Nedan följer min engelska översättning av en kort artikel av Domenico Moro, ursprungligen på italienska, publicerad på ComeDonChisciotte.org torsdagen den 28 november 2024. (Alla betoningar är mina. Fotnoter i original, med vissa tillägg). Denna översättning kommer vid rätt tidpunkt, eftersom Donald Trump just skrev följande på X:
”Idén om att BRICS-länderna försöker röra sig bort från dollarn medan vi står och tittar på är ÖVER. Vi kräver ett åtagande från dessa länder att de varken kommer att skapa en ny BRICS-valuta eller stödja någon annan valuta för att ersätta den mäktiga amerikanska dollarn, annars kommer de att möta 100% tullar och bör förvänta sig att säga adjö till att sälja till den underbara amerikanska ekonomin. De kan gå och hitta en annan ”sucker!”(valfritt invektiv, ö.a.) Det finns ingen chans att BRICS kommer att ersätta den amerikanska dollarn i internationell handel, och alla länder som försöker bör vinka adjö till Amerika.”
Från X (tidigare Twitter).
The idea that the BRICS Countries are trying to move away from the Dollar while we stand by and watch is OVER. We require a commitment from these Countries that they will neither create a new BRICS Currency, nor back any other Currency to replace the mighty U.S. Dollar or, they…
— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) November 30, 2024
Det är svårt att definiera framtidsscenarierna för Trumps presidentskap eftersom löften och deklarationer från valkampanjen måste mätas mot en verklighet som är mycket komplex för USA.
För att förstå varför Trump vann valet måste vi titta på den stora bilden. USA har länge befunnit sig i en nedgångsfas som är både ekonomisk och hegemonisk. Ryssland och framför allt Kina utmanar USA:s historiska dominans. Men det finns många stater i det globala syd som ifrågasätter den gamla världsordningen, vilken går tillbaka till Bretton Woods-avtalet från 1944, som befäste USA:s och dollarns dominans i världen.
För att hejda denna nedgång har USA, främst drivet av den neokonservativa strömningen, under de senaste decennierna fört en aggressiv imperialistisk politik som inte har löst situationen, utan snarare påskyndat dess nedgång. Denna aggressiva strategi har förespråkats av det dominerande blocket på ett partiöverskridande sätt. Men när den hittills tillämpade strategin har misslyckats har det inom den styrande eliten vuxit fram en tendens att ändra kurs.
I själva verket har en splittring inom den härskande klassen uppstått på grund av krisen i USA, och som har brutit det traditionella tvåpartikonsensus som fanns på plats, särskilt inom utrikespolitiken.
Den del av eliten som är för förändring har använt sig av en outsider från de traditionella partierna, Trump, och av politisk populism som utnyttjar de ekonomiska motsättningar som har gjort miljontals amerikaner fattiga.
Kampanjens våldsamhet, med dess särskilt hätska ton, och försöken att eliminera Trump med rättsliga medel och till och med fysiskt, är en återspegling av en stark politisk spänning inom den amerikanska härskande klassen, som inte har observerats på länge. Trump stöds av flera kapitalismsektorer, till att börja med de mest innovativa inom kryptovalutor och big tech, representerade av Elon Musk, men också av Jeff Bezos, Amazons beskyddare, som hindrade den tidning han äger, den inflytelserika Washington Post, från att ge sitt traditionella stöd till demokraterna och Kamala Harris, och sedan gratulera Trump, som inte på något sätt togs för given, när han väl hade valts.
Trumps strategi har en bättre chans att lyckas den här gången. Under den första mandatperioden var segern nästan oväntad och Trump hade inte de politiska medarbetare som behövdes för att genomföra sina beslut. Dessutom var byråkratin, både den civila och den militära, fientligt inställd till honom. Under den andra mandatperioden kommer Trump i stället förberedd, med en adekvat politisk personal, som framför allt är lojal mot honom. Trump är ganska gammal och kommer inte att kunna ställa upp igen i nästa val, men det håller på att bildas en ny, relativt ung härskarklass som kan genomföra den nya strategin på lång sikt.
