Ett medbestämmande som hitintills i kommunisters samhällen så gott som endast tillkommit den ideologiska eliten.
Folkets medbestämmande har ersatts med lydnad.
I det liberala samhället besitter istället Borgaren makten men folket har ändå samma lydnad men under en inbillad frihet.
En frihet som ger liv i samhället men samtidigt en oinskränkt makt åt Borgaren.
Men för att återgå till frågan tycker jag det finns mycket intressant som borde belysas mera.
Det är ju lite yttrandefrihetens grund.
Frågan är bara vart ska man vara och göra det?
Av en tillfällighet hamnade jag här och trivdes.
Någon gång får jag gensvar, kanske hinner svara och ibland inte alls.
Inläggen försvinner bort och nya kommer.
Allt summerat blir en livaktig publikation.
Inom media är det nog trots allt det som räknas.
Men visst, så många som möjligt ska helst bli nöjda.
Jag får väl tacka Herr Tingström för visat intresse. 🙂
Ryska atomisbrytare är ingen dålig idé.
Dess stora fördel är bränslekonomin.
Dessa ryska atomisbrytare går sju år (!) mellan varje bränslepåfyllning.
Det motsvarar 540 tusen ton tjockolja om de varit drivna med dieselmaskiner.
Det är ungefär ett par fullastade Supertanker.
Märk också att dess atomisbrytare oftast går i ödsliga områden.
Jag är ingen vän av atomkraft men i jämförelsen tycker jag de ryska atomisbrytarna är förlåtna.
Det fanns för övrigt en bild på en rysk atomisbrytare i ett annat inlägg här nyligen.
På sidan av fartyget stod det:
росатомфлот
Ryssarna var tidiga med stora isbrytare.
Den stora isbrytaren Jermak från sista åren på 1800-talet var byggd i industrialismens England.
Den var koleldad och maskin på 12.000 hästkrafters ångmaskin.
Den svarta röken från isbrytarens två skorstenar var som branden vid fritidsparken Oceania i Göteborg igår.
Jermak klarade att bryta 6 meter tjock is.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b6/Yermak_icebreaker.jpg
Jag accepterar alla slags kommentarer. Mycket sällan någon stryks pga. att den ligger långt bort från Ämne
Ett förtydligande. ”Arbetarklass” uppfattade mig som att jag önskade mig medbestämmande av din hemsida. Jag har aldrig uttryckt någon sådan tanke. Naturligtvis är det du som äger den här sidan inklusive kommentarsfältet. I själva verket trodde jag att ditt syfte Anders var att kommentarerna skulle härledas från den publicerade artikeln och om det följs så funkar det ju då också att kommentera olika kommentarer i ämnet. Jag respekterar naturligtvis ditt val. Det står ju alla läsare här att fritt välja att inte följa Global om inte Galoscherna passar !!
Jag är medveten om att en del kommentarer ligger kanske långt från vad t.ex. jag uppfattar som en artikels innehåll. Men uppfattningar varierar och en perifer kommentar kan leda till bra diskussion. HHi
Arbetarklass
Du är en stjärna på att skriva estetiskt innehållsrika och vackra texter i ödmjuka pastellsprakande toner, så just idag på alla hjärtans dag passar det utmärkt att ge dig ett hjärta för den varierande konst du skänker oss❤️
Rysslands isbrytare
Tunga kärnkraftsfartyg och dieselelektriska fartyg, tankfartyg av isklass och de senaste isbrytarna som går på flytande naturgas. Vi pratar om historien och utsikterna för flertonserövrare av Arktis.
Den norra sjövägen är den kortaste vattenvägen mellan den europeiska delen av Ryssland och Fjärran Östern. Rysslands lagstiftning definierar NSR som ”den historiskt etablerade nationella enhetliga transportkommunikationen för Ryssland i Arktis.” Den norra sjövägen går genom Ishavets hav (Barents, Kara, Laptev, Östsibirien, Chukotka) och delvis Stilla havet (Bering). Den betjänar hamnarna i Arktis och Sibiriens stora floder.
Möjligheten till praktisk användning av denna väg tillkännagavs först av den ryske diplomaten Dmitrij Gerasimov 1525. Mikhail Lomonosov var också involverad i utvecklingen och teoretiska motiveringen av expeditionen längs den norra sjövägen. Men den fulla utvecklingen av den norra sjövägen började först på 1900-talet med tillkomsten av moderna isbrytare. Ryssland fortsätter idag att aktivt använda och utveckla den norra sjövägen. Den bär viktiga varor för invånare i Fjärran Norden. Andra huvudanvändare av NSR är företag som utvinner mineraler i Arktis. Under 1990–2000-talet minskade transportvolymen längs NSR med 6–8 gånger jämfört med 1980-talet. Först 2016 ökade och överträffade uppgifterna från sovjettiden. Enligt den ryska federationens dekret bör de årliga transportvolymerna längs NSR nå 80 miljoner ton år 2024. För att uppnå detta utvecklar och uppdaterar Ryssland sin isbrytarflotta.
I den västra delen av Arktis – från Murmansk till Dudinka – isbrytare av Rosatomflot-skiktet, och i den östra sektorn – från Dudinka till Chukotka – isbrytare från Far Eastern Shipping Company.
Stoltheten för den sovjetiska och ryska varvsindustrin är de enorma kärnvapenisbrytarna. Den första var den legendariska ”Lenin”. Den byggdes 1959. Isbrytaren blev världens första kärnkraftsdrivna ytfartyg. Bara under de första sex åren av drift täckte Lenin över 82 tusen nautiska mil och navigerade självständigt över 400 fartyg. Och under hela driftperioden – 654 tusen miles, varav 563,6 tusen miles var i is. Fartyget fungerade i 30 år. 1989 avvecklades den och förtöjdes permanent i Murmansk, och ett museum organiserades ombord.
Tack Carina, du ökar kunskapen här.
Jag läste intresserat och kommer söka vidare.
Jag såg inte din kommentar ovan förrän nu och tidigare ikväll läste jag om Titanic på Wikipedia.
Det är inte fel att säga att olyckan med Titanic är något av en skandal.
Olyckan med Titanic hade aldrig behövt hända om människorna särskilt befäl och makthavare inte varit besatta av sådant högmod.
Lyx och flärd gick före investeringar i säkerhetstänkande liksom fartygets snabbhet och kort restid var viktigare än att färdas med säkerhet.
Livbåtar fanns bara till hälften av passagerarna och inte någon av livbåtarna sänktes till vattnet med sitt fulla passagerarantal trots att många stod och väntade.
Förutom kvinnor och barn hade rika företräde men inte alla rika tog tillfället.
De reagerade på klasstänkandet.
Det var liknande med Estonia.
