Fråga inte vem klockan klämtar för – Den klämtar för Israel och USA

Denna artikel 19/1 av Julian MacFarlane har upphittats och översatts av Rolf Nilsson:

Källa: https://julianmacfarlane.substack.com/p/ask-not-for-whom-the-bell-tolls?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=140611762&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=email

Döda, döda, döda….

Har du ett problem? Känner du dig frustrerad? Döda någon. Det är okej.

Slå på din TV. Alla dessa program om rörmokaren eller hemmafrun som är en pensionerad CIA-mördare …. och får döda urskillningslöst -ummm…”brottslingar”.

Hatar du ditt jobb? Trött på din fru eller man? Om det bara vore så….

Vad sägs om träningslägrets mantra – döda, döda, döda! Uppfanns efter andra världskriget när militären upptäckte att hans soldater hade hämningar när det gällde att döda. Numera är det the American way – vilket innebär att det också är the Israeli way. Amerikaner och israeler är blodsbröder – med betoning på blod.

Det är därför Obama skröt om att han var bra på att döda – en manlig sak att göra.

Naturligtvis spiller denna mentalitet över på andra områden. I USA: skolskjutningar, polisskjutningar, slumpmässigt våld. Utanför det kontinentala USA: amerikanska krig. I Palestina folkmord. Tanklöst våld.

I ”Mellanöstern” – som geografiskt sett faktiskt är Västasien – vill USA och Israel ha imperium – och för att få det behöver de ett större krig. Det betyder ”upptrappning”. Japp. döda, döda, döda.

Det inkluderar lönnmord (ett trevligare ord än ”mord”.

Några händelser

Den 25 december. Ett israeliskt flyganfall träffade Irans IRGC:s högste befälhavare brigadgeneral Seyed Razi Mousavis hem i en stad söder om Syriens huvudstad Damaskus.

Den 2 januari. Nästa israeliska attentat riktades mot Saleh al-Arouri, vice ledare för Hamasrörelsen i Beirut.

Den 4 januari. Det var USA:s tur.  Mushtaq Talib ”Abu Taqwa” al-Saidi, en hög befälhavare för Harakat Hezbollah al-Nujaba, dödades i en amerikansk drönarattack som riktades mot högkvarteret för de folkliga mobiliseringsstyrkorna i Bagdad.

8 januari. Wissam al-Tawil, en högt uppsatt befälhavare för Hizbollahs elitstyrka Redwan, dödades i en israelisk drönarattack i en stad i södra Libanon.

Samma dag mördade Israel Hamas högste befälhavare Hassan Akasha i södra Syrien nära Golanhöjderna.

Dessutom har över 100 journalister dödats i Palestina – många av dem naturligtvis för att de utsatte sig för fara för att göra sitt jobb – det som MSM inte gör. Andra blev måltavlor – mördade genom attacker mot deras bilar eller hem, tillsammans med sina familjer, kvinnor och barn. Det fanns ingen plats att gömma sig på,

Wael Dahdouhs familj dödades till exempel i en israelisk ”säkerhetszon”.

Mohamed Khaireddine dog tillsammans med hela sin familj.

I västvärlden dödar vi inte journalister på det här sättet. Om vi mördar dem måste vi få det att se ut som om det inte var ett mord, utan ett slumpmässigt våldsdåd på gatan eller en naturlig död eller något annat. Naturligtvis måste vi insistera på att de egentligen inte är journalister.

USA: CIA ska ha planerat att kidnappa och mörda Julian Assange International Federation of Journalists
Den planen förkastades uppenbarligen eftersom den var för uppenbar – så för Assange fick det bli en långsam död i ett brittiskt fängelse. Lagens hjul snurrar långsamt men de snurrar. Du fattar poängen. Sanningen är farlig. Pfizer arbetar på ett vaccin. Tills dess – döda, döda, döda.

Mainstream-medias falska ”journalister” avslöjar inte den amerikanska och israeliska kampanjen mot riktiga journalister av uppenbara skäl.

Så just nu läser du om avrättningar av ledare för motståndsaxeln – vilket ger intrycket att ”vår sida” gör de militära sakerna selektivt och noggrant – på vägen mot seger. Dessa berättelser om ”precisionsattacker” som verkar döda många oskyldiga människor går hand i hand med berättelser om sadistiska Hamas-krigare som torterar, våldtar och lemlästar unga israeliska kvinnor och tillagar och äter spädbarn. Vi är ’the good guys’, eller hur?

