Detta är en tankeväckande artikel. Ser dock inte att förhållanden är likartade i Sverige.
Liknar de två tyska oppositionspartiernas Alternative für Deutschland, AfD, och Bündnis Sahra Wagenknecht, BSW, åsikter så att de kan bilda ett regeringsalternativ? I frågor om invandring/integration och kriget i Ukraina verkar det så.
BSW har tydligt sagt att det inte är relevant för något regeringssamarbete på vare sig statlig eller federal nivå med AfD, då BSW anser att AfD är högerextrema. Springergruppens seriösa flaggskepp, papperstidningen DIE WELT, arrangerade den 09.10.2024 en tv-sänd debatt mellan AfD:s partiledare Alice Weidel och BSW:s ledare Sahra Wagenknecht och tidningen sammanfattade debatten dem emellan den 11.10.2024. Wagenknechts uttalande kan tolkas som att ett samarbete med AfD vore möjligt om AfD:s ledare i Thüringen, Björn Höcke, togs bort och att programmet för tvångsutvisning av tiotals miljoner invandrare också togs bort.
Vissa kommentatorer har påpekat att det är lite av en orättvis diskussion att bjuda in AfD-ledaren Alice Weidel mot BSW-ledaren Sahra Wagenknecht. Wagenknecht är, i politiska kretsar och kanske bland många andra, i Tyskland en superkändis erfaren som deltagare i många tv-sända debatter och samtalsdiskussioner, och vissa menar att detta också framkom i debatten med AfD-ledaren Alice Weidel där den senare dök upp lite tveksam och efterbliven.
Invandring, både håller med och inte håller med
I debatten kritiserade Wagenknecht vad hon anser vara de ideologiskt oacceptabla uttalanden som AfD:s partiledare Björn Höcke i delstaten Thüringen framkommer i en bok. Han vill ha en ” storskalig tvångsutvisningspolitik ” för tiotals miljoner som han medger kommer att vara en ” välsamordnad grymhet ”, och som Höcke själv skrev i en bok: ” Att mänsklig nöd och obehagliga scener inte går att undvika ”.
Wagenknecht menar att Höcke är nära nazismen:
Jag vill inte att en sådan man ska få makt i vårt land.
Weidel menar att tvångsutvisning är ett sätt att upprätthålla bestämmelserna i den tyska lagen, och att invandring utan regleringar måste stoppas, och att parallellsamhällen inte får utvecklas där hat mot den tyska nationen odlas. Men påtvingad utplacering till tiotals miljoner, anser hon, visar tecken på hat och hämndlystnad:
” Ärligt talat: Det gör mig sjuk ”.
De var mest överens om Ukrainakriget. Wagenknecht kallar Rysslands invasion för ” kriminell ”, men DIE WELT menar att hon riktar mest kritik mot väst. För att väst inte arbetar för fred, tror hon. ” Ukraina kan inte vinna det här kriget, därför måste de förhandla ”, sa hon. AfD höll med om detta, och har sagt det från början.
De är oense om pengar till upprustning av tysk militär, vilket AfD är för.
Näringspolitik
Weidel sa att det är de grönas politik som har förstört det tyska näringslivet. Utbildningssystemet måste förändras, och den katastrofala och ohållbara energipolitiken måste få ett slut och att Tyskland måste investera i kärnkraft och kolkraft. Wagenknecht höll med om detta och tillade att Tyskland skadar sig själv med sanktionerna mot Ryssland genom att ensidigt stoppa importen av rysk energi.
Om Israel
AfD är en ivrig anhängare av Israel. Wagenknecht stöder Israels rätt att försvara sig, men sa också att Israels krig nu inte längre har något med självförsvar att göra och pekade på de cirka 40 000 döda i Gaza. Det är ” barbarisk krigföring ”, sa hon och krävde ett vapenembargo mot Israel, vilket hennes parti hade föreslagit i förbundsdagen. Weidel höll med: ” Inga tyska vapen för Israel ”, sa hon. Så snart som möjligt måste detta krig leda till en förhandlingslösning, sa Weidel.
Inte trovärdigt, menar Wagenknecht på AfD, eftersom AfD stöder Netanyahus delvis högerextrema regering, och därför var AfD inte ett riktigt fredsparti.
Samarbete?
Även om AfD har fått röster ”av helt förståeliga skäl”, sa BSW-ledaren, framstår alla som sitter i delstatens parlament för detta parti som ”destruktiva” eller som ”extremister”. Ett samarbete med sådana AfD-politiker är otänkbart, sa hon.
Weidel försvarade sig med att de verkliga extremisterna fanns i de regerande etablerade partierna. Dessutom attackerade hon Wagenknecht för att ha varit medlem i det statsbärande DDR-partiet SED [före 1990, mrk Politikus] och hade därmed stöttat regimerna i Venezuela och Kuba. Och tillade: Varför inte Nordkorea också?
När programledaren avslutade med en fråga till Wagenknecht om hur högerorienterad hon trodde att Weidel var på en skala från ett (lite) till tio (mycket) svarade hon: ”Jaha, kanske runt sex”. Weidel skrattade åt den bedömningen.