Inom denna nya härskande klass finns också vicepresidenten, J.D. Vance, som skulle kunna vara kandidat i nästa presidentval. I denna nya politiska stab finns också yngre delar av de neokonservativa, medan de äldre och numera ”dekadenta” har avlägsnats.
Trumps politiska strategi ligger i linje med den traditionella. Det som skiljer den åt är det sätt på vilket strategin implementeras. Här sker en verklig brytning med det förflutna. Trumps strategi är dock inte isolationistisk, som vissa har velat framställa den. Trump passar in i den amerikanska imperialismens spår, med det uttalade målet att återupprätta USA:s hegemoniska ställning, vilket framgår av Trumps kampanjslogan ”Make America Great Again”. Det är uppenbart att ett sådant program inte kan förverkligas genom att man drar sig tillbaka in i sig själv, utan snarare genom att man projicerar sig utåt, förvisso på nya sätt och med nya mål, men fortfarande med ett beslutsamt ingripande på den internationella arenan.
För USA är den externa, internationella aspekten, dvs. att landet (fortfarande) är världens hegemoniska makt, den viktigaste av det enkla skälet att den inhemska ekonomin skulle riskera att kollapsa utan dollarns och den amerikanska försvarsmaktens dominans. Utan dollarn som handels- och reservvaluta skulle USA t.ex. inte kunna upprätthålla sin dubbla handels- och statsskuld. Även om internationella politiska frågor inte fick den framträdande plats de förtjänade i valkampanjen, och ”inhemska” politiska frågor som invandring, abort, tullar, inflation och arbetstagarnas köpkraft etc. behandlades, är den externa aspekten därför överordnad den interna.
De viktigaste inslagen i förändringen är således relaterade till USA:s internationella strategi och de aspekter av inrikespolitiken som underlättar genomförandet av denna. Hittills har USA:s strategi påverkats av teorier såsom den av Zbigniew Brzezinski, polskfödd men naturaliserad amerikansk säkerhetsrådgivare under Carters presidentskap (1977-1981). Brzezinskis analys, som han redogjorde för i sin mest framgångsrika bok ”The Great Chessboard” (1998), är ett eko av den brittiske geografen Sir Halford Mackinders (1861-1947) teorier, geopolitikens grundare.
Mackinder menade att det fanns ett ”Heartland”, bokstavligen ”jordens hjärta”, som utgjorde centrum för den enorma eurasiska kontinenten, där större delen av världens råvaror och befolkning fanns. Kontroll över Heartland innebar kontroll över den eurasiska kontinenten, vilket i sin tur möjliggjorde kontroll över världen.
Det är viktigt att notera att Heartland motsvarade det ryska imperiet, vilket innebär att den som kontrollerar Östeuropa kontrollerar Heartland. Mackinders teori byggde på en uppfattning om historien och geopolitiken som en kamp mellan landmakter och talassokratiska makter, dvs. makter som baserade sin makt på kontroll över havet, som Storbritannien förr och USA idag. Hans teori syftade till att få Storbritannien att motarbeta möjligheten att en landmakt skulle kunna kontrollera Eurasien, kanske genom en allians mellan det högindustrialiserade Tyskland och det råvarurika Ryssland.
Brzezinski, som, vilket inte får glömmas, var polack och hade en fientlig inställning till Ryssland, ansåg därför att USA även i dag borde försöka kontrollera Östeuropa, förhindra att den tyska industriella makten smälter samman med Rysslands enorma naturrikedomar och framför allt försvaga Ryssland som makt och som självständig stat.
