Alastair Crooke 27/10 https://strategic-culture.su/news/2024/10/27/a-stunning-de-capitation-the-netanyahu-madness/
Alla krigs”spel” som spelats under flera år har resulterat i att USA förlorat.
Ett storkrig mellan Israel och Iran kommer sannolikt snart att bryta ut – det säger Israels försvarsminister Gallant. Kriget kommer att inledas när Israel inleder sitt länge diskuterade anfall mot Iran. Gallant har lovat att Israels attack mot Iran kommer att vara ”dödlig, precis och särskilt överraskande”, och tillägger att Iran ”inte kommer att förstå vad som hände, eller hur”.
”Hur” – ett intressant ordval.
Nu på morgonen finns det inga tecken på det dödliga svar som Gallant utlovade. Det verkar som om Israel, som inledningsvis fäste vikt vid att reagera snabbt och direkt, väntar på att THAAD-batterierna (se här, ö.a.) med antiballistiska missiler ska sättas upp – och på att de amerikanska trupper som ska sköta dem ska anlända till Israel.
THAAD är sannolikt ingen ”game-changer”. Iran bevisade den 1 oktober sin förmåga att mätta och överväldiga det israeliska luftförsvaret genom två på varandra följande salvor av inkommande ballistiska missiler.
Poängen med THAAD:s ankomst är dels att Israel börjar få brist på avvärjningsmissiler, dels att det är oerhört mycket viktigare för Netanyahu att dra in USA i ett krig mellan USA och Iran än att hålla tidtabellen.
THAAD-batterierna kan paradoxalt nog göra just detta (dra in USA i kriget). Med amerikanska styrkor nu utplacerade på marken till stöd för Israels militära aktion mot Iran, sätter Israel effektivt in en amerikansk ”snubbeltråd” i krigsdramat: Om amerikanska soldater dödas befinner sig USA i krig med Iran och skulle känna sig tvunget att reagera kraftfullt på amerikanska soldaters död.
Netanyahu har velat ha detta krig i 25 år. Han kan nu se det ta fast form – rakt framför ögonen på honom. Det kommer också, ur hans perspektiv, vid en gynnsam tidpunkt – strax före det amerikanska valet där nästan alla kandidater tävlar om att uttala sin trohet till Israel.
För att vara tydlig, detta är ingen ”liten sak”. Det kan utvecklas till en större konflikt med Ryssland, om Teheran skulle hotas.
Israels folkmord i Gaza och dess omänskliga – bortom alla krigets regler – bombningar av civila i Libanon för att tvinga fram en terroriserad underkastelse har gjort Ryssland till en fullvärdig partner till Iran. Ryssland har därför arbetat hårt för att komplettera Irans försvar med sina egna toppmoderna försvarssystem.
Rysslands roll kommer dock sannolikt att begränsas till att förse Iran med denna försvarshjälp: Rysk ISR (Intelligence, Surveillance, Reconnaissance), sitt senaste elektroniska krigföringssystem, vissa missiler och eventuellt S-400 luftvärnsrobotar (även om deras ankomst till Iran inte har bekräftats).
Ryssland kommer att ha ett stort intresse av att observera hur dessa vapen fungerar mot en israelisk attack.
Om de fungerar väl kommer det att innebära ett stort lyft för den ryska allmänna avskräckningen.
Och här ligger nyckelpunkten: För de israeliska sionisterna och de amerikanska neokonservativa anses vägen till ett avväpnat Moskva gå via ett besegrat Teheran. Att Iran vinner – och därmed motståndsrörelsen – är i högsta grad ett ryskt intresse.
Team Biden, som är upphetsat över Israels dödande av en stor del av Hizbollahs högsta ledning och kanske uppmuntrat av otillåtna (och felaktiga) signaler från Iran om att landet kan komma att reagera med nonchalans på en israelisk attack, kan mycket väl uppfatta att ett nytt sioniststyrt Mellanöstern håller på att födas.