Tyska och internationella anhängare
Valresultatet i de tre tyska delstaterna har fått både nationella och internationella konsekvenser. Förbundskansler Olaf Scholz förstår att valet visar att hans regering och parti är på väg att förlora om han inte gör något åt invandring, integration och militärt engagemang. Parti- och statsledare har skrivit till honom och krävt en annan invandrings- och krigspolitik. Finansministern säger att Tyskland inte har råd med mer Ukraina-stöd och Scholz själv säger att han vill prata med Putin. Den krigshetsande utrikesministern från De gröna, tidigare partiledare, är förlamad i regeringen.
Socialdemokraterna?
Socialdemokraterna i Tyskland har som det ser ut nu stöd av bara 16 procent. Nationellt har AfD 17 procents stöd, men BSW har bara 8 procent enligt en undersökning i ard.de 2024-10-10 . Sammantaget har regeringen stöd från endast en tredjedel (32 %) av väljarna: SPD, FDP och Grüne 16,3 respektive 13 procent.
Allt tyder på att socialdemokraternas betydelse i Tyskland, liksom i många andra länder, är historiskt avslutad. Socialdemokraterna har blivit en onödig fejkkopia av de stora högerpartierna, bara varvat med intellektuellt stöd från ett litet statligt finansierat intellektuellt lager för utopiska projekt.
Europeisk politik: Demokratisk revolt
Nu drabbas ”de moderata folkpartierna” av sin egen odemokratiska och auktoritära politik. Det räcker inte med enbart stöd från politiserande professorer och enspåriga redaktörer. Det är ett demokratiskt uppror på gång.
Denna artikel publicerades av Politikus .
Här är det på sin plats att hänvisa till Tysklands ”gröna” utrikesminister. Annalena Baerbock kommer inte att tveka att hjälpa Israel att attackera civila om de tror att Hamas gömmer sig bland de civila. Ed.
Fast den viktigaste frågan kring de här ytterligheternas partier ställs inte: vill dessa partiers VÄLJARE att de skall söka samarbete? Statistiskt brukar europeiska partiers väljare (av dessa partityper) faktiskt sky varandra.
Socialt, ekonomiskt och politiskt har sådana här politiska populistpartier ett givet historiskt resultat: de är helt improduktiva och försätter de regioner de styr i, i full stagnation och rentav tillbakagång: som i exemplet Italien med i år 30 år av högerpopulistisk berlusconism som definitivt förvandlat Italien till ”Europas sjuke man”.
Igår kom dessutom nyheten från Tyskland i flera medier att processen att förbjuda AfD-partiet som anti-konstitutionellt nu antar allt starkare former att realiseras hos det tyska författningsskyddet. AfD kan mycket snart vara en avslutad historia.
Har en känsla av att BSW gör mest nytta genom att hålla en egen kurs och vara ett alternativ för missnöjda i flera andra partier: missnöjda socialdemokrater (som tidigare gått till AfD), miljöpartister och de som röstat på gamla vänsterpartiet och vill ha ”en gammal hederlig” vänster. Så valsamverkan: väldigt tveksamt. Däremot kan man ju samordna röstande i förbunds- och delstatsparlamenten, om partiernas ståndpunkter verkar sammanfalla i vissa frågor.
Förra veckan gick Olaf Scholz ut med kommentaren att det går dåligt för den tyska ekonomin eftersom ”Putin stängde av gasen”. Scholz låtsas ovetande om att han stod bredvid Biden när denne deklarerade att han kommer att stänga av gasen. En rörledning är dessutom intakt och Ryssland har förklarat sig beredd att leverera om Scholz beställer. Men det gör han inte eftersom Onkel Sam förbjuder.
Tysklands vasallstatus är grundproblemet. Det är djupt förankrat, nästan reflexmässigt. Ingen kansler har tagit itu med problemet, inte ens Brandt, Schmidt eller Kohl för att inte tala om dagens obetydligheter.
Extrema är alla partier, mest extrema är de som låtsas utgöra mitten. AfD är en brokig samling som det är svårt att bedöma hur de skulle bete sig i regeringsställning. Ett osäkert kort men med de katastrofala korten Tyskland sitter med på hand vore de knappast värre. De har tvärtom vettiga synpunkter på en rad konkreta frågor som energi, industri mm. Hotet mot demokratin kommer ju uteslutande från mitten som vill förbjuda oppositionen. AfD-väljarna ogiltigförklaras, det är etablissemangets syn på demokrati. Samma gäller yttrandefriheten, censur förespåkas av mitten, inte AfD. Med det inte sagt att AfD skulle klara att leda Tyskland ur krisen. En betydande del av partiet ifrågasätter inte USA:s dominans eller Israels folkutrotningspolitik.
På You Tube kan man se riksdagsdebatter i Berlin. Ett skränande hönshus där alla gapar i munnen på varandra. Ingen respekt för demokratiska spelregler. Stor frånvaro och ointresserade ministrar som leker med sina mobiler när oppositionen talar. Ett annat fönster till den tyska ”demokratin” är regeringens presskonferenser som bevakas bl.a. av nätsidan ”NachDenkSeiten”. En ändlös skuggboxning från regeringens talespersoner – press och allmänhet uppfattas som saknande tankeförmåga. Ett förnedringstillstånd råder och någonstans rämnar det.