I SvD:s Kultur Debatt 20-1-24 publicerades nedanstående artikel av Stina Oscarson 20/1 . https://www.svd.se/a/RGLG4J/stina-oscarson-nar-billstrom-sms-ar-forstar-jag-plotsligt
___________________
Varför har regeringen strypt stödet till fredsorganisationer? Utrikesminister Tobias Billström säger att åtgärden ska renodla biståndsarbetet, men ett svar han sedan låter sms:a mig får mig att tro att det egentligen handlar om något helt annat.
Frågan lämnar mig ingen ro och ända sedan i höstas, när de första ryktena kom, har jag försökt få reda på vad det egentligen handlar om. För det kan inte vara pengarna. I sammanhanget är det så små summor.
Ingen ansvarig minister var dock till en början beredd att ställa upp på en intervju. Beslutet var inte taget än, sa man och hänvisade till budgeten.
Men inte heller där gavs några svar. Veckorna gick. Månaderna och så på fredagen den 22 december, i skuggan av presskonferenser för klimathandlingsplan, kulturkanon och en annalkande julledighet kom beskedet då till sist:
Ändringar i regleringsbrevet till Folke Bernadotteakademin – vilket får som följd att ett tjugotal organisationer som arbetar med freds- och demokratifrågor blir av med sitt stöd. Totalt drygt 20 miljoner kronor som fördelats mellan dessa organisationer. Däribland Svenska freds och Läkare mot kärnvapen. Avskaffandet av stödet innebär ett brott av en över hundraårig tradition – vilket man uppenbarligen inte har lust att kommunicera.
Själv är jag kluven.
Å ena sidan tycker jag det är ett problem att vi har ett civilsamhälle som i så hög grad är beroende av offentliga medel och därmed av den sittande maktens välvilja. Och jag stör mig på de organisationer som går ut och hotar att de utan stöd kommer att tystna. Det är ju förmodligen exakt vad makten vill. Och hur djupt sitter engagemanget om man bara är beredd att arbeta mot betalning?
Å andra sidan: hur skulle den enorma kunskapsbank som många av dessa organisationer i dag besitter varit möjlig att bygga upp om arbetet bedrivits enbart som hobby?
Men först och främst ställer jag mig frågande till vad intentionen med det indragna stödet egentligen är. För hade det varit en del av en klassisk borgerlig ideologi som önskar ett civilsamhälle skilt från staten, varför väljer man då just dessa organisationer? Och varför i så fall inte låta beslutet följas av åtgärder där man underlättar för civilsamhället att få in pengar på andra sätt?
Min känsla nu är snarare att det handlar om en knäpp på näsan, en subtil maktdemonstration mot röster man den senaste tiden funnit obekväma i den offentliga debatten.
Så vad säger ansvarig minister? Till slut får jag i alla fall möjlighet till en kort intervju med utrikesminister Tobias Billström (M). Han säger att beslutet primärt handlar om att, som en följd av Tidöpartiernas reformagenda för biståndet, renodla Folke Bernadotteakademins verksamhet.
Civilsamhället är en viktigt del av ett lands demokratiska fundament, säger han, men det innebär inte att alla ska få stöd för sin verksamhet. Och framför allt ska stöd inte längre ges till opinionsbildning. Däremot framhåller han att det fortfarande kommer att finnas medel för att arbeta med civilsamhället i andra länder. Där stödet, som han ser det, kan göra större nytta.
Han förnekar också bestämt att det indragna stödet skulle ha något med organisationernas åsikter att göra. Och säger att det är viktigt med en mångfald av röster.
Samtidigt formulerar han i ett sms:at svar på en följdfråga från mig att han är ”djupt besviken över Svenska freds tydliga nej till att ge Ukraina svenska vapen i samband med Rysslands invasion i februari 2022. Det var ett definierande ögonblick i synen på rätt och fel”.
Och att en minister så tydligt går in och talar om vad som är rätt och fel åsikter kan jag inte undgå att finna anmärkningsvärt. I synnerhet som organisationen aldrig aktivt motarbetat vapenstödet, utan bara inte sett som sin uppgift att driva den frågan utan att lyfta andra möjligheter.
Jag får inte många minuter och efter intervjun dröjer sig en oförlöst känsla kvar.
Civilsamhället är viktigt säger Billström. En mångfald av röster.
Men det känns som ord som bara är ord. Utan kropp. Ord som beskriver en bild av hur demokratin ska vara. Betraktad från ovan.
Och jag får lite samma känsla som ibland kan infinna sig när jag lyssnar på programledarna i ”Ring P1”. Där folks åsikter visserligen är fria, men demokratin förvandlas till en lekstuga då ingen egentligen tar dem på allvar.
Men detta är naturligtvis min helt subjektiva tolkning.
Redaktörens kommentar: Utrikesminister Billström sägerdels dels ” Och framför allt ska stöd inte längre ges till opinionsbildning” och dels att ”Han förnekar också bestämt att det indragna stödet skulle ha något med organisationernas åsikter att göra.”
Är det kanske någon fler än jag som finner detta vara motsägelsefullt?
Billström har alltsedan februari 2020 haft Ukrainas flagga på kavajuppslaget. Han är således tydligt för krig och emot fred. Krig på USAs villkor ska främjas. DCA avtalet ( https://www.regeringen.se/regeringens-politik/militart-forsvar/avtal-om-forsvarssamarbete-med-usa-dca/) Talar tydligt om detta. Man ska nu göra Sverige till en spjutspets riktad mot Ryssland. Inte vill man väl ha någon kritik då…
Februari 2020?
