Bild från Southfront.
Ny artikel av Julian Macfarlane översatt av Rolf Nilsson.https://julianmacfarlane.substack.com/p/bidens-war-continues?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=142092506&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&open=false&utm_medium=emai
Avdeevka har fått mycket uppmärksamhet. Men det är inte en vändpunkt. Det är ett stort steg – men fortfarande bara ett steg i den långa marschen. Ukraina är stort! Världen bortom det, ännu större. Bidens krig fortsätter. Tack till Southfront
Ryssarna och ukrainarna fortsätter att strida längs hela kontaktlinjen – i söder mot Ugledar, i Zaporozhya-regionen, i nordväst om Avdeevka, i nordost mot Kupiansk och Liman, i Bakhmut-området mot ChasovYar, i Marinka-området – det är en lång lista.
Ryssarna gör framsteg, en by i taget, inklusive nyligen Lastochkino nära Avdeevka. Tack till Southfront
Men kom ihåg att medan ukrainarna slåss för sitt territorium, så gör inte ryssarna det. Deras avsikt är att förstöra de ukrainska väpnade styrkornas militära kapacitet. Min uppskattning av de ukrainska förlusterna under de senaste två veckorna är över 20 000 man – för att inte tala om all utrustning.
I den utrustningen ingår minst tre Patriot-missilsystem, för mellan 3 och 4 miljarder dollar. Lägg därtill två sällsynta och dyra M1150 Assault Breacher Vehicles monterade på Abram-chassier. Säg adjö till 20 miljoner dollar. Lägg sedan till diverse NASAMS-system (ett fynd på 300 miljoner dollar styck), AFV:er och liknande. Snart kommer den amerikanska regeringen att be dig om att bjuda på kaffe! (buy me a coffee, ett sätt för bloggare att få in lite pengar, ö.a.) Gör det inte.
Maginotnätet
I en eller två tidigare artiklar skrev jag om vad jag kallade ”Maginotnätet”, där jag menade att ukrainarna, istället för att skapa en försvarslinje i det ockuperade ryska Ukraina från 2014 och framåt, hade skapat ett nät av befästa byar och städer som var förbundna med vägar och järnvägar och utnyttjade naturlig terräng, tillgängliga stadsstrukturer, tunnlar, underjordiska bunkrar och liknande rester från Sovjettiden – såsom koksfabriken i Avdeevka.
Detta nät hade flera funktioner.
Den första var naturligtvis att hota Ryssland och samtidigt skydda det ”ukrainska” Ukraina väster om Dnjepr, söderut till Krivoj Rog och vidare söderut till Odessa. Ta en titt på kartan. Styrkor från nätet kunde snabbt sättas in för att genomföra offensiver.
Med tanke på att störtandet av Ukrainas demokratiskt valda regering 2014 var CIA:s idé, återspeglade strategin CIA:s primära mål, inklusive upprättandet av baser nära den ryska gränsen i det ockuperade ryska Ukraina – något som erkändes först nyligen – men som många av oss känt till under en ganska lång tid. Allt en del av den amerikanska planen att förgöra Ryssland.
Banderiterna var nöjda med allt detta – men Maginotnätet hade också ett annat syfte, nämligen att hålla lokalbefolkningen i schack eftersom de ryska ukrainarna inte var så glada över att deras språk, kultur och friheter förnekades. De var ett ockuperat folk på samma sätt som fransmännen var i det tyskockuperade Frankrike under andra världskriget.
Ytterligare ett syfte var naturligtvis att tillhandahålla en sista defensiv militär buffert mellan ockuperade Donbas och Lugansk och det banderitkontrollerade Ukraina i norr, om ryssarna skulle få övertaget – med tanke på att det banderitiska ”hemlandet” är Galicien vid den polska gränsen, historiskt en del av Polen, och mycket av det som kallas ”västra Ukraina”, inklusive Kiev, är rysktalande och historiskt ryskt.
Det sistnämnda är var vi befinner oss nu.
Maginotnätet i praktiken
Tanken med ett defensivt nät är att om du blir attackerad i en befäst stad kan du snabbt flytta reserver från en annan närliggande stad. Om du förlorar en stad flyttar du bara till en annan i närheten. Wack-a-Mole (det där spelet på Gröna Lund där man skall slå ner mullvadar som hela tiden dyker upp i olika hål på spelplanen, ö.a.). Svagheten är naturligtvis en större spridning av styrkorna och komplexiteten i logistik och försörjning.
Det fungerade mycket bra när det enda motståndet var miliserna i de ännu inte helt ockuperade Donbas och Lugansk under 2014 och 2015.
Medan Nato arbetade hårt med att bygga upp Europas största och bäst utrustade armé i Ukraina, och utnyttjade det andrum som Minsköverenskommelserna gav, tänkte banderiterna att de vid något tillfälle bara kunde köra över motståndet i resten av södra Ukraina, utföra lite folkmord och etnisk rensning och ta Krim – och när och om ryssarna gick till motattack efter denna ”slutliga lösning” skulle de vara redo.
Många ukrainska generalstabmilitärer hade utbildats av ryssarna under sovjettiden och trodde att de visste vad som väntade.
Men från 2014 och framåt moderniserade ryssarna sina väpnade styrkor och använde Syrien för att testa dem, och även om deras militär fortfarande var konfigurerad för fredstida operationer och hade ärvt mycket från sovjettiden höll den på att utvecklas till en annan varelse.
Evolution = anpassning.
Krig handlar inte så mycket om planering som om anpassningsförmåga – något som Putin ofta påpekar. Och som den störste militärstrategen på senare tid, John Boyd, gjorde om och om igen.
Den som anpassar sig snabbast vinner. Som Putin också påpekar bestämmer anpassningen också strategiska paradigm som måste utvecklas – även om strategiska mål kan förbli konstanta.
Med tanke på situationens komplexitet hade den ryska militären mycket att anpassa sig till. Det gör de fortfarande – de lär sig av sina misstag.
Men under den första månaden av SMO gjorde ryssarna slut på de ukrainska antagandena – de slog till mot Kiev i ett blixtanfall – först intog de Hostomel Airport i två dagar med fallskärmsjägare, som stred tills förstärkningar anlände, och sedan retirerade i god ordning. när pansarkolonner anlände längs motorvägarna.
Red: Läs gärna Myten om att Putin var ute efter att erövra Ukraina och skapa ett större Ryssland
Trots vad NATO antog då (och fortfarande antar) hade ryssarna ingen avsikt att försöka inta Kiev – vilket skulle ha krävt en styrka som var tre eller fyra gånger så stor som den de hade. Som det var nu led de många förluster, men ett fullskaligt angrepp skulle ha kostat dem mycket mer.
Belägringen av Kiev band upp de ukrainska styrkorna i norr, vilket gjorde det möjligt för ryssarna, DPR och LPR att göra framsteg i söder. Det var vad Boyd skulle ha kallat ”störning”.
Resultatet blev segern i Mariupol. Dessutom hade ryssarna omedelbart visat att de inte bara hade viljan utan också vägen dit. Inte för att NATO brydde sig om det.
Under hela detta krig har västvärldens militära experter utgått från att ryssarna skulle göra saker på det sätt som de själva skulle göra dem. Ryssarna är inte så dumma.
USA lider av att inte ha varit inblandat i en konflikt på samma nivå sedan andra världskriget. Nej – Korea, Vietnam och Irak var inte krig på ”samma nivå”.
Faktum är att USA aldrig har varit inblandat i ett verkligt existentiellt krig. Och därför är mycket av det som lärs ut på West Point teoretiskt, baserat på praktiska politiska extrapoleringar och myter om överlägsenhet. Grupptänkande.
Grupptänkande=dumt.
Å andra sidan var det stora patriotiska kriget (det vi kallar WW2, ö.a.) ett krig på liv och död för Ryssland och deras militära doktrin bygger på hårda erfarenheter. De förstår att det verkliga kriget är mot Nato och det angloamerikanska imperiet – och att konflikten med Ukraina är ett sidospår.
Ryssarna ser civilbefolkningen i Kiev som offer snarare än fiender – så för att vinna måste de göra mer än att erövra territorium och spränga saker i luften – de måste erövra hjärtan och sinnen.
