Igår var det val i Pakistan. Men landets tidigare premiärminister Imran Khan fick inte ställa upp. Varför?
Hindustan Times rapporterade igår ”Valet i Pakistan 2024: Den fängslade före detta premiärministern Imran Khans parti Pakistan Tehreek-e-Insaf sade att det inte kommer att bilda en allians med Nawaz Sharifs parti Pakistan Muslim League-Nawaz eftersom det är i stånd att bilda en regering på egen hand.
Detta kommer efter att oberoende kandidater som stöds av Imran Khans parti vunnit 55 av de 139 platserna i nationalförsamlingen enligt de resultat som valkommissionen hittills meddelat. PML-N har vunnit 43 platser. För att säkra en enkel majoritet av de totalt 336 platserna behövs 169 platser.
https://www.hindustantimes.com/world-news/pakistan-elections-2024-imran-khans-party-rules-out-alliance-with-nawaz-sharif-101707487024193.html
Idag skriver en annan tidning ”Idag, 10 februari, skriver De flesta av platserna i nationalförsamlingen (99) har tagits av oberoende kandidater, som stöds av den fängslade före detta premiärministern Imran Khan och hans Pakistan Tehreek-i-Insaf.
Trots att de vann flest platser i underhuset och i Khyber Pakhtunkhwas församling är det dock osannolikt att de kan bilda en egen regering. De kommer att behöva gå med i ett annat parti för att bilda regering, vilket verkar vara en avlägsen möjlighet under rådande omständigheter. Pakistan Muslim League-N, som leds av den tidigare premiärministern Nawaz Sharif, blev det största enskilda partiet med 71 platser i nationalförsamlingen. https://pajhwok.com/2024/02/10/major-pakistani-parties-meet-on-forming-new-govt/ Jag har kl 08.25 sökt på https://www.newsnow.co.uk/h/?search=Pakistan&lang=en
Nedan är en artikel i The Cradle https://thecradle.co/articles/imran-khan-barred-from-public-office-after-back-to-back-convictions. Den följs av en viktig artikel av Jeffrey Sachs som sätter detta i ett sammanhang av USA:s upprepade statskupper och färgrevolutioner.
_________________
Ansvarsdomstolen i Rawalpindi dömde den 31 januari Pakistans tidigare premiärminister Imran Khan och hans fru Bushra Bibi i sin frånvaro till 14 års fängelse i ett mål som rör påstådd försäljning av statliga gåvor.
Detta är Khans andra fällande dom under de senaste två dagarna och den tredje sedan han avsattes från sin post i en USA-stödd lagkupp 2022.
Enligt onsdagens dom får Khan och hans fru inte inneha någon offentlig post under 10 år och måste betala böter på 757 miljoner rupier (2,7 miljoner dollar) vardera.
Khans parti Pakistan Tehreek-e-Insaf (PTI) kritiserade domstolens beslut och kallade det en ”kängururättegång” och att domen innebar en ”fullständig förstörelse av alla befintliga lagar i Pakistan”.
Förhandlingen, som hölls i Adiala-fängelset där den tidigare premiärministern sitter fängslad, var enligt uppgift full av inkonsekvenser eftersom Khans juridiska team inte informerades om att han skulle dömas och domarna inte tillät korsförhör av vittnen.
”Varför har ni så bråttom? Till och med igår meddelades domen i all hast”, sa Khan till domarna under förhandlingen. När Khan ombads att ge sin slutplädering sa han till domarna: ”Mitt uttalande finns i [fängelse]rummet. Jag kallades bara för att markera närvaro.”
”Mina advokater är inte här än. Jag kommer att lämna in uttalandet efter att ha visat det för dem när de kommer”, tillade han innan han lämnade rättssalen, varefter domstolen dömde den före detta premiärministern och hans fru i sin frånvaro.
PTI-tjänstemannen Syed Zulfiqar Bukhari talade med Al Jazeera efter domen och kallade det ”ännu en sorglig dag i Pakistans rättshistoria” som visade att ”rättsväsendet håller på att monteras ned”.
”Stjärnvittnen byttes ut … utan att motfrågor tilläts, inget slutligt argument lades fram, och beslutet dyker upp som en förutbestämd process”, sade Bukhari.
Hamid Khan, en senior advokat och PTI-ledare, sade till Geo News att de två fällande domarna på två dagar visade ”hur alla lagar och förfaranden för en rättvis rättegång utnyttjades”.
”Inga juridiska krav uppfylldes, […] tillstånd att presentera vittnen gavs inte. Uttalandena enligt avsnitt 342 registrerades inte ens korrekt”, sade han.
Efter domen fördömde PTI att dess huvudkontor i Islamabad har avspärrats och förseglats av polisen. ”PTI hindras från att hålla möten ens inne på sitt kontor. Är det en rättvis spelplan?” skrev partiet i ett inlägg på sociala medier.
I tisdags dömde en annan specialdomstol i Adiala-fängelset Khan till 10 års fängelse för att ha ”läckt officiella hemligheter” under förhandlingar som hölls bakom stängda dörrar.
