Av Julian Macfarlane https://julianmacfarlane.substack.com/p/israel-loses-again?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=150758760&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email . Översatt av Rolf Nilsson. En analys och författarens prognos.
Förutsägelser går ibland i uppfyllelse. I tidigare inlägg https://www.globalpolitics.se/ju-langre-vastvarlden-vantar-desto-starkare-blir-iran/ förutspådde jag att Israel skulle inleda en attack mot Iran trots ”läckan” om dess planer – om det överhuvudtaget var en läcka! Det verkade för mig att de hade bråttom att göra detta.
Men jag föreslog också att det skulle vara en ”symbolisk” attack – precis som IRGC har sagt att den skulle göra.
Uppenbarligen är en ”symbolisk attack” som en gest eller rituell – vilket betyder att det är en attack som inte gör verklig skada.
Men hur kommer man runt det pinsamma faktum att man slår hål i luften…
Du gör det genom att låtsas att din attack gjorde skada – bara att den andra sidan vill inte erkänna det. Du säger att du penetrerade deras försvar — och förödmjukade dem. Du slog ner dem. Och de förnekar det.
Om du har en tjänstvillig media som är villig att säkerhetskopiera din berättelse – och till och med utveckla den – det är desto bättre!
Detta är något som Ukraina gör hela tiden – insisterar på att de vinner och Ryssland förlorar, med västerländska medier som plikttroget driver berättelserna. Just nu är det nordkoreanska trupper i Ukraina som försöker kompensera för Rysslands misslyckande i Kursk! Och det finns många människor i väst som tar den enfalden som Guds sanning – eller Zelinskis sanning – att det är samma sak.
Så Israel säger att de inledde en attack med cirka 100 flygplan och attackerade minst 20 militära mål i Iran – framgångsrikt förstås. Googla det. Du kommer att se miljontals berättelser om det. Du kommer inte hitta berättelser som motsäger det mycket – det är trots allt Google.
Obekväma fakta
Tänk på att Israel är minst 1400 miles (ca 2250 km, ö.a.) från sina mål.
Man använde AIR LORAN flygburna missiler.
Media kallar dessa ”ballistiska”.
Egentligen är de kvasi-ballistiska – supersonic – men inte riktigt hypersoniska i slutfasen, som helt ballistiska missiler är – och med en räckvidd på bara 175 miles (ca 280 km, ö.a.) med ”fire and forget”-navigering med GPS och tröghetsnavigering. Avståndet mellan Israel och Teheran är cirka 1000 miles (ca 1600 km, ö.a.).
Så flygplan måste komma närmare än 825 miles (ca 1330 km, ö.a.) för att avfyra de här sakerna.
F 15 stridsradie: 790 miles (1270 km)
F16 stridsradie: 500 miles (800 km)
F35 stridsradie: 590 miles (950 km)
Dessa stridsradier är naturligtvis med full last — men kan utökas plus alfa på olika sätt.
Luft-till-luft-tankning är ett sätt. Naturligtvis, i det här fallet kan flygplanet också landa på en bas i Irak, uppdraget avslutat. Att ersätta vapennyttolast med extra bränsletankar är en annan metod.
Siffrorna nedan är för IAF (Israeli Air Force, ö.a.) 2023. (Wikipedia)
IAF kan ha tagit emot fler flygplan sedan dess – men förlorade troligen några under Irans senaste missilangrepp, så dessa siffror är ungefärliga om de i princip är i runda slängar
Av dessa flygplan har endast F15 räckvidden för att utföra uppdraget bekvämt. Israel har ungefär 10 lufttankningsplan – kanske precis tillräckligt för 40 eller 50 – men inte för 100. Med 100 skulle det behöva amerikansk hjälp för att utöka räckvidden.
Iranska källor tar lätt på tanken på att 100 flygplan attackerar. Däremot KAN 50 F15 bära två Air LORANs vardera. F16 och F35 kan också bära 2 missiler men har lite kort räckvidd. Så det var förmodligen inte 100 flygplan – utan 100 (eller färre) missiler.
Israeliska F15 har något bättre räckvidd än sina amerikanska motsvarigheter och mycket bättre räckvidd än F16, även med konformade bränsletankar som den ovan. De skulle göra det tunga arbetet.