I den praktiska krigskonsten är det bästa av allt att ta fiendens land helt och intakt; att krossa och förstöra det är inte lika bra. Sun Tzu
Rysk pragmatism
År 2022 visste ryssarna att Natos verkliga mål var Krim i söder och därutöver Odessa, så de fokuserade på att ta Mariupol, portalen till regionen och det omgivande området, för att hindra ukrainarna från att angripa Krim och förstärka Odessa.
Efter det återstod större delen av Maginotnätet. Platser som Avdeevka och Bakhmut.
Hur som helst, strategiskt sett vann man kriget under de första sex veckorna.
Red: Läs gärna https://www.globalpolitics.se/frankrikes-expresident-hollande-bekraftade-merkel-minsk-ii-var-for-rusta-upp-ukraina-och-lura-ryssarna/
Men de misslyckade förhandlingarna i Istanbul bekräftade vad jag förväntar mig att ryssarna redan visste – att kriget genom ombud fördes av en ombudsregering, ett gäng som styrs av den västerländska maffian. Det finns ingen möjlighet till kompromiss.
Skurken med kniven är inte problemet – det är hans chefer. Ibland kan man övertala honom – oftast inte.
Och knivar kan göra stor skada oavsett hur duktig du är på kampsport.
Ryssarna insåg att det inte kunde bli något snabbt slut på denna konflikt. Tillbakadragandet av styrkor från Kiev testade å ena sidan detta antagande, samtidigt som det å andra sidan erbjöd ett bekvämt tillbakadragande av ryska styrkor som behövdes på annat håll. Sun Tzu rekommenderade aldrig belägringar som var längre än tre månader. Det var ändå dags att avsluta belägringen av Kiev.
Red: Läs gärna Israels tidigare premiärminister säger att USA ”blockerade” hans försök till ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina.
Efter Istanbul (dvs. Fredsfördraget i mars 2022 som Boris Johnson stoppade, ö.a.) var ryssarna tvungna att anpassa sig igen. Det skulle bli ett långt krig – men ”chocka och överväldiga”-taktik i amerikansk stil var uteslutet: det skulle ha förstört ett land där de flesta faktiskt var ryssar. För ryssarna kunde det inte bli några Fallujahs (stad i Irak som USA bombade till grus, se här, ö.a.).
Ett moraliskt krig
Putin har gjort en poäng av att försöka förhindra civila förluster i motsats till (de som hyllar nazisten Stepan Bandera som hjälte, ö.a.) som regelbundet beskjuter köpcentra, sjukhus och skolor.
På samma sätt behandlar ryssarna sina krigsfångar väl medan ukrainarna misshandlar dem. När ryssarna befriar städer och byar i det som tidigare var det ockuperade Ukraina, bygger de upp dem med nya skolor, sjukhus och hyreshus – den infrastruktur som västra Ukraina saknar. I skolorna undervisar man också i ukrainska parallellt med ryska.
Skillnaden mellan ryssarnas civiliserade attityder och banderiternas psykopatiska mål kommer så småningom att erkännas – men ukrainarna har hjärntvättats i ett decennium – många från barndomen – så det kommer att ta tid.
När det gäller Rysslands gradvisa tillvägagångssätt är det bästa att nöta ut UAF (Ukrainian Armed Forces, ö.a.), vilket ger tid att återuppbygga förstörda städer – för att inte tala om att förbättra livskvaliteten inte bara i det ryska Ukraina utan i hela Ryssland. Ibland är det som finns i bakgrunden lika viktigt som det som finns i förgrunden.
Bild: Rysslands tunnelbana (Moskva)
Samtidigt som Ryssland slår ut UAF på detta sätt, slår det också ut det angloamerikanska imperiet (AAE) och dess europeiska satraper ekonomiskt och industriellt. Dessa människor har varken hjärta eller hjärna. De har bara plånböcker.
Avnazifiering
Denazifiering är inte bara en fråga om domstolar och att kasta skurkar i fängelse; det kräver en massiv revidering av övertygelser som inpräntats under många år (i likhet med den svenska russofobin, ö.a.), vilket inte bara innebär ekonomiska och sociala incitament utan även moraliska.
Som den store strategen John Boyd alltid hävdade kan man inte bortse från den moraliska dimensionen i krig.
Amerikansk-ukrainsk-CIA-terrorism förenar det ryska folket inte bara när det gäller militära mål utan också sociala, förbättrad infrastruktur över huvud taget, som nämnts, en bättre livskvalitet – saker som amerikanska regeringar lovar men aldrig genomför.
Europa håller på att avindustrialiseras och befinner sig i recession. Risken för en större ekonomisk kollaps kommer att knäcka de västliga ekonomierna. Västvärlden har ingen framtid. Bara de 3 ”H:na”.
Hjälplöshet. Hemlöshet. Hopplöshet.
Mål
I slutändan har Ryssland något att erbjuda det som fram till nu har kallats ”Ukraina” – fred och välstånd. Ryssland växer dubbelt så snabbt som USA.
Rysslands främsta mål måste vara att återställa det ryska Ukrainas gränser från före 2014 – som en del av Ryssland. Det skulle inkludera Odessa och Charkovregionen.
Det sekundära målet är därefter att inkludera resten av Ukraina i den ryska familjen av republiker, antingen som en del av federationen eller som en del av den ryska unionen i likhet med Vitryssland. Kiev kommer återigen att bli en rysk knutpunkt. Den har trots allt en ganska fin sovjetisk tunnelbana, som bara behöver renoveras lite.
Allt eftersom tiden går kommer fler och fler ukrainare från dessa regioner att skaka hand med ryssarna. Det kommer att bli ett slags omvändelse – och det sker redan.
(i originalet ligger här ett videoklipp som visar detta, ryska och ukrainska soldater skakar hand efter att de tagits till fånga, men som jag inte kan kopiera över, ö.a.)
Man kan alltid hoppas. Man kan också hoppas att västvärlden också kan avnazifieras.
Genocide Joes krig fortsätter under det att hans Abrams 1 tanks brinner.
Ryssland upptäckte att Abrams tanks brinner väldig bra och fort. Egenskaper som passar grillning vid en festlig måltid för flera inbjudna …🍗🍾
Jag läste hela detta inlägg och känner mig mycket nöjd.
Ett plus var kort förklaring till mindre kända förkortningar.
Då kan man bara läsa vidare utan att bli distraherad och tappa sammanhanget.
Man vet sannerligen inte mycket om ukrainska folket om man har denna insiktsnivå, tyvärr.
De flesta krigsflyktingar inom och utom Ukraina är från de rysktalande regionerna. Deras förkärlek för att en banditregim sparkat in dörren på deras hem, är minst sagt ilsken. Det finns föga kärlek att få för de ryska inkräktarna, någonstans.
Alla de gamla ukrainska vänner och kontakter jag har sedan nästan 40 år, yngre som äldre, har i princip kapat alla vänskaps- och släktband till dem på ryska ”zombiesidan”, som den oftast kallas: ryssar zombifierade av Putins tv-propaganda.
Ukraina har ett väl utvecklat och oftast solidariskt civilsamhälle, något som i princip alltid motarbetats i Ryska federationen sedan över 25 år tillbaka: ty organiserade medborgare är synnerligen farligt för en allt hårdare diktatur.
Dessa typer av texter skrivs ofta av folk som inte förstår sig på dessa länders inrikesförhållanden, inrikespolitik, grader av förtryck, nationalkänslor och grader av förtryck.
Den som inte idag förstår att dagens Kreml har klantigt skaffat sig ett rakt igenom starkt hostigt genomfientligt Polen 2.0 i dagens Ukraina, har ofantligt mycket att lära!
Jag har sett forskarkollegor i södra Ukraina i Mykolajiv, Cherson och Odesa (som de skrivs numera!) liksom nästan alla hemsidor i Ukraina skrota invasionsmaktens ryska språk, som i många fall idag är borttagen som alternativt språk på ukrainska hemsidor på internet. Alla har övergått till ukrainska språket. Frivilligt. Överallt där jag skriver på ryska får jag själv svar på ukrainska och/eller engelska.
Ukrainas förvandling från ofrivillig tvångsmedlem i diktaturklubben Russkij Mir till fritänkande europeisk kulturnation har nu redan skett. Oåterkalleligt.