Billströms djupa besvikelse över Svenska freds tydliga nej till att ge Ukraina svenska vapen i samband med Rysslands militära operation mot den nazistiska Azovbataljonen i februari 2022 är med all sannolikhet den verkliga orsaken.
Att kriget började 2014 med en nazistisk statskupp och att dessa nazister därefter utför etnisk rensning av rysktalande, samt beskjuter rysktalande ukrainare i Donbass med ca 14000 dödade, vilka inte gick med på statskuppen, undanhålls i artikeln. Tar ens ”Svenska Freds” upp den saken, eller är de också mutade att hålla käften?
De giriga oligarkerna i väst, och deras mutade lakejer i borgerligheten och i sossarna, utnyttjar nazisterna och vill naturligtvis sälja vapen, samt inte få kritik för sin landsförrädiska krigshets mot Donbass och Ryssland, vilka skattebetalarna skall stå för.
Det hela verkar bottna i både rysshat och girigheten att stjäla ukrainarnas land som nu säljs för underpriser. Kriget mot Ryssland, på order av främmande makt, är inte enbart olagligt och klandervärt, men otroligt farligt, m.a.p. risken för kärnvapenkrig.
Jag hoppas själv att detta avslutas på ett milt sätt. T.o.m. en välriktad rysk supersonisk missil rakt ner i riksdagshuset, när ingen oskyldig är där, vore faktiskt bättre än totalt kärnvapenkrig.
Jag vill inte se tusentals eller miljarder massmedialt lurade, men oskyldiga, dö i krig med Ryssland. Då är det bättre att de skyldiga i riksdagshuset stryker med kvickt, för framtidens generationers skull!
Men kanske finns det en tredje och mer fredlig väg, innan det sker? Jag tror själv vi i så fall MÅSTE bli motiverade att organisera nya samarbetsvilliga partier (från vänster till höger) som förstår det självklara, d.v.s. att vi ALLA måste valsamverka brett för att kunna komma över 4% och därigenom kan tränga undan de korrupta partierna från makten!
Det var inte en nazistisk kupp. Nazisterna var bara verktyg för CIA som haft kontakter med nazisterna i Ukraina sedan slutet av andra världskriget för framtida användning.
Läs gärna Alliansen mellan MI6, CIA och Bandéraanhängare i Ukraina
Återigen ser vi hur förtryckarmakters underdåniga medlöpare som statsminister Kristersson, utrikesminister Billström, försvarsminister Jonson och dess anhang levererar just den moraliska, militära, rättsliga och geopolitiska utförsäljning och omvandling av Sverige, från alliansfri fredsnation till nordens värsta krigshetsande vapenleverantör, till sina herrars (Wallenberg och motsvarande USA-miljardärers) fortsatta mord, tortyr och förtryck runt om i världen. I stort sett över en natt har Sverige sålts ut som en råvaru- och övningsfältslevererande fristad till kapitalistisk och militär exploatering under hot som skickar rysningar från ekon som tydligen aldrig klingar ut från andra världskriget.
Det ’modus operandi’ de nordiska och baltiska länderna nu utsätts för känner vi igen från USA:s sekellånga infiltrationer och statskuppande i mellanamerika (Niqaragua, Honduras, El Salvador, etc), och runt om i världen.
SVENSKA FOLKET BORDE KOLLEKTIVT SKÄMMAS, och byta ut krigshetsarregeringen innan skammen nått samma förnedrande nivå som flera kulturellt och tekniskt högstående europeiska länder fick utstå långt efter andra världskriget.
Att tysta opinion, spinna media, och med intensiv propaganda köra över och förvrida sanningar till förmån för de rovgiriga kapitalistiska uppdragsgivarna, känner vi igen från USA:s och andra nationalistiska och hysteriska länders rättfärdigande av förtryck och illdåd. Nu sällar sig Sveriges regering till förtryckarna.
I den förtvivlan och ledsenhet jag överväldigas av framstår Stina och många med henne som ett hopp i mörkret. Det är hög tid att vi står upp för humanism, fred och alla de värden som under Eleanor Roosevelts ledning gav världen den deklaration om mänskliga rättigheter som förefaller obekant för det imperialistiska USA:s högsta ledning. Detta gravt militariserade land, flera gånger dömt i internationella domstolar, som vår brottsliga regering säljer ut 17 svenska militärbaser till, dessutom under USA:s jurisdiktion (som tillämpar federala dödstraff och tortyr). Det är inte Ryssland vi behöver skydda oss emot, det är den imperalistiska angreppsstaten USA vi behöver hålla så långt i från oss som möjligt, så vi i norden kan bygga fred och samverkan i vårt närområde. Klipp den transatlantiska länken innan den som en strypsnara tagit död på Sverige som en självständig nation.
Så Stina, med empatistörda landsförrädaren av den kalibern får vi vara beredda på hela provkartan av brott mot såväl människor som mänskligheten. (Assange, Snowden, etc).
Jag säger som Alfred E Neuman i sista numret av Svenska MAD:
”NU – är jag dyster”
Befinner mig just nu på ett litet bibliotek i Halland och när jag läste detta fick jag en oerhörd lust att delge för närvarande. Samtliga 5 närvarande tyckte det var märkligt och felaktigt att dra in det lilla statsstödet och Billströms statsmannamässighet hör hemma i en gammal oupplyst diktatur.