Julian Macfarlane tecknar en bild av Sinwar, i bjärt kontrast till de etablerade medias. Också en bra summering av historiken av Översatt av Rolf Nilsson.
Jag (Julian Macfarlane) har bifogat min artikel från den 23 december i slutet här. Den beskriver Hamas historia och dess utveckling.
Som ni kan se bidrog Sinwar till att skapa ett nytt Hamas 2017 och ett nytt koncept för Palestina.
Jag skrev nyligen i min dikt att Jesus var palestinier innan han var jude.
Läs gärna Till minne av Yahya Sinwar – Jesus var Palestinier.
Sinwar var palestinier innan han var något annat, även om hans uppfattning om Palestina gick tillbaka till profetens läror, som skapade en stat där människor av alla trosriktningar kunde leva i fred.
Sinwar skapade en modern panislamism för att främja samarbete mellan alla profetens anhängare.
Operation Al-Aqsa Flood fick ett passande namn eftersom Al-Aqsa är heligt för alla muslimer. Hamas är till stor del sunnimuslimskt. Hizbollah är shiamuslimer. Syrierna är alawiter och sufier. Houthierna är zaydi-shiiter. Och många palestinier är kristna.
I Teheran höll Khamenei nyligen en predikan på profetens språk, som är känt av alla.
Israelerna har kallat Sinwar för terrorist. Det är han inte.
O! Människor önska inte att möta fienden; från Allah önskar ni god hälsa och när ni möter dem, ha tålamod. Vet att himlen är under svärdens skugga.
Av allt att döma har den israeliska gisslan behandlats väl och de som har dödats har dödats av israelisk urskillningslös eldgivning, precis som de flesta civila som dog den 7 oktober.
De verkliga terroristerna finns i Tel Aviv och Washington.
Hamas styrkor följer i allmänhet islamiska regler för krig.
- Inget dödande av kvinnor, barn och oskyldiga – dessa kan inkludera eremiter, munkar eller andra religiösa ledare som anses vara icke-stridande;
- Inget hänsynslöst dödande av boskap och djur;
- Ingen bränning eller förstörelse av träd och fruktträdgårdar; och,
- Ingen förstörelse av brunnar.
Alla de saker som israelerna gör, gör inte Hamas.
Om Sinwar var en krigare så kämpade han för fred. En rättvis fred.
Hans död sätter hans vision i skarpare fokus. Det signalerar slutet för Israel.
Artikel för december 2023 här!
Spökgubben (The Bogeyman)
Spökgubben är ansiktslös, namnlös och ond. gömmer sig i mörkret.
Det är också Hamas, enligt vad som brukade kallas ”mainstream” media men som nu alltmer och mer exakt kallas ”legacy” media. Deras arv? Sagor för barn. DU.
Ingen frågar någonsin vem Spökgubben är. Ingen frågar vem Hamas är heller. De är bara mörka onda väsen.
I själva verket är Hamas spöket. Den gömmer sig under din säng – i tunnlar som tar dig till spillrorna av en stad där barn dör. Krama din nallebjörn och gråt. Allt är mörker och död.
Regeringar använder media för att lära dig att frukta, för att bättre kunna kontrollera dig. Vad du än gör – titta inte in i skuggorna, säger de till dig. Gör bara som du blir tillsagd. Du tittar i alla fall – barn kan inte hjälpa det – men du kan inte se någonting. Och du är rädd.
Vem är Hamas?
Vem är Hamas?
Men återigen, vem fan är du? Det är en fråga som du inte ska ställa dig själv, tillsammans med många andra. Kom bara ihåg vad du har lärt dig.
Spökgubben är spökgubben. Hamas är Hamas. Du har också ett namn – samma namn som hundratals, om inte tusentals andra människor. Så du behöver ett personnummer och ett telefonnummer.
Om du verkligen vill veta ”vem” – måste du lära dig Vad och Varför och Hur och Var.
Då kommer du kanske att veta vem du är – och kanske vem Hamas är.
Nu kan väl du och Teddy titta under sängen igen?
Ursprungshistorien: Hamas 1.0
Tänd en lampa där under och du kommer att hitta massor av gamla saker – böcker och artiklar och foton…. De berättar en historia.
Hamas är uttrycket för en gemenskap. Ett folk som bombades och besköts och tvingades fly och tog sin tillflykt till platser som Gaza. Det var Nakba. Och det slutade inte 1948.
Även om sexdagarskriget 1967 i västmedia har framställts som en förebyggande attack mot Syrien, Jordanien och Egypten, som samlade ihop sig för att invadera stackars lilla Israel, var det inget sådant. Det var en smygattack från Israels sida mot oförberedda fiender, som gjorde det möjligt för sionisterna att ta Sinai, Gaza, Golanhöjderna och Västbanken – en fortsättning på Nakba.