Båten gick i full fart trots det hårda vädret.
1500 hundra människor miste livet på Titanic.
1000 på Estonia.
Det är inte så stor skillnad i människooffer trots att Titanic var flera gånger större.
Det är något skumt med Estoniaförlisningen.
Jag tror inte på de officiella förklaringarna.
Varför var makthavarna så snabba och ville dölja fartyget med mängder av sand och grus som hävdes ned?
Inga offer ville de bärga.
Och sedan dessa dykförbud.
Utom för militären.
Vad fanns på botten i Estonias lastrum under resan?
Inga isbrytare av idag kan bryta några som helst sex (6!) meter kompakt tjock arktisk is. Det måste vara ett skrivfel någonstans. De mest moderna isbrytarna av ARKTIKA-klassen både(I) från 1975 och (nuvarande klass II) från 2020-talet brukar med några knops fart klara av is mellan 2,00 meter upp till 3,00 meter. Med atomdrift. (Jag råkar veta det eftersom jag är bekant med många på varvet som bygger isbrytarna ifråga, Baltijskij Zavod heter varvet i Petersburg, världens främsta varv byggandes fartyg med atomreaktorer). Gamle ”Jermak” (uppnämnd efter en rysk upptäcktsresande och Donkosack med delvis ukrainska rötter, Jermak är ett vanligt ukrainskt efternamn) är själva urisbrytaren: ”Isbrytarnas morfar” som han brukar kallas. Den likaledes gamla engelskbyggda arktiska isbrytaren KRASIN från året 1917(!) finns kvar som museifartyg i dagens Petersburg. Den byggdes som SVJATIGOR och mitt under byggnationen abdikerade tsaren. Några år senare gavs den det nya namnet KRASIN, efter den store leninske diplomaten och gammelbolsjeviken Leonid Krasin (avliden 1926) som betydde så mycket för den unga sovjetstaten RSFSR:s utrikespolitik och diplomati. ”KRASIN” av idag är tyvärr sedan 1960 katastrofalt ombyggd i Tyskland, men håller förvisso som museibesök, varandes 107 år gammal! Världens första atomdrivna ytfartyg, isbrytaren LENIN (byggd 1959) är idag bevarad i excellent form i Murmansk som museum vid kaj. Väl värt ett besök när Ryssland en gång öppnar upp och utlänningar förhoppningsvis kan resa in i ett fritt, öppet och demokratiskt Ryssland. Det kan dröja. Men Lenin lär ligga kvar!
”Väl värt ett besök när Ryssland en gång öppnar upp och utlänningar förhoppningsvis kan resa in i ett fritt, öppet och demokratiskt Ryssland.”
Hemska tanke,
Den dag då Ryssland ska böja sig och kröka rygg inför den mäktige, penningstinne och girige Västerländska Borgaren, Den dagen finns dessvärre inte längre Ryssland kvar.
Förstår mig Johan de Naucler, det är inte detta som står som hägrande framtid för mig.
Jag är inte ensam. Finns många västerländska videobloggare på Youtube som ser som ett kall att med filmkameras hjälp visa upp ett dagens Ryssland de inte så gärna vill lämna.
Och det med fel och brister samt inte minst med det faktum att inte vara en demokrati.
Frågan är vad som är nödvändigt men också vad man helst vill ha.
Samtidigt får vi heller inte glömma att för det flesta finns alltid en längtan till Lyckans Land.
För hundra år sedan var Amerika kännetecknet för Lyckans Land.
Det byggdes stora Atlantångare för att frakta alla som sökte lyckan.
Men kapitalismens kollaps i början på 1930-talet gjorde att lyckan tog slut.
Och efter kriget så började även lyckan spridas till Europa.
Vad jag kan se har USA Amerika aldrig riktigt återhämtat sig.
Istället kom Orientens Kina upp som en stjärna.
Det är ungefär så jag känner.
Varför ska våra drömmar hela tiden gå i västlig riktning?
Det är precis som någon ville det?
Och det till varje pris.
Någon som besitter makten och lever bra på den.
Borgaren kanske?
Då känner du inte ryssar och den ryska vardagen. Är det något ryssar vill ha, så är det mera frihet. Ryssar i gemen är idag helt passiviserade och som oftast HELT ointresserade av sin egen samtida dagspolitik.
Det är också avsikten: putinismens avsikt är att avpolitisera det egna folket och samhället.
Politiken har på så vis helt upphört med sin verksamhet i det ryska samhället. I princip all aktiv opposition är fängslad, tystad eller i exil, precis som på tsar Alexander III:s tid – Putins favorit-”politiker” och förebild.
Det finns tyvärr ingen politik (kvar) i dagens ryska samhälle.
Belägg?
Man kan tala med sina egna vänner. Telefon fungerar utmärkt om man undviker vissa ord som kan försätta sin ryska vän på andra sidan för problem.
Dagens ryska kapitalistiska högerregim vill ha ett så inaktivt, passiviserat och zombiserat folk som möjligt; allt för att dagens ledande ledarklass skall kunna kapa åt sig ännu mera pengar, ostört. Det är just det som det ryska systemet går ut på. Pengar.
Ingenting annat. Gamla marxister (inte alla dock!!) runtom i världen har aldrig sett igenom detta enkla faktum.
Tänk att de klarar av så mycket ändå. Kanske är dina vänner inte representativa.
Nja, ryssar är föga intresserade av sitt lands politik – den sköts av någon annan. Som vanligt.
Är det inte förmätet att så döma ut en hel befolkning.
Du kan tyvärr höra det från precis alla vanliga ryssar, alla som känner ryssar och liknande relationer: ryssar har i princip noll intresse av politik, än mindre ”världspolitik” och allra minst (sedan 1930-talet) om ”ideologiska frågor”.
Västerlänningar förstår tyvärr inte att ett land som i hundratals år haft en slags kommandopolitik som tänkt åt dessa undersåtar (tänkte du själv hamnade du i Gulag, senare i förvisning, i bästa fall i utvisad exil, och från 1970-talet i den slutna ”politiska psykiatrin” där politisk opposition karakteriserades som bl.a. ”smygande schizofreni”). Nu sitter oppositionen i Ryssland i korrektionsläger i hård regim: kommunisten Kagarlitskij, Liberalerna Naval’nyj och Kara-Murza. Och alla vuxna ryssar förstår dessa signaler -mycket väl.
Man har verkligen inte det öppna västs politiska klimat, och skulle vi många här på Global Politics skriva på ryska forum (där det oftast medför 1 månads avstängning att skriva politiska kommentarer -som raderas snabbt), och så kommer FSB och hälsar på hemma hos Dig.