”Polackerna har inte genomsyrats av det och är inte medvetna om det.” Varför EU inte tror på hotet om en rysk invasion.
https://www.gazeta.ru/army/2024/03/05/18375146.shtml?updated
Kiev kan inte förklara varför Ryssland behöver invadera Europa Ukrainska politiker och experter upprepar med jämna mellanrum att nästa mål för de ryska väpnade styrkorna efter det norra militärdistriktet kommer att vara länderna i Östeuropa. En rysk invasion av Finland, Estland, Polen, Moldavien och andra stater inom en snar framtid är enligt dem helt enkelt oundviklig. Vad är det för fel med dessa uttalanden och varför Ukraina kommer att bli EU:s största geopolitiska huvudvärk – i Gazeta.Rus militärobservatör Mikhail Khodarenok material.
Inte övertygande uttalanden. Syftet med sådana uttalanden är helt uppenbart och det är formulerat på följande sätt: apokalypsens alla fyra ryttare rider från öst på en gång på EU- och Nato -länderna , på fronterna av det norra militärdistriktet pågår en strid mot ljuset och mörker, gott och ont, demokrati och despotism, och om Ukraina förlorar kommer Europa att stå på tur. Kort sagt, ge pengar och vapen för att besegra horderna från öst, annars är apokalypsen oundviklig.
Det verkar som att Europa borde darra av skräck av sådana tal, utan minsta dröjsmål överföra sina sista vapen till Ukraina och omedelbart tilldela alla möjliga ekonomiska resurser i detta fall. Och USA måste äntligen vakna, och den amerikanska kongressen måste, i en atmosfär av fullständig enighet och i en presto-takt, rösta för fortsatt finansiering av Ukraina. Men av vissa skäl händer detta inte ännu (åtminstone i de volymer som krävs för Kiev).
Till exempel anslog Europeiska unionen omkring 250 miljarder euro för att bekämpa covid-19, omkring 200 miljarder euro för att förhindra ett fallissemang i Grekland , och endast 50 miljarder euro för att bekämpa ljus mot mörker och gott mot ondska, och även då kommer finansieringen att vara under de kommande fyra åren.
Den amerikanska kongressen har ännu inte röstat för att tilldela 60 miljarder dollar (med stor sannolikhet kommer detta att ske inom en snar framtid, men ändå kan beloppet inte anses vara betydande).
En helt logisk fråga uppstår – vad händer, den gamla och nya världen inser inte det oundvikliga hotet om förstörelse som hänger över dem?
Faktum är att Ukrainska tal om den förestående invasionen av Europa av horder från öst är fortfarande mer som slagord, som praktiskt taget inte stöds av seriösa analytiska beräkningar av militärpolitisk och operativ-strategisk karaktär. Med andra ord låter de som extremt föga övertygande rop.
Låt oss titta på detta med bara ett exempel. Representanter för den politiska klassen och expertgemenskapen i Ukraina hävdar att Polen kommer att bli nästa land som invaderas av den ryska armén efter att det norra militärdistriktet har fullbordats. Det är här analysen slutar för Kiev-specialister. Men du måste motivera dina resultat och slutsatser.
Först måste du formulera de politiska målen för en sådan invasion, och göra detta mycket specifikt – första, andra, tredje, fjärde. Men specialister i Kiev snubblar redan vid första tillfället. De kan absolut inte förklara på ett övertygande sätt varför Ryssland behöver invadera Polen , än mindre beskriva det punkt för punkt.
”Franska, vi kommer att försvara Kiev!” Hur ett krig mellan Ryssland och Nato kan se ut
01 mars 17:12
Antag att ukrainska experter på något sätt lyckades formulera de politiska målen för en hypotetisk invasion (även om detta, utan någon överdrift, är en omöjlig uppgift). Till exempel beskrivs Natos och Vitryssland inte i detalj i en sådan konflikt.
Men då är det nödvändigt att mer eller mindre i detalj redogöra för de attraherade styrkor och medel från RF-försvarsmakten som krävs för att lösa ett sådant problem. Detta måste göras i form av ett mer eller mindre specifikt scenario (åtminstone inte så specifikt som troligt). Men även ukrainska strateger har stora problem med denna punkt.
Efter detta måste du tydligt beskriva hur världsbilden efter kriget kommer att se ut. När allt kommer omkring är krig i slutändan tänkt enbart för att uppnå det önskade utseendet på efterkrigsvärlden. Men ukrainska analytiker talar inte om detta i princip. De nämner inte ens dessa extremt viktiga omständigheter (kanske förstår de inte helt frågor om krig och fred i detta sammanhang).
Men enligt ukrainska uppskattningar är hotet om en invasion av Polen av den ryska armén helt enkelt oundvikligt. Men i Warszawa , istället för att gräva pansarvärnsdiken och sätta upp taggtrådsbarriärer, kommer de att stänga gränsen till Ukraina. I allmänhet kan vi säga att polackerna inte har genomsyrats av det och inte är medvetna om det.
Ukraina är en huvudvärk för Europa
Det är fullt möjligt att Kiev, till stor del på grund av att dess uttalanden inte är övertygande, fortfarande inte har kunnat ”tända upp” det kollektiva väst, trots alla ansträngningar från ukrainska politiker av olika kaliber som turnerade i NATO-länder.
Det råder ingen tvekan om att seriösa politiker i den gamla och nya världen inte har någon aning om ett scenario där den ryska armén planerar en invasion av Östeuropa. Deras främsta uppgift är att stoppa konflikten i Ukraina inom dess geografiska gränser, och inget mer.
Pengar och ammunition till Ukraina kommer troligen att hittas inom en snar framtid. Men
Västvärldens huvuduppgift kommer med största sannolikhet att framstå som oförändrad – att förhindra Ukrainas nederlag och inte att skapa förutsättningar för dess seger.
Därför är det osannolikt att volymerna vapen som överförs till Kiev kommer att nå någon fantastisk nivå.
Bland annat ska följande omständigheter beaktas. Oavsett från vilken vinkel man ser på Ukraina från den gamla och nya världen, representerar det inte något värdefullt geopolitiskt och geostrategiskt objekt som det kollektiva väst måste kämpa för till sista blodsdroppen. Ukraina är aldrig ett förråd av värdefulla naturresurser, inte kontinentens teknologiska huvudstad, och absolut inte en korsning av handelsvägar. Även rollen som ett transitland mellan väst och öst ligger utanför Kievs kapacitet.
Under de närmaste decennierna kommer Ukraina bara att vara en stor geopolitisk huvudvärk, en politisk hemorrojder och en källa till ekonomisk flatulens för väst. Det är osannolikt att Kiev redan före 2035 kommer att erbjudas medlemskap i Europeiska unionen, än mindre Nato. Men innan vi gör sådana prognoser måste vi fortfarande vänta på slutförandet av SVO. Det är resultatet av operationen som till stor del kommer att avgöra maktbalansen på den europeiska kontinenten.
https://www.gazeta.ru/army/2024/03/05/18375146.shtml?updated
Författarbiografi: Mikhail Mikhailovich Khodarenok är en militär kolumnist för Gazeta.Ru, en pensionerad överste.
Utexaminerad från Minsk Higher Engineering Anti-Aircraft Missile School (1976),
Military Command Academy of Air Defense (1986).
Befälhavare för luftvärnsmissildivisionen S-75 (1980–1983).
Vice befälhavare för luftvärnsmissilregementet (1986–1988).
Överbefäl i Luftförsvarsmaktens huvudstaben (1988–1992). Tjänsteman vid generalstabens
huvudoperativa direktorat (1992–2000). Utexaminerad från militärakademin för den ryska väpnade styrkans generalstaben (1998). Kolumnist för Nezavisimaya Gazeta (2000–2003), chefredaktör för tidningen Military-Industrial Courier (2010–2015).
Att Ryssland skulle invadera Europa?!?
Det förefaller fullständigt helt orimligt med tanke på hur decimerad den ryska snart före detta professionella armén är, när man tvingats skriva in fångar och frivilliga, och anlita clownoligarker som Prigozjin – och det faktum att västerländska vapen genom Ukraina slagit ut över hälften av alla ryska stridsvagnar och fordon.
