Den 30/9 publicerade Segerstedtinstituet vid Göteborgs Universitet rapporten ”Antisemitism i Sverige efter den 7 oktober. Upplevelser och konsekvenser” (nr 13); redaktörer: Christer Mattsson m fl. https://www.gu.se/segerstedtinstitutet/publikationer/sis-rapportserie
Rapporten bygger på en ”kvalitativ enkätundersökning”, en genomgång av inlägg på sociala, och media om ”Israel-Palestinakonflikten”, framför allt efter 7/10 förra året, samt kapitelvisa artiklar av forskare kring rubricerat tema.
Enkäten baseras på 294 informanter (svaranden), vilka benäms ”judar” i rapporten. Det är således ingen kvantitativ enkät utan informantgruppen är selekterad, och med all sannolikhet mycket partiska i den s k konflikten. Och som man ropar får man svar. Gruppen är upprörd över och rädd för den självupplevda oc h självdefinierade antisemitismen (AS) i Sverige. Svaret är knappast förvånande, mot bakgrund av folkmordet i Gaza och t ex regeringens totala likgiltighet inför krav på ställningstaganden och åtgårder, men rapporten återkommer gång efter gång till informanternas upprördhet och rädsla. Jag återkommer i artikeln till denna svaghet i rapporten.
Studien av reaktioner på på sociala media redovisas före och efer 7/10. Resultatet före visade att cirka 14 procent (39 av 285) av X-inläggen var ”att betrakta som antisemitiska, främst bestående av konspirationsteorier, och andra uttryck som förknippas med en högerextrem diskurs”. Månaden efter den 7 oktober ökade antalet uppenbart antisemitiska kommentarer med 38 procent (från 39 till 190) under undersökningsperioden. En tydlig förändring är också förekomsten av kommentarer som kan karaktäriseras som antiisraeliska eller antisionistiska”.
Rapporten citerar och tolkar informanternas orsak till rädsla och otrygghet efter 7/10 i ett historiskt sammanhang som ”Förintelsen, pogromer och andra förföljelser av judar”.
Efter staten Israels folkmord på mer än 40 000 palestinier och, enligt WHO, 30 000 för resten av sina liv handikappade palestinier ter sig rapportens slutsats grotesk och ren subjektivism genom att vifta med AS-flaggan. Med rapportens maliciösa skrivningar får jag anföra att det är ett typiska prosionistiskt propagandetrix.
”Beskriver judar i Sverige hur de… upplever sig övergivna av grupper vilkas stöd de räknat med. Många återvänder till att det finns ”en tystnad” om judars situation i Sverige”. Denna tystnad eller svek upplevs från olika håll och grupper, bl a ”pressens, vilken anses partisk och propalestinsk i sin rapportering och opinionsbildning”.
Informanterna, vilkas majoritet torde vara pro-israelisk, får breda ut sig i den s k vetenskapliga rapporten från Segerstedtinstitutet. Det kan bara tolkas som att majoriteten av informanterna anser att svensk press skall tiga om statens Israels folkmord i Palestina. Det får bedömas som graverande både för informanterna och rapportförfattarna.
Rapportförfattarna försöker ibland inte ens dölja sin partiskhet, genom att enbart hänvisa till informanterna. De senare skriver: ”vi [har] inte undersökt balansen i medierapporteringen, men noterar att ansvaret för kriget och det humanitära lidandet i allt högre grad lagts på Israel”. Noteringen är anmärkningsvärt extrem, då den utgår ifrån att Hamas bär ansvar för staten Israels folkmord och lemlästning av palestinierna. Det är som ett eko av NATO-hegemonen USA och t ex svenska högerregeringen – ”Israel har rätt att försvara sig”. Borta är kolonialstaten Israels 100 år av ockupation av palestinska mark, fördrivning och dödandet i alla krigen för att befästa ockupation och införlivande av palestinsk mark i förverkligandet av den sionistiska drömmen om ”Eretz Israel” [förf. anm., ungefär Stor-Israel].
