Av Moon of Alabama, den 05 oktober 2024
Den nya Mellanösterns ”födslovåndor” kanske inte är de som USA har önskat sig
Edward Luce för Financial Times:
Hur Netanyahu på alla sätt överflyglar Biden (arkiverad)
USA:s president hade hoppats på att kunna frigöra sig från Mellanöstern. Men turbulensen i regionen kan påverka valet och definiera hans eftermäle
”Netanyahu vet hur man spelar spelet i Washington bättre än de flesta amerikanska politiker”, säger Alon Pinkas, en före detta israelisk diplomat som nu är kolumnist i tidningen Haaretz. ”Och han har helt överflyglat Biden.”
…
Vid otaliga tillfällen under det senaste året har Netanyahu verkat gå med på en sak med Washington och i praktiken gjort motsatsen. Oavsett om det gäller stridigheter om villkoren för ett eldupphör i Gaza och frisläppande av gisslan, eller det senaste försöket till ett 21-dagars eldupphör med Hizbollah, har Biden varje gång fått se maktlös ut. ”Bidenadministrationen verkar säga: ’Vi lider av lite höstfuktighet’”, säger Pinkas. ”Nej, det här är inte säsongsfukt, det är Netanyahu som urinerar över dig.”
Detta har varit det allmänna temat för en mediekampanj ett tag. ”Natanyahu kör ångvält över Biden och den stackarn kan inte göra något åt det.”
Jag köper det inte. Ett telefonsamtal från Vita huset till Pentagon skulle stoppa leveransflygningarna från USA till Israel. Utan ständig förnyelse av leveranserna skulle det israeliska flygvapnet behöva stoppa sina bombningar i Gaza, Västbanken, Libanon, Syrien och Jemen inom några dagar, om inte inom några timmar.
Men i stället för att ringa Pentagon har hela Mellanösternteamet kring Biden, Antony Blinken, Brett McGurk och IDF-soldaten Amos Hochstein uppmanat Israel att förlänga sin kampanj.
De hoppas, precis som de neokonservativa 2006 under Bushadministrationen, på ”ett nytt Mellanösterns födslovåndor”, som för alltid kommer att förändra den strategiska situationen på marken.
Bakom kulisserna beskriver Hochstein, McGurk och andra amerikanska topptjänstemän inom nationell säkerhet Israels operationer i Libanon som ett historiskt avgörande ögonblick – ett ögonblick som kommer att omforma Mellanöstern till det bättre under många år framöver.
Tankegången går så här: Israel har utplånat Hizbollahs högsta kommandostruktur i Libanon, vilket allvarligt undergrävt gruppens kapacitet och försvagat Iran, som använde Hizbollah som ombud och maktprojektor.
Den interna splittringen inom administrationen verkar ha försvunnit något under de senaste dagarna, och på måndagen samlades USA:s högsta tjänstemän i Vita huset tillsammans med president Joe Biden för att diskutera situationen på plats. De flesta var överens om att konflikten, även om den är bräcklig, kan erbjuda en möjlighet att minska Irans inflytande i Libanon och regionen.
Slutsatsen av detta är att Netanyahu i stort sett gör exakt vad Biden-administrationen vill att han ska göra.
Den strategiska situationen kan mycket väl förändras. Men det kommer inte att ske på det sätt som Biden och Netanyahu kanske hoppas på.
De flesta av de 200 missiler som Iran avfyrade mot Israel för två dagar sedan passerade genom det israeliska luftförsvaret och träffade sina mål med god precision. Några dyra flygplan skadades men ingen människa kom till skada.
En liknande attack mot israeliska energianläggningar skulle lätt kunna lamslå landet för månader eller år framöver. En attack mot IDF:s kaserner eller israeliska befolkningscentra skulle lätt kunna orsaka massförluster.
Strax efter attacken träffade president Masoud Pezeshkian Saudiarabiens utrikesminister Faisal bin Farhan Al Saud i Doha, Qatar:
Den saudiske ministern uttryckte sitt lands beslutsamhet att utveckla relationerna med Iran, rapporterade nyhetsbyrån Xinhua.
”Vi strävar efter att för alltid stänga den sida av skillnader som finns mellan de två länderna och arbeta för att lösa våra frågor och utöka våra relationer som två vänliga och broderliga stater”, sade han.
Han lyfte fram den ”mycket känsliga och kritiska” situationen i Västasien på grund av Israels ”aggressioner” mot Gaza och Libanon och dess försök att utvidga konflikten i regionen. Han sade att Saudiarabien litar på Irans visdom och omdöme när det gäller att hantera situationen och bidra till att återställa lugn och fred i regionen.
Igår höll Irans högste ledare, Ayatollah Ali Khamenei, fredagsbön i Teheran. I västerländska medier uppmärksammades det inte att hans predikan till stor del hölls på arabiska och att hela händelsen kunde följas i arabisk direktsändning via Al-Jazeerah.
Detta är redan ett nytt Mellanöstern där Gulfstaterna inte längre är fientligt inställda till Iran och där de religiösa motsättningarna mellan sunni och shia i stort sett har förlorat sin kraft.
Vilka är då kvar av USA:s tidigare allierade? Vem kan man vända sig till för att få stöd i regionen när man planerar att angripa Iran?
Har hela denna amerikansk-israeliska kampanj verkligen bidragit till att ”minska Irans inflytande i Libanon och regionen”? Kommer den någonsin att fortsätta att göra det?
Mitt intryck är att den har stärkt fronten mot Israel och Irans positioner i och bortom Mellanöstern.