Att helt passivisera, söva och zombisera all rysk existerande liksom potentiell opposition är putinismens främsta medel i inrikespolitiken i dessa år.
Ingen kan tyvärr seriöst hävda något annat.
Till och med Brezjnevs, Andropovs och Tjernenkos epoker 1964-1985 måste jag karaktärisera som långt mer slapp än dagens kombinerade ultrakapitalism (men bara för den högsta politiska och oligarkiklassen) och rent bruna neostalinistiska myndighetsbeteenden – man har i alla fall inte öppnat för en massa dödsstraff ännu. Men hård tortyr har återinförts hör jag på en hel del håll i polisiära som militära förvar.
Rysslands före detta och nu närmast helt avdödade inrikespolitik har gått sakta in i det tyvärr totalitära mörkret med Iran och Nordkorea som närmsta andliga allierade.
Många ryssar är mycket arga dock. Det vet jag.
Jag hörde en intervju med en avhoppad ung GRU-officer vid rysk-ukrainska fronten, han var dold och visades på al-Jazeera häromveckan: ”Vi slåss i kriget och dör nästan allihopa, får rutten potatis att äta för att cheferna skall få ha kvar yachter och lyxdatjor”.
Stridsmoralen tycks faktiskt vara klassmedveten!! Ett hopp för fred och att den här ryska Franco-regimen förhoppningsvis kan störtas snart!
Johan,
Jag tycker din åsikt om Ryssland och ryssarna är revolutionär.
Precis som du tycker att ryssarna borde göra uppror mot sin valda president samt dess urminnes centrala makt i Kreml.
Men du har uppfattat vad Västligt inflytande orsakat i Ukraina?
Önskar du verkligen Ryssland samma öde?
Ryssland har redan haft sitt inbördeskrig en gång för hundra år sedan.
Jag tror ytterst få i Ryssland vill ha det kriget tillbaka.
Allra minst centralmakten i Kreml som skulle tvingas bevittna sitt land begå kollektivt självmord.
Jag tycker Ryssland är ett land som fungerar mycket bra med tanke på dess rådande omständigheter.
Så bra att det dominanta Västerlandet kanske innerst inne känner sig lite oroad över vad Ryssland faktiskt kan prestera.
Därmed blir Ryssland Västerlandets konkurrent när uppnådda resultat på olika villkor inte beviljar samarbetet.
Sovjetunionens socialistisk villkor uppnådde också resultat vilket ledde till Västvärldens rädsla som upplevt hot och som i sin tur ledde till Kalla Kriget.
Nu verkar det som Kalla Kriget återuppstår och det bara för att Västvärlden ser sin globala demokratiska dominans hotad.
Det är något märkligt med kapitalismen.
Kapitalismen ser konkurrensen som sitt villkor men endast till att göra sig själv till Kungen.
En Kung som erövrar alla andra riken.
Jag såg i en transporttidning att Västerlandet nobbar Nordostpassagen.
Vilket gör att Ryssland får ha den för sig själv till transporter och sjöfart.
Annars skulle Västerlandet kunna tjäna mycket på den kortare sträckan istället för rutten genom Suezkanalen och Röda Havet för sina transporter till och från Orienten.
Med konflikten i Ukraina har Ryssland satt demokratin på prov hur mycket den är villig att offra för ideologi och sina värderingar som de menar ska dominera Världen.
Huthirebellerna i Jemen vet vad de gör när försöker attackera Västerländska handelsfartyg i Röda Havet.
Det är den Västerländska demokratin de utmanar.
Det är därför du kan se Västvärldens militära flottor nu flockas i Röda Havet.
Det är precis som fortfarande regerar Brittiska Imperiet i Mellanöstern och man undrar hur länge det ska pågå innan de arabiska och persiska samt de nordafrikanska folken söker sin egen frihet?
arbetarklass, titt och tätt kommer du med dina antaganden om kommunismen…nå, eftersom du är så säker på din sak, vill jag sätta dig lite på prov. Vad är Marx´ huvudbudskap till just dig, arbetarklass?
(inom parentes, om någon kallar sig kommunist är inte samma sak som att denne någon kanske verkligen är kommunist.)
Strikt talat historiskt är en kommunist en person som gått två års ”prövning” och är sedan upptagen som medlem i sagda parti, inte normalt som västerlänningar tror enkom sympatiserar och rentav röstar på ett komparti. Är man inte medlem i kommunistpartiet är man rent strikt inte kommunist -så var det stenhårt förr i alla fall.
Låter troligt.
Vara kommunist är mer än läppars bekännande.
Samma med kristendom. Det är egentligen handlingar det handlar om.
Har för mig detta predikas i Evangelierna.
En kommentator här har tidigare deklarerat sig som ”Medlem av Sveriges Kommunistiska Parti”.
Det kanske förklara att vederbörande vill klargöra sin politiska hemvist.
Visa att tillhöra ”det sanna”.
För att urskilja sig från Socialdemokrater som av någon ungmoderat blivit kallad ”kommunist”.
Vara förblindad betyder också att inte kunna, eller inte vilja, urskilja nyanser.
Men här förstår vi bättre, eller som i mitt fall, vill förstå bättre.
Så är det ju: är man medlem av partiet A eller B är man A-ist respektive B-ist.
Sympatiserar man och röstar man bara på låt säga partiet A är man sympatisör och anhängare, men inte strikt A-ist.
En kommunist är för avskaffandet av Löneslaveriet vilket betyder ner med Kapitalismen fram för Socialismen. Socialismen betyder också Proletariatets Diktatur. När arbetarklassen sätter sig i rörelse är det som ett tåg i 200 km och då är det politiskt självmord att stå i vägen. Revolutionen måste riva Kapitalets Diktatur ner till grunden och bygga den nya Arbetarstaten med den revolutionära arbetarklassen, med de mest hängivna i förarsätet. Riva all byråkrati och verkställa att det arbetande folket blir delaktiga i samhällsförvaltningen. Klasskampen fortsätter men med proletariatet som härskande klass ända till att borgarklassen som klass har degenererat. Den dag Sveriges arbetare börjar tafsa på Wallenbergs fabriker och kräver makten över produktion och naturrikedomar kommer makten dvs samhällets herrar och deras förvaltare att ladda om Ådalsvapnen men på vilken sida står du då Johan och ”Arbetarklass” som älskar egendom är också svaret skyldig !!!
En kommunist är medlem i det partiet. Så har det alltid varit.
”(inom parentes, om någon kallar sig kommunist är inte samma sak som att denne någon kanske verkligen är kommunist.)”
Jag läste eller Youtube film, minns tyvärr ej var, men det handlade om revolutionen på Kuba.
Där påstods att Fidel Castro inte var kommunist, men möjligen blev han det senare som ledare för det socialistiska Kuba.
