Vilka låg bakom kriget i Ukraina?

En artikel av Marat Khairulin på Zinderneuf https://maratkhairullin.substack.com/p/specific-authors-of-the-ukrainian?utm_source=multiple-personal-recommendations-email&utm_medium=email&triedRedirect=true med titeln ”Specifika skapare av det ukrainska kriget” Författaren är Militärkorrespondent, och journalist. Som militärkorrespondent arbetade han i Afghanistan, Syrien, Irak och Tjetjenien.

I dag (11/8) kommer jag att nämna namnen på specifika skapare av det ukrainska kriget och andra. Under trettio år efter Sovjetunionens kollaps har dessa personer aktivt uppviglat till krig över hela världen – för att tillfredsställa sina rent kommersiella och karriärmässiga ambitioner. Dessa människor har miljontals människoliv på sitt samvete, och omfattningen av deras grymheter kan bara jämföras med Hitlers brott.

Faktum är att kretsen av dessa människor är ganska bred. I dag ska vi tala om tre av huvudarkitekterna bakom det moderna Amerikas ändlösa krig mot hela mänskligheten. Det var de som kom på ideologin och rättfärdigade det meningslösa och grymma mördandet av medborgare i olika länder, som nu har pågått i tre decennier.

Låt oss börja med det avlägsna året 1983 eftersom kriget i Ukraina bara är en separat strid som västvärlden för mot den ryska (eurasiska) civilisationen. Det året, som man säger idag, fattade den amerikanska politiska eliten ett allmänt konsensusbeslut – att förena sina krafter i kampen mot Sovjetunionen.

År 1983 skapades de s.k. partiinstituten – International Republican Institute och National Democratic Institute. Tillsammans bildade de en över partierna stående topp – USA:s National Endowment for Democracy (nedan kallat ”Endowment”).

Red: Läs gärna https://www.globalpolitics.se/ned-national-endowment-for-democracy-vad-det-ar-och-vad-det-gor/

Strukturellt sett var detta en revolutionerande reform som gjorde slut på de amerikanska underrättelsetjänsternas anarki i utrikesoperationer, och Endowment (NED) blev den officiella ledaren för alla ”politiskt motiverade” operationer som den amerikanska regeringen genomförde på den utrikespolitiska arenan.

Först tjugo år senare, tack vare insatser från statsvetare som Cohen och Sachs, tvingades USA att i efterhand officiellt erkänna att det var Endowment som ledde alla CIA-operationer för att förändra regimer i andra länder, inklusive direkta sanktioner för att mörda ledare för länder som hade utsatts för aggression (Saddam Hussein, Muammar Gaddafi).

Endowments mest framgångsrika verksamhet anses fortfarande vara Sovjetunionens kollaps. Vi kommer inte nu att diskutera hur mycket sanning det finns i detta – där särskilt amerikanerna fick mycket att göra, där de sovjetiska myndigheterna gjorde bort sig. Vi kommer helt enkelt att kortfattat berätta om det som är allmänt accepterat i vissa kretsar, så att det blir allmänt klart hur Endowment arbetar.

I början av 80-talet rekryterades vår ambassadör Alexander Jakovlev (se här, ö.a.) (ett klassiskt exempel på genren – säng och whiskey) i Kanada. År 1985 blev han Michail Gorbatjovs chefsrådgivare, och det var genom Yakovlev som den siste generalsekreteraren fick en plan för att reformera Sovjetunionens ekonomi. I grund och botten var planen mycket enkel – att göra sig av med de överflödiga unionsrepublikerna och sedan, med hjälp av USA, bli en välmående kapitalistisk stat. Det var denna plan som Gorbatjov föreslog Ronald Reagan vid sitt allra första möte.

