Folkmord under 400 dagar och nätter

Från Palestine will be free. Översättare är Rolf Nilsson.

Har du gjort något i 400 dagar i sträck? Kan du föreställa dig att genomleva ett folkmord under så många dagar och nätter?

Har du gjort något i 400 dagar i sträck? Hållit dig till en diet? Läst böcker? Träning? Andlig övning? Vad som helst i 400 dagar i sträck?

Inga söndagar, fuskdagar eller semestrar är tillåtna. Du skulle behöva en munks hängivenhet för att kunna hålla fast vid en daglig rutin i över 13 månader i sträck och om du lyckas göra det skulle det innebära en djupgående skillnad för dig. Det är inte lätt för de allra flesta av oss, även om vi varje dag gör de mest positiva och tillfredsställande sakerna under så många dagar.

Med det i åtanke, föreställ dig att du genomlever något fruktansvärt varje dag i 400 dagar. Hur djupt sjuk skulle du inte bli av det? Vad sägs om att genomleva ett folkmord i 400 dagar? När det oavbrutna surret från drönarna bara avbryts av det öronbedövande ljudet från tusenpundsbomber som faller nära och långt borta utan att du vet vilken som bär ditt namn.

Scener och nyheter om flera massakrer på ditt folk dominerar dina tankar och mobilmeddelanden. Du springer ofta, antingen för att söka skydd undan bomber och krypskyttar, eller för att transportera skadade i hopp om att de kan räddas om du bara rusar tillräckligt snabbt till det sista fungerande sjukhuset som drivs av svältande läkare som saknar viktiga medicinska förnödenheter.

Att stå i kö för att förhoppningsvis hitta en bit bröd, hämta en kanna vatten, för att svara på naturens behov. Allt detta i 400 dagar i sträck – vissa dagar ännu värre, eftersom du såg dina vänner och släktingar vrida sig i ofattbar, obeskrivlig smärta efter att en israelisk bomb som levererats av USA hade skurit av en – eller flera – lemmar eller fått deras kroppar att förvrida sig på otänkbara sätt, kanske till och med förvandlat dem till en askhög.

”Jag frågar mig alltid: vad är det för mening med att skriva och rapportera?” skrev Anas Al-Sharif, en av de få kvarvarande journalisterna i norra Gaza, där folkmördaren Israel har påskyndat sin plan att etniskt rensa landet för att bereda plats för bosättningar för enbart judar. ”I mer än 400 dagar har vi oavbrutet slaktats. Har massakern upphört? Har något förändrats?”

Han fortsätter: ”Varje dag står vi mitt i resterna och blodet, och det som krossar mitt hjärta mest är resterna av barn som hemsöker mig även i mina drömmar. Vid Allah, svekets bitterhet är tusen tusen gånger hårdare och mer smärtsam än lidandet av aggression, krig, massakrer, tvångsförflyttningar och svält.”

Anas, vars far dödades av israelerna i december förra året, skrev detta efter att ha bevittnat ännu en massaker som dödade ytterligare nästan ett dussin palestinier, de flesta barn, den 5 november. Det var den välbekanta synen av sotbemängda, blodiga, döda barn, två eller fler på en sjukhussäng eller bår (nästan aldrig en, eftersom sjukhussängar är en bristvara i förhållande till den takt med vilken israelerna har slaktat barnen). Barn som aldrig mer kommer att kunna gå och tala. De sällar sig till de över 17 000 (det faktiska antalet är mycket högre) andra barn som har offrats på den judiska överhöghetens altare så att judar från hela världen kan njuta av brunch från sina strandvillor med utsikt över Medelhavet i ett etniskt rensat Gaza.

Denna psykopatiska skara vägrar att höra skriken från de barn på vars lik deras bibliska utopi ska byggas.