Revolutionen var snarare en frihetsrevolution kallad M-26-7, att med folkets kamp göra sig fri från förtrycket från USA och dess lokala amerikanske representant i form av generalen och diktatorn Batista som höll ön i ett järngrepp för amerikanarnas räkning.
Däremot Fidels kompanjon, Che Guevara hade tidigare studerat kommunismen och tagit till sig dess ideologi.
https://sv.wikipedia.org/wiki/26_juli-r%C3%B6relsen
Förlåt, jag kan inte låta bli, Johan de Naucler och arbetarklass, ni får mig att tänka på Bill och Bull i Pelle Svanslös i ert eviga försvar av katten Måns (dvs i ert fall kapitalismen).
”Det spelar ingen roll om katten är vit eller svart, bara den fångar råttor” (Deng Xiaoping).
Alla världens länder (med några handfull undantag) är marknadsekonomier.
Alla länder som försökt experimentera med Stalins och Maos idéer och ekonomiska teorier; har bittert ångrat sig (det dog nämligen för många, i fredstid) och för alltid övergivit dessa misslyckade ekonomiska dumheter.
Det har idag gjort Kina till världens största och mäktigaste industriella ekonomi i världshistorien. Tack vare att man övergivit de stalinistiska och maoistiska knasigheterna.
Det ÄR och FÖRBLIR historiska objektiva fakta på bordet.
Men fortsätt drömma, Catarina. Men ingen kommer följa er väg. Ingen.
Någonstans läste jag att t.o.m. Nord Korea övergivit kommunismens idéer.
Var det på den här sajten kanske?
Jag tycker Nord Korea mer liknar en monarki, som regeras av dynasti där makten går i arv.
Även med ond, bråd död.
Apropå giftmord så gick det inte särskilt bra för Kim Jong Uns bror som egentligen var ett steg närmare arvet till att bli Den Store Ledaren.
När Kim Jong Un kom till makten i Nord Korea trodde ”omvärlden” att Nord Korea (äntligen?) fått en svag ledare de kunde linda runt sitt finger, men ack vad de bedrog sig.
Jag lägger märke till att auktoritära länder gärna har ”starka ledare”.
Samt vice versa demokratier gärna har svaga ledare.
Kanske det skulle vara det självklara valet?
För vad skulle en auktoritär makt vara utan en stark ledare?
Samt en demokrati med svag ledare där Borgaren tillreds möjligheten att styra ledaren bakom ryggen?
Det senare tycks gälla Västvärlden och det förra verkar dominera Orienten och den Afrikanska kontinentens länder.
Om man ser situationen i det perspektivet är det lättare att förstå Västvärlden tappade greppet om Afrika som istället blev ett tillfälle för Ryssland och Kina.
”Vad är Marx´ huvudbudskap till just dig, arbetarklass?”
För mig är Marx’ mer än ekonomisk studie än en ideologi.
Det utan att jag läst hans publikationer.
Jag skulle heller inte klara det på något sätt därför det är texter skrivna av och för akademiker.
För såna som mig är det verkligheten som talar mer än litteraturen.
Det blir så även om litteraturen många gånger är överlägsen.
Med en bok kan man lära sig mycket.
När jag var liten såldes ”Grabbarnas kokbok” men jag brydde mig aldrig om den.
För mig blev böcker om teknik och mekanik istället.
I går kväll läste jag i en gammal tidning Teknikens Värld från 1964.
Influenser från den här webbtidningen gjorde att jag fastnade vid en artikel som handlade om den tidens oljeutvinning.
Oljeutvinningen var då koncentrerad till USA:s kuster och det var där oljeplattformarna uppfanns.
Många strapatser och olyckor i början men arbetstillfällen lockade.
Där stod också att på 1960-talet hade USA en skakig och instabil arbetsmarknad.
Så småningom blev oljeplattformarna säkrare.
Området kring Persiska Viken nämndes också som viktig plats för oljeutvinningen.
Men även kuststräckan i Libyen.
Med detta insåg jag genast USA:s ekonomiska och militära intressen i Mellanöstern och Medelhavet utanför Libyen.
1964 talades också om Nordsjöoljan som ett kommande oljeutvinningsprojekt vilket vi vet har besannats.
Vidare såg jag en annons om bilen Renault Major.
Det blev en påminnelse för den bilen hade jag faktiskt glömt men minns när jag såg den på bild.
Skivbromsar på alla hjulen. Det var före sin tid 1964.
””Arbetarklass” kan du läsa dina egna texter här så kan du också läsa Kommunistiska manifestet,” skriver Karl Tingström, och jag håller med till 100 %.
Det har du mer än väl bevisat i många av dina inlägg här. Så kom igen, sätt igång och läs Manifestet, så att man kan ta dig på allvar när du skriver, och inte misstänka att du bara är ute efter att skapa dimridåer om kommunism. Som Johan de Naucler, du vet.
Du behöver inte ens förflytta dig en tum från din stol eller soffa, det finns här: kommunistiska_manifestet_ny.pdf (marxistarkiv.se) .
Bara för ni pratade om det här hittade jag boken Kommunistiska Manifestet.
Men förord av Åsa Linderborg till och med.
Jag hade stor utrensning av böcker förra våren men tydligen hade jag sparat den här.
Minns inte varför. Kanske för det här rekommendationerna?
Jag bläddrade liten i den men upptäckte risken att somna efter två sidor.
Sedan tänkte jag att man måste inte läsa böcker.
Det finns faktiskt möjligheter att någon annan läser och man lyssnar istället.
Så jag hittade Kommunistiska Manifestet som ljudbok på Youtube istället.
Både som full upplaga enligt länk nedan men även som sammanfattningar och animeringar.
Jag tror jag börjar med de senare för enkelhetens skull.
Animeringar kan också vara underhållande att titta på.
Den fulla upplagan kan man ligga i sängen och lyssna på samtidigt man halvsover.
☭ DET KOMMUNISTISKA MANIFESTET – FULL LJUDBOK – av Karl Marx & Friedrich Engels
https://www.youtube.com/watch?v=PdYLRTGmQ3c&pp=ygUYS29tbXVuaXN0aXNrYSBNYW5pZmVzdGV0
Jag tittade på kort version istället med stöd av ritade bilder.
Den uppfattning jag fick var att det kommunistiska manifestet inte längre gäller.
Vi lever nu i en annan tid där ojämlikheter till stor del har jämnats ut.
Borgerskap och proletariat har också uppnått samarbete och dessutom genom ägandets villkor inflätats i varandra.
Exempelvis pensionskapital har blivit ägarandel i Borgarens industrier.
Borgarens finns fortfarande men likt proletären mera som integrerad del av samhället.