Man har helt enkelt inte ryska mannar och utrustning till någon ”invasion” inom de närmaste åren. Flygvapnet och flottan (förutom den kraftigt decimerade Svartahavsflottan) är i sig relativt oskadade och i princip intakta. Men ryska Östersjöflottan har EN(!) endaste äldre diesel-elektrisk spaningsubåt med några torpeder, byggd i mitten på 1980-talet, och antalet landsstigningsfartyg ytterst få, många från Nord- och Östersjöflottorna skickades innan 2022 till Svarta havet (som fick mig att ana att en rysk invasion var på gång på riktigt), och de som är kvar i Svarta havet är antingen sänkta eller kan inte heller lämna Svarta havet.
Turkiet har stängt Bosporen och Marmarasjön för precis ALLA länders (inklusive alla Nato-länder) passage (både in och ut ur Svarta havet) av samtliga militära fartyg, sedan rysk-ukrainska kriget bröt ut för två år sedan, 2022, helt korrekt i linje med Montreuxkonventionen från 1930-talet.
Det är inte heller marskalk Stalins Röda armé vi talar om. Verkligen långt ifrån. Ryssland under Putin har inte ens några marskalkar!
Något att fundera över för Johan de Naucler, den självutnämnda belackaren av den Ryska federationen samt dess oerhört populära presidentkandidat Vladimir Putin, som lyckats skapa en situation där han har möjlighet att sitta kvar på presidentposten till 2036.
Här något om den Ryska federationens nutidshistoria…
Efter Moskvakuppen upplöstes kommunistpartiet och förbjöds att verka. En lösare union – OSS (Oberoende staters samvälde) bildades mellan Ryssland, Vitryssland och Ukraina i december 1991.
Den 25 december avgick Gorbatjov som Sovjetunionens president. Därmed slutade Sovjetunionen att existera.
Det tidiga 1990-talet präglades av maktkamp mellan parlamentet och presidentämbetet. I september upplöste president Jeltsin folkförsamlingen, något som flera partier uppfattade som en statskupp.1994 röstade en majoritet av ryssarna för en ny grundlag. Konstitutionen stärkte presidentens makt.
Dåvarande presidenten Jeltsin ville genomföra ett stort privatiseringsprogram, som berörde hela Ryssland, syftande till att stärka landets ekonomi och konkurrenskraft.
Men det blev många konstigheter, där fabriker, oljefält m.m. bytte ägare för struntsummor eller genom rent kriminella metoder. Rysslands BNP sjönk dramatiskt och problemen förvärrades av försöken att införa kapitalism.
Sommaren 1998 rasade taket in över den ryska ekonomin vilket ledde till återverkningar för hela världsekonomin.
Regeringen tillgrep drastiska åtgärder för att försvara rubelns värde, minska budgetunderskottet och hindra utflödet av valuta. Inget tycktes hjälpa och till slut gav man upp försvaret av kursen på den ryska valutan.
Börsen tvärdök och banker gick omkull samtidigt som priserna skenade. I slutet av Boris Jeltsins presidenttid stabiliserades dock det ekonomiska läget.
Den ryske presidentens hälsa hade sviktat flera år när Jeltsin 1999 utnämnde Vladimir Putin till ny premiärminister och även lanserade denne som sin presidentkandidat till valet 2000.
Putin vann valet i mars. Redan i första omgången fick han mer än 50 procent av rösterna. Putin har agerat kraftfullt på minst tre områden: administrativt, i Kaukasien och mot de så kallade oligarkerna:
Landet indelades i sju distrikt, där en statlig representant övervakar att statliga beslut verkställs.
En grupp islamister under Sjamil Basajev vållade oroligheter i provinsen Dagestan. Armén gick till storoffensiv och lyckades fördriva rebellerna. Putin gick vidare till Tjetjenien för att sätta ett permanent stopp för det tjetjenska upproret. Beslutet att föra ett regelrätt inbördeskrig var i det närmaste okontroversiellt i den ryska politiken, efter att tjetjenska terrorister angripit ryska civila mål, bland annat i Moskva.
Den ekonomiska makten koncentrerades i ett fåtal händer, de så kallade oligarkerna. Putin har, enligt Utrikespolitiska institutet, proklamerat att oligarkerna inte längre kan räkna med att slippa undan sina skatteskulder och att ”lagens diktatur” också skulle gälla finansvärldens mäktiga.
Vladimir Putin styre har hittills varit auktoritärt, där makten har förskjutits från parlamentet till presidentämbetet. Statsfinanserna har stärkts och BNP har vuxit. Idag ligger tillväxten på runt 6,5 procent per år. Den fria pressen arbetar under svåra villkor och av allt att döma anstränger sig Putin hårt för att utmanövrera seriösa politiska utmanare, som oljemagnaten Michail Chodorkovskij. Denne var tidigare genom sitt ägarskap i oljebolaget Yukos Rysslands rikaste man. Chodorkovskij ställdes inför rätta och dömdes för skattebrott och avtjänade ett fängelsestraff.
År 2008 valdes Dmitrij Medvedev, med stöd av Vladimir Putin, till Rysslands tredje president och Putin blev då premiärminister. Medvedev ansågs i väst vara mer liberal och mindre auktoritär än Putin. Medvedev fokuserade mycket på ”kriget mot korruptionen” och framförallt den korrupta polisen, men trots vissa framsteg kvarstod problemen.
Den 7 maj 2012 återinträdde Putin återigen på presidentämbetet. Våren 2012 återvaldes Vladimir Putin till president efter att ha styrt i bakgrunden som regeringschef i fyra år. Tillbaka på presidentposten genomdrev Putin en hårdare kontroll av det politiska livet samtidigt som han stärkte Rysslands inflytande utomlands. Erövringen av Krim från Ukraina våren 2014 (se Krimkrisen) liksom det ryska engagemanget i Syrien från 2015 fick Putins popularitet att skjuta i höjden. 2018 valdes han om utan konkurrens men därefter dalade opinionssiffrorna till följd av en rad inrikespolitiska problem. Oberoende av detta har Putin lyckats skapa en situation där han har möjlighet att sitta kvar på sin post till 2036.
I september 2021 fick Putins parti Enade Ryssland ungefär hälften av rösterna, en nedgång från förra valet men det gav fortfarande en betryggande majoritet i duman. För första gången sedan 1993 tilläts inga valobservatörer från organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, bevaka valet, vallokalerna och rösträkningen. Enade Ryssland behöll två tredjedelars majoritet i underhuset, duman.
”1993 tilläts inga valobservatörer från organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, bevaka valet, vallokalerna och rösträkningen.”
Det där har jag sett filmer om.
Delegerade asberusade Västerlänningar i exklusiva kostymer övervakar ryska presidentval utan att kunna ett dyft eller ens förstå det ryska språket.
Som i demokratiska länder är det politiskt förtroendevalda människor som utses till sådant här.
Situationen kan bara bli tvenne, pinsamt eller till allmänt åtlöje.
Jag tror det var bra både för Västvärlden och Ryssland att de här observationerna av de ryska allmänna valen upphörde.
Om nu svenskar granskar ryska val varför har då aldrig ryssar granskat svenska val?
Det kanske är på sin tid nu när korruptionen skenar i Svea Rike?
Den Svenska Allmänna Arvsfondens pengar doneras till kriminell verksamhet.
Sug på den.
Det är det nya Demokratiska Sverige integrerat i ”Omvärlden”, eller kanske i den kriminella Världen?
https://www.friatider.se/riksrevisionen-avskaffa-allmanna-arvsfonden
OSSE brukar ha valövervakare i de flesta europeiska länders valprocesser.
Det ryska valsystemet av idag är för fysiska personer helt oöverblickbart. Det är i princip helt elektroniskt, förhandsröstningen är omfattande och tidig liksom årets rösträkning kommer inte heller att sändas i minsta form av rysk direktsändning.
Till ryska val brukar det åka några europeiska högerextrema och nationalistiska excentriker liksom parlamentariker från alla möjliga såväl landsorts- som Brysselförsamlingar, och de visas upp mangrant vid varje ryskt ”val” som visas upp stolt på rysk tv. Så blir det kanske även i år. En fransk Maniani eller Mariani (eller liknande) från Le Pens gamla fascistparti, är som oftast en regelbunden gäst i sammanhangen. Le Pennarna är alltid välkomna utan minsta inbjudan hos Putin.
Att förtidsrösta är vanligt i många länder, skedde för över 40 % i presidentvalet i Finland. Etablerat i många länder att visa bilder på valobservatörer och andra
Hej Johan
Jag undrar en sak. Är du korkad på riktigt, eller låtsas du bara för att jävlas med folk?