Lönnmord

Sionisterna är bra på att mörda. De började som terrorister med att göra den här typen av saker långt före Nakba, med riktade mord och massakrer på hela byar. Det är nu en tradition som har institutionaliserats och blivit en väsentlig del av den israeliska nationella berättelsen.

Folke Bernadotte-akademin – smutsar Folke Bernadottes namn som fredsvän

Men under årens lopp har sionisterna förlorat kontrollen över berättelsen.

Efter den 7 oktober kunde världen se att Israels behov av självförsvar var en enda stor lögn. Hamas och Hizbollah har svarat på folkmordet i Gaza – denna nya förintelse – genom att stegvis trappa upp sina insatser. USA:s och Israels försök att undertrycka motståndet får nytt stöd. Morden på deras ledare förnyar i själva verket deras organisation med nya människor, med nya idéer som kommer fram, ny energi. En organisatorisk vändning kan vara en fördel.

Tyvärr har Israels brott mot mänskligheten främjat global antisemitism runt om i världen, och många människor börjar tro att Sions vises protokoll kan ha viss trovärdighet. Fler och fler människor vänder sig till icke-västerländska medier och alternativa medier – som talar sanning – för att försöka förstå saker och ting.

Upptrappning … eskalerar motståndet

Hizbollah, Hamas och andra skräms inte av västvärldens dödskampanj – eftersom deras folk har dött för en enkel sak i ett halvt sekel – rätten att leva som mänskliga varelser. Det finns en anledning till att de använder termen ”martyr”.

”Upptrappning” innebär bara att motståndet trappas upp. Man kan döda människor, men man kan inte döda en idé. Hoppet överlever alltid. Det kommer en räkenskapens dag – men det kommer att ta tid.

Det är därför som Iran uppgraderar sin utveckling av och leverans av vapen och utbildning.

Det är därför som det sker fler och fler attacker mot amerikanska baser i både Syrien och Irak.

Det är därför Israel sitter på de anklagades bänk i världsdomstolen.

Vem är bödeln?

Det här är alla trappsteg. Det är en lång trappa och vad väntar högst upp? The Hangman, Bödeln. En snara. Ett långt fall.

”The arab street” (vad mannen på gatan tycker, ö.a.) – oavsett om den är sunni, shia, whabbi, salafi, berelvi, sufi eller deobandi – är enad i sitt motstånd mot väst och tvingar även regeringar som tidigare stått i skuld till västkartellerna.

I Jordanien, till exempel, är regeringen under stark press från allmänheten att avstå från samarbete med USA och Israel.

Upp, upp, upp…. Vem är bödeln? Ingen vet. Bara att man väntar

Ett utvidgat krig

Amerikanerna och israelerna har lyckats utvidga kriget – men inte på det sätt som de ville.

Amerikanerna och Israel ville involvera Iran mer direkt.

Iran svarade faktiskt – med precisionsmissilattacker mot Mossads högkvarter i det halvautonoma provästliga irakiska Kurdistan och mot högkvarteret för det USA-stödda Turkestan Islamic Party (ISIS) och även mot högkvarteret för det USA-stödda Hayat Tahrir al-Sham (al-Qaida) i Syrien.

Bland de döda i Erbil fanns Pesha Dizayee , en proamerikansk kurdisk miljardär som har anklagats för att ha samarbetat med israeliska Mossad-tjänstemän och andra för att samordna Mossads verksamhet i Irak och Iran och med amerikanernas stöld av irakisk olja. Fyra högt uppsatta Mossad-tjänstemän och andra dog också, tillsammans med en brittisk-irakisk affärsman, Karam Mikhail (se här, ö.a.), som också anklagades för att samarbeta med amerikanerna och israelerna.

Den irakiska regeringen kallade hem sin ambassadör från Teheran och sade att man skulle lämna in ett klagomål till FN. Men detta är sannolikt ett ganska smart trick för att få amerikanerna att stödja Iraks suveränitet, vilket skulle göra det svårare för dem att vägra ett irakiskt krav på att de skall lämna Irak, vilket en majoritet av befolkningen utanför Kurdistan vill.

Den irakiska regeringen hade redan bett amerikanerna att lämna landet – trots vissa ekonomiska fördelar, som i vilket fall som helst minskar, kommer det nu att bli svårare för amerikanerna att vägra. Och Mellanösterns framtid ligger helt klart i partnerskap med Ryssland, Kina, Iran och BRICS.

Efter attackerna i Irak slog Iran också till mot terroristgrupper i den pakistanska provinsen Baluchistan. Pakistan protesterade naturligtvis, men var i hemlighet nöjda eftersom Baluchistan i åratal har varit en CIA-fiende som i stort sett legat utanför Islamabads kontroll. Samtidigt som Pakistan gynnas av USA:s frikostighet – gynnas landet ännu mer av en anpassning till Kina, vilket nuförtiden också innebär en anpassning till Iran.