I denna konstellation blir en kommunistrevolution omöjlig och den försäkringen måste till viss del vara planerad av Borgaren.
Miljardärer som satsar i samhällsprojekt för att skapa lugn och trygghet.
Jag vet därför inte varför kommunister finns idag men kan ändå tycka de har bra och viktiga ståndpunkter och därför viktiga för ett samhälle som inte går i förfall.
Kommunism som politisk aktivism tror jag kan överleva de revolutionära idéer som med tiden blev allt mindre möjliga.
I Ryssland är den allmänna meningen att man ser den kommunistförflutna tiden med vördnad.
Det är stor skillnad mot vårt samhälle som istället ser den kommunistförflutna tiden med skräck.
Arbetarklass
Läs och förundras hur enkelt det kan vara att läsa Marx&Engels och lära sig förstå Kommunistpartiets manifest.
En fredasgåva till dig från mig.
Trevlig läsning!
MIA: Marxister: Marx & Engels: Bibliotek: 1848: Kommunistpartiets manifest: Kapitel 2: [Tyskt original]
Kapitel II. Proletärer och kommunister
I vilket förhållande står kommunisterna till proletärerna som helhet?
Kommunisterna bildar inte ett separat parti i motsats till de andra arbetarpartierna.
De har inga separata och åtskilda intressen från proletariatets som helhet.
De sätter inte upp några egna sekteristiska principer för att forma och forma den proletära rörelsen.
Kommunisterna särskiljs från de andra arbetarpartierna endast genom detta: 1. I den nationella kampen mellan proletärerna i de olika länderna pekar de på och för fram hela proletariatets gemensamma intressen, oberoende av alla nationaliteter. 2. I de olika utvecklingsstadier som arbetarklassens kamp mot bourgeoisin måste passera, representerar de alltid och överallt rörelsens intressen som helhet.
Kommunisterna är därför å ena sidan, praktiskt taget, den mest avancerade och beslutsamma sektionen av arbetarpartierna i varje land, den sektion som driver fram alla andra; å andra sidan, teoretiskt sett, har de fördelen framför proletariatets stora massa att tydligt förstå den proletära rörelsens marschlinje, villkoren och de slutliga allmänna resultaten.
Kommunisternas omedelbara mål är detsamma som för alla andra proletära partier: bildande av proletariatet till en klass, störtande av den borgerliga överhögheten, proletariatets erövring av den politiska makten.
Kommunisternas teoretiska slutsatser är inte på något sätt baserade på idéer eller principer som har uppfunnits eller upptäckts av den eller den blivande universella reformatorn.
De uttrycker bara i allmänna termer faktiska relationer som härrör från en existerande klasskamp, från en historisk rörelse som pågår under våra ögon. Avskaffandet av befintliga egendomsförhållanden är inte alls ett utmärkande drag för kommunismen.
Alla egendomsförhållanden i det förflutna har ständigt varit föremål för historiska förändringar till följd av förändringar i historiska förhållanden.
Den franska revolutionen avskaffade till exempel feodal egendom till förmån för borgerlig egendom.
Det utmärkande för kommunismen är inte avskaffandet av egendom i allmänhet, utan avskaffandet av borgerlig egendom. Men den moderna borgerliga privategendomen är det sista och mest fullständiga uttrycket för systemet att producera och tillägna sig produkter, som bygger på klassmotsättningar, på exploateringen av många av de få.
I denna mening kan kommunisternas teori sammanfattas i den enda meningen: Avskaffande av privat egendom.
Vi kommunister har klandrats för önskan att avskaffa rätten att personligen förvärva egendom som frukten av en mans eget arbete, vilken egendom påstås vara grunden för all personlig frihet, aktivitet och oberoende.
Svårt vunnen, självförvärvad, egenförtjänt egendom! Menar du småhantverkarens och småbondens egendom, en egendomsform som föregick den borgerliga formen? Det finns inget behov av att avskaffa det; industrins utveckling har i stor utsträckning redan förstört den och förstör den fortfarande dagligen.
Eller menar du den moderna borgerliga privategendomen?
Men skapar lönearbete någon egendom åt arbetaren? Inte det minsta. Den skapar kapital, d.v.s. den sortens egendom som exploaterar lönearbetet och som inte kan öka annat än under förutsättning att man får ett nytt utbud av lönearbete för ny exploatering. Egendom, i sin nuvarande form, bygger på motsättningen mellan kapital och lönearbete. Låt oss undersöka båda sidor av denna antagonism.
Att vara kapitalist är att ha inte bara en rent personlig, utan en social status i produktionen. Kapitalet är en kollektiv produkt, och endast genom en enad handling av många medlemmar, ja, i sista hand, endast genom en enad handling av alla samhällsmedlemmar, kan det sättas igång.
Kapitalet är därför inte bara personligt; det är en social makt.
När därför kapital omvandlas till gemensam egendom, till egendom för alla samhällsmedlemmar, förvandlas inte personlig egendom därigenom till social egendom. Det är bara fastighetens sociala karaktär som förändras. Den tappar sin klasskaraktär.
Låt oss nu ta lönearbete.
Genomsnittspriset för lönearbete är minimilönen, d.v.s. den kvantum av försörjningsmedlen som är absolut nödvändig för att hålla arbetaren i bar existens som arbetare. Det som därför lönearbetaren tillägnar sig genom sitt arbete, räcker bara för att förlänga och reproducera en blottad tillvaro. Vi har på intet sätt för avsikt att avskaffa detta personliga tillägnande av arbetsprodukterna, ett anslag som görs för att upprätthålla och reproducera mänskligt liv, och som inte lämnar något överskott för att befalla andras arbete. Allt vi vill avskaffa är den eländiga karaktären av detta av detta tillägnande, under vilket arbetaren lever bara för att öka kapitalet och får leva endast i den mån den härskande klassens intresse kräver det.
I det borgerliga samhället är levande arbete bara ett sätt att öka den ackumulerade arbetskraften. I det kommunistiska samhället är ackumulerat arbete bara ett sätt att bredda, berika, främja arbetarens existens.
I det borgerliga samhället dominerar därför det förflutna nuet; i det kommunistiska samhället dominerar nuet det förflutna. I det borgerliga samhället är kapitalet självständigt och har individualitet, medan den levande personen är beroende och saknar individualitet.
Och avskaffandet av detta tillstånd kallas av borgerligheten, avskaffande av individualitet och frihet! Och det med rätta. Avskaffandet av den borgerliga individualiteten, den borgerliga självständigheten och den borgerliga friheten syftar utan tvekan till.
Med frihet menas, under de nuvarande borgerliga produktionsförhållandena, fri handel, fri försäljning och köp.