Domen utfärdades som en del av det så kallade cypherfallet, som rör ett diplomatiskt telegram som visar att det amerikanska utrikesdepartementet uppmuntrade pakistanska tjänstemän att avsätta Khan på grund av hans neutralitet i fråga om den ryska invasionen av Ukraina.
Khan avslöjade existensen av detta telegram i början av 2022. Sedan dess har han ställts inför över 150 rättsfall.
De fällande domarna mot Pakistans mest populära politiska person kommer bara några dagar före ett avgörande val där PTI har förbjudits att använda sin signatur. Myndigheterna har också beordrat journalister och nyhetskanaler att inte nämna Khans parti som en del av sin valbevakning.
Pakistanska medier har redan förbjudits att rapportera om Khans tal eller valmöten på TV.
_______________________________________
Detta är en artikel 1 februari av Jeffrey Sachs i https://www.commondreams.org/opinion/us-ouster-of-imran-khan.
Hemlig regimförändring slår till igen. Den här gången i Pakistan.
Ett av de viktigaste instrumenten i USA:s utrikespolitik är hemliga regimförändringar, dvs. att USA:s regering i hemlighet agerar för att störta regeringen i ett annat land. Det finns starka skäl att tro att USA:s agerande ledde till att Pakistans premiärminister Imran Khan avsattes i april 2022, följt av att han greps på falska anklagelser om korruption och spioneri, och denna vecka dömdes till 10 års fängelse på spionanklagelsen. Det politiska målet är att hindra Pakistans mest populära politiker från att återvända till makten i valet den 8 februari.
Nyckeln till hemliga operationer är naturligtvis att de är hemliga och därmed kan förnekas av den amerikanska regeringen. Även när bevisen kommer fram genom visselblåsare eller läckor, vilket de ofta gör, förkastar den amerikanska regeringen bevisens äkthet och de etablerade medierna ignorerar i allmänhet historien eftersom den strider mot den officiella berättelsen. Eftersom redaktörerna på dessa vanliga medier inte vill sprida ”konspirationsteorier”, eller helt enkelt är glada över att vara officiella språkrör, ger de den amerikanska regeringen en mycket bred öppning för faktiska konspirationer om regimförändringar.
USA:s hemliga regimförändringar är chockerande rutinmässiga. En auktoritativ studie av Lindsay O’Rourke, professor vid Boston University, räknar till 64 hemliga regimförändringar som USA genomförde under det kalla kriget (1947 och 1989), och i själva verket var antalet mycket större eftersom hon valde att räkna upprepade försök inom ett land som en enda utdragen episod. Sedan dess har USA:s regimförändringsoperationer varit fortsatt frekventa, som när president Barrack Obama gav CIA (Operation Timber Sycamore) i uppdrag att störta Syriens president Bashar al-Assad. Den hemliga operationen förblev hemlig tills flera år efter operationen, och även då rapporterades den knappast av massmedia.
Red: Läs här om Timber Sycamore: Utbildningen av terrorister i Syrien – CIA:s största fiasko?
Ur USA:s perspektiv är ”neutral” ett stridsord.
Allt detta för oss till Pakistan, ett annat fall där bevisen starkt pekar på en USA-ledd regimförändring. I det här fallet ville USA störta premiärminister Imran Khans regering, den karismatiske, begåvade och enormt populäre ledaren i Pakistan, känd både för sin världsledande cricketkunskap och för sin närhet till folket. Hans popularitet, oberoende och enorma talanger gör honom till ett huvudmål för USA, som oroar sig över populära ledare som inte går i linje med USA:s politik.
Imran Khans ”synd” var att vara alltför samarbetsvillig med Rysslands president Vladimir Putin och Kinas president Xi Jinping, samtidigt som han eftersträvade normala relationer med USA. Det stora mantrat i USA:s utrikespolitik, och den aktiverande principen för CIA, är att en utländsk ledare är ”antingen med oss eller mot oss”. Ledare som försöker vara neutrala bland stormakterna löper stor risk att förlora sina positioner, eller till och med sina liv, på USA:s initiativ, eftersom USA inte accepterar neutralitet. Ledare som strävat efter neutralitet, som Patrice Lumumba (Zaire), Norodom Sihanouk (Kambodja), Viktor Yanukovych (Ukraina) och många andra, har störtats med den amerikanska regeringens inte så dolda hand.
I likhet med många ledare i utvecklingsländerna vill Khan inte bryta förbindelserna med vare sig USA eller Ryssland på grund av kriget i Ukraina. Av en ren tillfällighet råkade Khan befinna sig i Moskva för att träffa Putin samma dag som Ryssland inledde den särskilda militära operationen (24 februari 2022). Khan förespråkade redan från början att konflikten i Ukraina skulle lösas vid förhandlingsbordet snarare än på slagfältet. USA och EU pressade utländska ledare, inklusive Khan, att stödja västs sanktioner mot Ryssland, men Khan gjorde motstånd.