Nyckeln till att försvaga Ryssland är Natos expansion österut, som i praktiken har omfattat nästan alla östeuropeiska länder och därmed pressat Ryssland till dess gränser. Men ännu viktigare är kontrollen över Ukraina, utan vilken det, återigen enligt Brzezinski, inte finns någon rysk makt. Därav ”färgrevolutionen” 2014 som permanent distanserade Ukraina från Ryssland. Det står klart att enligt USA:s strategi, som bygger på de ovannämnda begreppen, är Europa, särskilt Östeuropa och Ukraina, den viktigaste delen av strategin och Nato instrumentet för denna strategi, vilket ledde till det senaste kriget mellan Ryssland och Ukraina.
Denna strategi har dock två allvarliga brister. Den första är att den visar sig vara misslyckad, eftersom Ukraina och NATO är på väg att besegras av Ryssland, vilket den franske sociologen Emmanuel Todd påpekade i ”The Defeat of the West” (1. Den andra, och viktigare, är att världen har förändrats mycket sedan 1998, då Grand Chessboard skrevs. Den viktigaste aspekten av denna förändring är framväxten av Kinas ekonomiska och politiska makt. Världens nav är inte längre Atlanten och Europa utan Östasien och Indo-Stillahavsområdet, där merparten av världens produktion och befolkning är koncentrerad. Trump, och i synnerhet den del av den amerikanska borgarklassen som stöder honom, anser av dessa skäl att den ”stora strategin” bör omkalibreras: inte längre mot Ryssland utan mot Kina, som identifieras som den verkliga systemmotståndaren.
Men låt oss titta på de olika scenarier som håller på att definieras, och börja med det ekonomiska. För det första bör det noteras att ”Make America Great again”-programmen har gett ett gynnsamt uppsving för dollarn, som har stigit med 6 procent mot euron, för aktierna i amerikanska företag och för Wall Street, som ligger strax under de högsta nivåerna.
Men vilka är de nya åtgärder som ingår i Trumps program? Det finns tre sådana åtgärder. Den första är en sänkning av bolagsskatten från 21 procent till 15 procent. Den andra är införandet av tullar på 10-20% på ”vänligt sinnade” länder (Europa) och upp till 60% på ”fientligt sinnade” länder (Kina)
[Ja… enligt Trumps senaste tweet riskerar nu alla BRICS-länder som dumpar US-dollarn att drabbas av 100% tull!], i syfte att balansera USA:s enorma handelsunderskott gentemot resten av världen och återuppbygga dess industriella bas. Den tredje är kampen mot invandringen.
Konsekvenserna av dessa åtgärder skulle dock inte vara särskilt gynnsamma för USA. För det första kommer alla de åtgärder som räknas upp att leda till högre inflation, särskilt höjningen av tullarna, vilket kommer att höja priset på importerade varor och gå emot intressena hos många av dem som röstade på Trump på grund av minskningen av deras köpkraft under åren med Biden som president.
Framför allt skulle minskningen av köpkraften för de fattigaste hushållen bli 4,2 procent jämfört med mindre än 1 procent för de rikaste hushållen (2.
Dessutom är det tveksamt om tullar är effektiva, eftersom de tullar som hittills införts varken har minskat underskottet i utrikeshandeln eller bidragit till återindustrialiseringen av USA. Det måste dock sägas att de aviserade tullnivåerna endast kan utgöra en förhandlingsgrund för att i sinom tid återuppliva Världshandelsorganisationen (WTO) som ett forum för omfattande tvistlösning.
I vilket fall som helst lutar den tillträdande Trumpadministrationen för närvarande åt bilaterala avtal, i motsatt riktning till den multilateralism som är typisk för WTO. När det gäller sänkningen av bolagsskatten kommer denna åtgärd att kosta det amerikanska finansdepartementet 600 miljarder USD under tio år och kommer att leda till en ökning av skuldutgivningen, vilket förvärrar räntebördan, som nyligen bröt igenom barriären på 1 biljon USD.
Den totala statsskulden kan därmed komma att stiga en bra bit över 123% av BNP, vilket är den nivå som gällde 2024. Det återstår att se om sänkningen av bolagsskatten kommer att kompenseras av nedskärningar i de offentliga utgifterna, vilket skulle kunna identifieras av den specifika effektivitetsavdelning som Trump har anförtrott Elon Musk.