Rapporten förklarar: ”Bland de svarande i enkätundersökningen uttrycker en stor del rädsla och oro för sin egen och sina närmastes trygghet och säkerhet”. Vidare: ”Den grupp [förf. anm., grupperna?] som informanterna… känner mest rädsla och misstänksamhet emot är personer med upplevd koppling till islam, islamism eller med bakgrund i Palestina eller andra länder i Mellanöstern”, Ja, tycks informanterna säga, araberna är opålitliga, ungefär som redan sionisterna i slutet av 1800-talet, och senare, sa i Europa och USA: Låt oss kolonisera Palestina, så kan vi vara ett bålverk mot de ociviliserade araberna. Och Netanyahu fyllde på den 7 oktober: ”De är djur”.
Mycket mer kan sägas om den partiska, skandalöst, icke-vetenskapliga rapporten från Segerstedtsinstitutet, vid GU, men det får räcka nu. Gå gärna in på Institutets hemsida och ladda ned den 92 sidiga rapporten, eller läs den korta sammanfattningen, så får du själv övertyga dig hur AS-stämpeln används av sionister och prosionister.
Egentligen är all denna diskussion både viktig men också lika förvirrande.
De flesta, till och med berörda, kan inte, eller tycks inte kunna, skilja på kritik mot israelisk fascism och dess övervåld respektive klassisk särskiljande av judar. Det är två skilda saker.
Var kritik av den amerikanska politiken som ledde till det helt olagliga Irakkriget, dess brutala invasion, liksom tortyroffren i bl.a. Abu Ghraib, då ”anti-kristen”?
De klassiska franska pommes fritesen blev bland den amerikanska bombhögern ”freedom fries”, medan irakiers frihet då, ja, mer eller mindre bokstavligen friterades?
När Warszawa-upproret ägde rum mot den nazistiska ockupationsmakten var det också då ”anti-kristet”, ”anti-lutheranskt” eller ”anti-tyskt” i princip?
Vi kan självklart svara nej på alla dessa frågor.
Kritik mot den brutala Netanyahu-regimen och dess våldspolitik och fascistiska och i jämförelse med dess tysk-nazistiska föregångare på 1940-talet med dess utplåning och raserande av städer och bokstavligt skapande av Lebensraum för en exklusiv ny ockupationsmakt då kritik mot en religion som är 4 000 år gammal?
Nej självklart inte, det heller.
Det mesta som idag kritiseras i detta krig är självklart anti-fascism. Det har inte det minsta att göra med religiösa frågor. Vi vet inte heller om en person som Netanyahu är ens religiös eller ens minsta judiskt troende alls, överhuvudtaget.
Frågar man till exempel en muslim precis var som helst mitt i natten hastigt upprest i sängen frågan om de kan ta avstånd från t.ex. brutaliteten i de saudiska, iranska eller pakistanska statssystemen, eller hos ISIS/DAESH så kan 99% förmodligen helt just ta avstånd från just exakt det.
Problemet är att frågar man en person av judisk tro i princip varsomhelst runt om i världen, om de kan ta avstånd från Netanyahu-regimens våld, krig, förnedring och tortyr – så blir det svårt plötsligt. Det är där resonemangen måste börja. Personer av judisk tro bör till övervägande del just klart och tydligt kunna avskärma sig och skilja ut sig från allt brutalt som utförs av en vidrig politisk våldsregim de aldrig skulle dels rösta på själv och dels inte vilja bli utsatt för av dess våld och krig.
Vi som är kritiska mot den israeliska fascismen och dess våld måste få ställa en motfråga till de judar som känner sig utsatta: tycker du om Netanyahu-regimens våld, mördande och terror? Och förmodligen får vi det humanistiska svaret: nej. Det råder alltså ingen ”antisemitism” utan en välgrundad kritik mot en regims fascism, dess mördande och övervåld.