Men om försäljning och köp försvinner, försvinner också fri försäljning och köp. Detta tal om fritt sälj och köp, och alla andra ”modiga ord” från vår borgare om frihet i allmänhet, har en betydelse, om någon, endast i motsats till begränsad försäljning och köp, hos medeltidens fjättrade handlare, men har ingen mening i motsättning till det kommunistiska avskaffandet av köp och försäljning, av de borgerliga produktionsvillkoren och av bourgeoisin själv.
Du är förskräckt över att vi har för avsikt att avskaffa privat egendom. Men i ert befintliga samhälle är privat egendom redan avskaffad för nio tiondelar av befolkningen; dess existens för de få beror enbart på att den inte finns i händerna på dessa nio tiondelar. Du förebrår oss därför att vi har för avsikt att avskaffa en form av egendom, det nödvändiga villkoret för vars existens är att det inte finns någon egendom för den stora majoriteten av samhället.
Med ett ord, du förebrår oss att vi har för avsikt att göra bort din egendom. Precis så; det är precis vad vi har för avsikt.
Från det ögonblick då arbete inte längre kan omvandlas till kapital, pengar eller hyra, till en social makt som kan monopoliseras, d.v.s. från det ögonblick då individuell egendom inte längre kan omvandlas till borgerlig egendom, till kapital, från det ögonblicket. , säger du, individualiteten försvinner.
Du måste därför erkänna att du med ”individ” inte menar någon annan person än borgaren, än medelklassens egendomsägare. Denna person måste verkligen sopas ur vägen och omöjliggöras.
Kommunismen berövar ingen människa makten att tillägna sig samhällets produkter; allt det gör är att beröva honom makten att underkuva andras arbete med hjälp av sådana anslag.
Det har invänts att vid avskaffandet av den privata egendomen kommer allt arbete att upphöra, och allmän lättja kommer att inta oss.
Enligt detta borde det borgerliga samhället för länge sedan ha gått till hundarna genom ren sysslolöshet; för de av dess medlemmar som arbetar, förvärvar ingenting, och de som förvärvar något fungerar inte. Hela denna invändning är bara ett annat uttryck för tautologin: att det inte längre kan finnas något lönearbete när det inte längre finns något kapital.
Alla invändningar som framförts mot det kommunistiska sättet att producera och tillägna sig materiella produkter har på samma sätt riktats mot det kommunistiska sättet att producera och tillägna sig intellektuella produkter. Precis som för borgerligheten är klassegendomens försvinnande försvinnandet av själva produktionen, så är klasskulturens försvinnande för honom identiskt med försvinnandet av all kultur.
Den kulturen, vars förlust han beklagar, är för de allra flesta bara en träning för att fungera som en maskin.
Men bråka inte med oss så länge du tillämpar, på vårt avsedda avskaffande av borgerlig egendom, standarden för dina borgerliga föreställningar om frihet, kultur, lag, etc. Själva dina idéer är bara ett resultat av villkoren för din borgerliga produktion och din borgerliga egendom, precis som din rättsvetenskap bara är din klasss vilja som gjorts till en lag för alla, en vilja vars väsentliga karaktär och riktning bestäms av de ekonomiska förhållandena för din klass existens.
Den själviska missuppfattningen som får dig att förvandla dig till eviga naturlagar och förnuft, de sociala former som härrör från ditt nuvarande produktionssätt och egendomsform – historiska relationer som uppstår och försvinner i produktionens framsteg – denna missuppfattning du delar med alla härskande klass som har föregått dig. Vad du ser tydligt när det gäller forn egendom, vad du medger när det gäller feodal egendom, är det naturligtvis förbjudet att erkänna när det gäller din egen borgerliga form av egendom.
Avskaffande [Aufhebung] av familjen! Även de mest radikala blossar upp vid detta ökända förslag från kommunisterna.
På vilken grund bygger den nuvarande familjen, den borgerliga familjen? På kapital, på privat vinning. I dess fullt utvecklade form existerar denna familj endast bland bourgeoisin. Men detta tillstånd kompletterar sig i den praktiska frånvaron av familjen bland proletärerna och i offentlig prostitution.
Den borgerliga familjen kommer att försvinna som en självklarhet när dess komplement försvinner, och båda kommer att försvinna med kapitalets försvinnande.
Anklagar du oss för att vi vill stoppa deras föräldrars utnyttjande av barn? För detta brott erkänner vi oss skyldiga.
Men, säger du, vi förstör de allra heligaste av relationer, när vi ersätter hemundervisning med social.
Och din utbildning! Är inte det också socialt och bestäms av de sociala förhållanden under vilka du utbildar, genom ingripande direkt eller indirekt, av samhället, med hjälp av skolor etc.? Kommunisterna har inte uppfunnit samhällets inblandning i utbildningen; de försöker bara ändra karaktären på detta ingripande och att rädda utbildningen från den härskande klassens inflytande.
Den borgerliga klappfällan om familjen och utbildningen, om det heliga samförhållandet mellan föräldrar och barn, blir desto äckligare, desto mer, av den moderna industrins agerande, slits alla familjeband mellan proletärerna sönder, och deras barn förvandlades till enkla handelsartiklar och arbetsredskap.
Men ni kommunister skulle införa kvinnogemenskap, skriker bourgeoisin i kör.
Borgaren ser sin hustru som ett rent produktionsinstrument. Han hör att produktionsredskapen ska utnyttjas gemensamt och kan naturligtvis inte komma till någon annan slutsats än att lotten att vara gemensam för alla också kommer att falla på kvinnorna.
Han har inte ens en misstanke om att den egentliga poängen som syftar till är att avskaffa kvinnors status som enbart produktionsinstrument.
För övrigt är ingenting löjligare än vår borgares dygdiga indignation på den kvinnogemenskap som, de låtsas, ska upprättas öppet och officiellt av kommunisterna. Kommunisterna har inget behov av att införa en kvinnogemenskap; den har funnits nästan sedan urminnes tider.
Våra borgare, som inte nöjer sig med att ha fruar och döttrar till sina proletärer till sitt förfogande, för att inte tala om vanliga prostituerade, har det största nöjet att förföra varandras fruar.
Borgerligt äktenskap är i verkligheten ett system av gemensamma hustrur, och därför på sin höjd vad kommunisterna möjligen skulle kunna klandras för är att de önskar införa, i stället för en hycklande dold, en öppet legaliserad kvinnogemenskap. För övrigt är det självklart att avskaffandet av det nuvarande produktionssystemet måste föra med sig avskaffandet av den gemenskap av kvinnor som härrör från detta system, dvs. av prostitution både offentlig och privat.
Kommunisterna klandras ytterligare för att de vill avskaffa länder och nationalitet.
