Åse Thomassens bok om Putin.
Bokrecension – Åse Thomassens bok om Putin av Lars Birkelund – 2 november på https://steigan.no/2024/11/bokomtale-ase-thomassen-bok-om-putin/
Eller Vladimir Vladimirovich Putin, som är hans fullständiga namn.
Lars Birkelund
Boken är modig i tider där vi indoktrineras att hata Putin. Och var medveten om att indoktrineringen började många år före kriget, till och med före det ödesdigra året 2014.
Boken är dubbelt modig eftersom Thomassen tidigare var en av AP:s insiders (Arbeiderpartiet, ö.a.). Hon var AP-medlem i 30 år, fram till 2018, och hade flera poster på distriktsnivå, samt satt i styrelsen för det internationella forumet i Oslo AP 2015-2018.
Hon var också modig när hon gick ut mot att Jonas Gahr Støre blev AP-ledare 2014:
”Støre har ingen oberoende politisk röst. Varför är det så självklart att han blir ledare för Ap? (…) Liksom förre statsministern Olof Palme har han en privilegierad bakgrund. Till skillnad från Palme har han dock ingen självständig politisk röst. Där Palme var visionär, kontroversiell och modig har Gahr Støre större likheter med tjänstemän och chefer i näringslivet. När har du hört Jonas Gahr Støre komma med en politisk åsikt som kostat honom vad som helst”?
Åse Thomassens bok om Putin är skriven på engelska, med fokus på Putins viktigaste tal, som det han höll 2007 under den internationella säkerhetskonferensen i München och det han höll den 24 februari 2022, samma dag som Ryssland invaderade. Ukraina.
Thomassens huvudbudskap är att om västerländska ledare hade gjort sig besväret att lyssna på vad Putin sa, och uppmärksammat det, särskilt efter München 2007 och fram till 2014, med kuppen mot Janukovitj i Ukraina, och senare fram till invasionen 2022, skulle vi förmodligen alla ha undvikit den katastrofala situation vi befinner oss i nu.
Fast mycket tyder på att det är västvärlden som kommer sämst ut ur kriget. Något västvärlden hade kunnat undvika om västerländska ledare hade agerat seriöst och ansvarsfullt från 2007 och framåt. Jag har själv sett talet Putin höll i München 2007 och hur USA:s senator John McCain (han var republikansk presidentkandidat året därpå, när han förlorade mot Barack Obama) hånade och skakade på huvudet åt vad Putin sa under talet:
Video med Putin tal i München 2007
(Textat på engelska, ö.a.)
Talet omtalades av NRK här.
Red: DN kommenterade detta i en ledare i 2007, efter talet ”För en tid sedan talade president Vladimir Putin i München. Han anklagade USA för otyglad användning av våld, för att underblåsa kapprustningen och för att skapa osäkerhet på världsscenen.
Visst var detta formuleringar som åtskilliga västliga ledare skulle kunna hålla med om. Det är därtill anklagelser som ofta hörs i den interna amerikanska debatten.”
Men när orden uttalades av den ryske presidenten fick de en annan innebörd. De förebådade ett nytt klimat – i förlängningen såg många risken för ett nytt kallt krig. Ryssland tar ton.
M Winiarski skriver i DN några år senare ”Men ibland har det brunnit till ordentligt. Det mest kända exemplet inträffade 2007, då den ryske presidenten Vladimir Putin i sitt framträdande München överraskade med en våldsam attack mot Nato och USA.https://www.dn.se/varlden/michael-winiarski-sakerhetsmotet-har-nu-en-sarskild-vikt-men-en-huvudaktor-ar-inte-valkommen/
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skrev i oktober 2022 ”När Vladimir Putin för 15 år sedan höll sitt beryktade tal på säkerhetskonferensen i München var det precis så: hans rasande utfall mot USA och västvärlden bekräftade att Ryssland bytt kurs – från samarbete till konfrontation.” Peter Wolodarski: Sällan har en så stark varning skickats från världens största diktatur.
Vi kan inte kosta på oss lyxen att vägra lyssna på Putin, säger Thomassen på sidan 10. Och hon har naturligtvis rätt, eftersom Putin är ledaren för världens största land. Och kriget i Ukraina har visat oss att andra länders ledare har lyssnat på Putin, så att Ryssland får en förståelse för sin politik i nästan hela världen utom i Nato/EU-länderna. Ja, även i vissa Nato/EU-länder, som Ungern och Slovakien, får Putin/Ryssland förståelse. Förståelse, men inte nödvändigtvis stöd, måste jag tillägga.
Problemet, som jag ser det, är att västerländska ledare under 1990-talet fick för sig att Ryssland inte längre är ett land att räkna med, och att de inte har övergett denna mentalitet efter Rysslands återuppståndelse under Putins ledning. Detta hände parallellt med att USA, på 90-talet, beslutade sig för att vara världsledande och hävdade rätten att besegra alla rivaler och möjliga rivaler i framtiden.
Nu vet vi att denna strategi misslyckades. Men västerländska ledare håller fortfarande fast vid det gamla, till 1990-talet, när Ryssland låg nere för räkning.