Iran, med anmärkningsvärd ironi, lät USA smaka på sin egen medicin och angav ”självförsvar” som skäl till sina attacker.

Bortsett från detta borde precisionen och effektiviteten i dessa angrepp ha gett USA och Israel anledning till eftertanke. Iranierna använde Khaybar Shekan-missilen, som nu uppgraderas med de manövrerbara hypersoniska Fattah 1 och 2 med Mach 15 – mer än kapabla att penetrera Israels Iron Dome-system.

Frågan uppstår. Vad händer om Hizbollah och Houthierna får dessa missiler?

Det långa fallet

Kommer USA och Israel att dö av utmattning innan de kommer fram till schavotten?

Kommer de ens att märka när de faller? Av Israels uppträdande inför Världsdomstolen och det amerikanska försvaret av folkmord att döma har de inte tröttnat än utan klättrar fortfarande.

Nu hävdar israelerna att Världsdomstolen saknar jurisdiktion eftersom den bara kan pröva påståenden om folkmord i fall av en tvist mellan två länder.

Det går inte att glömma alla dessa döda barn. Eller höra israeliska ledare jubla över förintelsen av de nya ”amalekiterna” – den nation av människor vars totala förintelse – ner till sista barnet – beordrades av Gud enligt Gamla testamentet. Vi vet alla vad den domen borde bli.

Ett moraliskt beslut är egentligen inget att tveka om.

Så om ICJ inte skulle agera – och använder den juridiska teknikalitet som Israel åberopar för att undkomma rättsligt ansvar – skulle det vara slutet inte bara för ICJ utan även för ICC och kanske även för FN, som ICJ också tillhör.

Det skulle vara ett bevis på att andra, nyare och effektivare organisationer är nödvändiga för att bevara tryggheten och säkerheten för majoriteten av världens folk.

Och det skulle leda till en upptrappning på andra områden.Det är där iranska vapen och houthierna kommer in i bilden.

Regelbaserad ordning kontra lag

Teknikaliteter eller ej, den moraliska grunden för internationell rätt om folkmord är tydlig …

Alla stater har en skyldighet enligt internationell rätt att agera för att stoppa folkmord. Jemen gjorde det genom att blockera sjöfarten till den kränkande regimen. USA bombar dem nu för att de vågar ingripa mot det USA-stödda folkmordet i Gaza. Där har ni er ”regelbaserade ordning”.

Craig Mokhiber

Om inte världsdomstolen agerar så kommer Hizbollah, Houthierna och Iran att göra det.

USA har redan höjt ribban med attacker mot Jemen, trots att det är tveksamt om attackerna mot Jemen ens är lagliga enligt amerikansk lag.

Tänk om de allierade före D-dagen hade meddelat exakt var de skulle anfalla, när och hur? Houthierna visste naturligtvis långt i förväg att dessa attacker skulle komma.

Skadorna på Ansar Allahs tillgångar var minimala. De inledde omedelbart ett motangrepp.

De avfyrade en missil mot ett amerikanskt örlogsfartyg, som på ett förutsägbart sätt sköts ned av ett amerikanskt jaktplan – ett budskap – för om de verkligen hade velat sänka örlogsfartyget hade de kunnat avfyra en svärm med missiler i stället för bara en.

Därefter, den 15 januari, siktade de in sig på ett amerikanskt lastfartyg – Gibraltar Eagle – som de faktiskt träffade – men inte sänkte – med en missil. Fartyget kan eller kan inte ha varit på väg med last till Israel, men återigen var budskapet tydligt. Oavsett destination är amerikanska och brittiska fartyg i Röda havet inte säkra.

Amerikanerna svarade som väntat med fler anfall mot Jemen.

Så den 16 januari slog houthierna till och träffade Zografia på väg till Israel.

Houthierna är väl förberedda tack vare Iran. Ansar Allah har härdats av åratal av krig mot saudierna, som kunde köpa den bästa utrustning som västvärlden kunde tillhandahålla. Jemenitiska resurser är rörliga, ofta gömda i grottor och tunnlar, så västvärldens luftangrepp har inte gjort mycket annat än att övertyga människor i Jemen om att kriget mot Gaza är ett krig mot dem också. Sekteristiska skillnader mellan shia- och sunnimuslimer glöms bort.

2023

Houthierna, som en gång var ett oorganiserat gäng rebeller, har nu regional räckvidd.

