Denna artikel 13 oktober av Aaron Maté har anlänt, upphittad och översatt av Rolf Nilsson.
https://www.aaronmate.net/p/biden-and-netanyahus-endless-war?utm_source=post-email-title&publication_id=100118&post_id=150181279&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email
Med eskalerande våld vill USA och Israel skapa ett ”nytt Mellanöstern”.
Hur Benjamin Netanyahu skulle svara på Hamas väpnade operation mot Israel den 7 oktober 2023 förutsågs mer än två decennier tidigare, på en annan dag av geopolitisk förödelse.
På frågan om den 11 september 2001, om hur attackerna den dagen skulle påverka relationerna mellan USA och Israel, svarade Netanyahu ”Det är mycket bra.” Han rättade snabbt till sig själv: ”Tja, inte särskilt bra, men det kommer att skapa omedelbar sympati.”
9/11, förklarade han, skulle ”stärka banden mellan våra två folk, eftersom vi har upplevt terror under så många decennier, men USA har nu upplevt en massiv blödning från terror”. Flera år senare sa Netanyahu till en israelisk publik att hans förutsägelse hade besannats. ”Vi drar nytta av en sak, och det är attacken mot Twin Towers och Pentagon, och den amerikanska kampen i Irak”, sade han.
Netanyahu förstod att en terrorattack mot världens främsta supermakt under en dag skulle skapa politiskt utrymme för ett ändlöst ”krig mot terrorismen” som skulle rikta in sig på varje motkraft till den amerikansk-israeliska hegemonin. Hans vision efter 11 september bekräftades när general Wesley Clark avslöjade att Donald Rumsfelds Pentagon hade tagit fram en lista med sju muslimska stater som skulle genomgå ett regimskifte, med början i Irak och till sist i Iran. ”De ville att vi skulle destabilisera Mellanöstern, vända upp och ner på det och lägga det under vår kontroll”, sade Clark om ’kriget mot terrorismen’s neokonservativa arkitekter.
För Netanyahu skapade 7 oktober ett lika lämpligt ögonblick. Biden-administrationen erbjöd sitt ovillkorliga stöd för en israelisk plan att förvandla Gaza från ett ockuperat, belägrat koncentrationsläger till ett decimerat, ruinbestrött dödsläger.
Samtidigt, som min kollega, Max Blumenthal, nyligen har visat i dokumentären ”Atrocity Inc.”, stod västvärldens etablerade medier i kö för att återge israelisk grymhetspropaganda för att skapa samtycke till massmord – allt medan de mörkade att den israeliska militären tillämpade ”Hannibal-direktivet” den 7 oktober och dödade ett okänt antal av sina egna medborgare för att förhindra att de togs som gisslan.
Som Avi Dichter, en israelisk kabinettmedlem och tidigare Shin Bet-chef, meddelade i november förra året, var Israels främsta mål i Gaza att orsaka ”Gaza Nakba 2023”, med hänvisning till den etniska rensningen av hundratusentals palestinier under perioden kring Israels grundande i maj 1948. ”Det är så det kommer att sluta.”
Dichter syftade specifikt på norra Gaza, där Israel idag, nästan ett år senare, har beordrat hundratusentals människor att fly, infört en svältbelägring genom att strypa tillgången på mat och genomför massakrer mot dem som stannar kvar. Enligt Haaretz anser högt uppsatta israeliska försvarstjänstemän att Israel lägger grunden för ”en gradvis annektering av stora delar av Gazaremsan”. I norra Gaza innebär det att man ”genomför generalmajor Giora Eilands så kallade plan för att kapitulera eller svälta”, där alla som ”väljer att stanna kvar” anses vara ett ”legitimt militärt mål” som ”kommer att svälta ihjäl” om de lyckas överleva israelisk eldgivning.
Efter att ha lämnat Gaza i ruiner som en del av den utformade Nakba har den israeliska regeringen och dess amerikanska sponsor utvidgat aggressionen till sina främsta regionala motståndare Hizbollah och Iran. Vita huset har upprepat sin manual från Gaza och kommit med tomma ord om behovet av vapenvila i Libanon, samtidigt som man har underlättat ett israeliskt angrepp på civil infrastruktur.
När Israel intensifierade sitt angrepp på Libanon förra månaden informerade amerikanska och israeliska tjänstemän Politico om att högt uppsatta medarbetare i Vita huset ”privat hade sagt till Israel att USA skulle stödja dess beslut att öka det militära trycket mot Hizbollah” – trots att administrationen ”offentligt” uppmanade Israel att ”begränsa sina attacker”.
Efter ett år av massmord förstår israelerna säkert att Vita husets offentliga uppmaningar till återhållsamhet kan ignoreras på vederbörligt sätt.
Två viktiga amerikanska tjänstemän, den israeliske arméveteranen Amos Hochstein och den erfarne byråkraten Brett McGurk, sägs privat ”beskriva Israels operationer i Libanon som ett historiskt avgörande ögonblick – ett ögonblick som kommer att omforma Mellanöstern till det bättre under många år framöver”. Detta gäller även i Libanon, där Vita huset ”trycker på för att använda Israels offensiv mot Hizbollah som en öppning för att avsluta” Hizbollahs ”långvariga dominans genom att välja en ny libanesisk president”, rapporterar Wall Street Journal. Enligt tidningen har Hochstein sagt till arabiska tjänstemän att ”försvagningen av Hizbollah genom israeliska attacker bör ses som en möjlighet att potentiellt bryta ett politiskt dödläge”.