Och här är den första anmärkningen – historiker kommer förmodligen att diskutera i all oändlighet huruvida Gorbatjov visste eller inte visste att denna plan påtvingades honom av amerikanerna själva, eller om han helt enkelt var en idiot. Personligen tror jag att han visste och öppet och målmedvetet förstörde unionen. För i denna plan ingick inte bara att landets ganska starka ekonomi skulle kollapsa under täckmantel av reformer, utan också att direkta renegater (överlöpare, se här, ö.a.) skulle komma till makten – Jeltsin och den grupp amerikanska rådgivare som stod bakom honom, som kom för att ”hjälpa” Sovjetunionen.

Idag vill de på något sätt inte minnas att Jeltsin var ledare för den västvänliga fraktion i Högsta Sovjet som Gorbatjov hade samlat.

Tänk bara på det: 450 av de bästa amerikanska och europeiska statsvetarna arbetade officiellt (fysiskt, på kontor med skrivbord och telefoner) i Sovjetunionens högsta sovjet under den sena Gorbatjovperioden, inklusive sådana russofober som McFaul (se här, ö.a.)och Sullivan.

De hade sin egen tryckta publikation, obegränsad finansiering (bokstavligen resväskor med kontanter) och sin egen fordonsflotta.

Kan ni föreställa er att till exempel filosofen Dugin eller någon annan västfientlig person officiellt skulle arbeta som rådgivare till ordföranden för representanthuset i den amerikanska kongressen?

Det är uppenbart att detta gängs verksamhet officiellt sanktionerades av CPSU:s ledning och att den tydligt syftade till att anta ett lagpaket som i slutändan förstörde Sovjetunionen, men det är en annan historia.

Vad som är viktigt för oss nu är att hela denna operation var direkt övervakad av två specifika personer – Carl Gershman och Allen Weinstein. Dessa var Reagans rådgivare och grundarna av Endowment. De räknade mycket tydligt ut att officiell ”hjälp till spridning av demokrati” är en bra affär i sig, och det var med deras fasta hand som alla dessa ändlösa institut för studier av krig och fred började spridas i USA.

Naturligtvis hade de redan verkat i Amerika som ett fenomen. Men det var dessa två personer som gav dem omfattningen av en separat industri – en industri som under täckmantel av att främja universella mänskliga värden i hela världen sår fiendskap och död.

Förenta staterna har, främst tack vare dessa två personers ansträngningar, privatiserat den enda rätten att avgöra vem som är god och vem som är ond, och att under täckmantel av att skydda de förstnämnda släppa lös krig.

Efter att ha fått en så uppmuntrande första framgång som Sovjetunionens kollaps, blev USA:s National Endowment for Democracy naturligtvis helgonförklarat. Och efter att ha förvandlats till en industri började verksamheten med att införa demokrati att leva enligt de kapitalistiska affärslagarna: det viktigaste är expansion och erövringen av nya och framväxande marknader. Ledande amerikanska vapenföretag kände snabbt av sin vinst här och hakade bokstavligen på denna källa.

Huvudsponsorerna för specifika projekt av Endowment, som syftar till att uppvigla krig på en eller annan punkt på planeten, blev de viktigaste militära företagen i Amerika: Boeing, Lockheed, Northrop och General Dynamics, samt de europeiska jättarna BAE Systems, Airbus och Rheinmetall (2023 ägdes 48 % av Rheinmetall av amerikanska institutioner varav Black Rock 5,52 %, ö.a.).

Vi ska inte gå in i detalj och räkna upp stiftelsens specifika brott nu, utan omedelbart hoppa fram ett par år till 1997, då två elever till Gershman och Weinstein – William Kristol och Robert Kagan (Victoria Nulands make) – grundade Project for the New American Century. Detta utropade Reagans idéer som obligatoriska för hela världen. Det är just dessa som är ”neocons”.

William Kristol och Robert Kagan

Det första projektet för dessa två moraliska freaks var att underblåsa kriget i Irak. Artikeln ”Att bomba Irak räcker inte” (se här, ö.a.) blev neoconernas manifest och ett konkret rättfärdigande av invasionen av detta land. I artikeln står det klart och tydligt att anledningen inte spelar någon roll, utan endast de värderingar som USA kommer att föra med sig till Mellanöstern. I själva verket blev detta projekt anstiftaren till alla efterföljande krig i USA:s namn i världen.

