En artikel av Pepe Escobar i The Cradle
Sanaa söker ivrigt kontakt med Moskva i ett försök att utöka sina häpnadsväckande militära vinster till både den ekonomiska och diplomatiska sfären. Även om handeln med Ryssland kan vara viktig för att avslöja effekterna av belägringen på Jemen, ser Sanaa också medlemskap i BRICS som ett ”gyllene tillfälle” att etablera varaktig säkerhet i Persiska viken.
Jemens briljanta strategiska manövrering för att försvara Palestina från sin dramatiskt växande roll i Västasiens motståndsaxel antar konturerna av en episk odyssé – ivrigt granskad av den globala majoriteten.
Som om den aldrig tidigare skådade förnedringen av den amerikanska flottan i Bab al-Mandab och Röda havet inte räckte, attackerade Ansarallah ett israeliskt fartyg med en Hatem-2 hypersonisk missil , ett anmärkningsvärt framsteg i ett fattigt lands tekniska utveckling.
Dessa enorma strategiskt-militära framsteg som demonstrerades av Ansarallah återupplivade samtidigt det ständigt sjudande, oavslutade kriget och blockaden som lanserades mot Jemen 2015 av Saudiarabien och Emiraten med det vanliga stödet från USA och Storbritannien.
Riyadh avskyr det jemenitiska motståndet som pesten. Istället för Sanaa, Jemens erkända huvudstad, stöder Saudiarabien en anti-Ansarallah-regering som sitter i Aden, i en mening som erkänns av den ”regelbaserade internationella ordningen”. I verkligheten sitter den regeringen faktiskt på ett lyxhotell i Riyadh.
Ansarallah har hårt ansträngt sig för att förhandla fram ett fångutbyte som involverar tillfångatagna saudiska piloter för att utbyta dem med fängslade Hamas-medlemmar i Saudiarabien. Riyadh har inte bara vägrat, utan även hotat att banköverföringar till och från Jemen skulle blockeras, och Sanaas internationella flygplats och hamnar skulle stängas.
Ansarallahs svar var skarpt: Om jemenitisk bankverksamhet blockeras kommer det saudiska banksystemet att förstöras. Om Sanaas flygplats attackeras kommer samma sak att hända med de saudiska flygplatserna.
Så kriget som aldrig tog slut är plötsligt och olycksbådande tillbaka. Ansarallah skulle inte ha några problem att attackera och stänga ner Saudiarabiens oljeproduktion som vedergällning för en fullständig blockad – med tanke på deras beprövade kapacitet med helt nya missiler och marindrönare. Konsekvenserna för de globala oljemarknaderna skulle bli katastrofala.
Två delegationer anländer till Moskva…
Jemen representerar det klassiska fallet av en våldsam motståndsaktör i sammanhanget av den framväxande multipolära, multinodala världen . Så det väcker frågan om var den multipolära/ multinodala mästaren Ryssland står när det kommer till Jemens kamp.
Vilket för oss till det fascinerande fallet med två jemenitiska delegationer som nyligen besökte Moskva.
En av dem, ledd av en hög tjänsteman i Ansarallah, träffade i Moskva den ryske presidentens särskilda sändebud för Mellanöstern (Västra Asien) och Afrika, Mikhail Bogdanov.
De diskuterade inte bara det pågående folkmordet i Gaza, utan också vad Ansarallah beskriver som ”den amerikansk-brittiska aggressionen mot Jemen”, en hänvisning till pågående västerländska sjöoperationer i Röda havet som har – utan framgång – försökt i månader att omintetgöra jemenitiska alternativ mot Jemen. Israel – associerade sjöfartsfartyg. En vedergällningsbelägring, om man så vill.