50 F15 kan skjuta upp 100 missiler på maximal räckvidd, vilket ger kortare flygtider för missilerna
Den iranska sidan har dock fått ryska radar och EW som stör GPS mycket effektivt. Radarn har utmärkt räckvidd.
Oavsett om iranierna använde S400, S300 eller sina egna motsvarigheter eller inte, skulle de ha hög träffstatistik. Av 100 missiler borde bara 10 ta sig igenom. Av dessa skulle bara ett par träffa sina mål.
Videor som tagits över Iran verkar visa att många inkommande missiler skjutits ner i hög takt.
Som jag sa sa israelerna att de attackerade 20 mål men de menar förstås att deras plan innebar 20 mål.
Iranierna säger att de försökte träffa kanske 4 mål. Från den iranska sidan var deras genskjutningar och EW mestadels framgångsrika. Inte för att videofilmerna verkligen ger mycket information
Västerländska medier har gjort mycket av Irans erkännande av två dödsfall till följd av attackerna – men det är inte klart om dessa var i Iran – eller, vilket är mer troligt, i Syrien, där Israel attackerade iranska radarstationer. Något att käbbla om.
Han säger, hon säger…
Iran säger lite skada. Israel säger mycket…MEN
Israel strukturerade sina attacker mot Iran för att begränsa dödsoffer och hålla den övergripande effekten begränsad, ett drag som utformats för att tillåta Iran att minimera erkännandet av skadan och hantera efterdyningarna, rapporterade Washington Post på lördagen och citerade en person med direkt kännedom om Israels planer.
Enligt denna källa var aktionen en eskalerad version av Israels svar i april, när det genomförde en attack i centrala Iran efter att Iran avfyrat missiler och drönare mot Israel. Iranska tjänstemän rapporterade vid den tidpunkten ingen skada.
Detta är Jerusalem Post som citerar WaPo som citerar en ”israelisk källa”, LOL. (Laughing Out Loud, ö.a.)
En rundgång i media.
Jag håller mig till Irans berättelse.
Sammantaget var denna attack ett massivt misslyckande för både Israel och USA. De måste jobba hårt för att låtsas att det inte var det. Lyckligtvis för dem har de media för att skapa en informativ ”dimma”.
Naturligtvis kommer iranierna att svara. Efter valdagen?
And was Jerusalem builded here,
Among these[c] dark Satanic Mills? (ur en dikt av William Blake, se här, tonsatt här, ö.a.
Israels misslyckande
Det verkar som att jag hade rätt i min analys igår – nämligen att israelerna använde F-15-jaktplan för att inleda sin attack mot Iran på grund av deras längre räckvidd och lastbärande förmåga
Tänk på att israelerna har släppt bilder av F15 och F16 som påstås taxa utför att anfalla Iran, även om ingen av dem verkade vara beväpnad med ballistiska missiler – bara långdistansbränsletankar!
Jag antar att israelerna är medvetna om att de inte har många F15:or och vill antyda att F16 klarar jobbet – -vilket de gör – bara marginellt.
Eftersom de har drygt 60 F15, kunde de bara ha använt 40 eller 50 som jag sa – inte de hundra flygplan som de hävdar.
Även om jag förmodligen hade rätt på den här punkten hade jag förmodligen fel om att israelerna använde sina nya Air LORA-missiler. Trots all deras reklam saknar Israel tydligen lager och var utan tvekan tvungna att falla tillbaka på äldre Rampage-missiler, som är mindre effektiva – lättare att skjuta ner
Ser coolt ut på reklambilderna men….
Rampages relativt låga hastighet ger inte bara mål en avsevärt längre förvarningstid, utan det gör också ammunitionen avsevärt lättare att fånga upp för även grundläggande lågnivåluftvärn som den syriska S-125 och 2K12 KuB. Med tanke på den relativa mjukheten hos målen i Mellanöstern, varav de allra flesta är avsevärt lättare att neutralisera än de ryska och kinesiska kryssningsrobotarna var designade för att motverka, kan Rampage ses som ett lågkostnadssystem som är väl lämpat och tillräckligt för att utföra de uppgifter som krävs av en grundläggande reservkryssningsmissil av det israeliska flygvapnet. Huruvida den israeliska försvarsstyrkan kommer att gå över för att skaffa snabbare, högre nyttolast eller kryssningsmissiler med längre räckvidd återstår att se. Med tanke på det växande upplevda hotet från Irans lager av landbaserade kryssnings– och ballistiska missiler – alltmer kompletterat med ubåts- och flygburen ammunition – förblir detta en betydande möjlighet.