Hela denna historia om hotet om utrotning var helt påhittad och sedan vidareutvecklad i efterhand för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier….
Mordechai Bentov 1971.
Det har tagit 50 år för dessa fakta att komma till allmän kännedom i västvärlden – att avslöja det som palestinierna redan visste – att Israels ”ockupation” i själva verket var en annektering med sikte på ett eventuellt folkmord.
Sexdagarskriget ledde till Yom Kippur-kriget 1973, som bevisade att araberna kunde slåss – och att israelerna kunde förlora: och det var USA som i slutändan vann det kriget för israelerna.
Vinna en, förlora en….
Den arabiska enigheten vid denna tid kostade USA, Storbritannien och andra västländer ekonomiskt. Den tillfälliga maktdemonstrationen ledde till politiska förändringar – bildandet av Likud, en allians av sionistiska högerpartier – och till att PLO erkändes som det palestinska folkets legitima företrädare av arabstaterna, men inte av Israel eller västvärlden.
Yom Kippur-kriget ledde så småningom till Camp David-avtalet, ett fredsavtal mellan Egypten och Israel som undertecknades av Menachem Begin och Anwar Sadat, och till ”tvåstatslösningen”.
Vilket aldrig var en lösning, eftersom de enda två stater som spelade någon roll var USA och Israel.
Med Camp David-avtalet och Jimmy Carters och senare Reagans goda minne fick Egypten tillbaka Sinai. Det påverkade uppenbarligen PLO att tro att de med amerikansk hjälp skulle kunna arbeta fram en kompromisslösning för Palestina – åtminstone få något !
Det är bara att slå klackarna i taket och önska sig till Oz”.
Sadat mördades snart av egyptiska Islamiska Jihad, vilket ledde till att hans medhjälpare och tillfälliga CIA-favorit Hosni Mubarak tog över.
Det var också då Hamas fick sin start.
Palestinske imamen och aktivisten, tetraplegikern (se här, ö.a.). Ahmed Yassin grundade Hamas i Gaza 1973 som välgörenhetsorganisationen Mujama al-Islamiya för att främja islamiska värderingar genom samhällsutveckling och återupprättande av samhället – inledningsvis sjukvård, utbildning och social ordning. Vapen och bomber kom senare tillsammans med namnet ”Hamas” – en förkortning för Harakat al-Muqawama al-Islamiya (Islamiska motståndsrörelsen). Yassin var ingen pacifist.
Mujama? Hamas? Vad finns i ett namn?
Mujama al-Islamiya hade fått stöd från det mångfacetterade västasiatiska sunnisamfundet – inklusive qatarierna och det egyptiska Muslimska brödraskapet.
Det hade också Hamas.
Journalister, som gillar att skriva men inte att läsa, bryr sig inte om dumheter som utländska namn, utan bara om epitet som ”terrorist”, vilket var vad Muslimska brödraskapet skulle vara.
De brydde sig inte om att titta på de grundläggande mänskliga behov som Mujama ville tillfredsställa och de omständigheter som gav upphov till dess militans, som Hamas – önskan om frihet.
Det hade inte tagit Mujama lång tid att utveckla. År 1984 hittade israelerna vapen gömda i en moské och fängslade Yassin och andra. Yassin släpptes 1985 som en del av Jibril-avtalet.
Det var så Hamas 1.0 kom till.
Så… Hamas var ungt en gång i tiden – men det har blivit äldre. Det har haft sin spädbarnstid, sin barndom, sin tonårstid.
Tiderna förändras? (The times are a-changin)
Hamas tillhandahåller fortfarande sociala tjänster – hälsovård, skolor och liknande – som befolkningen i Gaza är beroende av, vilket gör organisationen både populistisk och populär. Det är fortfarande islamistiskt.
Efter sexdagarskriget och Yom Kippur-kriget stod det snabbt klart att Palestina de facto förblev en semitisk bantustan.
År 1980 hade Israel förklarat Jerusalem som sin huvudstad – ”fullständig och enad” – och därmed i praktiken annekterat östra Jerusalem. Budskapet var tydligt: ”Dra åt helvete, FN”. Och man började bygga ut bosättningar i de ockuperade områdena, i strid med både FN:s resolutioner och internationell rätt – en slags smygande annektering.
Trots vad Bob Dylan sjöng på 60-talet så förändrades inte tiderna – inte för Palestina i alla fall.
Det var den insikten som drev på radikaliseringen i Palestina. Den hade drivit på Hamas utveckling från välgörenhetsorganisation till politisk aktör – och även skapat andra motståndsgrupper.