De arbetande männen har inget land. Vi kan inte ta från dem det de inte har. Eftersom proletariatet först och främst måste skaffa sig politisk överhöghet, måste resa sig till att bli nationens ledande klass, måste konstituera sig själv som nation, är det än så länge självt nationellt, fastän inte i ordets borgerliga mening.
Nationella skillnader och motsättningar mellan folken försvinner dagligen mer och mer, på grund av bourgeoisins utveckling, handelsfriheten, världsmarknaden, enhetligheten i produktionssättet och i de levnadsförhållanden som motsvarar detta.
Proletariatets överhöghet kommer att få dem att försvinna ännu snabbare. Enad handling, åtminstone av de ledande civiliserade länderna, är ett av de första villkoren för proletariatets frigörelse.
I proportion som exploateringen av en individ av en annan också kommer att upphöra, kommer exploateringen av en nation av en annan också att upphöra. I proportion som motsättningen mellan klasser inom nationen försvinner, kommer en nations fientlighet mot en annan att upphöra.
Anklagelserna mot kommunismen från en religiös, filosofisk och generellt sett ur ideologisk synvinkel förtjänar inte att granskas seriöst.
Krävs det djup intuition för att förstå att människans idéer, åsikter och föreställningar, med ett ord, människans medvetande, förändras med varje förändring av villkoren för hennes materiella existens, i hennes sociala relationer och i hennes sociala liv?
Vad mer bevisar idéhistorien än att den intellektuella produktionen ändrar karaktär i proportion när den materiella produktionen förändras? De härskande idéerna i varje tidsålder har någonsin varit idéerna från dess härskande klass.
När människor talar om de idéer som revolutionerar samhället, uttrycker de bara det faktum att inom det gamla samhället har elementen av ett nytt skapats, och att upplösningen av de gamla idéerna håller jämna steg med upplösningen av de gamla förhållandenas existens.
När den antika världen befann sig i sitt sista lopp, övervanns de gamla religionerna av kristendomen. När kristna idéer på 1700-talet dukade under för rationalistiska idéer, utkämpade det feodala samhället sin dödsstrid med den då revolutionära bourgeoisin. Idéerna om religionsfrihet och samvetsfrihet gav bara uttryck för den fria konkurrensens inflytande inom kunskapsområdet.
”Utan tvekan”, kommer det att sägas, ”har religiösa, moraliska, filosofiska och juridiska idéer modifierats under den historiska utvecklingens gång. Men religion, moral, filosofi, statsvetenskap och juridik överlevde hela tiden denna förändring.”
”Det finns dessutom eviga sanningar, såsom frihet, rättvisa, etc., som är gemensamma för alla samhällsstater. Men kommunismen avskaffar eviga sanningar, den avskaffar all religion och all moral, istället för att konstituera dem på en ny grund; den agerar därför i motsats till all tidigare historisk erfarenhet.”
Vad reducerar denna anklagelse sig till? Allt tidigare samhälles historia har bestått i utvecklingen av klassmotsättningar, motsättningar som antagit olika former vid olika epoker.
Men vilken form de än kan ha tagit, är ett faktum gemensamt för alla tidigare tidsåldrar, nämligen exploateringen av en del av samhället av den andra. Det är alltså inte konstigt att tidigare tiders sociala medvetenhet, trots all mångfald och mångfald den uppvisar, rör sig inom vissa vanliga former, eller allmänna idéer, som inte helt kan försvinna annat än med klassmotsättningarnas totala försvinnande.
Den kommunistiska revolutionen är det mest radikala brottet med traditionella egendomsförhållanden; inte konstigt att dess utveckling innebar det mest radikala brottet med traditionella idéer.
Men låt oss ha gjort det med de borgerliga invändningarna mot kommunismen.
Vi har sett ovan att det första steget i arbetarklassens revolution är att höja proletariatet till en härskande klass för att vinna demokratins kamp.
Proletariatet kommer att använda sin politiska överhöghet för att gradvis ta bort allt kapital från bourgeoisin, för att centralisera alla produktionsinstrument i statens händer, d.v.s. på proletariatet organiserat som den härskande klassen; och att öka den totala produktivkraften så snabbt som möjligt.
Naturligtvis kan detta i början inte åstadkommas annat än genom despotiska intrång i äganderätten och på den borgerliga produktionsvillkoren; genom åtgärder, som därför förefaller ekonomiskt otillräckliga och ohållbara, men som under rörelsens gång överträffar sig själva, nödvändiggör ytterligare intrång i den gamla samhällsordningen och är oundvikliga som ett medel för att helt revolutionera produktionssättet.
Dessa åtgärder kommer naturligtvis att vara olika i olika länder.
Icke desto mindre, i de flesta avancerade länder, kommer följande att vara ganska allmänt tillämpligt.
1. Avskaffande av egendom i mark och tillämpning av all arrende av mark för allmänna ändamål.
2. En tung progressiv eller graderad inkomstskatt.
3. Avskaffande av alla arvsrätter.
4. Konfiskering av alla emigranters och rebellers egendom.
5. Centralisering av krediter i statens händer, med hjälp av en nationell bank med statligt kapital och exklusivt monopol.
6. Centralisering av kommunikations- och transportmedlen i statens händer.
7. Utbyggnad av fabriker och produktionsinstrument som ägs av staten; odling av ödemarker och förbättring av marken i allmänhet i enlighet med en gemensam plan.
8. Allas lika ansvar för arbete. Etablering av industriarméer, speciellt för jordbruket.
9. Kombination av jordbruk med tillverkningsindustri; gradvis avskaffande av all distinktion mellan stad och land genom en mer jämlik fördelning av befolkningen över landet.
10. Gratis utbildning för alla barn i offentliga skolor. Avskaffande av barns fabriksarbete i dess nuvarande form. Kombination av utbildning med industriell produktion, etc, etc.
När klassskillnaderna under utvecklingens gång försvunnit och all produktion har koncentrerats i händerna på en stor sammanslutning av hela nationen, kommer den offentliga makten att förlora sin politiska karaktär. Politisk makt, egentligen så kallad, är bara en klasss organiserade makt för att förtrycka en annan. Om proletariatet under sin strid med bourgeoisin tvingas, av omständigheternas kraft, att organisera sig som en klass, om det genom en revolution gör sig själv till den härskande klassen och som sådant med våld sveper bort gamla produktionsförhållanden, då kommer den, tillsammans med dessa förhållanden, att ha sopat bort förutsättningarna för existensen av klassmotsättningar och klasser i allmänhet och kommer därmed att ha avskaffat sin egen överhöghet som klass.
I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar kommer vi att få en förening, i vilken vars och ens fria utveckling är villkoret för allas fria utveckling.
