Väst har blivit allvarligt sjuk och prognosen är dyster

Bild från kinesiska Global Times i Transnational https://janoberg.me/2024/10/05/columns-at-china-daily-other-chinese-media/?subscribe=many_pending_subs#subscribe-blog-blog_subscription-14

Av välrenommerade fredsforskaren docent Jan Öberg, som bl.a. kommenterar i medier i Kina och Indien, på hans Transnational https://transnational.live/2024/10/31/the-west-has-become-seriously-ill-and-the-prognosis-is-grim/. Upphittat och översatt av Rolf Nilsson.

Genom den moderna världshistorien har stormakter, imperier och civilisationer avlöst varandra. Ingen har hållit sig på toppen på obestämd tid – det sker en födelse, det nya växer kreativt och materiellt tills det når en topp och kanske börjar slappna av, och sedan går det förr eller senare utför – i förhållande till nya makter som dyker upp – bara för att förlora ledarrollen helt och bli en bland många i en ny världsordning.

Detta är det globala samhällets naturlag – mänsklighetens – och det är ganska obönhörligt. Nedgången kan ha många (kombinationer) av orsaker, här är några av de klassiska i makrohistorien:

• försvagad innovationsförmåga och ekonomisk tillväxt;
• övermilitarisering och förlorade krig;
• vill styra hela världen men saknar den nödvändiga ledarskapskapaciteten;
• minskande legitimitet i andras ögon;
• andra lär sig av oss men kommer på nya sociala konstruktioner som fungerar bä

Det går också fort utför när man bara arrogant föreläser för andra men inte vill lära sig något av dem. Och om man dessutom är ett system baserat på mission – på att få andra att göra det vi vill att de ska göra eller bli som oss – så går allting mycket snabbare.

Det finns i huvudsak två sätt att gå utför.

Vanligtvis maximerar du den typ av kraftdimension där du är relativt stark. Om du har en försvagad ekonomi och brist på innovation men du fortfarande är stark inom den militära sfären – maximerar du militären, men det accelererar bara nedgången eftersom militarism och krig är direkt skadligt för den civila ekonomin.

Andra aktörer som investerar klokare i social och ekonomisk utveckling (kan han månne mena BRICS? ö.a.) kommer då att få ekonomisk status, det vill säga skapa ett bättre liv för de många – vilket som vi vet militarism och krig inte kan göra. Det hela blir självdestruktivt, en ond cirkel – och beroende.

Imperier kan gå ner i tysthet (implodera inifrån) eller med en smäll (explosion, konfrontation, krig – förlorade krig). Det gamla Sovjetunionen imploderade i slutet av 1980-talet, och vi har ryssarna och deras sista president Mikhail Gorbatjov att tacka för det.

För vad gör man när/om man inser att spelet är över – att vår tid är ute?

Den smarta anpassar sig till den nya och framtida världsordningen – ”om du inte kan besegra dem, gå med dem” och bidra till det framväxande nya samhället där de hittar sin nya plats. Men de dumma förnekar verkligheten (som en alkoholist som vägrar erkänna beroendet av flaskan) eller utvecklar vad socialpsykologer kallar ”grupptänkande”.

Red: Kan inte låta bli att bland annat tänka på den svenska politiska eliten, och mediaeliten.

Grupptänkande uppstår när en liten grupp utvecklar en delad förståelse av världen över tid, gradvis skyddar sig från all information som inte passar deras delade övertygelser och värderingar, och så småningom tror att de är ofelbara, de enda som kan tänka och känna till helheten sanning.

Just i det ögonblicket fattar gruppen ett förhastat självsäkert beslut som visar sig vara katastrofalt fel. De var i lådan utan kontakt med verkligheten – i en situation där de behövde analyser utifrån mer än någonsin. Vanligtvis bestämmer sig gruppen för att gå ut i krig för att ”vi” har rätt – inte kan ha fel, de andra har det; ”vi” är starka och vi vill vinna. Och då förlorar du – (d.v.s.) ”vi” –. Imperiet är över med ett utbrott av dumhet i stället för att genomgå en smart anpassning.

Den smarte finner en roll och position i den nya globala strukturen, medan den korkade blir en perifer figur som  ingen vill interagera med: Krig, folkmord, arrogans, konfrontation, demonisering, militarism, vi-ensamma-vet, censur, utanförskap, lögner, (själv)bedrägeri, propaganda, hot, proselyterande med antingen en bibel eller med ett svärd – ja, vad bra att de äntligen landade på historiens sophög!

Om du ovan trodde att detta var en aktuell diagnos för västvärlden, USA/NATO inklusive små stater som Sverige och Danmark, så har du rätt.

Prognosen är mörk på grund av det obotliga förnekandet av någon form av delad verklighet som förhindrar smart politik som kan leda till helande. Du kan också formulera det så här: Den självtillfredsställande berättelsen har blivit så skild från verkligheten att det inte finns någon väg tillbaka; du kommer att fortsätta att fatta beslut inom ditt grupptänkande och drabbas av de – accelererande (själv)destruktiva konsekvenserna av att konsekvent fatta kontraproduktiva beslut.

Det är därför jag har hävdat, sedan några år tillbaka, att den internationella utvecklingen inte längre kan förstås av traditionella akademiska discipliner som statsvetenskap eller internationella relationer. Rationella sätt att förstå kan inte förstå den verkliga naturen av irrationella, (själv)destruktiva, narrativ – och emotionellt drivna beteenden.

För att förstå västvärldens ogenomtänkta politik måste vi tillgripa dessa år till discipliner som psykologi, teologi/eskatologi (världens undergång), filosofi och psykiatri och låna insikter från litteraturen, inklusive dramer och andra kulturella uttryck.