Tack för svaret.
Koroviev: Jag är självklart helt korkad på riktigt; eftersom jag tar den redan på förhand helt hopplösa debatten med stalinister och naiva västerländska putinister, utan att uppnå några som helst resultat och självinsikter hos mina motdebattörer.
Men jag själv lär mig något alldeles ofantligt mycket av dessa istadiga personer.
Och vad har du själv lärt dig? Jag har lät mig att du återkommande framför åsikter om Ryssland utan belägg.
Debatten är hopplös, Johan de Naucler, eftersom du utser dina egna åsikter till lag och vägrar ta in fakta. Det påminner väldigt mycket om att försöka debattera Trotskij med en trotskist eller abortfrågor med en religiös fanatiker.
Jag har förklarat mina punkter i punkterna 1-8 ovan.
Personligen har jag ingen ÅSIKT i fallet Janukovitj avsättande, jag bara återger de objektiva parlamentariska röstsiffrorna i Verchovna rada senvintern 2014.
Det är ingen ”åsiktsfråga”.
Vad som skedde utanför Verchovna radas byggnad politiskt och allt möjligt är inte färdiganalyserad historia.
Det får framtidens historiker klara av. Inte ens alla de kommer att bli eniga, befarar jag.
En sak vet vi dock ganska säkert: ukrainska folket vill inte ha Janukovitj åter som president.
Gång på gång har jag hänvisat till bl.a. följande artikel Ukraina februari 2014: Statskupp eller inte?. Jag vill inte upprepa detta till dig vidare.
Myndighetsbyggnader ockuperades. Flera parlamentsledamöter blev hotade och bortdrivna från parlamentet och talmannen misshandlades (och avgick!). Skjutvapen, molotovcocktails och diverse tillhyggen användes av de demonstranter/ockupanter som till stor del tillhörde den Högra sektorn, en högerextrem nationalistisk organisation som senare haft stor betydelse i privatfinansierade bataljoner i inbördeskriget. 273 skjutvapen stals den 18/2 2014 från Ukrainas Säkerhetstjänst av Maidanvänliga grupper i Ivano-Frankivsk i västra Ukraina. Det är inte därmed sagt att dessa vapen användes i skjutningarna den 20/2 utan att det ökade hoten för en statskupp vilket kan ha påverkat utvecklingen i landet. [6]
De som hävdar att det inte var en kupp hänvisar till att det hölls en omröstning i parlamentet, Verkova Rada, då en majoritet röstade för att avsätta sittande president. I konstitutionens §111 står det att parlamentet kan avsätta en president som gjort sig skyldig till högförräderi eller annat brott. Det räcker med enkel majoritet för att starta en process med sådant syfte. Därefter ska en särskild kommission tillsättas för att utreda anklagelserna. Det slutliga beslutet om eventuell avsättning ska tas av parlamentet med stöd från minst tre fjärdedelar av de röstberättigade. [7] Det tillsattes ingen kommission och de som röstade för avsättande var färre än tre fjärdedelar av ledamöterna. Till och med nuvarande president, Petro Poroshenko, har sagt att konstitutionen inte följdes. [8]
Hur kan man kalla detta för något annat än en kupp?
[6] https://www.kyivpost.com/article/content/ukraine-politics/weapons-ammunition-stolen-from-ukrainian-security-service-in-ivano-frankivsk-337153.html
[7] https://en.wikisource.org/wiki/Constitution_of_Ukraine,_2010
[8] http://en.interfax.com.ua/news/general/273340.html
——————————————————————Utdrag ur Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter 10 år!
Efter mycket om och men ingicks en överenskommelse mellan regeringen Janukovitj och oppositionen.DN skrev på bästa nyhetsplats 21/2 ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovytj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter.” Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. USA och EU välkomnade detta dokument, där alltså även våldt på Maidan skulle utredas.
Enligt en vetenskaplig rapport från forskare i Kanada var det främst ett USA-stött dödande på Maidan. Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”
[caption id="attachment_88168" align="aligncenter" width="269"]
EU:s dåvarande utrikespolitiska talesperson Ashton, Jatsenuk, Klitscho och Svobodas ledare Tyanhoek. Vid tiden för statskuppen 22/2 2014.[/caption]
Ja, DN hade rätt – det var ”för bra för att vara sant” . En statskupp ägde rum följande dag, utan protester bland de stater som sa att de gillade överenskommelsen dagen innan. När oppositionsledaren Klitscho meddelade överenskommelsen på Majdan stormades scenen av högerextremister som meddelade att man inte tänkte lägga ned vapnen förrän presidenten avgick, enligt New York Times. Beväpnade aktivister från Maidan intog sedan snabbt parlamentet. President Janukovitj försvann, rädd för sitt liv. Riksrätten, som skulle frånta honom presidenttiteln, fick ihop endast 328 av de nödvändiga 338 rösterna, men ansågs likväl legitim både i Ukraina och i väst.
Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen. Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades.
Ingen bryr sej om västra Ukraina som du hänvisar till Johan. Vad gäller fronten här som HELT är koncentrerad till öster om Ukraina. Dvs Donbass regionen och söderut mot Krim. Där ingår Cherson och Zapariocha också. Majoriteten av dessa som även är rysktalande vill helt klart tillhöra Ryssland. Medierna går jämt och letar upp folk vid städerna och regionerna nära här för att ge deras antiryska berättelser. Gång på gång på gång har de sett ut så. Detta i åratal nu. Man intervjuar folk och visar folket väster om fronten och ger deras berättelser. Ryssland bryr sej inte om västra Ukraina som kan liknas vid en prostituerad. Vad fan tror du händer om Ryssland skulle lämna dessa miljoner människor i sticket. Du vet kan svaret på detta. Varenda person i Donbass regionen och söderut mot Krim är skräckslagna om Ryssland skulle lämna dessa till Kiev regimen. Dom skulle slaktas och du vet att de sant. Finns hur många seriösa hundratals vittnesmål från VÄSTRA Ukraina också som bekräftar detta. Ukrainska militären kommer slakta dessa. Dom räknas inte som ukrainare. Så har de varit i Donbass regionen under 10år nu. Där ca14000 fick sätta livet till och utan att omvärlden brydde sej ett SKIT om dessa. Ukraina är och har jämt varit ett delat land. Redan före kuppen 2014. Sedan kuppen 2014 valde politiska ledarskapet att HELT hora ut landet till Usa och dess satelliter. Även Nato medlemskap kom upp såsmåningom TROTS ingen majoritets stöd hos befolkningen. Men från 2014 jobbade Usa stenhårt år efter år för att förvandla Ukraina till Anti-Rysk på ALLA sätt. Övriga clown länder bara hakade på. Dom två stora Frankrike och Tyskland hade ett jävla avtal ihop med Ukraina och Ryssland att fullfölja och implementera. Som hette Minsk avtalet. Men nej även dessa idioter ljög bara och bedrog Ryssland under 8år. Ukraina hade EJ SKIT att varken säga emot eller sätta emot, dessa borde tvingats till att genomföra Minsk avtalet som var det BÄSTA för egna landet. Usa som är så lömska ville ju HELT klart annat som ALLA vet sedan kuppen 2014. Tyskland och Frankrike var bedragare och ljög bara. Vilket är allmänt känt idag. Vore Minsk avtalet implementerat hade Ukraina mått bra idag och hade haft Donbass regionen inom EGNA gränserna. Det var vad de handlade om. Luhansk och Donetsk hade varit inom Ukrainas gränser. Men här är vi idag. Usa som borde räknas som terrorister när man ser vad dessa ynkryggar sysslat med alla dessa åren sedan kuppen. Frankrike och Tyskland som är nyttiga idioter och som direkt har eget ansvar också som gjort att vi är här idag. Nato terroristerna lät EJ landet vara ifred och genomförde en vidrig kupp på rysktalande befolkningens bekostnad. Både i människoliv. Men även ekonomiskt, terrorisering, och politiskt som ALDRIG tog slut sedan 2014
Så här dags nästa år firar vi sannolikt årsdagen för det nya Landet 404👌, d v s det som är kvar av efter det att Europas hyena, Rumänien och Ungern fått sin beskärda delar av det som var ”västra” Uuu-kraina
https://www.gazeta.ru/politics/2024/03/05/18378073.shtml
Hotet om kärnvapenkrig, Ukrainas framtid och avtal med CIA: vad Naryshkin sa i en intervju
SVR-chefen Naryshkin sa att Navalnyj dog en naturlig död
Chefen för den ryska utländska underrättelsetjänsten, Sergei Naryshkin, gav en intervju till YouTube-kanalen ”Soloviev Live”, där han förklarade vem som undergrävde Nord Streams och vilka avtal rysk underrättelsetjänst har med CIA, samt vad han tycker om Alexei Navalnyjs död och militära operationer i Ukraina. Det viktigaste från samtalet med chefen för SVR är i Gazeta.Ru-materialet.