Hamas stadgar från 1988 var i hög grad i linje med det sunnifundamentalistiska Muslimska brödraskapets doktrin – och därför enormt populära i västmedia.
Den islamiska motståndsrörelsen är en framstående palestinsk rörelse, vars trohet är till Allah och vars livsstil är islam. Den strävar efter att höja Allahs fana över varje tum av Palestina.” (Artikel 6)
Viktigast av allt är att Hamas identifierade sionismen med judendomen.
Sionismens planer har inget slut, och efter Palestina kommer de att vilja expandera från Nilen till floden Eufrat. När de är färdiga med att smälta det område som de har lagt sin hand på, kommer de att se fram emot ytterligare expansion. Deras plan har lagts fram i ”Sions vises protokoll”.” (Artikel 32)
HAMAS betraktar sig själv som spjutspetsen och förtruppen i kampcirkeln mot världssionismen… Islamiska grupper över hela arabvärlden bör också göra detsamma, eftersom de är bäst rustade för sin framtida roll i kampen mot den krigshetsande juden.
Hamas stämplades därför som antisemitiskt – eller snarare antijudiskt– eftersom palestinierna är semitiska folk – mer så än de flesta europeiska judar som är långt borta genetiskt från sina förfäder. Israelerna vill helst inte att någon ska inse att araber är semiter.
Från 1983 till 1993 befann sig Yassir Arafat i Tunisien. Han insåg att PLO inte kunde vinna militärt mot vare sig Israel eller USA – och absolut inte mot båda tillsammans – och fokuserade på diplomati.
År 1988 erkände han Israels rätt att existera, precis när Hamas tillkännagav sin stadga. Han erbjöd en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten, i hopp om att detta skulle vinna amerikanernas gillande och ändra bilden av PLO som en organisation av våldsamma, blodbesudlade extremister.
Han gjorde allt utom att raka sig.
Denna taktikförändring tvingade israelerna att tolerera det muslimska brödraskapet och Qatars stöd till Hamas – de såg den sunnitiska fundamentalismen som en motvikt till sekularismen i Arafats PLO, med dess omfattande stöd i arabvärlden. Sionisterna behövde se moderata ut i amerikanernas ögon – eller åtminstone i de amerikanska mediernas ögon – för att ingen skulle märka att de befann sig på samma politiska spektrum som nazister och rasister. Ja, politik är en spektrumstörning.
Så Hamas, som just fått ett namn 1987, slutade som en kedjad hund som matades med matrester av grannarna. Den morrade och skällde och blev slagen blodig. Men på något sätt hölls den vid liv.
Israels inställning till Hamas har alltid varit ambivalent.
Läs gärna EU:s utrikespolitiske talesperson: ”Israel stödde Hamas”
Du undrar säkert vad som hände med Hamas andlige ledare Yassin?
År 1989 greps Yassin återigen av Israel och dömdes den här gången till livstids fängelse för mord. År 1997 släpptes imamen ur israeliskt fängelse i utbyte mot två mord…eh…Mossad-agenter . Israelerna försökte mörda honom 2003 och lyckades 2004 med en missilattack från en amerikansk Apache-helikopter, varvid Yassin och två andra dödades.
Lärdom: terrorism är inte terrorism om man har ett flygvapen
Att bli politisk: Hamas 2.0
På 70-talet hade palestinierna fått massor av barn. Det händer efter krig.
År 1987 var dessa barn tillräckligt gamla för att kasta sten – vilket ledde till den första palestinska intifadan.
Israels överreaktion mot dessa barn skadade dem i amerikanska medier med bilder av israeliska soldater som behandlade barn med brutalitet. 1200 palestinier dog.
Det stora antalet palestinska offer föranledde ett internationellt fördömande. I efterföljande resolutioner, bland annat 607 och 608, krävde säkerhetsrådet att Israel skulle upphöra med deportationerna av palestinier. I november 1988 fördömdes Israel av en stor majoritet i FN:s generalförsamling för sitt agerande mot intifadan. Resolutionen upprepades under de följande åren.
Arafat var sannolikt fullt medveten om att Israel inte skulle lyda nya FN-resolutioner lika lite som man skulle följa tidigare resolutioner om att återgå till gränserna före 1967. Inte såvida inte amerikanerna krävde det – och var beredda att gå längre än den vanliga retoriken för att genomdriva dessa krav – vilket de inte tänkte göra.
Så trevligt det skulle vara om ord blev till gärningar! Som Gideon Levy nyligen har sagt kunde USA ha avslutat ockupationen när som helst och kan fortfarande göra det.
