Andi Olluri skriver ”Ett konstant tema i propaganda är att man fokuserar på fiendens brott (Ryssland, Iran, Kina osv.) som en laserstråle, men inte säger ett pip om sina och sina vänners egna.
För att illustrera, gjorde jag en databasundersökning i Retriever Mediearkivet på allt som publicerats (16:e februari till 16:e mars) av Aftonbladet, Dagens Nyheter, ETC, Expressen, Fokus, Omni, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, SVT, TV4 och jämförde hur mycket de rapporterade om två händelser.
Den ena händelsen angår den ryske dissidenten och fången Alexej Navalnyjs död. I det fallet nämndes han i fler än 300 artiklar samt ledar- och debattartiklar, som alla hyllade honom och fördömde Ryssland i helvetiskt ilsken ton.
Den andra handlar om en rapport av Haaretz om att ungefär 30 palestinska politiska fångar dödats i israeliska fängelser sedan 7:e oktober, i samband med rapporter från bland andra Euro-Med Human Rights från 9:e mars om att tusentals palestinier från Gaza utsätts för systematisk tortyr och våldtäkt i israeliska militära fängelser.
Den rapporten förklarade att “Israeliska fängelser blivit kopior av Guantanamo, men brutalare”, med “avsiktliga avrättningar av palestinska fångar, medan andra torteras till döds”. Fångarna, nästan alla unga män och pensionärer, “fängslas i mycket hemska förhållanden, liknande hönsburar”, med vittnesmål som är för brutala för att nämnas här.2
Medan Navalnyj nämndes i fler än 300 artiklar, nämndes om palestinska fångar dessa fakta 0 gånger.3
Det är dessutom överflödigt att påpeka att inte ett enda av namnen hos dessa palestinska fångar känns till av svensken, och så lär det nog förbli framöver.
Åtminstone kan de flesta vitryssar och ryssar namnet på Navalnyj och en del andra ryska dissidenter, och de känner till att han satt fängslad och misshandlades av regimen. Men det kan vi inte säga om västerlänningar gentemot de palestinska fångarna de betalar för att tortera. Så jag försöker alltså inte få det att låta som att det ryska propagandasystemet sjunkit lika lågt som vårt.
1. Sökningar för Navalnyj i Retriever: [Navalnyj OR Navalnij OR Navalny]. För Euro-Med och Haaretz: [Palestinska fångar OR Euro-Med].
2. Euro-Med Human Rights, “Palestinian prisoners are victims of torture and systematic executions as international organizations are silent”, 9 mar. 2024.
3. En enda text i Aftonbladet av Nivette Dawod (8:e mars) nämnde en FN-rapport om hur fångar brutalt torteras av ockupanten, men inget om dödsfallen, och artikeln avslutas med att citera Israeliska politiker som “nekar till uppgifterna”. En text i Omni (20:e februari), endast
tre paragrafer kort, noterade att kvinnor utsätts för sexuella övergrepp av israeliska styrkor.
Det är det enda som avviker från den totala tystnaden.
När jag försöker mig på att förstå folkmordet i Gaza kommer jag att tänka på 10-åriga Engla Höglund som våldtogs och mördades av Anders Eklund. Advokaten Leif Silbersky som försvarade Eklund läste, i sitt försvarstal, ur Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” där ett barn dör i en trafikolycka. Påminner om Israels advokater och deras kohandel med sin egen eventuella mänsklighet.
Vilka tankar om folkrätt och mänskliga rättigheter kan avläsas bland oss vanliga världsmedborgare efter den livslånga terrorn mot ett oskyldigt folk? Ja, bland annat att sanningen till sin natur numera kan betraktas som antisemitisk. Det är därför tabu att framföra kritik mot allt lantmäteri som sker i enlighet med den heliga folkrätt som nedtecknades av nomader i Mellanöstern under förkristen tid.
Andra egendomligheter: Medlemmar i legitima befrielserörelser är terrorister. Guds ombud säger sig äga en lillfingernagel som är mer värd än alla ickejudar. Vapenexport till krigförande länder är numera det viktigaste inslaget i demokratiernas fredsarbete.
Läste på text-tv att 36 personer ur samma familj dödades i ett luftangrepp i centrala Gaza under fredagskvällen. Israelisk militär uppges undersöka ”incidenten”.
Den som äger medier talar. Och vi vet vilka som äger. Då så sanningen får ger vika.
Vi måste fråga oss varför detta förhållande råder och varför ”allmän media” inte t.ex. nämner de många både ”infångade” fångarna på bl.a. ockuperade Västbanken på senare tid, och hur de sedan behandlas i fångenskap.
Saknas språkförmågor, informationsmöjligheter eller publikationsvilja hos journalistkåren?
En majoritet av svenska journalistkåren, särskilt de som traditionellt bevakar denna region, har säkert fullt klart för sig den israeliska sidans våldskapital och repressiva förtryckarförmåga.
Säkert är det så att allmän media till stora delar helt enkelt inte publicerar detta av olika valda skäl. Sätter chefredaktörer och andra mediechefer stopp?
I mer specialinriktade media (t.ex. Al-Jazeera World) så publiceras de facto mycket av dessa fakta, och säkert i specialprogram som Democracy Now, sebara i svenska tv-utbudet i kabelnäten, åtminstone för den som anstränger sig och söker aktivt denna fråga.