Folket i Ukraina måste själva bestämma vilket land de ska bo i, sa Sergej Naryshkin , chef för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten .
”Deras fäder, farfäder, farfarsfäder bodde på det här landet, deras farfarsfars gravar finns på det här landet. De är mästarna, och de bestämmer var de bor, i vilket land… Det här kommer att bli demokratiskt – folkets val”, sa Naryshkin.
Samtidigt uppgav han att han inte tvivlade på att Ryssland skulle vinna den militära operationen, och beskrev också vad som skulle anses vara en seger:
”Vi kommer att vinna när vi ser att vi har befriat alla som ville bli befriade från denna korrupta nazistregim.”
Om Macrons uttalande
Direktören för den utländska underrättelsetjänsten kommenterade också Frankrikes president Emmanuel Macrons ord om eventuell utsändning av västerländska trupper till Ukraina. Naryshkin kallade den franske ledarens uttalande extremt farligt.
”Det är tråkigt att se detta, det är tråkigt att observera, det är tråkigt att förstå att förhandlingsbarheten för de nuvarande europeiska och nordatlantiska eliterna är på en mycket låg nivå, och de är mindre och mindre benägna att visa att de har något sunt förnuft, ” noterade Naryshkin.
Till programledarens ord att sådana uttalanden för världen till ”randen av ett kärnvapenkrig”, svarade chefen för SVR ”ja”.
”Gör inget dumt”: vilka signaler skickar Frankrike till Ryssland i Ukraina
1 mars 22:45
Om reaktionen på den nedskjutna Il-76
Naryshkin sa att reaktionen från ”höga amerikanska kontor” på det faktum att den ukrainska försvarsmakten sköt ner en rysk Il-76 med ukrainska fångar var extremt negativ.
Han uttryckte också hopp om att de ”råa metoderna” för ukrainskt underrättelsearbete orsakar ”en viss avsky” i Washington .
Om Nord Streams
Chefen för underrättelsetjänsten upprepade att Nord Streams sprängdes av anglosaxarna. Enligt honom hade Ryssland redan indirekta tecken som pekade på vem som gjorde det.
”Mosaiken har gått samman. Och denna mosaik pekar uppenbarligen på författarna”, betonade SVR:s direktör. Samtidigt namngav Naryshkin inte de specifika gärningsmännen och de som var inblandade i explosionen av gasledningar.
Om Navalnyj och oppositionen
Chefen för SVR talade också om Alexei Navalnyj, som dog i fängelset den 16 februari. Chefen för den utländska underrättelsetjänsten är övertygad om att oppositionen dog en naturlig död, och ”inga styrkor i väst” var inblandade i detta.
”Tyvärr har människor en egenhet – förr eller senare tar livet slut, de dör,” tillade Naryshkin.
När han talade om oppositionen uttryckte han också åsikten att före detta presidentkandidater i Venezuela och Vitryssland Juan Guaido och Svetlana Tikhanovskaya är ”ett stort strategiskt misslyckande för västerländska projekt.” Enligt chefen för den utländska underrättelsetjänsten bedömde västvärlden felaktigt dessa personers popularitet.
”De kan samlas till en klubb av bedragare – Guaido, Tikhanovskaya – förr eller senare,” tillade Naryshkin.
Förr eller senare kan änkan efter Alexei Yulia Navalnaya , som, enligt Naryshkin, USA:s president Joe Biden ”utnämnde” till ledaren för den ryska oppositionen, också gå med i samma klubb.
Om avtalet med chefen för CIA
Naryshkin sa att han hade ett avtal med chefen för CIA, William Burns, för att förhindra läckor i frågor som diskuterats av dem personligen. Enligt chefen för utrikesunderrättelsetjänsten kom de överens om detta vid sitt första möte.
”Det var vår ömsesidiga överenskommelse att undvika läckor inte bara om karaktären, om de frågor som diskuteras eller kommer att diskuteras i våra personliga möten, i telefonsamtal, utan också om själva fakta [om samtalen]. Jag håller fast vid detta avtal”, förklarade Naryshkin.
Om underrättelser och SVR:s arbete
Under de senaste åren har underrättelsetjänster blivit ett direkt inslag i all internationell politik, anser Naryshkin. Speciellt i de ögonblick då vi pratar om zoner av ”instabilitet” – hot spots och andra liknande situationer.
Han noterade att USA skapar ett brett underrättelsenätverk som inte bara verkar i Ukraina utan även i andra länder där det är möjligt. Inklusive de som ligger geografiskt nära Ryssland.
”[För att] utföra subversivt arbete mot vårt land från dessa länders position. Och sådant arbete pågår, säger SVR:s chef. Naryshkin namngav inte specifika länder.
Direktören för den utländska underrättelsetjänsten påminde också om Hamas -attacken mot Israel den 7 oktober 2023 och sa att det var ett ”absolut misslyckande” av Mossad, som ansågs vara en av världens bästa underrättelsetjänster.
”Och för detta misslyckande, i allmänhet, borde tjänstemännen fortfarande få pengar,” sa han.
Naryshkin noterade att SVR är nöjd med resultatet av sitt arbete för närvarande. Tjänsten, sade han, förstår betydelsen av den information den får.
https://www.gazeta.ru/politics/2024/03/05/18378073.shtml
https://weeklyblitz.net/2024/03/06/nato-is-growing-desperately-reckless-over-proxy-war-in-ukraine/
Den senaste läckan av ett samtal mellan tyska militärledare som diskuterade utplaceringen av Taurus-kryssningsrobotar till Ukraina har avslöjat Natos allt mer hänsynslösa ställningstagande i den pågående konflikten.
Denna avslöjande, som aktualiserats av RT:s chefredaktör Margarita Simonyan, belyser den farliga banan för Natos inblandning i Ukraina och dess proxykrig med Ryssland.
Den läckta diskussionen, som enligt uppgift ägde rum på en okrypterad linje, understryker Natos ignorering av hemlighetsmakeriet och känsligheten i militära operationer.
Det avslöjar en oroande vilja att eskalera konflikten, vilket potentiellt kastar regionen i ytterligare kaos och förödelse. Dessutom förvärrar Natos anpassning till Biden-administrationens och American Central Intelligence Agency (CIA) agenda för att använda ukrainsk mark för olika former av terrorism situationen, vilket hotar att förvandla en lokal konflikt till en kontinental kris.
I grunden har konflikten i Ukraina nått ett förutsägbart dödläge, med ryska styrkor som stadigt avancerar och Natos strategi saknar sammanhållning. Medan västerländska ledare har varit snabba med att uppmuntra Kievs president, Volodymyr Zelenskiy, att söka total seger med sitt stöd, berättar verkligheten på plats en annan historia.
Att detta proxykrig misslyckades med att uppnå sina mål understryker faran för att sådana konflikter går utom kontroll. Västerländska beslutsfattare brottas nu med insikten att total seger aldrig var möjlig i Ukraina.
Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, betonar behovet av att ”hålla kursen”, men misslyckas med att tillhandahålla en tydlig strategi framåt. Samtidigt förespråkar Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och en betydande del av den amerikanska opinionen för försiktighet och återhållsamhet.
Det föreslagna avtalet våren 2022 om att återgå till någon form av gränsen före konflikten understryker det växande erkännandet av det meningslösa i fortsatt upptrappning. Men Ukrainas roll som en bricka i de geopolitiska ambitionerna hos västerländska generaler som försöker stärka militärbudgetar och återuppleva spel från kalla krigets tid har en hög kostnad. Ukrainska ungdomar offras i en konflikt som tjänar västerländska militärindustriella komplexs intressen snarare än den ukrainska befolkningen.