Läs gärna: Gideon Levy: Katastrof i Mellanöstern
USA kunde ha fått slut på den israeliska ockupationen inom några månader. Om USA hade utnyttjat Israels beroende av USA för att tvinga bort Israel från de ockuperade områdena, skulle Israel inte ha haft något annat val än att lyda. Men USA hade inte för avsikt att göra det och jag ser inte någon avsikt just nu.
På 1990-talet väntades en flodvåg av judiska invandrare från Ryssland efter Sovjetunionens fall.
Israelerna ville ha ett Stor-Israel – plats för nya judiska medborgare. De israeliska bosättningarna expanderade snabbt. Lebensraum? Eller Manifest Destiny? (se här, ö.a.) Kanske både och.
Arafat var realist och visste att det bästa han kunde hoppas på från väst på kort sikt var ett erkännande av PLO som det palestinska folkets legitima representant i någon form av kompromiss som möjliggjorde skapandet av en palestinsk stat med en viss grad av självstyre.
Vid den här tidpunkten fick AIPAC allt större inflytande i amerikansk politik och sionisterna ville ha ännu större kontroll över den amerikanska regeringen och den allmänna opinionen – vilket de faktiskt skulle få med tiden. De behövde bra PR. De var tvungna att framstå som förhandlingsdugliga.
Arafats första försök att få Jimmy Carter att engagera sig var ett smart drag och fortsatte in i Reagan-administrationen. Sionisternas svar var lika smart.
Våldet under intifadan fortsatte åtminstone fram till 1993 då det första Osloavtalet undertecknades och Arafat återvände till Palestina – ironiskt nog till Gaza till en början.
Israel erkände PLO som den legitima företrädaren för det palestinska folket. I gengäld erkände PLO Israel. Quid pro quo (tjänster och gentjänster, se här, ö.a.). Lösningen med ”två stater”.
Ett andra Osloavtal undertecknades 1995.
Sedan, 1995, mördades Yitzak Rabin och Israel gick åt höger. Israelerna bröt inte sina avtal, utan ignorerade dem helt enkelt.
Som du kan se… Palestina förblev Bantustan Redux.
Bantustan Redux
När toppmötet i Camp David 2000 misslyckades med att leverera och tiderna uppenbarligen inte förändrades, oavsett hur många gånger sången sjöngs, bröt våldet ut igen.
Resultatet blev den andra intifadan, som var mycket mer våldsam än den första.
Den första intifadan hade varit spontan. Den andra verkar ha anstiftats av PLO självt.
Palestinierna gick längre än till barn som kastade sten. Det förekom skottlossning, självmordsbombningar och raketbeskjutning.
Israelerna svarade brutalt. De bröt inte bara armar och ben på barn med påkar den här gången. 4300 palestinier dog – och ungefär tusen israeler.
Israel var inte nöjda med PLO.
Men de hade den där hunden. Den morrande. Naturligtvis var de tvungna att slå den igen – och det gjorde de genom att mörda Yassin, bara för att visa vem som var herre på täppan.
En gång i tiden hade israelerna försökt med byalag (village leages)- institutionaliserade ”inhemska myndigheter” under kolonialistisk kontroll, som i apartheids sydafrikanska bantustans. Det hade inte fungerat. Så det var tillbaka till det enkla ”söndra och härska”. Så länge de kunde hålla palestinierna splittrade, kunde de hålla dem svaga.
Israel tros ha förgiftat Arafat 2004, och oavsett om detta är sant eller inte, säkerställde det att den formbara Mahmoud Abbas fick leda Fatah – PLO– och den palestinska myndigheten, som bara hade ”befogenhet” att göra vad israelerna sa åt den att göra.
Abbas och Sharon samt ledarna för Egypten och Jordanien deltog i toppmötet i Sharm el-Sheikh – som avslutade den andra intifadan.
Den palestinska myndigheten planerade sedan ett val 2006 där Hamas ställde upp som den mest moderata av de många radikala motståndsgrupperna – ett spel för gallerierna – för att ge sken av en demokratisk process och ytterligare legitimera Israel i den amerikanska allmänhetens ögon. ”Se, vi är demokratiska!” Ännu en av dessa amerikanska saker. När jag tänker efter kanske Manifest Destiny är mer passande än Lebensraum.
Med sin knähund Mahmoud Abbas på plats var israelerna och amerikanerna övertygade om att Hamas inte kunde vinna – även om de vidtog olika åtgärder för att se till att hunden inte skulle slippa ur sina bojor.
Ett av dessa steg var att Israel avlägsnade sina bosättningar från Gaza 2005.
De (Hamas) vill ändra konfliktens kärna från en algerisk modell till en sydafrikansk. Från en kamp mot ”ockupation”, som de uttrycker det, till en kamp för en man, en röst. Det är naturligtvis en mycket renare kamp, en mycket mer populär kamp – och i slutändan en mycket mer kraftfull kamp. För oss skulle det innebära slutet för den judiska staten.