Khan beseglade förmodligen sitt öde den 6 mars när han höll ett stort möte i norra Pakistan. Vid mötet skällde han ut västvärlden, och särskilt 22 EU-ambassadörer, för att de pressat honom att fördöma Ryssland vid en omröstning i FN. Han kritiserade också Natos krig mot terrorismen i grannlandet Afghanistan för att ha varit fullständigt förödande för Pakistan, utan något erkännande, respekt eller uppskattning för Pakistans lidande.
[Khans] popularitet, självständighet och enorma talanger gör honom till ett huvudmål för USA, som oroar sig för populära ledare som inte går i linje med USA:s politik.
Khan berättade för den jublande folkmassan: ”EU-ambassadörer skrev ett brev till oss och bad oss fördöma och rösta mot Ryssland… Vad tycker ni om oss? Är vi era slavar … som kommer att göra allt ni säger?” Han tillade: ”Vi är vänner med Ryssland, och vi är också vänner med Amerika; vi är vänner med Kina och med Europa; vi befinner oss inte i något läger. Pakistan kommer att förbli neutralt och arbeta med dem som försöker få slut på kriget i Ukraina.”
Ur USA:s perspektiv är ”neutral” ett stridsord. Den dystra uppföljningen för Khan avslöjades i augusti 2023 av undersökande reportrar på The Intercept. Bara en dag efter Khans möte träffade Donald Lu, biträdande utrikesminister för Syd- och Centralasiatiska frågor, Pakistans ambassadör i USA, Asad Majeed Khan, i Washington. Efter mötet skickade ambassadör Khan ett hemligt telegram (en ”cypher”) tillbaka till Islamabad, som sedan läcktes till The Intercept av en pakistansk militärtjänsteman.
I telegrammet berättas hur biträdande sekreterare Lu skällde ut premiärminister Khan för hans neutrala hållning. I telegrammet citeras Lu som säger att ”människor här och i Europa är ganska bekymrade över varför Pakistan intar en så aggressivt neutral hållning (till Ukraina), om en sådan hållning ens är möjlig. Det verkar inte vara en så neutral hållning för oss.”
Lu förmedlade sedan slutresultatet till ambassadör Khan. ”Jag tror att om misstroendeomröstningen mot premiärministern lyckas så kommer allt att vara förlåtet i Washington eftersom Rysslandsbesöket ses som ett beslut av premiärministern. Annars tror jag att det kommer att bli tufft framöver.”
Fem veckor senare, den 10 april, med USA:s trubbiga hot hängande över den mäktiga pakistanska militären, och med militärens grepp över det pakistanska parlamentet, avsatte parlamentet Khan i en misstroendeomröstning. Inom några veckor följde den nya regeringen upp med fräckt fabricerade anklagelser om korruption mot Khan, för att sätta honom under arrest och förhindra att han återvände till makten. I en fullständigt orwellsk vändning anklagade den nya regeringen Khan för spioneri när Khan avslöjade existensen av den diplomatiska kabel som avslöjade USA:s roll i avsättningen av honom. Han har nu dömts på dessa grunder till ett orimligt straff på 10 år, medan den amerikanska regeringen tiger om denna skandal.
När utrikesdepartementet tillfrågades om Khans fällande dom hade man följande att säga: ”Det är en fråga för de pakistanska domstolarna.” Ett sådant svar är ett levande exempel på hur USA-ledda regimförändringar fungerar. Utrikesdepartementet stöder fängslandet av Khan på grund av Khans offentliga avslöjande av USA:s handlingar.
Pakistan kommer därför att hålla val den 8 februari med sin mest populära demokratiska ledare i fängelse och med Khans parti utsatt för obevekliga attacker, politiska mord, mörkläggning av medier och annat hårdhänt förtryck. I allt detta är den amerikanska regeringen fullständigt medskyldig. Så mycket för USA:s ”demokratiska” värderingar. Den amerikanska regeringen har fått sin vilja igenom för tillfället – och har djupt destabiliserat en kärnvapenbeväpnad nation med 240 miljoner invånare. Endast Khans frigivning från fängelset och hans deltagande i det kommande valet kan återställa stabiliteten.
Jeffrey D. Sachs är universitetsprofessor och chef för Center for Sustainable Development vid Columbia University, där han ledde The Earth Institute från 2002 till 2016. Han är också ordförande för FN:s Sustainable Development Solutions Network och kommissionär i FN:s bredbandskommission för utveckling. Han har varit rådgivare till tre av FN:s generalsekreterare och arbetar för närvarande som SDG Advocate under generalsekreterare Antonio Guterres. Sachs är författare till den senaste boken ”A New Foreign Policy: Bortom amerikansk exceptionalism” (2020). Andra böcker inkluderar: ”Att bygga den nya amerikanska ekonomin: Smart, Fair, and Sustainable” (2017) och ”The Age of Sustainable Development” (2015) tillsammans med Ban Ki-moon.
Relaterat
Pakistans tidigare premiärminister Imran Khan har gripits – och släppts. Nästa drag?. Maj 2023.