Familjefoto av Muhammed Bhar.
Av Øyvind Andresen och Ingjerd Skagestad, först på Øyvind Andresen blogg och sedan på https://steigan.no/2024/11/israels-drap-pa-funksjonshemmede-muhammed-bhar/
Den 24-årige gravt handikappade Muhammed Bhar från Gaza attackerades av en israelisk kamphund den 3 juli i år och lämnades blödande i ett stängt rum av de israeliska soldaterna. Där dog han i ensamhet. Familjen hölls på avstånd med maskingevär. Först efter en vecka släppte de Muhammeds kropp. Fallet nämns knappast i norska medier.
Ord saknas när det kommer till att beskriva de grymheter som den israeliska militären (IDF) dagligen begår mot det palestinska folket. Ondskan känner uppenbarligen inga gränser, och den har chockat människor över hela världen. Det finns dock få händelser som bränner sig in i sinnet som mordet på Muhammed Bhar. Den världsomspännande organisationen Down Syndrome International (DSI) fördömer mordet på sin hemsida under rubriken «Statement on the death of Muhammed Bhar in Gaza – July 2024»..
Det här är en historia som är okänd i Norge. Den välkände journalisten Gideon Levy skriver om fallet under rubriken: ”In Gaza, Israel Lost What Remained of Its Humanity” i den israeliska tidningen Haaretz 24/7. (Artikeln har översatts till norska på steigan.no).
BBC omtalar även mordet den 16/7 i år, Muhammed Bhar hade Downs syndrom och autism. Hans mamma, änkan Nabila Bhar, sa till BBC: ”Han visste inte hur han skulle äta, dricka eller byta kläder. Det var jag som bytte blöjor. Det var jag som matade honom. Han visste inte hur han skulle göra någonting själv.”
Den 3 juli gjorde, enligt familjen, IDF en razzia mot familjens hem på Nazaz Street i Gaza City. Nabila säger att det fanns flera dussin soldater med en kamphund. Hon pekade på Muhammed: ”Jag sa till dem: ’Han är handikappad, handikappad. Förbarma er över honom, han är handikappad. Håll hunden borta från honom.” . Mamman såg djuret attackera Muhammed. ”Hunden attackerade honom, bet honom i bröstet och sedan hans hand. Muhammed sa ingenting, bara mumlade ’nej, nej, nej’. Hunden bet honom i armen och blodet rann. Jag ville komma till honom, men kunde inte. Ingen kunde komma till honom, och han klappade hunden på huvudet och sa ’nog, min kära, nog.’ Till sist släppte han handen, och hunden började slita i honom medan han blödde.”
Det var de första orden pojken någonsin hade sagt. De var också hans sista – i hans korta liv.
”De sa åt oss att vara tysta och riktade vapnen mot oss. De satte oss i ett rum ensamma, och Muhammed var ensam i ett annat rum”, säger mamman till BBC. Efter flera timmar, det är oklart hur många, beordrades familjen under vapenhot att lämna och lämnade Muhammed med soldaterna. Två av hans bröder arresterades av armén.
Familjemedlemmar flydde efter en vecka och hittar Muhammeds kropp liggande på golvet. IDF lät honom förblöda. Den israeliska militären bekräftade för BBC att en militärhund attackerade Mr. Bhar och att efter att ha gett honom första hjälpen, lämnade de honom.
Tänk: Soldater, beväpnade till tänderna, lämnar en försvarslös person att ligga ensam att dö på ett golv i ett tomt rum. Vem kan bete sig så här? Det här handlar om ockupationssoldater som i åratal har hjärntvättats av sina ledare att palestinierna, stora som små, är ohyra som måste utrotas.
Det har därefter varit en tystnad kring Muhammeds död som om hans liv inte hade något som helst värde. Det är i detta barbari som vi har hamnat efter att Israel under alla dessa år har stötts moraliskt och politiskt, med vapen och ekonomiskt bistånd, av väst. Det är här vi har hamnat när våra ledare vägrar att utropa att nog är nog. Israel har fått tillstånd att fortsätta folkmordet – och har nått den totala bottenlinjen i avhumaniseringen av människan
Mordet nämns även på Wikipedia
Den här artikeln publicerades på Øyvind Andresens blogg