Amerikanerna vet hur man köper val – de gav miljoner till PLO för att kampanja. Israelerna kastade Hamasanhängare i fängelse och försökte hindra gruppen från att bedriva kampanj.
Demokrati i amerikansk stil: pengar och smutsiga tricks. Åh, hur 2024!
Hamas 3.0 Hamas: vald att leda den palestinska myndigheten
Men Hamas vann. Det förvånade amerikanerna – obehagligt – det var distinkt oamerikanskt och följde inte manuset!
Olmert hade haft rätt om kraften i en man/en röst!
Men detta var den punkt då Hamas blev Hamas 3.0.
USA borde aldrig ha tillåtit val om man inte hade kontroll över vem som skulle vinna!
USA och Israel gjorde som det demokratiska partiet gjorde 2016 – de vägrade att erkänna resultatet. Hamasledaren Ismail Haniya fick därför aldrig bilda en ny PA-regering ledd av Hamas.
Efter valet i januari 2006 pågick en kort period av strider mellan Hamas och Fatah – Västbanken kontrollerades av PLO/Fatah och Gaza kontrollerades av Hamas – och båda var verkligen utlämnade till Israel. PLO var den innehunden, medan Hamas var utehunden och som skiter överallt.
Sedan, i maj 2006, släppte fem fångar i israeliska fängelser som representerade fem palestinska fraktioner – Fatah, Hamas, Islamiska jihad, Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP) – det som nu är känt som Fångarnas dokument.
I dokumentet krävdes en oberoende palestinsk stat på de områden som ockuperades 1967, palestiniernas rätt att återvända, efterlevnad av FN-stadgan och internationella överenskommelser, reformering av PLO för att representera de olika folkgrupperna och fraktionerna i Palestina samt val av ett nytt palestinskt råd. Detta var vad Israel fruktade mest – enighet bland de palestinska grupperna och sammanhängande och rationella krav.
Förhandlingar har pågått sedan dess mellan PLO och Hamas, med hjälp av utomstående parter, däribland Syrien, Egypten, Qatar och Förenade Arabemiraten. Uppenbarligen har det inte skett några större framsteg, tack vare PLO:s mjuka framfart.
Med den medgörlige Mahmoud Abbas på plats ersattes de bosättningar som Israel hade tagit bort från Gaza med nya bosättningar på Västbanken, vilket ledde till att lokalbefolkningen fördrevs.
Israel fortsatte sin stegvisa, gradvisa kolonisering. Fatah blev mer korrupt. Gaza drabbades. Hamas tvingades att anpassa sig.
Hamas var starkt beroende av stöd från andra. Först från det muslimska brödraskapet i Egypten och Qatar. Och även från Syrien. Men som en sunnimuslimsk islamistisk organisation fick den till en början åtminstone inte mycket stöd från Iran och bara marginellt från Hizbollah – även om den hade varit noga med att dra sig tillbaka från Syrien när det muslimska brödraskapets sponsorer aktivt började främja radikala islamister som kämpade mot den syriska regeringen. Detta ställningstagande skulle senare betala sig i form av indirekt stöd från både Iran och Hizbollah. Och, naturligtvis, från Syrien.
Hamas håller interna val vart fjärde år. PLO ska göra det – men har inte gjort det, vilket undergräver det lokala stödet.
Hamas val ger mandat för förändringar inom organisationen och ökar representationen.
2017 och nya Hamas 4.0
2017 års val ledde till att Yahya Sinwar ersatte Ismail Haniyeh i Gaza. Haniyah blev ordförande för Hamas politiska byrå i Qatar.
Sinwar anslöt sig till Hamas 1987 som en av shejk Yassins lärjungar. Hans liv har alltid varit Palestinas befrielse. Han är en ”hårding” som var ansvarig för att utrota och avrätta palestinska kollaboratörer. Han tillbringade 22 år i israeliska fängelser, en stor del av tiden i isoleringscell. Han är både älskad och fruktad. Han kommer att göra vad som än krävs.
Sinwar sökte därför försoning med Syrien, Hizbollah, Iran och Fatah– och utfärdade en ny Hamasstadga, som stakade ut – ”stadfäste” – en ny riktning.
Israel var inte glada över honom och försökte mörda honom 2021. De lyckades inte: det var Sinwar som organiserade och planerade attacken den 7 oktober, med vapen och utbildning från Iran.
Att mörda politiska personer är en annan sak som israelerna har lånat från amerikanerna! Men de är bättre på det.