Även om Västeuropa bör fortsätta att ge logistiskt stöd till ukrainska styrkor, tjänar det inget strategiskt intresse att eskalera konflikten genom utbyte av långdistansmissiler. Införandet av ”mjuk makt”-sanktioner mot Ryssland har misslyckats med att uppnå de avsedda målen, vilket har stört den globala handeln utan att nämnvärt påverka den ryska ekonomin eller ändra president Vladimir Putins kalkyl.
Trots västerländsk propaganda som skildrar ukrainska segrar och ryska nederlag, berättar verkligheten på marken en annan historia. När USA:s president Joe Biden står inför utsikterna till nederlag i det kommande valet och sannolikheten för ett Trump-presidentskap hägrar, minskar fönstret för en diplomatisk lösning av konflikten. Ukrainas president Zelenskij befinner sig i en prekär position, tvingad att behålla falska förhoppningar om västerländskt stöd samtidigt som han står inför verkligheten med krympande utsikter för ytterligare hjälp.
I ljuset av denna utveckling måste ukrainska generaler och allmänheten konfrontera den hårda verkligheten i sin situation. Att fortsätta att driva en meningslös konflikt med Ryssland tjänar ingens intressen och förlänger bara det ukrainska folkets lidande. Det är dags för Zelenskij att prioritera sin nations välbefinnande och söka en diplomatisk lösning på konflikten innan det är för sent. Underlåtenhet att göra det riskerar ytterligare förödelse och förlust av liv i en konflikt som drivs av geopolitiska ambitioner snarare än genuin oro för fred och stabilitet.
https://weeklyblitz.net/2024/03/06/nato-is-growing-desperately-reckless-over-proxy-war-in-ukraine/
ukrozionazi regimen planerar en NY MOTOFFENSIV, säger en regimens ”ground forces commander”. 🤣🤣🤣
Man kan bara konstatera att Johan Nauclear fortfarande förpestar i stort sett varje tråd med sin desinformation? Allt är som vanligt på Globalpolitics när man hinner titta in då och då! Måste ju nästan vara ett heltidsjobb att skriva allt trams?
Benny du har helt rätt om Naucler…hur tusan ska han ha tid att skriva alla dessa inlägg han har ju fullt upp med att träffa alla sina hundratals vänner i Ukraina och i Ryssland som avskyr Putin. En gång försökte Naucler introducera Michail Chodorkovskij i positiva ordalag här på Global politics , han som roffade åt sig Ryssland största oljebolag Yukos.
Förresten, varför försökte Naucler lyfta fram denne stenrike ökände roffaren Chodorkovskij?
Catarina: vem valde då specifikt ut unge herr Chodorkovskij på 1980-talet som en av framtidens entreprenörer? KGB – som metodiskt valde ut kunniga och driftiga ungkommunister i Komsomol för övergången till marknadsekonomi då det gamla systemet sakta slutade fungera.
Det kan Du läsa i åtskilliga samtida faktabaserade dokumentära fackböcker om denna tid, på såväl ryska som andra språk.
Denne var en av de Väststödda oligarkerna som Putin satte stopp, uppskattat i Ryssland.
Chodorkovskij var som ung aktiv i det sovjetiska kommunistpartiets ungdomsförbund Komsomol. Under Sovjetunionens sista år började han ägna sig åt affärsverksamhet med hjälp av sina kontakter inom kommunistpartiet. Han bedrev bland annat kafé, diskotek och öppnade 1989 en av Sovjetunionens första privata banker. I början av 1990-talet köpte Chodorkovskij Yukos, Rysslands största oljebolag. 2004 tänkte han utmana Vladimir Putin i presidentvalet, och diskuterade själv med USA och Kina om handelsavtal.[9]
Han var då den rikaste personen i Ryssland och den 16:e rikaste i världen. 2003 fängslades han anklagad för ekonomisk brottslighet och Yukos förstatligades.
Gripandet av Chodorkovskij och förstatligandet av Yukos föregicks av en juridisk tvist mellan Yukos och den ryska staten och väckte stor uppmärksamhet såväl i Ryssland som övriga världen. Flera internationella bedömare menade att anklagelserna mot Chodorkovskij för ekonomisk brottslighet var svepskäl för att rättfärdiga ett förstatligande av Yukos och ett utmanövrerande av Chodorkovskij, som sågs som ett hot mot president Vladimir Putin.[10] Den 27 december 2010 dömdes Chodorkovskij för pengatvätt och stöld.[11] Den 20 december 2013 benådade Putin Chodorkovskij per dekret.[12] Strax efter frigivningen lämnade Chodorkovskij Ryssland och bosatte sig i Berlin.(Wikipedia).
Visst. Alldeles säkert.
Men alla i Ryssland på 1990-talet, inklusive Putin själv, var ytterst pro-västliga, närmast utan undantag.
Jag reste på 1980-talet in i dåvarande SSSR från ett ytterst anti-amerikanskt Europa, som till stora delar intellektuellt och filosofiskt avskydde allt Reagan och Thatcher stod för. Det minns nästan alla.
Till min (väldigt) stora förvåning var vanliga människor i Sovjetunionen på 1980-talet inte det minsta anti-amerikanska eller anti-västliga.
Chodorkovskij var en produkt av KGB, Komsomol, sin tid och den i det dolda då mycket pro-västliga strömningen i det sovjetiska samhället.
Ärligt talat var Chodorkovskij en sällsynt oligark eftersom han kunde (kan) tänka själv och självständigt, och lika ärligt talat finns långt värre oligarker i ryska samhället, till exempel den fruktade Alisjer Usmanov.
Har redaktören läst Michail Zygars bok ”Putins män”?
Hmm, Benny, ”heltidsjobb,”? Kolla citatet från artikeln nedanför ”… vissa PR-företag som finansieras av Khodorkovsky själv, …. är mycket aktiva i Europa och på andra håll.”
******
Informationen här nedanför är från en artikel av Pino Arlacchi, professor i sociologi.
Pino Arlacchi professor i sociologi. uppvuxen med en far som var en antifascist som hade tillbringat nästan två år i ett nazistiskt fängelseläger, eftersom han som officer i den italienska armen vägrade att gå med i Republiken Salo. Han fångades av tyskarna och deporterades till Tyskland. Han lyckades överleva och återvände hem med ett intensivt hat mot vapen och krig. Så Pino Arlacchi växte upp i ett hus utan skjutvapen i ett land där även präster gick runt beväpnade.
Han skriver att den felaktiga information som de italienska medierna utövar i fallet Khodorkovsky är skandalös. Vissa tidningar har kommit för att publicera förslag för utdelning av Nobels fredspris till en av de mest fruktade ryska oligarkerna på 90-talet, vars offer inte kan kallas att vittna eftersom de har försvunnit eller tystnat. (man får aldrig glömma att många av morden på journalister i Ryssland står oligarkerna för) Informationen drivs till stor del av vissa PR-företag som finansieras av Khodorkovsky själv, och är mycket aktiva i Europa och på andra håll. ”
Den som anser Khodorkovsky vara en frihetsmartyr är offer för sensationell desinformation. Jag tror att jag vet hur man känner igen en mafioso, och jag kan bekräfta att Khodorkovsky var en av de farligaste mafia medlemmarna. Istället för att ångra sig, återlämna bytet gömt i skatteparadis och be om förlåtelse från dess offer, finansierar det PR-kampanjer.
Faktum är att det var de europeiska och amerikanska bankerna som stal pengarna från den ryska maffian och hjälpte till att föra ett stort land till randen av kollaps. Men detta slutade med Putins ankomst, vilket orsakade hans impopularitet bland angloamerikanska storföretag och deras tidningar, som plötsligt blev förtjusta i Khodorkovsky. ”
Bäste redaktör sätt in den här, rättade!
NÄRU NAUCLER nu trollar du med truten igen, som Strindberg sa.
Väst avskyr Putin, precis som du, för att han satte stopp för det samvetslösa rånet av Ryssland. Du och okigarkerna hade gärna sett det fortsätta, eller hur?
Läs här vad den italienske sociologiprofessorn Pino Arlacchi (som är känd i hela världen p g a sina studier av maffian) skriver ” Faktum är att det var de europeiska och amerikanska bankerna som stal pengarna från den ryska maffian och hjälpte till att föra ett stort land till randen av kollaps. Men detta slutade med Putins ankomst, vilket orsakade hans impopularitet bland angloamerikanska storföretag och deras tidningar, som plötsligt blev förtjusta i Khodorkovsky.