Med andra ord använder Vita huset och Israel det besinningslösa våldet som en ”möjlighet” att ”försvaga” en politisk rörelse som motsätter sig USA:s och Israels hegemoni och därigenom undergräva miljontals libanesiska väljare som obekvämt nog har röstat på Hizbollah och dess allierade i flera parlamentsval – och till och med gett dem majoritet så sent som 2022.
Genom att ta vara på detta ”ögonblick” fortsätter McGurk och Hochstein på den väg som utstakades av McGurks tidigare kollega i George W. Bushs regering, Condoleezza Rice, som på ett ökänt sätt beskrev Israels angrepp på Libanon 2006 – då man också terroriserade civila i ett misslyckat försök att utplåna Hizbollah – som ”födslovåndorna för ett nytt Mellanöstern”.
Biden-administrationen är fast besluten att väcka det ”nya Mellanöstern” till liv och har bortsett från obekväma varningar från två viktiga regionala stater, Egypten och Qatar, som ”betraktar den amerikanska planen som orealistisk och till och med farlig”, eftersom den skulle kunna ”öka risken för inbördes strider” i ett libanesiskt samhälle som länge härjats av inbördeskrig, tillägger Wall Street Journal. Som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu klargjorde förra veckan är hotet om farligt våld en välkommen taktik. ”Ni har en möjlighet att rädda Libanon innan det faller ner i avgrunden av ett långt krig som kommer att leda till förstörelse och lidande som vi ser i Gaza”, hotade Netanyahu Libanons folk och lät precis som en maffia-don. ”Det behöver inte bli på det sättet.”
Alla är inte med på denna nya fas i projektet efter den 11 september. Enligt Politico har den av Biden godkända israeliska aggressionen i Libanon mött ”motstånd från personer inom Pentagon, utrikesdepartementet och underrättelsetjänsten som anser att Israels agerande mot” Hizbollah ”kan dra in amerikanska styrkor i ännu en konflikt i Mellanöstern”.
Men som deras föregångare i Bushadministrationen klargjorde med två katastrofala invasioner, har de som i slutändan beslutar om USA:s politik i Mellanöstern idag inga sådana betänkligheter. Under de senaste veckorna har Biden beordrat Pentagon att skicka ”en stor mängd vapen till regionen” tillsammans med ”några tusen” fler soldater, vilket har resulterat i att USA:s militära ställning ”i princip har fördubblat sin luftmakt”, rapporterar New York Times. Som ett nytt tecken på att Vita huset samarbetar med Israels planerade attacker mot Iran har man beordrat att ett avancerat amerikanskt antimissilsystem ska skickas till Israel, tillsammans med cirka 100 amerikanska soldater som ska sköta driften av systemet. (avser THAAD, ö.a.)
Medan Pentagon insisterar på att dessa styrkor är rent defensiva, har en tidigare högt uppsatt Biden-tjänsteman erkänt deras verkliga syfte. ”Just nu är läget i regionen sådant att vi kan och vill stödja Israels försvar om iranierna kommer in i bilden”, sade Dana Stroul, som förra året avgick som Pentagons högste tjänsteman för Mellanösternpolitiken, till New York Times. ”Om du är Israel och du är en militär planerare, vill du göra allt detta medan saker och ting befinner sig i regionen, inte efter att den lämnar.”
Enligt Times har en amerikansk tjänsteman ”sagt att det är lättare för Israel att gå till anfall när man vet att ’Storebror’ är i närheten”. Eller som försvarsminister Lloyd Austin enligt uppgift har beskrivit det, Israel ”leker med husets pengar”. Vad Austin menar, förklarar Washington Post, är att Israel ”tar stora risker mot sina motståndare, i vetskap om att USA, som Israels främsta allierade, skulle lägga sin militära och diplomatiska tyngd bakom det”.
Med oändliga ”huspengar” från ”Big Brother” saboterade Israel nyligen en öppning för en vapenvila i Libanon. Enligt Libanons utrikesminister gick Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah med på en 21-dagars paus i striderna förra månaden. Men eftersom Nasrallah vägrade att ge upp sitt krav på ett permanent eldupphör i Gaza, beslutade Israel att han måste bort. ”Det vi upptäckte efter över 11 månader är att Nasrallah envisas med att knyta sig själv – och den kapade libanesiska staten som han tog över – till vad som än händer i Gaza”, sade en israelisk tjänsteman till NBC News. ”…Han avböjde meddelanden om att sluta koppla sig själv till Gaza. … Detta fick oss att förstå att han inte kan vara en del av spelet längre.”
I det nya Mellanöstern kan de som stör det amerikansk-israeliska våldsmonopolet helt enkelt inte vara en del av ”spelet”.
Israels mord på Nasrallah, tillsammans med ett okänt antal civila i bostadshusen ovanför honom, skedde strax efter att USA och Frankrike offentligt uppmanat till eldupphör i Libanon – och hävdat att de hade fått Israels stöd. Men precis som i Gaza vet det israeliska ledarskapet att vapenvilor som stöds av Biden kan ignoreras på vederbörligt sätt. En högt uppsatt israelisk tjänsteman avfärdade sedan förvirringen som ”ett ärligt missförstånd” mellan Israel och USA. Översatt till den nya Mellanösterns språk betyder detta att Israel och USA har en tyst överenskommelse om att Biden inte har några betänkligheter mot Netanyahus rutinmässiga oärlighet och aggression, så länge det kan främja USA:s och Israels gemensamma överhöghet.