Sinwar i spillrorna av sitt hem
Den tidigare stadgan hade i hög grad varit ett fundamentalistiskt uttalande. Den nya stadgan öppnade vägen för samarbete med i stort sett alla i Västasien, inklusive Hizbollah, Iran och houthierna – för att inte tala om folket på Västbanken – och möjligen även rättänkande människor i det judiska samfundet och Israel.
I den nya stadgan positioneras Hamas som talesman för alla fraktioner och palestinier överallt. Hamas har stöd av nästan alla palestinier – 77 procent.
- PLO är ett nationellt ramverk för det palestinska folket i och utanför Palestina. Den bör därför bevaras, utvecklas och återuppbyggas på demokratisk grund för att säkra deltagande av alla det palestinska folkets beståndsdelar och krafter, på ett sätt som tryggar palestiniernas rättigheter.
Vad detta säger är att Hamas avser att lösa sina problem med PLO genom att ta över och ta dess namn: PLO/Fatah kommer att bli PLO/Hamas.
I oktober 2022 hade Fatah och Hama och 12 andra palestinska fraktioner undertecknat ett avtal som innehöll bestämmelser om president- och parlamentsval inom ett år. Det skedde uppenbarligen inte.
Attacken den 7 oktober – som hade förberetts noggrant i minst ett år – föregrep detta. När dessa val väl äger rum vet vi vem som kommer att vinna.
Stadgan för Hamas 4.0
De flesta palestinier är muslimer – men inte alla: det är en multietnisk, multi-konfessionell gemenskap. Och den nya stadgan garanterar dess karaktär.
Samtidigt som man upprätthåller Palestinas mångkulturella och multietniska karaktär sedan århundraden tillbaka och försvarar alla religioners rättigheter och friheter, insisterar man i detta dokument på de palestinska muslimernas rättigheter och heligheten hos deras heliga platser, särskilt Al Aqsa-moskén.
- Det palestinska folket är ett folk som består av alla palestinier, både i och utanför Palestina, oavsett religion, kultur eller politisk tillhörighet.
Skillnaden mellan Hamas 3.0 och 4.0 är lätt att se.
År 2009 kunde en kvinna gripas för att hon inte bar hijab. När en polisman 2021 försökte gripa en kvinnlig journalist för att hon inte bar hijab hamnade han i fängelse.
Hamas bad den palestinska journalisten Riwa Murshid om ursäkt på fredagen, efter att hon attackerats av en medlem av den islamistiska terrorgruppens säkerhetstjänst, enligt uppgift för att hon inte bar hijab.
För palestinierna är Israels försök att beröva dem tillträde till Al-Aqsa-moskén uttryck för religiös intolerans.
- Palestina ligger i hjärtat av den arabiska och islamiska Ummah och åtnjuter en särskild status. Inom Palestina finns Jerusalem, vars område är välsignat av Allah. Palestina är det heliga landet, som Allah har välsignat åt mänskligheten. Det är muslimernas första Qiblah och målet för den nattliga resa som profeten Muhammed, frid vare med honom, företog. Det är den plats varifrån han steg upp till de övre himlarna. Det är födelseplatsen för Jesus Kristus; frid vare med honom. Dess jord innehåller kvarlevorna av tusentals profeter, följeslagare och mujahidin. Det är landet för människor som är fast beslutna att försvara sanningen – inom Jerusalem och dess omgivningar – som inte avskräcks eller skräms av dem som motsätter sig dem och av dem som förråder dem, och de kommer att fortsätta sitt uppdrag tills Allahs löfte har uppfyllts.
Ni kommer att lägga märke till att stadgan hänvisar till islamisk vördnad för Jesus Kristus och därför tolerans mot kristna – i motsats till högersionisternas åsikter.
- Den välsignade al-Aqsa-moskén tillhör uteslutande vårt folk och vår Ummah.
12. Den palestinska saken är i sin essens en sak som rör ett ockuperat land och ett fördrivet folk. De palestinska flyktingarnas och de fördrivnas rätt att återvända till sina hem från vilka de förvisades eller förbjöds att återvända till – oavsett om det är i de länder som ockuperades 1948 eller 1967 (det vill säga hela Palestina), är en naturlig rättighet, både individuell och kollektiv. Denna rättighet bekräftas av alla gudomliga lagar samt av de grundläggande principerna för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det är en omistlig rättighet och kan inte avstås från någon part, vare sig den är palestinsk, arabisk eller internationell.
Nej. Israel, du kan inte riva moskén och bygga om templet som en slags sionistisk nöjespark.
Den nya stadgan fördömer uttryckligen hat mot judar.
- Hamas bekräftar att dess konflikt är med det sionistiska projektet, inte med judarna på grund av deras religion. Hamas för inte en kamp mot judarna för att de är judar utan de för en kamp mot sionisterna som ockuperar Palestina. Ändå är det sionisterna som ständigt identifierar judendomen och judarna med sitt eget koloniala projekt och illegala entitet.
