Hotet mot yttrandefriheten och demokratin hos vår närmaste allierade

Trusselen mot ytringsfriheten og demokratiet hos vår nærmeste allierte

Bild

John Kerry på World Economic Forum.

En artikel av Jørgen Chr. Thorkildsen – 5 oktober https://steigan.no/2024/10/trusselen-mot-ytringsfriheten-og-demokratiet-hos-var-naermeste-allierte/, vilken översatts av Rolf Nilsson. Är inte utvecklingen ungefär densamma i Sverige, så säg?

Jørgen Chr. Thorkildsen.

Vi har på senare tid sett flera tecken på att yttrandefriheten och demokratin är hotad. Inte bara i USA – vår närmaste allierade – utan även i väst i allmänhet. Inte ens vårt eget älskade Norge slipper undan. Vi som delar de åsikter som uttrycks i steigan.no upplever ständigt att inlägg inte tas in i media i allmänhet. Inte heller är vi välkomna i det goda sällskapet.

Sanningen år mig dock kär, och en avgörande förutsättning för att fatta beslut, som visar sig vara hållbara över tid. Sanningen och vår kunskap om den kopplar oss till möjligheter som möjliggör en framtid som tjänar oss och våra gemensamma intressen.

Detta verkar inte vara fallet för många ibland oss.

Yttrandefrihet är inte längre något gott, utan ett problem som gör USA ”svårt att regera”. Enligt tidigare utrikesminister John Kerry är konstitutionens ”First Amendment” ett betydande hinder för att sålla bort vad han kallar ”desinformation”.

Det första tillägget, det första av totalt tio ändringar som antogs 1791, och som Kerry nu hänvisar till, lyder som följer: ”Kongressen skall inte stifta någon lag om upprättande av religion eller förbud mot dess fria utövande, eller inskränkning av yttrandefriheten eller tryckfriheten, eller folkets rätt att fredligt samlas och att göra framställningar till regeringen om rättelse av missförhållanden”.

Men det var då. Enligt Kerry gör friheten för individer att välja sina informationskällor det svårt att styra landet effektivt. Uttalandet gjordes under en paneldebatt om grön energi vid World Economic Forum (WEF) förra veckan. Vid det tillfället kritiserade John Kerry det första tillägget, där han upprepade att ”det är väldigt svårt att styra i dag”, och hävdade att sociala medier utgör utmaningar för att skapa konsensus i en demokrati.

John Kerry wants to end our Freedom of Speech

What would you like to say to John Kerry in response ?

pic.twitter.com/skMRUymtZ0

— Tulsi Gabbard 🌺 (Parody) (@TulsiGabbardrep) September 29, 2024

”De som vi brukade ha för att avgöra vad som är fakta och vad som inte är det har på ett sätt avlägsnats”, sa Kerry och tillade att ”enskilda personer nu bestämmer varifrån de ska få sin information.”

”Om människor bara använder en källa … och lägger upp desinformation på nätet, fungerar det första tillägget som ett betydande hinder för att avlägsna den”, tillade Kerry. Så länge som demokrater kan ”vinna terräng” och ”vinna rätten att regera” kommer de att vara ”fria att genomföra förändringar”, sa han.

”Jag tror att demokratier till stor del utmanas just nu och har visat sig inte röra sig tillräckligt snabbt eller tillräckligt för att möta de utmaningar vi står inför. För mig är det en del av vad det här valet handlar om”, tillade han.

Och inte nog med det. Wall Street Journals chefredaktör Emma Tucker beklagade vid ett WEF-evenemang tidigare i år förlusten av företagsmedias monopol på information. Hon konstaterade att ”Vi ägde nyheterna, och stod vakt vid porten”. ”Vi ägde i hög grad fakta också”, och påpekade att läsarna nu har tillgång till ett bredare utbud av källor.

Detta, som Kerry är inne på, uppnås på olika sätt. Både genom att låta investmentbolag köpa upp media. Och därigenom få ägare till media som har sammanfallande intressen med ägaren, och som därför ålägger redaktionerna att följa instruktioner i detta avseende. Så även med onlinetjänster. Med samma ägarstruktur, och genom att myndigheter – genom användning eller missbruk av regelverket, med olika former av korruption och ekonomiskt tvång – kan tvinga sociala medier att censurera kontroversiella uttalanden. Förutom att utestänga vissa besvärliga aktörer.

Bild

Gro Harlem Brundtland uttrycker elitens oro i Dagsavisen. ”Vi mister kontrollen över vad folk får veta”

Korruption utgör ett kapitel för sig.