Det är således tydligt att Trump i sina intentioner strävar efter att gynna kapitalet, från banker till energi och big tech, genom avregleringar, skattesänkningar och protektionistiska tullar.
Det andra scenariot är det geopolitiska som, vilket vi har sagt, förväntas genomgå en drastisk strategisk förändring. Under sin valkampanj sade Trump att han på kort tid skulle få slut på de två pågående krigen, det i Ukraina och det i Mellanöstern. Det kommer säkert att ta längre tid än vad som sades, men med tanke på hans avsikt att fokusera på Indo-Stillahavsområdet och vetskapen om att en fortsatt konflikt i Ukraina stärker axeln Ryssland-Nordkorea-Iran med Kina strax bakom, verkar det troligt att Trump har för avsikt att avsluta det krig mot Ryssland som Ukraina inte kan utkämpa utan USA:s hjälp.
För att inte tala om att Trump tidigare i år motsatte sig en omröstning om att skicka nytt bistånd till Ukraina och att de republikanska senatorernas ordförande John Thune, även om han inte är en strikt Trumpian, har sagt att han kommer att arbeta nära administrationen för att blockera nytt bistånd till Ukraina.
Slutligen utsåg Trump Tulsi Gabbard, som inte anses vara fientligt inställd till Putin och Bashar Assad, till chef för den nationella säkerheten. Samtidigt gick Biden-administrationen med på att använda långdistansrobotar (som sköts av Nato-personal) mot ryskt territorium, vilket lämnar en het potatis i knäet på Trump när han tillträder i Vita huset den 21 januari [2025].
En annan attityd verkar definieras när det gäller Mellanöstern. Här kommer Trumpadministrationens huvudmål att vara Iran, mot vilket man är beredd att inta en hårdare hållning och satsa på att Irans svaghet gentemot Israel inte kommer att leda till krig. Trumps utvalda ministrar bekräftar den hårda linjen mot Iran, som betraktas som en fiende både på grund av kärnvapenrisken och i Mellanösternkonflikten.
Mike Waltz, den nya nationella säkerhetsrådgivaren, Marco Rubio, utrikesminister, och Pete Hegseth, försvarsminister, har alltid haft en aggressiv inställning till Iran och Kina. Under sin första mandatperiod hade Trump trots allt gått hårt åt Iran, rivit upp det kärnteknikavtal som Obama undertecknade 2015 och infört hundratals sanktioner.
Dessutom var det på Trumps order som överbefälhavaren Qassem Soleimani dödades i en amerikansk räd i Bagdad 2020.
Aggressionen mot Iran kan förstås inte bara mot bakgrund av Irans ledarskap i motståndsaxeln (som förenar Hizbollah, Hamas, jemenitiska houthier, irakiska shiamiliser med Iran), utan också mot bakgrund av Irans kontroll över Hormuzsundet, som är strategiskt för oljetankers, och det faktum att nästan alla iranska oljetransporter är riktade mot USA:s strategiska fiende Kina
Utöver Iran är stödet för Israel fortsatt starkt, inte minst eftersom Trumps team består av många prosionister. Stödet till Israel bör dock begränsas till att inte driva de ”moderata” arabiska regimerna i armarna på Ryssland och Iran. I grund och botten är Trumps mål att återuppliva Abrahamavtalet (2020), som normaliserade förbindelserna mellan Israel och Förenade Arabemiraten, och kanske utvidga dem till andra arabiska regimer i området, till att börja med Saudiarabien.
Det är EU, och i synnerhet Västeuropa, som kommer att få betala för Trump-ledningens val. Detta efter Covid-krisen och kriget i Ukraina, som har ökat det farmaceutiska, energimässiga och militära beroendet av USA. Trumps ankomst riskerar att ge det ytterligare en törn. Först och främst har vi tullarna på 10-20 %, som kommer att drabba den europeiska exporten till USA med en förväntad kollaps på 25 % och en drastisk minskning av handelsöverskottet som 2023 hade nått 157 miljarder dollar (3.