Den kriminella eliten närmast Jeltsins vänliga oligarker är Cosa Nostras chefer. Samma grymhet, samma politiska arrogans, maskerad av en mycket överlägsen grad av rikedom, utbildning och social status.
Chefen för den ryska Cosa Nostra var Boris Berezovsky, den som intervjuas av italienska tidningar som en politisk flykting i England. En man som kan beordra ett mord på morgonen och sedan äta middag med en George Soros fast besluten att lösa in honom (se Soros konto på sidan 223 i min bok ”The Entrepreneur Mafia”)
Berezovsky var en matematiker, medlem av den ryska vetenskapsakademin, och Khodorkovsky själv var en framstående partiledare. De övriga cheferna var alla personligheter som var kända för allmänheten eftersom de var parlamentariker, entreprenörer, borgmästare, ägare av tidningar och nationella tv-apparater.
Utan denna intellektuella nivå kunde den ryska kriminella oligarkin inte ha utformat det som fortfarande är det största bedrägeriet i historien. Född från en allians mellan de ”magnifika 7” som ingicks i Davos under det årliga världsforumet för att stödja Jeltsin i valet, har denna bluff överlämnat nästan hälften av Rysslands rikedom i deras händer.
Bedrägeriet med ”lån för aktier” är den ryska kapitalismens grundande. Vilket bidrog till konsolideringen av en politisk-maffia-oligarki som genererade den största katastrofen som Ryssland lidit sedan nazistinvasionen 1941. fattigdomen gick från 2% till 40% på 1990-talet. Kriminella gäng av olika slag strövade runt i landet.
Plutokratin som blomstrade under Jeltsin var ett kraftsystem utan framtid, som måste fortsätta stjäla och korrumpera för att överleva.
1999 kom en man från underrättelsetjänsten till makten, bakom honom, dvs Vladimir Putin, fanns också de bitar av KGB som inte hade gått samman i det kriminella kitteln i det postkommunistiska Ryssland. Efter några månader kunde Putin sätta oligarkerna framför ett alternativ: återinträde i raden av finansiell makt, utan någon förevändning av ingripande i politiken, i utbyte mot regeringens avsägelse av att återfå stulna varor från privatiseringar; eller totalt krig, och ingen straffrihet för de brott som begåtts (massaker,mord, stölder, bedrägerier, kidnappningar, utpressning, skatteflykt i överflöd) . Inför Putins förslag delades maffiafronten. Vissa oligarker accepterade det. Andra hånade detta och gjorde det ödesdigra misstaget att underskatta styrkan hos den tidigare KGB-ledaren. för att undvika arresteringsorder sökte Berezovsky tillflykt i Storbritannien, varifrån han finansierar antivirusaktiviteter med godkännande av engelsk underrättelsetjänst. Khodorkovsky tänkte istället utmana Putin politiskt, finansiera partier som är fientliga mot honom, i hopp om att störta honom..
Khosoekovsky är fortfarande en mycket rik man med mycket pengar utomlands. Han kan betala framstående lobbyister och kända PR-företag.”
Tja. Varför har då många länder i världen frusit stora ryska bankkonton hos just dagens oligarker i internationella banker? Deripaska, Usmanov, Setjin, Rotenberg, Roman Abramovitj och andra superrika putinister och putinvänner?
Vid förra årsskiftet (2022/2023) var de internationellt frysta ryska oligarkikontona för dessa affärspersoner som står nära Putinstyret kring 88-95 miljarder euro, vid senaste årsskiftet (2023/2024) är de närmare 300 miljarder euro -ofattbara siffror. Allt enligt internationella media.
Själv tycker jag man skall öppna upp resandet och arbetsmöjligheter liksom studier för vanliga ryska medborgare i hela Europa, och distinkt däremot förbjuda den ryska politiska och finansiella överklassen just dessa förmåner, liksom deras familjer och släkter, så de inte kan nyttja sina lyxyachter och gigantiska medelhavshus de köpt för synnerligen mörka pengar.
Alla dessa beslagtagna pengar bör till slut återbetalas direkt till ryska folket när landet och folket gjort sig av med det nuvarande högernationalistiska och superkapitalistiska systemet, haft sina första fria val och börjat med uppgörelseprocesser (som en del ryssar brukar framföra) och döma de som stått bakom det förtryck och de både kriminella som omfattande finansiella brott mot ryska arbetarklassen (utförsel av ryska medel till utländska bankkonton).
Risken finns att Sveriges enda aluminiumsmältverk i Sundsvall ligger mycket pyrt till – det ägs nämligen av den putinlojale oligarken Oleg Deripaska och dennes koncern Rusal som han kom över mycket billigt.
Möjligen skulle staten Sverige kunna beslagta denna för landet mycket kritiska industri, för att det inte dras med i de allt hårdare sanktionerna som även drabbat Putinoligarken Oleg Deripaska, även känd som ”Sundsvallsoligarken” – lite missvisande kan tyckas!!
Så vad säger Du Catarina, fru Östlund – skall Sverige förstatliga det av Putinoligarken Deripaska ägda Rusal Sundsvalls aluminium för att säkra Nordens tillgång till aluminium?
Försöken att beslagta ryska tillgångar anses olagligt.
Borgaren har en vana att lägga beslag på tillgångar.
Det är de långa fingrarna som gjort Borgaren till en rikeman.
Idag är det sista dagen för presidentvalet i Ryssland och Västvärldens Demokratier är allt annat än nöjda med valproceduren.
Men en uppgift igår kväll fick mig att tycka att Rysslands presidentval är mer demokratiskt än Västvärldens ”Fria och hemliga val”.
Hemliga? Hur hemliga är egentligen Västvärldens val?
Jag tänker på alla opinionsundersökningar som Demokratin med pukor och trumpeter offentliggör före den egentliga valproceduren.
SVT:s VALU är väl höjdaren av dem alla där väljare direkt tillfrågas direkt utanför vallokalen vem de röstar på.
Hur hemligt blir då valet när försök till valresultat offentliggörs före valresultatet?
Igår kväll fick jag reda på att valhemligheten respekteras i Ryssland.
Det finns till och med lag på det.
Troligtvis är det just därför man aldrig hör något om valresultat i förväg i form av gallups från Ryssland.
Jag tror inte journalister i Ryssland får ställa sådana frågor till ryska medborgare.
Därför blir presidentvalet hemligt ända tills valresultatet presenteras som det för ryska presidentvalet ska göras i morgon 18 mars.
Det måste jag följa.
Fördelen men hemligt val, som jag ser på saken, är att man kan undvika ”flockbeteendet” som annars är specifikt för människan.
Jag menar så här: Jaså, är trenden sådan?
Ja, då kanske jag också måste vara med alla dem andra.
Så funkar vi, och detta flockbeteende kan då makthavare utnyttja för att styra ”demokratin” i den fålla som de önskar.
Detta flockbeteende blir då omöjligt att utnyttja i Ryssland där man bara presenterar fyra kandidater att rösta på.
Dessa kandidater representerar också fyra olika partier ungefär likt USA men där det oftast bara finns två möjliga kandidater att rösta på.
Båda Borgerliga förstås eftersom USA är en Borgerlig stat.
Men i Ryssland är det inte bara presidentval just nu.
Det är också масленица (Maslenitsa) en ortodox kyrklig högtid där vinterns avsked och vårens ankomst firas.
Maslenitsa firas offentligt och brukar vara hela veckan.
Olika gamla traditioner lyfts fram och det äts pannkakor gemensamt i serveringar eller folk gör själva.
Färger går i rött och gult vilket jag förmodar ska symbolisera att solen och ljuset har kommit tillbaka.
En gammal tradition under Maslenitsa gillar jag inte dock.
Det är att man bränner en kvinna av halm.
Osmakligt tycker jag därför det påminner om häxbränneriet som fanns i Sverige för länge sedan.
Det ser dock ut man går ifrån traditionen att bränna halmdockan, men kanske den traditionen lever kvar längre på landsbygden. Det brukar vara så.
Här är en film om Maslenitsa från det ryska paret där hon pratar engelska och gör filmer på Youtube.
Jag har dock bara sett början själv.
Russian Pancake Holiday (Maslenitsa) 2024 or Farewell to Winter
https://www.youtube.com/watch?v=QCyijNAGo18