Förre presidenten Jimmy Carter beskrev under en intervju med The Intercept i juli 2015 landet som ”en oligarki med utbredd användning av politiska mutor” som avgör ”nomineringen av en presidentkandidat och valet av en president.” I ett försök att begränsa detta, fattade USA:s högsta domstol i april 2014 ett beslut med bestämmelser för att begränsa kampanjdonationer. För Carter är detta inte tillräckligt och vad landet nu behöver – där han sa att domen ”kränker essensen av det som gör Amerika till ett fantastiskt land med sitt politiska system”.

Eks-president Jimmy Carter: – USA er et korrupt oligarki

Enligt honom gynnar flödet av kampanjpengar de som redan sitter i senaten eller representanthuset. ”Detsamma gäller guvernörer, senatorer och kongressledamöter,” sa Carter. ”Så nu har vi precis sett ett fullständig undergrävande av vårt politiska system med stora utbetalningar från bidragsgivare, som vill, förväntar sig och får tjänster gjorda för sig själva efter att valet är över.”

Carters kommentarer kom under upptakten till presidentvalet 2016 ”De sittande makter – demokrater såväl som republikaner – ser den utbredda användningen av politiska mutor som en enorm fördel för sig själva,” sa Carter.

”Någon som redan sitter i kongressen har mycket mer att erbjuda en ivrig bidragsgivare än de som istället utmanar dem utifrån.”

Det framgår tydligt av vad Kerry säger att han ser den kontroll som utövas av de stora mediernas ägare tillsammans med myndigheterna och deras givare som otillräcklig. Ännu mer, mycket mer av samma. En kontroll kombinerad med användandet av propaganda, som vi känner till från tiden under första världskriget, beskriven av Walter Lippman i hans bok ”Public Opinion” 1922 och av Edward Bernays i boken ”Propaganda” något senare, 1928.

Bild

Det här är alltså inget nytt, utan något som har pågått under lång tid – och beskrivs i boken – ”Manufacturing Consent: The Political Economy of the Mass Media” – av Edward S. Herman, Edward Said och Noam Chomsky .

Alternativa informationskällor gör det svårt för amerikanska och inhemska regeringar att upprätthålla berättelser om pandemi, grönt skifte, Gulfkriget, Somalia, Bosnien, Kosovo, Sudan, Afghanistan, Irak, Mali, Syrien, Libyen, Ukraina, Gaza och Libanon.

Och hur är det med Norge? Sedan 1990 har Norge deltagit i totalt 31 Nato-ledda operationer. Sex gånger fler än under perioden 1949-1990. På andra plats, vad gäller militär verksamhet, tillsammans med Danmark. Fredsnationen Norge. Känner verkligen allmänheten här Hema i Norge till detta? Ja, och vad skulle de säga i så fall? Det enda land vi känner oss hotade av – vår granne i öst, Ryssland – har aldrig gjort oss någon förtret. Snarare tvärtom. Gör media här i Norge oss medvetna om det? Att vi tvingas in i berättelser som gör oss till deltagare i amerikanernas kampanj mot ryssarna. Och det utan att det på något sätt ligger i vårt intresse.

Låt oss titta närmare på i vilken utsträckning Kerry finner stöd för sina åsikter hemma i USA. Vad säger amerikanerna själva om detta?

Så många som 53 procent av amerikanerna anser att det första tillägget går för långt för att skydda yttrandefriheten, enligt en ny undersökning som FIRE (Foundation for Individual Rights and Expression) gjorde under juli i år.

FIRE:s forskningsrådgivare Sean Stevens konstaterar i samband med undersökningen att ”Tydligen önskar en av två amerikaner att de hade färre medborgerliga friheter. Många av dem avvisar rätten att samlas, ha fri press och att ställa krav på regeringen. Det här är en diktators dröm”.

Amerikaner ropar efter censur. Runt 40 % litar ”något”, ”mycket” eller ”helt” på regeringen i sättet den relaterar till uttalanden och information som förekommer i alternativa medier. Runt 25 % litar ”lite” på regeringen.

USA är ett splittrat samhälle. Följande siffror visar det. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes i april är andelen tillfrågade som är ”något” eller ”mycket” oroliga för att få sparken för att de gjort uttalanden om kontroversiella frågor hela 28 %.

Mer än 32 % av amerikanerna – en tredjedel av befolkningen – säger att de är obekväma med att regeringen begränsar yttrandefriheten – till exempel i samband med pro-Hamas demonstrationer.