I själva verket är detta den gamla korantraditionen av religiös tolerans, vanligtvis bortglömd i islamiska sekteristiska stridigheter – men nu ihågkommen.
O mänsklighet! Vi skapade er av ett enda (par) av en man och en kvinna, och gjorde er till nationer och stammar, för att ni ska känna varandra (inte för att ni ska förakta varandra). av Gud är (han som är) den mest rättfärdiga av er (Koranen 49:13).
Hamas inser att Israel är mediet för västerländsk kolonialism, nykolonialism och nyliberalism.
I skarp kontrast till den brutala behandlingen av palestinska kvinnor och barn som hölls fångna i israeliska fängelser, behandlade Hamas sina israeliska gisslan, som togs den 7 oktober, med vänlighet, omsorg och respekt. Får det dig att undra över alla dessa (odokumenterade) israeliska rapporter om att Hamas tog sig tid under sin attack under eld för att halshugga spädbarn och lemlästa, våldta och så småningom döda kvinnor.
- Hamas avvisar förföljelsen av varje människa eller undergrävandet av hans eller hennes rättigheter på nationalistiska, religiösa eller sekteristiska grunder. Hamas är av uppfattningen att det judiska problemet, antisemitismen och förföljelsen av judarna är fenomen i grunden kopplade till europeisk historia och inte till arabernas och muslimernas historia eller till deras arv. Den sionistiska rörelsen, som med hjälp av västmakter kunde ockupera Palestina, är den farligaste formen av bosättningsockupation som redan har försvunnit från stora delar av världen och måste försvinna från Palestina.
Hamas insisterar på rättvisa. Enkel, rationell rättvisa.
- Hamas avvisar alla försök att utplåna flyktingarnas rättigheter, inklusive försöken att bosätta dem utanför Palestina och genom det alternativa hemlandets projekt.
Ersättning till de palestinska flyktingarna för den skada de har lidit till följd av att de förvisats och för att deras land har ockuperats är en absolut rättighet som går hand i hand med deras rätt att återvända. De ska få ersättning när de återvänder och detta förnekar eller minskar inte deras rätt att återvända.
Den förkastar tvåstatslösningen – som faktiskt också många israeler förkastar. Gideon Levy är inte ensam i Israel om att vilja ha en enda demokratisk, multikonfessionell, multietnisk stat – en man/en röst. Netanyahu och hans högervänner har alltid velat ha en enda stat också – en jude/en röst.
- Det ska inte finnas något erkännande av den sionistiska enhetens legitimitet. Vad som än har drabbat landet Palestina när det gäller ockupation, bosättningsbyggande, judaisering eller förändringar av dess egenskaper eller förfalskning av fakta är olagligt. Rättigheter förfaller aldrig.
Stadgan är i många avseenden progressiv, hyllar mångfald – och är kanske till och med lite woke.
- Det palestinska samhället berikas av dess framstående personligheter, karaktärer, dignitärer, civilsamhällets institutioner och ungdomar, studenter, fackförenings- och kvinnogrupper som tillsammans arbetar för att uppnå nationella mål och samhällsbyggande, strävar efter motstånd och uppnår befrielse.
- De palestinska kvinnornas roll är grundläggande i processen att bygga nuet och framtiden, precis som den alltid har varit i processen att skapa palestinsk historia. Det är en central roll i projektet med motstånd, befrielse och uppbyggnad av det politiska.
Vad händer härnäst?
Uppenbarligen är Hamas 4.0 nu inkluderande.
Dess nya stadga positionerar sig för att representera mångfalden av konkurrerande sekteristiska intressen som kännetecknar det palestinska folket – både sekulärt och islamistiskt, kristet – och viktigast av allt judiskt – för vad är ens Askenazi-judar i Israel, efter nästan ett sekel, annat än palestinier?
Yahya Sinwar tillbringade 22 år i israeliska fängelser och avtjänade fyra livstidsstraff för mord. Han talar flytande hebreiska. Han känner Israel nu på ett sätt som få palestinier gör. Han förstår hur israeler tänker. När han planerade attacken den 7 oktober tänkte han framåt, medveten om konsekvenserna men villig att ta risker.
Betty Lahat, en före detta vaktmästare i Hasharon fängelset och chef för Israel Prison Services underrättelseavdelning, sa till tidningen Maariv att Sinwar använde sin tid i fängelset för att lära sig så mycket han kunde om israeler.
”Han är en mycket intelligent person som investerat i sin intellektuella utveckling och en djupgående förståelse av det israeliska samhället”, sa hon. The Times of Israel.