Men eftersom deras missiler har en lång väg att gå för att nå Israel är ekonomiskt krig det bättre alternativet. Och USA:s och Storbritanniens luftangrepp gör lika mycket som Houthis missilattacker för att skrämma bort rederier, som lika gärna skulle kunna ta den längre vägen runt Kap och lägga på lite extra marginal för besväret. För att kunna slåss med mindre medel mot en starkare fiende måste man lära sig att slåss smart.

Dessutom kommer de amerikanska och brittiska fartygen snart att få slut på missiler, som kostar i genomsnitt 2 miljoner dollar styck, för att bekämpa de mestadels billiga drönarna. Fartygen kan inte fylla på sina lager till havs utan måste återvända till sina baser och ta med sig hangarfartygen eftersom deras primära uppgift är att skydda hangarfartygen.

Money, money, money – allt handlar om pengar, även om det är du som betalar i slutändan.

Fraktkostnaderna steg kraftigt efter de amerikanska och brittiska luftangreppen mot Jemen – de har ökat med 310 procent och försäkringskostnaderna med 10 till 15 procent.

Det som är förvånande är att houthierna har varit så återhållsamma i sina attacker. Precis som Hizbollah och Hamas drar de nytta av IRGC:s utbildning, organisatoriska samordning och strategiska rådgivning. Qasem Soleimanis spöke talar – och de lyssnar.

Om Iran förser dem med ballistiska robotar med längre räckvidd, som de som används mot Syrien, eller de nya hypersoniska Fattah (1 & 2)-robotarna med längre räckvidd, skulle jemeniterna utgöra ett verkligt hot mot Israel – och även mot USA:s baser.

Vi bekräftar för hela världen att den amerikansk-brittiska aggressionen, när den fortsätter, kommer att bidra mer och mer till att utveckla vår militära kapacitet ytterligare. Abdul-Malik al-Houthi (NYT)

Vad betyder ”utveckla vår militära kapacitet”? Det betyder Iran.

Två kan spela proxy-spelet.

Tror du på igår?

Just nu upprätthåller houthierna och motståndsaxeln i allmänhet bara trycket. De överlåter åt väst att eskalera – vilket de gör. Döda, döda, döda …. Tanklöst.

”Fungerar flygattackerna i Jemen?” frågade en reporter. ”Tja, när du säger fungerar, menar du att stoppa Houthierna, nej”, svarade presidenten. ”Kommer de att fortsätta? Ja.” The Daily Caller.

USA inledde fler luftangrepp trots att man visste att de var ineffektiva. Houthierna svarade den 18 januari med att slå till mot två amerikanskägda fartyg – Genco Picardy och Chem Ranger. De siktar på plånboken, inte på hjärtat.

Med en fiende som denna är det bättre att spela det långa spelet, precis som Ryssland i Ukraina. Ju längre tid det tar, desto bättre är det för dem.

Rättvisa är inte blind, döv och stum

Rättvisan har båda ögonen öppna. Lagen är dock en annan sak. Lagen är en hora.

Liksom alla andra väntar motståndsaxeln på att se vad ICJ gör under de närmaste dagarna – och hur USA och dess allierade i Israel reagerar. Jag tvivlar på att de är optimistiska. Hittills har Förenta nationerna inte varit till någon hjälp alls.

Men genom att ignorera världsopinionen kommer amerikanerna och israelerna att förlora den ”mjuka makt” som de hade förra året. De ses alltmer som internationella brottslingar.

Och vem vill göra affärer med maffian? Bara de som inte har något val – eller som själva är kriminella.

Men med BRICS och multipolaritet erbjuds världen valmöjligheter som de inte hade tidigare. Och plötsligt lönar det sig inte att begå brott.

Som jag skrev nyligen lyssnar världen på en ny frihetsklocka och ringer ut den gamla. Sabbatical började som

Det finns en ny värld och en gammal värld – USA och dess imperium är så gårdagens.

Yesterday, all my troubles seemed so far away

Now it looks as though they’re here to stay

Oh, I believe in yesterday

Suddenly, I’m not half the man I used to be

There’s a shadow hanging over me (Yesterday. The Beatles)

Personlig anmärkning (MacFarlane): Denna artikel började som något helt annat bättre än bara något helt annat. Som analytiker vet jag bättre än att bara reagera på internationella händelser eftersom olika källor ger olika perspektiv. Vad var det egentligen som hände? Det kan man aldrig vara helt säker på. Men även om man är säker måste man ta reda på vad den händelsen betyder, som en del av en större bild, en matris, om man så vill. Kanske fick jag det här rätt – kanske inte. Men jag försökte.