Jemeniterna försäkrade ryssarna att deras maritima operationer ”inte utgör något hot mot internationell navigering eller riktar sig mot någon, utan snarare stöder det palestinska folket och svarar på USA:s och britternas luftangrepp på Jemen”. Ansarallah berömde Rysslands förståelse och uttryckte tacksamhet för:
”Rysslands ställning mot den amerikansk-brittiska aggressionen mot Jemen och deras stöd för den humanitära och politiska processen i vårt land. Vi granskade också resultaten av nedtrappningsansträngningarna mellan Jemen och de angripande länderna och lyfte fram behovet av att nå en övergripande lösning som säkerställer Jemens enhet och suveränitet”.
Allt ovanstående gäller vad som kan beskrivas som den jemenitiska politiska processdelegationen. I Oman, medan de väntade på att hämta sina ryska visum, korsade de vägar med en annan jemenitisk grupp: låt oss kalla det geoekonomidelegationen.
Denna delegation leddes av Dr Fouad al-Ghaffari, specialrådgivare till den jemenitiske premiärministern Dr Abdulaziz Saleh bin Habtoors nationella regering i Sanaa.
Habtoor är en ledande jemenitisk intellektuell och författare till det anmärkningsvärda Undeterred: Yemen in the Face of Decisive Storm , som belyser viktiga detaljer i kriget som inleddes 2015 ”av en fientlig koalition av 17 länder”, fullt stödd av USA och EU , och komplett med luft-, sjö- och landblockader.
Premiärministern förklarar det ekonomiska kriget, eftersom den jemenitiska centralbanken överfördes till Aden, det biologiska kriget, som ledde till ett fruktansvärt utbrott av kolera över hela landet och hur Arabförbundet köptes och betalades för hela landet. Han framhåller hur ”det här är det första kriget i historien där alla de rika arabländerna står tillsammans under det mäktigaste imperialistiska landets täckmantel i en ohelig koalition mot det fattigaste landet på den arabiska halvön”.
Det kriget är långt ifrån över. Jemen lider hårt. Spöket från den stora hungersnöden har inte försvunnit. Så fokus för Dr Ghaffaris delegation måste helt klart vara humanitärt och centrerat på livsmedelssäkerhet.
Han berättar för The Cradle vad Jemen förväntar sig att få från Rysslands jordbruksministerium:
”Vi har mat att exportera och importera från Ryssland. Vi borde ha ett rederi mellan Ryssland och Jemen i hamnen i Hodeidah. Förra månaden var en annan jemenitisk delegation i Kina. Det var bra kontakter och de håller nu på att ta fram ett avtal. Jag kom hit som rådgivare till premiärministern, och parallellt med det ryska ordförandeskapet i BRICS kom jag att lyfta fram vikten av att utveckla en jordbrukslänk – och en koppling till livsmedelssäkerhet – mellan oss och Ryssland. Vi behöver rysk expertis om allt detta. Vi har specialprodukter i Jemen som vi vill exportera – och nu bekämpar vi en bojkott från USA och väst. Vi vill ha ryska produkter istället för produkter som kommer från Europa.”
Ghaffari tillägger: ”Vissa ryska produkter kommer till Jemen – men de kommer inte direkt. De kommer från Gulfländerna eller afrikanska länder. Men inte som ryska produkter. I Jemen finns inga ryska produkter. Nu, efter 96 år av relationer mellan Ryssland och Jemen, definierar Jemen sig som en bra spelare i vår region. Det är en tid för BRICS att enas – och slå tillbaka mot den amerikanska modellen”.
Jemens BRICS-station
Dr. Ghaffari förklarar vidare vad som faktiskt bryter ner den möjliga geoekonomiska integrationen av Jemen:
”Vi hade goda tecken från officiella kontakter, och Jemens premiärminister välkomnar det. Målet är att sluta ett avtal med Moskva. Vi har en vision. Vi vill förklara denna vision om hur man för samman norra och södra Jemen på ett spår. Detta för oss tillbaka till för 15 år sedan när ryska järnvägar hade ett projekt. Vi tar olja, gas och jordbruksinvesteringar till hamnar. Kanske skulle Jemen kunna göra det själv på 50 år, men med god hjälp kan vi göra det på ett eller två år.”
