Av Caitlin Johnstone
Den amerikanske flygaren Aaron Bushnell sa orden ”Det här är vad vår härskande klass har beslutat ska vara normalt” innan han brände ihjäl sig i protest mot folkmordet i Gaza. Den enkla linjen har ekat i hela vårt kollektiva medvetande sedan dess.
Det verkar som att vi varje dag nu lär oss något fruktansvärt nytt faktum om den USA-centrerade maktalliansen och imperiets ledare som utför dess elaka vilja för vår värld, för det är precis vad våra härskare har beslutat ska vara normen för vår värld. arter framöver.
Rapporter om att Israel torterade FN-arbetare för att få dem att ge falskt vittnesmål mot Gazas primära humanitära hjälporganisation.
Bilder framträder på luftangrepp på Gaza som sker på samma tid och plats som hjälppaket droppar från luften.
Gazas barn börjar falla döda av svält i en medvetet konstruerad svält som orsakar utbredd svält i rasande fart .
IDF driver befolkningen i Gaza längre och längre söderut med ett fruktansvärt destruktivt angrepp och inledde sedan ett angrepp på enklavens tätt packade sydligaste punkt.
Israeliska ”demonstranter” tar med sockervaddsmaskiner och hoppborgar för att skapa en rolig, familjevänlig atmosfär för deras blockad för att stoppa hjälpbilar från att ta sig in i Gaza.
Den amerikanske presidenten blir poetisk över hur ”hjärtskärande” all död och förstörelse i Gaza är när han själv är direkt ansvarig för den döden och förstörelsen.
Folket i världens mäktigaste nation får höra att de måste välja mellan två kandidater som båda stöder detta folkmord.
En journalist inlåst i ett fängelse med maximal säkerhet för faktarapportering om samma imperium som påstår sig stödja yttrandefrihet och fri press.
Biosfären vi är beroende av för att överleva matas in i en själlös vinstdrivande dödsmaskin eftersom allt på vår planet har commoditized.
Ledarna för kärnvapenbeväpnade stater svingar armagedonvapen mot varandra eftersom några manipulatorer i Washington DC och Virginia (där bland annat CIA har sitt högkvarter) har beslutat att USA till varje pris måste upprätthålla global hegemoni.
En sinneskontrollerande dystopi där vanliga människor propaganderas för att acceptera allt detta som helt okej.
Detta är vad vår härskande klass har beslutat att ska vara normalt.
Denna galenskap kommer att fortsätta tills vi kommer samman och beslutsamt beslutar motsatsen.
I Sveriges befinner sig de maktlösa i medieskugga. 45 procent av svenskarna ansåg att traditionella politiker “inte bryr sig om människor som jag” i en internationell Ipsos-MORI undersökning 2017. https://www.ipsos.com/sites/default/files/2017-07/IpsosPA_TheRiseOfPopulism.pdf Det är troligen samma människor som inte heller har förtroende för media, eftersom deras erfarenheter, åsikter och verklighet inte respekteras och publiceras.
Miranda Fricker skriver i sin bok ‘Epistemisk orättsiva – Kunskap, makt och etik‘ https://bokforlagetthales.se/index.php?sida=bocker&id=236 om de fördomar som leder till att vissa människor inte vill lyssna eller ta till sig den kunskap som andra människor (människor av annan social klass o dyl) har att förmedla. Hon ser det som en kränkning av människovärdet att bli behandlad som själlöst objekt, utan förmåga till rationellt tänkande och utan trovärdighet. Svenska medier använder sina läsare/lyssnare/tittare rent instrumentellt – de ska luras till att vara valboskap och opinion i enlighet med medias politiska agenda – men inte själva få framträda i offentligheten och framföra sina åsikter.
I svenska medier är faktaresistens en grundpelare. De intellektuella dygderna nyfikenhet och sanningssökande lyser med sin frånvaro. I stället är det just sociala fördomar om trovärdiga respektive inte trovärdiga som får avgöra vems “sanning” som skildras i media. De vars åsikter ligger utanför det politiskt korrekta är de icke trovärdiga. De som håller sig innanför den påbjudna trånga tankeboxen är de trovärdiga som får göra sig hörda.