De största återverkningarna kommer att drabba Tyskland och Italien, som exporterade varor till ett värde av 67,3 miljarder dollar till USA 2023 (+3,4 % på årsbasis).
För att göra situationen ännu svårare kommer de höga tullarna mot Kina att leda till att många produkter omdirigeras till EU-marknaden, vilket kommer att förvärra EU:s handelsunderskott gentemot det asiatiska landet. Men inte nog med det, det är mycket troligt att Trump kommer att återkomma till frågan om de europeiska ländernas alltför låga militärutgifter och gå från det gamla kravet på 2 procent av BNP till 3 procent. Till detta kommer att om Trump drar sig ur kriget kommer avlastningen av Ukraina på Europas axlar att leda till ökade bidrag till Ukraina i ett sammanhang där kontinentala statsskulder är under stress.
Låt oss nu komma till det centrala ämnet, Kina. Som nämnts flera gånger är Kina för Trump den systematiska motståndaren och Indo-Stillahavsregionen är den strategiska prioriteringen. USA:s strategi mot Kina kommer främst att baseras på att trappa upp handelskriget genom att införa mycket höga tullar (upp till 60 procent). Införandet av tullar är dock inte en så enkel sak.
För det första går mycket av den kinesiska exporten till USA via tredjeländer som Vietnam, Australien och andra östländer.
För det andra har Kina kraftfulla vedergällningsvapen, som för det första bygger på att begränsa exporten av strategiska råvaror för energiomställningen som inte lätt kan ersättas av andra leveranskedjor, och för det andra kan Kina i sin tur införa importtullar som skulle göra det svårt för västerländska företag att få tillgång till den enorma kinesiska marknaden.
Förutom på den kommersiella nivån uttrycks Trumps strategi gentemot Kina också på den militärstrategiska nivån, dvs. i byggandet av ett offensivt inneslutningsbälte runt Kina, kanske genom en utökning av Natos operativa räckvidd i Stilla havet eller, mer sannolikt, i byggandet av ett Stillahavs-Nato. I detta sammanhang är det värt att nämna att AUKUS, ett strategiskt partnerskap mellan USA, Storbritannien och Australien för att begränsa Kina i Indo-Stillahavsområdet, grundades 2021.
Möjligheten till en öppen och direkt konflikt försvåras av det ömsesidiga beroendet mellan Kina och USA, men skälen till att en konflikt skulle kunna bryta ut finns fortfarande, till att börja med frågan om Taiwan, som Peking betraktar som en del av sitt nationella territorium och som har en mycket viktig strategisk position, eftersom det ligger endast 150 kilometer från Kinas kust. Taiwan gör inte bara transiteringen till öppet hav problematisk för den kinesiska flottan, utan utgör framför allt en kniv mot Folkrepublikens strupe.
För att sammanfatta vad som har sagts i denna utläggning, kommer Trumps presidentskap att vara allt annat än inriktat på att avsäga sig USA:s hegemoniska roll. Tvärtom kommer det att syfta till att rekonstruera de materiella och politiska förutsättningarna för USA:s världsdominans, som har krackelerat under de senaste decennierna.
I vilket fall som helst har den nya administrationen absolut ingen avsikt att samtycka till att en ny multipolär värld föds. Men om Trump och hans efterträdare kommer att kunna vända den nedåtgående trenden och förhindra uppkomsten av en multipolär värld återstår att se.
Noter:
Emmanuel Todd, La sconfitta dell’Occidente, Fazi editore, Roma 2024. [This book, originally in French, has already been translated in Italian, but (amazingly?!) not yet in English.
Fabrizio Onida, I dazi di Trump possono costare cari agli Usa, “Il Sole24ore”, 17th November 2024.