Regeringens mediekontor i Gaza publicerade på lördagen en uppdatering av den viktigaste statistiken från det palestinska folkmordet för att markera den 400:e dagen av judisk supremacistisk terrorism som utförs av israelerna:

1. 400 dagar av folkmord.
2. 3.798 massakrer begångna av ockupationsarmén.
3. 53.552 martyrer och saknade personer.
4. 10.000 saknade personer.
5. 43.552 martyrer som nådde sjukhus (hälsoministeriet).
6. 17.385 barn martyrer.
7. 209 spädbarn som föddes och dog som martyrer under folkmordet.
8. 825 barn under ett år som dog som martyrer under kriget.
9. 1.367 palestinska familjer helt utplånade av ockupationen, borttagna från folkbokföringen.
10. 38 martyrer på grund av hungersnöd.
11. 11.891 kvinnliga martyrer.
12. 1.054 martyrer från medicinska team (hälsoministeriet).
13. 85 martyrer från civilförsvarsgrupper.
14. 184 journalister som martyrer.
15. 7 massgravar upprättade av ockupationsmakten inne på sjukhusen.
16. 520 martyrer hämtade från 7 massgravar inne på sjukhusen.
17. 102.765 sårade och skadade personer som anlände till sjukhus (hälsoministeriet).
18. 398 sårade och skadade journalister och mediepersonal.
19. 70% av offren är barn och kvinnor.
20. 202 skyddsrum som attackerats av den ”israeliska” ockupationen.
21. 35.055 barn lever utan en eller båda föräldrarna.
22. 3.500 barn löper risk att dö på grund av undernäring och brist på mat.
23. 186 dagar av total stängning av alla gränsövergångar i Gazaremsan.
24. 12.000 skadade personer i behov av att resa för medicinsk behandling utomlands.
25. 12.500 cancerpatienter som hotas av döden och behöver behandling.
26. 3.000 patienter med olika sjukdomar i behov av behandling utomlands.
27. 1.737.524 personer som drabbats av infektionssjukdomar på grund av förflyttningar.
28. 71.338 fall av hepatitinfektion på grund av fördrivning.
29. 60.000 gravida kvinnor i riskzonen på grund av brist på sjukvård.
30. 350.000 patienter med kroniska sjukdomar i riskzonen på grund av att ockupationsmakten förhindrar inresa för medicinering.
31. 5.300 frihetsberövade från Gazaremsan under folkmordet.
32. 310 frihetsberövanden av medicinsk personal, varav 3 mördades.
33. 38 fängslade journalister vars namn har bekräftats.
34. 2 miljoner fördrivna personer i Gazaremsan.
35. 100.000 tält sönderrivna och olämpliga för fördrivna personer.
36. 206 regeringsanläggningar förstörda av ockupationen.
37. 129 skolor och universitet helt förstörda av ockupationen.
38. 344 skolor och universitet delvis förstörda av ockupationen.
39. 12.700 studenter dödade av den ”israeliska” ockupationen under kriget.
40. 785.000 studenter berövade sin utbildning på grund av den ”israeliska” ockupationen.
41. 750 lärare och annan utbildningspersonal dödade av ockupationen under kriget.
42. 138 akademiker, universitetsprofessorer och forskare avrättade av ockupationsmakten.
43. 815 moskéer totalförstördes av ockupationen.
44. 151 moskéer allvarligt skadade och i behov av restaurering.
45. 3 kyrkor utpekade som mål och förstörda av ockupationsmakten.
46. 19 av 60 kyrkogårdar helt eller delvis förstörda av ockupationsmakten.
47. 2.300 kroppar stulna av ockupationsmakten från olika kyrkogårdar i Gazaremsan.
48. 159.000 bostadsenheter helt förstörda av ockupationen.
49. 83.000 bostadsenheter har gjorts obeboeliga av ockupationen.
50. 193.000 bostadsenheter delvis förstörda av ockupationen.
51. 86.400 ton sprängämnen har släppts av ockupationsmakten över Gazaremsan.
52. 34 sjukhus har tagits ur bruk på grund av ockupationen.
53. 80 vårdcentraler har tagits ur bruk på grund av ockupationen.
54. 162 vårdinrättningar utsatta för ockupationen.
55. 134 ambulanser som mål för ockupationen.
56. 206 arkeologiska och kulturhistoriska platser förstörda av ockupationen.
57. 3 130 kilometer elnät förstördes av ockupationen.
58. 125 eltransformatorer på marknivå förstörda.
59. 330.000 löpmeter vattenledningar förstördes av ockupationen.
60. 655.000 löpmeter avloppsledningar förstördes av ockupationen.
61. 2.835.000 löpmeter vägar och gator förstörda av ockupationen.