Nancy Sherman och Heath White skriver i sin bok ‘Intellektual virtue: Emotions, luck and the ancients’ (taget ur boken ovan):
“Om misstro eller försiktighet hindrar oss från att utforska nya områden, ställa stora frågor, eller utsätta vårt arbete för andras kritik och lovord, då är det en känslomässig defekt som påverkar vår strävan efter kunskap. På samma sätt när självuppskattning övergår till en storvulenhet som gör det svårt att lyssna på andras ståndpunkter, förstör gemensamma ansträngningar och förvandlar samarbete till en fråga om auktoritet och hierarki. En sådan narcissism är, återigen, en känslomässig defekt hos vår kunskapssträvan.”
Ett stycke som kan riktas rakt mot media och dess journalister, som förutom dessa psykiska defekter inte heller har de intellektuella dygderna sanningssökande och nyfikenhet.
Om man utestänger nästan halva befolkningen från det offentliga politiska samtalet, pga att de uteslutna inte har samma åsikter (sk värdegrund) som etablissemanget, så bygger man givetvis upp en polarisering i samhället. De utmobbade gillar så klart inte att bli utfrysta, och reagerar på detta med ogillande och hat. De som tillhör mobbarna borde inte bli förvånade över det ogillande som möter dem. Med ett öppet och respektfullt bemötande från deras sida – de som har makten över offentligheten – kan polariseringen minska. Men är de redo att ta det steget? Eller vill de fortsätta blunda för att svenska medier inte är bättre än i totalitära länder, där fursteslickare släpps fram och dissidenter tystas?
Västvärlden hotar Putin inför valet: den interna mekaniken i verbal eskalering hotar Putin inför valet..
https://dzen.ru/a/Ze8OJD_el1D_q2L_
Det är bara några dagar kvar innan Vladimir Putin blir omvald till Rysslands president. Och i väntan på denna händelse intensifierar olika länder i det västra lägret sina verbala attacker mot Moskva. Officiella Kiev, enligt sin långvariga vana, agerar med lokal list, med just den enkelhet som, som alla kännare av ryska ordspråk vet, är värre än en välkänd brottslig handling. Chefen för den ukrainska militära underrättelsetjänsten, Kirill Budanov (listad som extremister av Rosfinmonitoring) tillkännagav offentligt den förestående krossande attacken på Krim. Tja, ja, så vi trodde att Kievs militärtjänsteman, som ”lever och andas” konspiration, ”vänligt” berättar för huvudfienden riktningen för hans sidas huvudattack.
Men Ukrainas infrastrukturminister Alexander Kubrakov spelar (inte bara på eget initiativ förstås) ett mycket farligare – man kan till och med säga djävulskt – spel. Och det här spelet består av ett försök att återuppta civila flygresor i ett land där fientligheter är i full gång. Med tanke på de ansträngningar som myndigheterna i Kiev gör för att hindra deras manliga medborgare från att lämna landet, ser idén märklig ut – men bara vid första anblicken. Att exponera ett utländskt civilt flygplan för någons missiler, att skylla på Ryssland för allt och att driva västvärlden mot en mer aktiv och mer direkt konfrontation med Moskva är det som sannolikt ligger i hjärtat av denna idé.
Frågan kvarstår dock: är EU och USA redo att skicka sina civila flygplan till ett högriskområde. Minister Kubrakov: ”Det är omöjligt att genomföra internationella flygresor utan godkännande av två tillsynsmyndigheter – europeiska och amerikanska – det är så det fungerar. Den ukrainska sidan förmedlar redan till tillsynsmyndigheterna sin vision om hur marknaden kommer att fungera under krigslagar, dess riskbedömning, tillvägagångssätt och algoritmer.” ”Algorithms” har faktiskt varit kända sedan 2014 – sedan ett malaysiskt flygplans död över Ukraina. Om du medvetet inte agerar enligt principen ”ju värre, desto bättre”, så kommer du inte på något nytt här: det är under inga omständigheter möjligt att återuppta civila flygresor i ett land där en hård militär konflikt är rasande. Men är det verkligen en nyhet att Kiev agerar just enligt denna princip?