Kommer generalstabscheferna i Pentagon att ingripa för att stoppa marschen mot konflikt – som de gjorde med Blinkens upptrappningsplaner i Ukraina? Det verkar osannolikt. De har hittills gett sitt oreserverade stöd till Israel. Och de har gått med på att skicka THAAD-batterierna.
Generalstabscheferna kommer säkert att ha upplevt den starka pro-israeliska inställningen i kongressen, i skarp kontrast till den växande besvikelsen över Ukraina.
Men att ta sig an Iran – med stöd av Ryssland och Kina – är ingen liten sak: Är det verkligen ”möjligt att vinna”? Och om det inte är det? Vad händer om Israel förlorar – och därmed Amerika? Det skulle vara en jordbävning; en förödmjukelse som skulle skaka västvärlden.
En kommentator, James Kroeger, förutspår spännande nog att ”Israels attack, om den kommer, kommer att vara ännu en halshuggning: Den här gången utförd på ett ännu mer förbluffande sätt än den de utförde mot Nasrallah”.
”Ni förstår, Pentagon kommer inte att skriva under på IDF:s planer på att attackera Irans oljefält eller ens Irans nedgrävda kärnkraftsindustri; men de har en historia av att stödja Israel när de riktar in sig på motståndsledare som motsätter sig Israel.
Använde inte IDF just 82 amerikanska bomber på 1 000 kilo i Beirut för att döda Nasrallah? Med USA:s fulla medverkan?
”Som ett grundläggande koncept är det troligt att USA kommer att godkänna och kanske till och med möjliggöra en ’halshuggning’ av Irans viktigaste ledare i Teheran i tron att Iran skulle vara alltför chockat för att svara med en ’totalt krig’-attack mot Israel. När allt kommer omkring, vad gjorde Iran efter att Nasrallah dödades? Attackerade några av IDF:s flygbaser på ett sätt som inte dödade några israeler?Avskräckte det Israel från att våga anfalla Iran igen?”
”Det som Pentagon sannolikt inte skulle godkänna är att Israel använder kärnvapen för att halshugga Irans regering – eftersom det skulle kunna vara tillräckligt för att utlösa det totala krig som Pentagon är så rädd för: Men vad händer om det listiga Israel, efter att ha accepterat USA:s hjälp i en operation för att leverera en konventionell ’bunker buster’-bombattack mot den högste ledaren, på egen hand beslutar sig för att också leverera en taktisk eller strategisk atombomb mot Teheran som fullständigt ödelägger Irans befälsordning?”
”Förstå, Israels avsikt är inte att undvika ett fullskaligt krig med Iran, utan att utlösa ett och att använda en atombomb mot Teheran skulle göra just det. 100% garanterat. Bibi förstår att efter en sådan attack, om Iran svarar med att attackera Israel med allt vad de har, kommer han att kunna få kongressen att anta en krigsförklaring mot Iran”.
”MSM och utrikesdepartementet [tillsammans med kongressen] skulle först samlas för att förneka att kärnvapen använts och sedan för att komma med känslomässiga ursäkter för varför Israel behövde använda sina kärnvapen ’för att försvara sig’. Temat kommer de att upprepa i all oändlighet:
”Stackars Israel, som hotades av förintelse av terrorister, tog till de enda vapen som fanns kvar för att besegra den ondska som landet stod inför …”.
”Galenskap? Ja, Netanyahu-galenskap… Ändå är Gallants gåtfulla ”dödlig, exakt och särskilt överraskande: Iran kommer inte att förstå vad som hände med det, eller hur” – udda formulering en som passar bra ihop med denna Kroeger-tes.
Stor okänd faktor: Kommer Pentagon att kunna ta ställning och vägra att följa order? Pentagon har faktiskt konsekvent motsatt sig ett fullskaligt krig mellan USA och Iran.
Varför är det så? Alla ”krigsspel” som har spelats under de senaste åren har resulterat i att USA har förlorat.