Thomassen gör ytterligare en poäng. Det kan sammanfattas med att säga att dagens västerländska ledare har vuxit upp i överflöd, utan ekonomiska eller materiella bekymmer, medan Putin, född 1952, växte upp i fattigdom i S:t Petersburg, i en krigstraumatiserad familj, med en krigsinvalid till far. En äldre bror till Putin dog under belägringen av Leningrad/S:t Petersburg, tillsammans med över en miljon andra civila, av svält eller relaterade sjukdomar. ”Staden (på 1950-talet) präglades fortfarande av hunger, fattigdom och aggressivitet” (sid 28).
”Fadern skadades permanent i striderna om Leningrad, och modern dog av svält under belägringen av Leningrad. Båda föräldrarna hade passerat 41 år när han föddes, och lite är känt om hans barndom, vilket ledde till rykten om att han adopterades vid 9–10 års ålder.
Han hade två äldre bröder, som båda dog i unga år. En dog bara månader efter födseln 1933, medan den andra dog i difteri under belägringen av Leningrad”.
Vi talar alltså om en uppväxt som mer liknar uppväxten av Einar Gerhardsen och hans generation av AP-politiker (som också var krigstraumatiserade), än uppväxten av överklassen och de karriärpolitiker som styr i väst idag. och sedan Putin blev president år 2000.
I Norge/Väst har det funnits en tendens att använda Putins bakgrund mot honom. Jag tror tvärtom att Putins uppväxt ledde till att han var långt mer realistisk, och att han har större historisk medvetenhet än västerländska toppolitiker, som har präglats och präglas av hybris: hybris och överdrivet höga tankar om sig själva och vad de står för och nedlåtenhet gentemot andra. Åse Thomassens bok hjälpte mig att se detta tydligare än tidigare.
Red: Läs gärna också Varför älskar vi att hata Ryssland? Rapport, bok och möte idag.
Jag tillhör definitivt dem som lyssnade intressant och hyllade vad president Putin uttalade i München år 2007. Hans ord var i stort sett överensstämmande med den verklighet det ”vassaliserade” Europa faktiskt lever i – världens äldsta kulturkontinent, världens äldsta politiska kontinent, demokratins och filosofins urkontinent – som körs med som de europeiska springschasar vi är, på kommandon av dessa gamla amerikanska emigrerade kolonialister som kommer tillbaka till den gamla kontinenten och leker stormakt. Det måste verkligen vara mäktigt för många amerikanska fattiga bondpojkar och kåkfarare som får en ny chans och flyga några av världens bästa militära plan och annat över den kulturkontinent de själva aldrig kan ha hemmavid.
Det var också dessa föraktande amerikanska herrar som kallade oss föraktfullt ”det gamla (antika) Europa” när vi sade nej till det illegala kriget mot Irak år 2003, och den John Bolton som helt och kort ville torpedera Europas ekonomi genom att organiserat från Washington ”sänka Euron”.
Europa är sedan så många decennier så vassaliserat, så hypnotiserat och så underkastat detta Washingtons tankesmedjor och politiska klasser, att vi är i europeiskt stockholmssyndrom gentemot det Washington som helt och fullt vill kontrollera hela Europa.
Med Trump kan allt detta åka snabbare än vi tror i den historiska papperskorgen.
Vad skulle tänkande äldre politiker som Napoléon Bonaparte, Garibaldi, de Gaulle och andra sagt om Europas position, inte i världen, utan som en andrarangens makthavare i den egna världsdelen? – Som nu ystra Nato-herrar gärna med största glädje ännu en gång ser överlämnas till den nya politiska ignoranta idiotklassen i De Nya Republikanerna under Trump: den politiska klassen som aldrig läst böcker.
Vårt Europa har nu varit kombinerat ockuperat militärt, ekonomiskt och tankemässigt av Washingtoneliterna (som inte länge läser böcker) i 78 år.
Ska vi nu med Trump ha ett Europa i denna amerikanska irrationella och dysfunktionella eländesskit så här i 78 år till? Till år 2102?
När skall Europa och vi alla få bli herrar i eget land? På egen kontinent?
Som Mussolini sade vid en solig utomhusgästlunch när han kom till den lika italienska ön Sicilien, och fick anbud av de framsmygande allsmäktiga ”familjerna” om att de skulle ”garantera Mussolinis säkerhet” under besöket.
Mussolini förstod vilka han hade att göra med, och svarade: ”i det här landet finns bara en herre. Och det är inte ni”.
Vi nuvarande levande européer måste lära oss: Vi är kontinentens herrar i huset. Att låta Trump vara det – då förlorar vi Europa, och vill Trump hjälpa oss européer att bli av med den amerikanska ockupationen sedan 78 år – bör vi välkomna det. Europas ekonomi, utrikespolitik, diplomati, säkerhetspolitik och relation till alla länder kommer säkert bli avsevärt bättre.
Europa måste bli befriat, helt fritt och sluta springa i det amerikanska imperiala hundkopplet. Vi måste börja tänka på oss själva, och inte hur vi skall behaga den amerikanska cowboyklassen i slavägarnas huvudstad i Washington. Därifrån styrs tyvärr ännu också slavarna i Europa.