Allting som handlar om ’antiemitism’ är partiskt, detta för att sionistglobalisterna ska kunna behålla dominansen och formuleringsprivilegiet (helst primärformuleringsprivilegiet) över begreppet, så att de ska slippa bli avslöjade för vad de verkligen äär; ickesemiter, de verkliga antisemiterna samt planetens enda semitmördare. Såjavisst, det blir alltid en massa ’snyftande’ och krokodiltårar, en massa lögner och förvanskningar när antisemiterna ska ’förklara’ varför de som ’utsatta’ ’känner sig såå oroliga’. De har ju inte gjort något…de har ju bara stöttat/el hållt käft om sin mördarregim i telatvi
Vet rapportens ”författare” om att PALESTINIER ÄR SEMITER? Det är INGET som talar för det eftersom då skulle rapportrn handlat om de över 186,000 Palestinier som blebv slaktad av satans avkomma sionister. Rapporten skulle också belyst oss om att 10% av Gaza SEMITISKA befolkning har tvingats fly från sina hem p g a sionist mördar gäng i uniform. Rapporten skulle också skrivit om att FOLKMORDET regisserade sionist armén är det senaset i raden av avskyvärda krigsbrott mot Palestinier i över ett sekel. Samma rapport skulle ha upplyst oss om att vår tids värsta ANTISEMITER heter Benjamin Netanyahu, Ben-Givir, Galant, och Smotrich.
Således kan vi drar slutsatsen att rapporten handlar inte om antisemitism utan om KRITIK och MOTSTÅND mod mördargängen som bär sionist uniformer och går bärsärkagång på Palestinska BARN, KVINNOR och CIVILA i alla åldrar från 101 till spädbarn.
Vi noterar också att för VARJE GÅNG apartheid regimen israel slaktar Palestinier, så börjar västmedier och ”akademiker” rapportera om ökad ”antisemitism”. Som Ilmar Reepalu mycjket riktigt sade det, vill man slippa ”antisemitism” så bör man gå ut och öppet fördöma slakten av Palestinier regisserad folkmördar regimen israel.
Oh ironin, ironin!
“Hur vågar ni förneka att vi är hjälplösa och förtryckta! Vi ska KROSSA ALLA som säger att vir har för mycket makt!”
Nja, det är nog som så att själva ordet ”antisemitism”, aningen snett och felaktigt, börjat gälla långt utöver teman än bara kring hot, hat och diskriminering av just människor av judisk tro. De två bättre orden, gentemot detta laddade och överallt subjektivt tolkade ord, borde snarare vara ”anti-judisk” och strikt akademiskt separerad från det ord som snarare borde användas i modern tid för denna kritik och diskussion: ”anti-israelisk”. Men anti-judisk och anti-israelisk är INTE samma sak. Närapå tvärtom.
Många av de fördomar som de ”bloddrickande judarna”, ”Jesumördarens folk” och de ”spädbarnsätande judarna” och allt elände som förevarit i historien (Martin Luther är en av dem som tyvärr lade mer på brasan i detta ämne – han i princip tycks ha avskytt judar) är grundade i medeltida kristna fördomar som lever kvar till viss del än idag. Det än mer intressanta är att ofta är de fördomar om judar vi har i ”det kristna väst” är ofta helt okända, och används inte heller, i den muslimska liksom i arabvärlden. De högerextrema politiker i Europa och i Sverige av idag, som de skrikande Ebba Busch och Alice Teodorescu, att islam sprider dessa europeiska versioner av anti-semitism – är helt enkelt uppåt väggarna fel. De gör helt enkelt inte det.
Men anti-israelism är något helt annat: det är POLITISK kritik av ett land som urartat i våld, förtryck, ockupation och gentemot ett land som decennium efter decennium går helt straffbefriat för många krigs- och politiska övergrepp och vägrar följa beslut, utslag och domar i de internationella instanserna: Förenta Nationerna, internationella domstolar och andra. Den här typen av beteende internationellt; att Israel slipper att följa våra gemensamma regler i världen – är det som irriterar de flesta runtom i världen som idag är mycket irriterade på Israels flagranta internationella brottslighet: en rakt av kriminell stat, sett ur ett internationellt juridiskt perspektiv.
I mångt och mycket har Israel förvandlat sig självt till den apartheid-skurkstat det tyvärr är idag: ”en internationell paria” (orden är faktiskt inte mina: det är Bidens kommentar till Netanyahu i ett telefonsamtal för några månader sedan i den nya bok Bob Woodward, ”War”, författaren gett ut om de två krig som omger Biden: Palestina och Ukraina – man kan läsa om den nya boken varhelst på internet -det är bara att leta!). Skall man tro Woodward så måste vi säga att Biden varit klartänkt på temat och informerat Netanyahu att Israel håller på att bli en isolerad paria i världen.
Så vilka slutsatser kan vi då dra av det: självklart är nu också Biden en antisemit. Välkommen till klubben, herr president!