På senare tid har SVT:s ”Rapport” fällts tre gånger i Granskningsnämnden för bristande rapportering kring just den palestinska frågan och hur de utelämnat fakta och detaljer, liksom svar, från just den palestinska sidan i kriget.
I svensk media nämns likaså mycket sällan våra egna europeiska röster som på senare tid vare mycket negativt inställda till den israeliska regimen (som t.ex. Josep Borrell och hans många mycket kritiska uttalanden mot Netanyahuregimen samt, kanske den än mer intressanta frågan om vapenexport där Borrell påtalat vikten om att helt enkelt sluta skicka vapen till Israel).
Kanske det vore värt för Global Politics att ta upp (om det inte redan nämnts, vilket självklart kan vara fallet).
Först ett förtydligande. Om än den här texten angår specifikt palestinska fångar svenskar betalar för att ha ihjäl (jag talar i bokstavliga termer), gäller hyckleriet fångar i alla terrorstater som är våra protegéer. Detta är ett konstant fenomen, som jag och andra omsorgsfullt dokumenterat annanstans.
Alla dessa fakta finns fullt tillgängliga för de som kan grundläggande engelska, så det är inte poblemet. Detsamma gäller ”informationsmöjligheter”, eftersom allt detta dokumenterats av FN och Euro-Med Human Rights, och andra. Helt klart skulle ärlig diskussion om fakta inte ha någon bra propagandaeffekt, så det är nog bäst att hålla tyst om saken i Fri press.
Du skriver: ”En majoritet av svenska journalistkåren, särskilt de som traditionellt bevakar denna region, har säkert fullt klart för sig den israeliska sidans våldskapital och repressiva förtryckarförmåga”. De känner mycket väl till den, men det betyder inte att de framställer den för vad det är – pur aggression och internationell terrorism riktad specifikt mot civila – eller ens framställer den över huvud taget. Exakt samma sak kan, förresten, sägas om rysk propaganda och hur den behandlar ”den ryska sidans våldskapital och repressiva förtryckarförmåga”.
En hel del explicit censur och redaktionshunsande har uppdagats. Men jag tror det är mycket marginellt sett till effekten av den generella kultur av underordning till staten, propaganda, förljugenhet och makttjänande blindhet som är svensk – och västerländsk – intellektuell kulturs definierande signum.
Du har helt rätt i det du skriver om Al-Jazeera och Democracy Now. Tyvärr förblir dessa saker okända för gemene svensk, fångad och hjälplös som hon är inför propagandasystemets distraktioner (sport, (anti)sociala media, jingoistisk hysteri, masskultur och underhållning, shopping etc etc).
Som tur var, acccepterar den yngre generationen och arabsvenskar inte detta, och är ständigt ute på gatorna, endast för att mötas av en extremt fientlig och lögnaktig press.
Du skriver att ”våra egna europeiska röster som på senare tid vare mycket negativt inställda till den israeliska regimen”. Det är en propagandakupp, dagligen upprepad av media, av ganska magstarka proportioner. Ännu fånigare är argumentet att USA varit ”kritisk” mot Israel, återigen dagligen upprepat i MSM.
Jag föreslår att man kollar på handlingar och fakta när man avgör var terrorfinansiärer står på en viss fråga – inte deras egna uttalanden. Jag ber dig helt enkelt ta en titt på hur mycket finanser europeiska och amerikanska institutioner – statliga såväl som privatfinansiella – försett israeliska bosättarföretag under den senaste perioden, och skickat Israel massiva mängder vapen, diplomatiskt stöd osv. Ifall du inte känner till dessa saker kan du maila mig, och jag skickar dig referenserna, som är okontroversiella.
Sedan förekommer, som alltid, den skenheliga retoriken vid sidan av, syftad helt och hållet till att möta den inhemska kritiken från befolkningen. Samma sak sker förresten från Kremls pressrum, och ryssarna tar det på allvar, liksom västerlänningen tar sina Ledares uttalande på allvar.
Du har helt rätt, självklart.
Det finns faktiskt, dock, synnerligen kritiska RÖSTER i såväl Europa som Amerika. Men det hjälper inte alls, precis som författaren säger här, om det inte omsätts i praktisk handling, och på marken.
Än så länge lever två och en halv miljoner palestinier i ett sönderbombat månlandskap efter snart ett halvårs bombande. Detta är självklart inte acceptabelt hur många pro-palestinska doktor Mads Gilbert, Leo Varadkar och Francesca Albanese vi än har dygnet runt, för den som hittar dessa röster (någonstans), och orkar lyssna. Ett halvår senare i folkmordsbrottens era, med eller utan sionism eller något annat.
Men informationen finns på plats, i det närmaste i realtid och i direktsändning; vilket gör dessa händelser extremt mycket kusliga.
Om tagna fångar på rysk och ukrainsk sida vet vi långt mindre eftersom krigföringen är mycket hård, och jag kan från min sida inte bedöma alls den saken.
Med starkt stöd av Ukrainas främsta hjälpare. Schizofrent eller uttryck för samma övergripande politik – imperialism?
Eller så kunde han ha jämfört antalet igelkottar utanför polishuset i Farsta med antalet ringar runt Saturnus
Förklara vad du menar.
Turkiets president uttryckte det hela världen vill se hända då han sa ‘send Netanyahu to Allah’.