Han vet också hur palestinier tänker – och att han måste upprätthålla en känslig balans med våld strategiskt, inte bara för att se till att israelerna lär sig att deras extremism kommer att besvaras av palestinsk extremism utan för att hålla de mer radikala islamiska palestinska fraktionerna i ledet.
Den 30 november var det till exempel en busshållplatsskjutning i östra Jerusalem, utförd av två beväpnade män som enligt media var medlemmar i Qassam-brigaderna, vilket är osannolikt med tanke på Nimr-brödernas atypiska vapen (M16 och pistol) och uppenbara brist på erfarenhet och utbildning. De var lokalbefolkning, upprörda över israeliska mord i Gaza.
Mer sannolikt utsågs de till ”Hamasanknutna” i efterhand.
Fyra israeler dog. Tre dödades av gärningsmannen. Den fjärde dödades av den triggerglada IDF, med händerna uppåt och som bad för sitt liv. Detta börjar bli ett välbekant mönster – israeler dödar israeler.
Hamas tog på sig ansvaret, vilket de som ledare för det palestinska motståndet måste, genom att säga att attacken var ”ett direkt svar på de aldrig tidigare skådade brotten som begåtts av ockupationsstyrkorna, inklusive brutala massakrer i Gazaremsan, dödande av barn och omfattande kränkningar mot palestinska fångar.”
Vilket naturligtvis är helt sant. Den 28 och 29 november dödade IDF ett 7-årigt barn och ett antal tonåringar på Västbanken. Det finns rapporter om många andra uppenbarligen omotiverade mord. ’What goes round comes round’ (ungefär ’Svinhugg går igen’, ö.a.).
Jenin ”terrorister”. Må de vila i frid
Den multipolära världen
I den multipolära värld som skapas av Ryssland och Kina kan det amerikanska imperiets monopolära, anakronistiska hegemonism och dess EU och israeliska trojanska hästar bara hämma tillväxt och utveckling – vilket leder till ekonomisk nedgång och kollaps.
Oavsett vilken ideologisk och ekonomisk ordning som ligger till grund är verkligheten att framtiden för Västasien är en annan, multipolär civilisationsordning. I Västasien kan Israel inte längre spela sin tilldelade roll som en amerikansk kolonialistisk proxy. Det måste bli en del av en enad palestinsk stat, såsom Hamas stadga föreställer sig.
Israel kommer inte att gå med på sådana förändringar utan kommer att tvingas till det eftersom det håller på att kollapsa ekonomiskt.
Kostnaden för det israeliska kriget mot Hamas uppskattas till 53 miljarder dollar år 2025. Men detta är en försiktig uppskattning. Barrons uppskattade tidigare 400 miljarder dollar under ett decennium. Dessa nya siffror indikerar direkta och indirekta kostnader på upp till 600 miljarder dollar under ett decennium – mycket för ett land med en befolkning bara lite mer än New York City.
Hittills har det varit USA:s skattebetalare som betalat för Israel – men hur länge kan det fortsätta? Den amerikanska skattebetalaren har knappt tillräckligt med pengar för att hålla sina egna oligarker med BMW och kaviar.
Om Hamas blir den nya PLO och tar över Västbanken kan man förvänta sig mer konflikt – som Israel inte kan betala för själva. Ante ups (insatsen ökar, ö.a.).
När dedollariseringen väl får fäste, sjunker den amerikanska ekonomin och BRICS stiger. Mellanöstern är inte längre ”mellan”, ”öst” – inklämt mellan ”väst” och Asien. Det är Västasien. Det tillhör Asien som är Framtiden. USA och Europa är en olycklig historia.
Kanske är det dags att ge Israel dess självständighet.
Någon gång, som israeliska liberaler som Gideon Levy tror, måste verkligheten få fäste. Det betyder en enstatslösning, som föreställts i Hamas stadga – med försoning genom rättvisa. Utan rättvisa kan det aldrig fungera.
Men förvänta dig inget snart. Förvänta dig inte att dödandet stoppas direkt.
Uncle Sam tillåter det inte.
Lögner skrivna med bläck kan aldrig dölja fakta skrivna i blod.
Lu Xun (tack till min vän Schagen)
Palestinier vet tt
”cancersvulsten [israel] kommer att besegras av de lidandes episka och tektoniska offervilja. Palestinier vet också att Väst kommer att bli slaget i Asien, är redan slaget Asien. De vet att historien och världens folk kommer att tala om deras heroism i årtusenden. Palestinier vet också att världens skolbarn i generationer kommer att kunna läsa om ”israel” och dess försvarare som symbol för de blodigaste massmorden och det yttersta barbariet i hela mänsklighetens historia.”
Och dagen närmar sig då hela världen dansar på israels grav💃🏼👯🕺🏽