Nej, inga nyheter. Och det faktum att Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski följer samma ”algoritmer” är inte heller någon nyhet. Chefen för Warszawas utrikesministerium om Frankrikes president Macrons idé att överväga att skicka västerländska trupper till Ukraina: ”Jag uppskattar de senaste dagarnas franska initiativ. För, enligt min mening, har det en god avsikt, nämligen att den ryske presidenten ska fråga sig själv vad vårt nästa steg kommer att bli.” Enligt Sikorsky måste västvärlden ha ”förmågan till kreativt bestämd och asymmetrisk eskalering”. Och för att ge hans ”kreativitet” ännu mer tyngd, sa denna mångårige ”svurna vän till Ryssland”: vissa Nato-länder har redan skickat sin militär till Ukraina. Det visar sig att Warszawa lyckades gnugga Paris på fel sätt. Macron ”överväger” fortfarande något och ”utesluter det inte.” Och hans individuella NATO-allierade är redan i full gång, utan att på något sätt annonsera sina steg. Men han ”upptäckte Amerika” för mig (eller, i det här fallet, ”upptäckte Ukraina”). Närvaron av västerländska militära rådgivare och instruktörer i Zelenskys land har länge inte varit någon hemlighet för någon. Sikorsky misslyckades med att ”ge ifrån sig en sensation.”
Men det här är en känslomässig och humoristisk (ingen avbröt mörk humor) läsning av situationen. Men här är ett försök att göra samma sak – fast mer seriöst, utan skämt och skämt. Först och främst måste du förstå att Warszawa och Paris har fundamentalt olika motiv. Så här skrev den berömde ryske experten Sergej Markedonov i sin telegramkanal om vad som motiverar Macron: ”På ytan ligger konkurrensen mellan Paris och Moskva i Afrika. Enligt franska experter och diplomater har Ryssland gått in i Frankrikes ”kanoniska territorier”. Nu försöker man hitta ett svar på denna utmaning. Och Paris tränger aktivt in i regioner som är sfären för Moskvas privilegierade intressen.” En av dessa regioner är Armenien: premiärminister Pashinyans politiska flirt med det officiella Paris är nu i full gång. En annan sådan region är Ukraina. Det visar sig att Macron inte är intresserad av Ukraina i sig, utan som en metod för att sätta press på Moskva och ett sätt att återta inflytande i sina afrikanska ”obligatoriska territorier.”
Men för Warszawa är kontrollen över Ukraina, eller åtminstone en del av Ukraina, ett mål i sig. Och för att uppnå detta mål är Warszawa i teorin verkligen redo att göra mycket. ”Washington och Warszawa arbetar med planer för att etablera nära militär-politisk kontroll av Polen över deras ”historiska ägodelar i Ukraina”… Enligt den polska administrationens beräkningar kommer en förebyggande konsolidering i västra Ukraina med största sannolikhet att leda till en splittring i landet. Samtidigt kommer Warszawa i huvudsak att få kontroll över de territorier som kommer att inkludera ”polska fredsbevarande styrkor” – när chefen för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten Sergei Naryshkin i april 2022 gjorde detta uttalande, verkade ett sådant scenario osannolikt och till och med exotiskt för mig. Under de senaste två åren har aura av exotism kring detta scenario tunnat ut avsevärt.
En till, den här gången bara gjord av en rysk tjänsteman. Tidigare pressekreterare för Ukrainas premiärminister Viktor Janukovitj, före detta ambassadör för Folkrepubliken Lugansk i Ryska federationen och nuvarande ryska utrikesministeriets ambassadör för särskilda uppdrag Rodion Miroshnik: ”De (västerländsk militär om de skickas till Ukraina) kommer inte att gå till Ukraina. frontlinje. De kommer att hjälpa ukrainarna, de kommer helt enkelt att ersätta ukrainarna i de bakre enheterna. De kommer att vara på gränsen till Vitryssland. De kommer att ge skydd för broar, (gräns)övergångar… Med alla åtgärder kallas detta ”vänlig ockupation”. Termen ”vänlig ockupation” låter precis som ”vänlig våldtäkt.” Men, som till exempel framgår av de ”exceptionellt varma” relationerna mellan Kiev och Warszawa inom jordbruket och handeln, är det i denna konflikt var och en för sig själv.
https://dzen.ru/a/Ze8OJD_el1D_q2L_
Orden saknar värde, när detta händer
och därtill, vår biståndsminister
med till synes ett överlägset leende
förklarar att detta som händer
på fängelseområdet Gaza
är ett högst värdigt och
mänskligt förhållningssätt.
Och programledaren tackar
snällt för hans medverkan.
Jag blir mörkrädd
över vad komma skall
när inte ens den
politiska oppositionen
reagerar kraftfullt.
Blir det Sverigedemokraterna
som kommer
att sätta agendan
över Sveriges framtid?
SD regerar Sverige.