Kapitel 3: Socialistisk och kommunistisk litteratur
Innehållsförteckning: Kommunistpartiets manifest | Marx-Engels
Makalöst. Väldigt späckad läsning.
Spalten så lång jag får svårt att mäta men jag kanske kom till hälften innan jag gav upp.
Det är en läsning som liknar Bibeln där ofta tas korta citat för att människor ska kunna greppa.
Jag tror man måste drivas av en övertygelse för att ta till sig kommunismen som den utlovas ovan.
Men knappast för flertalet.
Det måste istället bli ett utvalt antal invigda i tron och med intellektuell kapacitet.
Ungefär som prästen eller pastorn som leder församlingen.
Vi vanliga hamnar utanför denna elit men utgör dess egentliga grund.
Som fria människor eller manipulerade zombier jag tycker det är oklart vilket.
Klart är i varje fall att ytterst få ”proletärer” vill, kan eller orkar fördjupa sig i denna samhällsmodell av egen fri vilja.
Det måste påtvingas på något sätt.
Till exempel i situationer av armod, förtryck eller kaos samt med intensiv propaganda.
Sedan tror jag aldrig människans fria vilja upprätthåller kommunismens idéer.
Istället har det visat sig att kommunismens idéer måste upprätthållas med tvång annars flyr människan om den kan.
Jag tror kommunismens idé är alldeles för extrem för att kunna bli verklighet.
Dess idé står också i strid med människans naturliga val.
Spontant tycker jag att kommunism är alldeles för extremt och verklighetsfrånvänt för att jag skulle vilja bli en del av den.
Det skulle i så fall bli genom någon slags omprogammering av hjärnkontoret.
Ungefär som människor blir frälsta och livet blir till en symbios med Jesus och Gud Fader i Himlen.
Kommunism är något man måste tro på och verkligheten har ännu inte visat sig bli annat än ett löfte.
De allra flesta människor vänder ryggen åt kommunismen.
Du får gärna förklara varför.
Kommunism är för mig är motståndsrörelse om jag får vara positiv.
Dock ej något alternativ.
Därför den kartan är något helt annat än verkligheten.
Som jag förstår har kommunismens idé redan haft sin tid och jag tror aldrig den kan komma tillbaka.
Mycket på grund av den framtidsidén redan är historia.
Nyheten blir i så fall nostalgi liknande Transnistrien.
Däremot tror jag motståndet till Borgerligheten kommer finnas.
Åtminstone så länge Borgerligheten finns kvar.
Och det lär den göra, för det går bra för Borgerligheten just nu.
Kanske en och annan funderade när Vladimir Poutin nyligen klargjorde att han föredrog Joe Biden före Donald Trump?
Be with det winner är det som gäller.
Goddag yxskaft som vanligt ”Arbetarklass” kan du läsa dina egna texter här så kan du också läsa Kommunistiska manifestet, Lönearbete Kapital, Lön Pris och Profit, Socialismens ABC med Leo Huberman. Sen har vi ju det där med Nordkorea med Rödluvan och Vargen. Akta dig väldigt noga för de omtalade artiklarna i Proletären om Nordkorea. Du riskerar att få en dubbelsidig härdsmälta !!
Nordkorea upphörde med att kalla allt som hade ordet ”kommunism” i sin nya konstitution år 1994. Så kommunismen finns helt enkelt inte längre i DFRK.
Juche är den ideologi som tillämpas; ett slags arvtagardöme kombinerat med en slags djungel-gerillakommunism.
En akademiker och forskare som bott i Nordkorea, känner landets vardag och människorna som bor där är Leningradforskaren professor Andrei Lankov. Hans böcker är läsvärda, kunniga och hyfsat sakliga. Han finns lite varstans på internet, och talar även god engelska för en västerländsk publik.
I och med att hans böcker publicerats i ”väst” är han numera inte längre välkommen i detta underliga ”kungadömet norra Korea”.
När man läser vad Johan de Naucler skriver, så ska man alltid komma ihåg att han projicerar, dvs han ”förlägger egna synsätt , motiv och känslor till en annan person”…. eller grupp.
När Johan de Naucler skriver ”Dagens ryska kapitalistiska högerregim vill ha ett så inaktivt, passiviserat och zombiserat folk som möjligt; allt för att dagens ledande ledarklass skall kunna kapa åt sig ännu mera pengar, ostört. Det är just det som det ryska systemet går ut på. Pengar.”
Så betyder det egentligen alltså det här: ”Dagens västkapitalistiska högerregim vill ha ett så inaktivit, passiviserat och zombiserat folk som möjligt; allt för att dagens ledande ledarklass ska kunna kapa åt sig ännu mera pengar ostört. Det är ju det som USAs/västs system går ut på. Pengar.”
Det finns ett gammalt talesätt ”Den som sa det han va` det.”
Kommunistiska manifestet anser många plagierade Victor Considerant’s Fredliga demokratiska manifest från 1843
Manifeste de la democratie pacifique
https://www.proquest.com/openview/7b2a1b3e64c8f226279e904961db69d3/1?pq-origsite=gscholar&cbl=1816420
Vid den tiden var frimurarnas storpatriark Lord Palmerston i full färd med att driva fram zionismen och därför var det av värde att judar framstod som ett hot så att det uppstod fiendskap mot dem vilket naturligtvis underlättade för Britterna att verka mot judisk assimilering på kontinenten.
All oro på kontinenten hade som gemensam nämnare Storbritanniens intrigmakare.
Karl Marx hade sen enligt egen utsago den bästa arbetssituationen i sitt liv under Palmerstons beskydd i England.
Peter Grafström! Av din kommentar förstår man att du definitivt inte är någon marxist.
Du skriver ”plagiera”, är du medveten om att många tänker på stjäla, kopiera, förfalska, efterapa, kalkera, lysa med lånta fjädrar osv.
Dessutom så antyder du att Marx på något sätt skulle vara för sionism.
”1848 års revolution gav Considerant stort hopp om att hans teorier skulle kunna förverkligas; han tävlade och vann en plats i nationalförsamlingen. Han tjänstgjorde sedan i kommittéer ägnade åt arbetslöshetskrisen, men han hade ingen framgång i vare sig att främja reformistiska mål eller sprida det Fourieristiska ordet. Considerants erfarenhet ledde till att han förespråkade direkt demokrati, såsom lagstiftning genom folkomröstning snarare än representativa församlingar. Hans fortsatta fördömande av den kommunistiska tendensen, både för dess metoder och mål, höll honom åtskild från arbetarklassen.”
Biografi om Victor Prosper Considerant av Victor Considerant (www-marxists-org.translate.goog) ”
—–
Istället för att försöka smutskasta Marx borde du skrivit vad i Marx ”Kommunistiska Manifest” som du tycker illa om.