I dessa 61 punkter på över 550 ord listas några av de mest förfärliga grymheter som utförs av den mest folkmordsbenägna regimen i modern historia.

Det är svårt att förstå sig på vissa av dessa siffror. 3 798 massakrer på 400 dagar motsvarar över 9 massakrer varje dag. Det är en massaker varannan timme eller så i 400 dagar i sträck.

17.385 barn slaktade. 209 av dem såg aldrig något annat än folkmord: de föddes under detta folkmord och dog i det.

1 367 palestinska familjer helt utplånade ur folkbokföringen; ingen kommer någonsin att bära dessa 1 367 familjenamn.

70 procent av de dödade är kvinnor och barn.

Detta har ingen modern motsvarighet.

Dessutom är de flesta av dessa siffror redan gamla. Faktum är att bara några minuter innan dessa siffror offentliggjordes offentliggjorde samma institution som ligger bakom dessa uppgifter, Government Media Office, namnen på ytterligare fyra journalister som slaktats av de judiska rasisterna, vilket innebär att antalet uppgår till 188, jämfört med 184 i denna lista. Uppgifterna blev gamla redan innan de offentliggjordes! Så snabbt genomför israelerna sin utrotningskampanj av de tillfångatagna palestinierna i Gaza.

Det är svårt att hitta ord för att sätta denna israeliska terrorism i perspektiv. Vi har försökt i 400 dagar och orden räcker fortfarande inte till. Bara för att göra en lista över israeliska fördärvligheter krävdes 61 punkter. Bara. En. lista. Inte historierna bakom dessa siffror. De otaliga liv, drömmar, förhoppningar och strävanden som dessa siffror inte avslöjar. Ingen statistik som avslöjar de oceaner av tårar som har fällts i Gaza och för Gaza. Det kommer inte att finnas någon redovisning av de miljontals små bitar som otaliga hjärtan har krossats i Gaza. Inget mått kommer att mäta den terror som de små kropparna hos de över en miljon barnen har känt i Gaza under 400 dagar och nätter, utan att veta när deras plåga ska ta slut.

Efter att ha gått igenom denna lista och bevittnat israelisk terrorism varje dag sedan den 7 oktober 2023 kan jag inte låta bli att tänka på hur ett folkmord har normaliserats.

När jag letar efter uppdateringar på morgonen söker jag nu först efter nyckelordet ”massaker”, vilket innebär dussintals, om inte hundratals, dödsfall. På sätt och vis har mitt sinne accepterat att israelerna kommer att ha slaktat många palestinier under natten, eftersom det har varit fallet i över 400 dagar, så det fruktar nu massakrer mer.

Israel har normaliserat mördandet av palestinier. Slakten av palestinier varje dag är en självklarhet. Nu når mördade palestinier bara mainstreamnyheterna, om ens alls, om de dödas en masse på en gång.

Men inget av detta är normalt. Och inget av detta bör någonsin normaliseras.

Anas cri de coeur (ung. hjärtskärande rop på hjälp, ö.a.) bör hemsöka oss tills de judiska rasisterna har stoppats och långt därefter:

”I mer än 400 dagar har vi oavbrutet slaktats. Har massakern upphört? Har något förändrats?”