Undersökningar som Populac har genomfört i samarbete med Gradient och YouGov visar dock att amerikaner litar ännu mindre på MSM (main stream media) än de är villiga att erkänna offentligt. Så medan 24 % av amerikanerna nu offentligt hävdar att de litar på media, tror bara 7 % av dem på detta privat.

Så oavsett var du befinner dig i det politiska landskapet är förtroendet för MSM lågt.

Om amerikanerna ska ha kontroll över den information vi får måste de också kontrollera den tillgång utländska aktörer har till allmänheten hemma i USA och resten av världen.

Enligt det ryska utrikesdepartementets taleskvinna Maria Zakharova har USA förklarat ”krig mot yttrandefriheten”. Uttalandet kom i samband med de nya sanktionerna mot RT och andra nyhetskanaler som representerar ”repression i en aldrig tidigare skådad skala”.

USA:s utrikesminister Antony Blinken tillkännagav nyligen en rad nya sanktioner mot RT och anklagade dem för att delta i ”hemlig lobbyverksamhet” och ”agera som en de facto arm av rysk underrättelsetjänst”. Utan att framlägga några bevis. Bara en rad påståenden. Meningslöst. Jag har själv inte sett något om det – och dessutom kan jag hela tiden väga det jag läser där mot en rad andra källor. Vilket alla andra också kan. Och det gör vi för att vi inte kan lita på våra egna medier, styrda av stora investmentbolag, de vanliga misstänkta – med ägarintressen i militärindustrin och läkemedelsindustrin. Krig och elände är bra affärer för dem.

Chefen för utrikesdepartementets Global Engagement Center (GEC) i USA, James Rubin, konstaterade att RTs ”vida omfattning och räckvidd” är en av anledningarna till att många runt om i världen inte stöder Ukraina. Tro det eller ej. GEC har finansierat och låtit göra ett spel innehållande propaganda riktat mot barn. Dessutom har de tvingat Twitter att censurera proryskt innehåll.

Samme Rubin vill använda GEC för att stänga ner rysk media runt om i världen. Enligt honom har de redan varit i kontakt med människor i Latinamerika, Afrika och Asien för att berätta för dem, att de genom att tillåta RT har orsakat en skadlig effekt på åsikterna runt om i världen.

Detta är helt i linje med vad Zakharova uttalade, att de har ”…använt öppna hot och utpressning mot andra länder i ett försök att ställa dem mot inhemska medier och etablera kontroll över det globala informationsrummet”.

Vilka konsekvenser får då detta för oss? Vi vet att de beslut som fattas av dem som styr vår närmaste allierade, och som påtvingas oss – i allt mindre grad bygger på en tidigare offentlig debatt. Där de mest skilda synpunkter ställs mot varandra, och ger möjlighet att vara medvetna om var vi var och en står, och vilka konsekvenser detta kan få. Ett folkstyre, där vi alla deltar.

Det som gör situationen ännu värre är att de som har tillräckliga medel köper upp media, och blir ägare till ”sanningen” och den som bestämmer vad som är ”sant”. Inte nog med det. I ett samhälle där ”pengar pratar” kan tjänster köpas genom att man betalar valkampanjbidrag till de politiker som uppfyller dem. Med sådana medel kan de köpa tid på en rad tv-kanaler, nå ut till allmänheten och säkra omval. Den nuvarande presidenten Joe Biden har, baserat på uppgifter som gjorts tillgängliga av hans biograf Branko Marcetic, fått totalt 4 346 265 USD – bara från den judiska lobbyn.

Ett tydligt exempel på detta är verksamheten i den judiska amerikanska Israel Public Affairs Committee (AIPAC). Med stora medel avsatta för ändamålet. Låt oss i detta sammanhang inte glömma Christians United for Israel med över 7 miljoner medlemmar. Det ger pengar. Och inte minst resultat, i ett land där det mesta går att köpa för pengar. På så sätt avgörs Amerikas och vår politik – som den vasall vi är – gentemot Israel i Tel Aviv och Jerusalem.

Hur är det med WEF (World Economic Forum)? Medlemmar från norsk sida inkluderar personer som Børge Brende (som sitter med Kerry i videon överst i denna artikel), Jens Stoltenberg, Erna Solberg, kronprins Haakon och kronprinsessan Mette Marit. Vad tar dessa människor med sig från de åsikter som uttrycktes under John Kerrys besök förra veckan? Är det tillåtet att fråga? Eller gör man inte det…?