Adriana Cerretelli, Un terremoto per l’Europa, “Il Sole24ore”, 14th November [2024].
Minns alltid och alltid:
America first.
Trump har insett att USA håller på att bli en bananrepublik med rostiga kärnvapen som stapplar fram med sin övervärderade fiatvaluta dollarn mot solnedgången? Trumps problem är att den rika promillen som äger över 50% av tillgångarna inte bryr sig ett skit bara de har det lugnt och tryggt i sina fästingliknande bostäder? Som en ödets ironi så såg det medeltida Europa ut exakt så med fursteborgar spridda över landskapet och majoriteten fattiga trashankar boende i kojor kuvade av fogdar och hyrda riddare som höll pöbeln på avstånd! Efter mordet på VD:n och försäkringsskojaren på öppen gata så aktar sig nog många av oligarkerna att visa sig offentligt…
Ingen blir president i uza utan vara godkänd av klan globalisterna. Trump är en i högen av nickedockor. Han har inte tillträtt ännu men attityden är illa varslande, titta bara på hökarna han kommer att ha runt sej.
Det stämmer rätt bra det. Trumpeten är till fullo uppköpt av sionist änkan Miriam Adelson. Trumpeten kostade henne bara 100 miljoner dollar. I gengäld blev han president. Han har två uppgifter att uppföra. 1) Attackera Iran och 2) erkänna hela Palestina som sionisternas. Det bli Trumpeten bidrag till sionist våtdrömmen eretz israel (stor israel)
Helt rätt, trump har aldrig gömt att han är en sionist och judekramare. Det första han gjorde som president förra gången var att besöka israel och godkänna jerusalem som israels huvudstad.
De är INTE ”judar” eller ”judekramare”. Jesus beskriver exakt vad de är i Uppenbarelseboken 3:9. De har egna hemliga och förskräckliga ritualer och tecken för sig.
Domenico Moro uppmärksammar er på mackinder-planen som handlade om vad Storbritannien behövde prioritera för att uppnå sitt önskade världsherravälde.
.
Eftersom kalla kriget började vid Mackinders död och den Bernard Lewis plan som denne Oxford-Orientalist indoktrinerade de neokonservativa med var inspirerad av Mackinder borde det stå klart för er att proxyn Israel bara är en hantlangare och inte styr nånting som Imperiet inte redan vill.
.
Hjälp inte hjärnorna bakom skeendena som Britterna ansåg sig vara. De sa att de hade alla hjärnorna 1946 ungefär vid Mackinders död och när Churchill drev på för att resa upp järnridån.
.
Det som sker i MÖ är en delmängd av Mackinders planer vidareutvecklad av Bernard Lewis.
De brittiska intrigmakarnas planer inbegriper sen mkt lång tid att ni ska överskatta judars makt och underskatta de verkliga aktörerna.
.
De har lagt ner mycket möda på att förvanska historieskrivningen så att ni ska gå med på det.
.
De har sen den viktorianska eran styrt propaganda och historieskrivning med långt större inflytande än vad som är allmänt känt.
.
Deras större rikedom under den aktuella tiden och deras inflytande över de med Storbritannien associerade delarna av väst-oligarkin har givit dem ett unikt stort inflytande över vad de flesta tror på.
.
Deras förutsättningar att belöna världens rika medelst offshorebankssystemet gör att det finns ett gemensamt intresse för hela oligarkin att spela med.
.
De har även i likhet med en årtusenden gammal oligarki som de härstammar från ideologiskt om inte etniskt eftersträvat att uppmuntra och kontrollera ockultism dvs mysticism och att motarbeta rationellt nationsbyggande..
.
Det finns inte mycket av de anomalier som präglar vår tid som inte härstammar från deras lärda hjärnor.
.
För till skillnad från sina offer så har de verkligen lagt ner ansträngningar på att sätta sig in i det oligarkiska arbetssättet för att uppnå makt och kontroll.