Han säger att det också hölls en lång diskussion i Moskva om Jemens önskan att ansöka om medlemskap i BRICS – och fallgroparna inblandade:
”Vi har arbetat nära BRICS i 10 år i Jemen, eftersom vi tror på denna vision, om vi har en chans att bli medlem. Jag är premiärministerns enda rådgivare för att främja BRICS. Vi vill arbeta med BRICS. Vi har nu ett gyllene tillfälle”.
Premiärministerns kansli i Sanaa har skickat ett brev till det ryska utrikesministeriet där man uttrycker sin önskan att gå med i BRICS. Om dessa kontakter utvecklas kan Moskva säkert bjuda in Sanaa att delta som observatör vid BRICS-toppmötet i Kazan i oktober.
Men skapar det senaste BRICS-medlemskapet i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten ett omedelbart hinder i Jemens väg att ansluta sig till det multipolära kraftpaketet?
Ghaffari verkar inte tro det, och kopplar Jemens BRICS-satsning till att etablera ”säkerhet i viken. Emiraten och saudierna är nu i BRICS. BRICS kan ta emot oss alla”.
Så Dr Ghaffaris delegation besökte Ryssland med flera syften: att studera möjligheten att etablera ett gemensamt jordbruksföretag, att diskutera import- och exportmöjligheter och fraktmetoder, att diskutera samarbete inom BRICS-strategin för ekonomiskt partnerskap inom jordbruket, att lära sig om den ryska erfarenhet av att bojkotta västerländska produkter; att introducera särdragen hos jemenitiska produkter, särskilt kaffe, honung och bomull, på den ryska marknaden, och diskutera byggandet av en av de jemenitiska dammarna.
Lägg till detta ett viktigt diplomatiskt mål: att diskutera möjligheten för en jemenitisk representant att närvara vid det kommande BRICS-toppmötet. ”Vi står med Ryssland. Ryssland borde ha en fullständig bild av vad som händer i Jemen. Om Jemen inte är på toppmötet skulle något saknas i regionen”.
Moskva, Peking och Teheran skulle säkert hålla med. Men sedan kräver den hårda geopolitiska verkligheten. Ryska federationen, tvingad att skydda en extremt känslig geopolitisk balans mellan Iran och Saudiarabien inom BRICS, kan fortfarande vara långt ifrån att lösa Jemen-gåtan.
Sist Moskva engagerade sig i de jemenitiska frågorna, på 1970- och 1980-talen, då staten Sydjemen och dess perfekt belägna hamnar som Aden och den i alla förhållanden unika ön Sokotra vid Röda havets inlopp och utlopp, slutade det med en smärre katastrof.
Gamle KGB-veteranen och synnerligen skarpsynte analytikern Nikolaj Leonov, som i hög ålder satt i ryska duman i modern samtid, konstaterade att den sovjetiska inblandningen i de jemenitiska frågorna var till slut oöverskådlig och därmed ofattbart farlig.
Ränkerna, de ständiga konflikterna och aggressionen mellan landets klaner och släkter överträffade precis alla andra sociala, historiska och politiska realiteter och förhållanden, så det blev för det sovjetiska engagemanget som för det brittiska ett bittert slut och uttåg vid Jemens (möjligen beklagligt felaktiga) enande kring 1990, en neslig hemläxa.
Däremot har väl ryssarna ännu om möjligt tjing på den gamla och mycket hemliga örlogsbasen på ön Sokotra i västligaste Indiska oceanen.
Qui vivra verra.
Ja man kan ställa sig fråga hur en sjöfartsled mellan Ryssland och Jemen skulle se ut.
Svaret är nog de två kanaler som byggs för att förbinda Kaspiska havet med Persiska viken och Omanviken. Både Kina och Iran skulle då kunna ge skydd av handelsfartygen mellan Ryssland och Jemen. Kanske till och med Indien kan tänkas ställa upp med skydd mot den västerländka hegemonen.