Detta förklarar också Irans uppenbarligen mycket höga nedskjutningsstatistik – det verkar vara mycket bättre än Israels!.
Halshuggnings-attacker (Decapitation Strikes)
På grundval av den nu berömda ”läckan” har Alex Mercouris föreslagit att israelerna planerade en ”halshuggningsattack”, som skulle ha slagit ut iranska AD-system, inklusive radar, såväl som kärnkraftsanläggningar, missilproduktionsfabriker – och Iranskt ledarskap inklusive Khamenei, som är döende, utslagen av Gud.
Jag tror att Alex har läst för mycket i FT och Economist — för mycket israelisk/amerikansk propaganda.
Vad denna attack – mycket mer begränsad jämfört med den som planeras i ”läckan” visar är att israelerna inte har förmågan att utföra en större effektiv attack – utan mycket betydande stöd och direkt inblandning från USA.
Som jag visade förra gången har israelerna inte tillräckligt med stridsflygplan totalt – drygt 200 – om de sätter alla i luften. Förmodligen färre.
Till exempel har IAF 30 till 40 F35 – som har en funktionsgrad på bara 50 %. Om du har 200 flygplan kommer du aldrig att ha fler än 150 kapabla till stridsoperationer samtidigt.
Hur som helst är det långt från Israel till Iran och iranierna kommer alltid att ha gott om förvarningstid.
Men låt oss anta att Alexs ”halshuggningsattack” var möjlig. Låt oss bara anta ….
Iranierna har förberett sig för en stor israelisk attack i 20 år. De har ryska och kinesiska AD-system på plats och kritiska resurser är gömda under berg, inklusive missiler, missilfabriker och kärnkraftsanläggningar. De har de mest avancerade radarsystemen och EW.
Det viktigaste – till skillnad från amerikanerna och israelerna – de har inga illusioner.
Men anta att israelerna kan förstöra all deras materiel – och fortsätta att mörda den politiska ledningen, vad skulle resultatet bli?
Massiv, ohämmad vedergällning, förstås!
Kontrollen över iransk återbetalning skulle gå till de som överlevde i IRGC och de skulle omedelbart inleda en massiv hämndattack.
Iran har, vid denna tidpunkten, mer än 4000 missiler, med snabb produktion av nyare modeller (enligt min uppskattning.)
Om 75 % förstördes – en osannolikt hög andel – skulle iranierna fortfarande kunna avfyra de återstående 1000 eller så – förmodligen deras bästa – bäst skyddade – och som med störst sannolikhet skulle överleva en större attack.
Dessa skulle utplåna all Israels väsentliga infrastruktur – allt – inklusive militära anläggningar, kanske till och med landets kärnkraftsförmåga! Farväl Zion.
Samtidigt skulle Iran stänga Hormuzbukten, vilket orsakar en ekonomisk kris för alla västländer och ödelägger USA:s ekonomi.
Med andra ord skulle en ”halshuggnings”-attack innebära självmord.
Läckan och ”provkörningen”
Vad ”läckan” faktiskt beskriver är den typ av attack som just ägde rum men i en något större skala.
Därför var attacken ett test. USA och Israel misslyckades.
Iran kommer att hämnas
– men som tidigare kommer man att vänta – ytterligare stärka sina resurser och utnyttja samarbetet med Kina, Ryssland och Nordkorea. Formen för dess vedergällning kommer att bero på omständigheterna efter presidentvalet i USA.
Hur länge kan Israel fortsätta?
På Moon of Alabama är Arch Bungle inte optimistisk om Israels framtid. Läs HÄR. Titeln är ”Vad har Israel uppnått under det senaste året. Till vilket svaret är ”ingenting” – bara grunden för sin egen undergång.