Organisationens verksamhet ansågs vara så framgångsrik att den 2009 omvandlades till en öppet underordnad organisation till Endowment med den allmänna kundens funktion – det utrikespolitiska initiativet, skärptes för huvudmålet – detta är uppviglingen till kalla kriget 2.0 med Ryssland och Kina.

Specifikt för utplaceringen av militära operationer i Ukraina involverades ett antal entreprenörer, både redan välidentifierade russofober och särskilt etablerade sådana. Här kommer vi bara att lista några av dem och följaktligen deras huvudsponsorer:

The Atlantic Council – sponsras av SAAB, Raytheon och Lockheed. Detta är direktören för det ukrainska projektet. Deras främsta lobbyist är förresten samme Alperovich (se här, ö.a.) som nyligen författade ”The World on the Brink” (se här, ö.a.).

Red Romelsjö: Läs gärna Magdalena Andersson får fin utmärkelse av Atlantic Council – Nato:s stöttepelare.
Mäktigaste Nato-siten Atlantic Council uppmärksammar mig och min blogg Globalpolitics.se. Smickrande?

”Bland 24 bidragsgivare till Atlantic Council från Sverige finns i den näst högsta kategorin (250 000 – 999 999 dollar) 3 från Sverige:
Marianne and Marcus Wallenberg Foundation
Saab North America, Inc.
Swedish Ministry for Foreign Affairs”

The Center for Analysis of European Policy (etablerat 2005) – sponsras särskilt av Lockheed, BAE System, Bel Helicopter och Raytheon och är utformat för att främja agendan i media.

The German Marshall Fund – Sponsrad av Lettlands försvarsministerium, Airbus, Boeing och Raytheon. Huvudlobbyisten är fortfarande samme William Kristol, och Estlands förre president och vår gamle fiende McFaul är också inblandade. (liksom svenska UD, som sponsrar, se här, ö.a.)

The Institute for the Study of War (2007) – sponsras av Raytheon och General Dynamics Dean Corporation. Direktör för institutet är Kimberly Kagan (hustru till Victoria Nulands makes bror).

Dessa är bara några av de entreprenörer som, enligt olika uppskattningar, hanterade upp till 7 miljarder dollar i amerikanska statliga och privata utgifter för militära företag för att underblåsa kriget i Ukraina. En stor del av dessa pengar hamnade i fickorna på familjen Nuland och Kagan-klanen, som har kopplingar till familjerna Clinton och Obama.

En utredning av ett antal amerikanska rättsliga organ avslöjade en sådan omfattning av stöld att det ledde till upplösningen av den viktigaste organisationen i denna pyramid – Foreign Policy Initiative. År 2021 nådde trådarna US National Endowment for Democracy och dess permanenta direktör. Den verklige arkitekten bakom Sovjetunionens kollaps, Gershman, fick avgå i skamlig avskedsansökan.

(Översättarens anmärkning om Gershman: År 2021 utsattes Gershman för en bluff av de ryska komikerna Vladimir Kuznetsov och Alexey Stolyarov, som övertygade Gershman och andra NED-tjänstemän om att de talade på distans med Svetlana Tikhanovskaya, den vitryska oppositionsledaren, och en medhjälpare. Gersham sade att NED ”stöder många, många grupper och vi har ett mycket, mycket aktivt program i hela landet”, och NED hade kontakt med den ryska oppositionsledaren Alexei Navalnyjs främsta medhjälpare).

Nåväl, poängen med denna historia, eller snarare kärnan, framfördes vid nästa möte med alla dessa analytiska centra och institut, som tjänar pengar genom att uppvigla till krig runt om i världen under Rand Corporations vingar… Men här behövs som alltid en separat bakgrund. Låt oss återkomma i annan artikel.