Detta är en artikel av Simplicius som John Näsman översatt. Jag har sedan tagit bort enstaka bitar text som hänvisade till videofilmer som jag inte kunde kopiera in. Detta ändrar inte artikelns generella innehåll.
Världen väntar med spänning på hur situationen i Syrien ska utvecklas, exakt hur “oppositions-styrkorna“ planerar att balansera alla utländska makter och intressen för att skapa något som liknar en enad nation. Troligtvis kommer detta inte att fungera alls, även om de gör ett bra hängivet försök.
I den senaste långa rapporten talade jag om de konkurrerande krafter, hur Israel och Turkiet nu oundvikligen kommer att eskatologiskt hamna i luven på varandra om Palestina och Levanten. Erdogan antydde detta i ett nytt tal, där han plötsligt beklagade alla de territorier som Turkiet hade förlorat i början av 1900-talet:
Erdogan avslöjar sig, när han implanterar minnena i sina anhängares sinnen och påminner dem om att Syrien verkligen “borde“ tillhöra Turkiet. Detta är den långsamma, gradvisa förberedelsen för det som komma skall, som jag har talat om. Vissa kanske minns att jag redan förra året skrev att Turkiets öde – i likhet med alla svunna imperiers öde – ligger i att sträva efter en irredentistisk återförening.
Minns att Turkiet på vissa sätt har en poäng – även om vi kan ogilla Erdogan, kan det inte förnekas att Turkiet slaktades av europeiska makter genom det plågsamma Sykes Picot.
Men nu håller två starkt motsatta berättelser på att ta form. Å ena sidan vittnar många uttalanden och videor om att det HTS-kontrollerade Syrien har blivit ett slags ombud för Israel, medan en flod av nya bevis visar att Turkiet långsamt befäster sin position som framtida hegemon i regionen.
Sedan, så snart Damaskus hade fallit sågs sedan chefen för MIT – Turkiets motsvarighet till CIA – Ibrahim Kalin besöka Jolani, åka runt i Damaskus och visa sin aktning för den gamla Umayyad-moskén.
Flera videor visade hur Jolani agerade personlig chaufför åt Kalin och körde honom runt i Damaskus med en beväpnad eskort.
Tänk på det: Jolani som personlig chaufför till chefen för Turkiets främsta underrättelsetjänst – för att för att inte tala om att Kalin var Erdogans främsta personliga rådgivare och medlem i hans AK- parti. Erdogans personliga hantlangare skuggar alltså redan Jolani och viskar i hans öra – vad kan det betyda? Och vad säger det om ryktena om att HTS för länge sedan klippt banden med Turkiet, och att detsamma gäller för SNA/FSA/TFSA?
För att inte tala om ännu fler videor där “rebeller“ förklarar att de kommer att ge sig på Israel härnäst:. Men i den andra änden av ekvationen har Israel invaderat Quneitra och säkrat vad de hävdar är en buffertzon:
Närvaron av israeliska Merkava Mark 4-stridsvagnar i staden Umm Batna i landsbygdsområdet Quneitra i södra Syrien
Titta hur besvärad en presstituerad ser ut, när hon tvingas rapportera om en uppenbart olaglig israelisk invasion, som hon av sina producenter tvingas presentera med “neutralt språk“ : Ni vet, den här typen av språk:
Israeliska stridsvagnar ska ha setts bara 15 km från Damaskus gränser, medan andra källor säger
40 km – ingen verkar veta exakt var de är, vilket jag antar att Israel har gjort med avsikt:
Israeliska styrkor har intagit al-Khalidiyah, Rwihinah och höjderna vid Mughr al-Meer i Daraa i södra Syrien. Tidigare idag gick israeliska trupper in i den tidigare syriska arabiska arméns bas i Tall ash-Sham men drog sig tillbaka ett par timmar senare.
276 kvadratkilometer av Syrien är under israelisk kontroll (exklusive Golan).
Det finns nu alla möjliga historier och videor som hävdar att Netanyahu uppvaktar regionens drusiska stammar – här ses han plötsligt fjäska för Sheikh Mowafaq Tarif, den andlige ledaren för druserna i Israel:
Flera andra videor visar drusiska medlemmar som uppmanar Israel att annektera deras region för att “skydda dem“ från HTS. Om detta vore sant skulle det vara ett uppenbart knep för Israel att annektera större delen av Quneitra, men problemet är att många av dessa videor har avslöjats. Från en av videorna:
ISRAEL SKA TA MER: Den drusiske ledaren för al-Suwayda i sydvästra Syrien utfärdade också en resolution på uppdrag av sin by! “Vi kommer inte att gå med på att leva under styre av rebeller, som är identiska med ISIS, vi vill leva under israeliskt styre och bli en del av Israel.“ Den enda “drusledaren“ i al-Suwayda visade sig vara en israelisk drus som bor i Israel, och det drusiska stamrådet i Hader ska ha utfärdat en dementi – så det är svårt att med säkerhet veta åt vilket håll utvecklingen går just nu.
Israeliska bosättare rapporterades dock redan ha upprättat en olaglig ny bosättning i området. Det är svårt att säga om ovanstående är någon form av religiöst PR-trick eller hån, eller en seriös bekräftelse på att israeliska bosättare redan slår ned sina rötter på nyligen annekterat syriskt territorium.
En annan video visar en FSA-representant som mycket slingrande undviker en fråga om att Israel bombar ett Syrien som nu står under hans HTS- och FSA-gängs beskydd.
Det är tydligt att de får instruktioner om att ännu “sitta stilla i båten“ och inte oro någon när det gäller frågan om Israel och deras framtida relationer. Och en annan video visar en israelisk forskare som hävdar att HTS kommer att öppna en ambassad i Jerusalem:
Jolani medverkade också i ett nytt kort klipp där han uppenbarligen får frågan om krig med Israel och svarar att landet “inte är redo för ett nytt krig och inte kommer att ge sig in i ett nytt“:
Det är onekligen kryptiskt. Även han biter sig i tungan, och man får känslan av en orm som bidar sin tid i gräset. Han vet att Israel har övertaget för tillfället tills HTS och Turkiet kan upprätta någon form av enhetlig statsstruktur. Naturligtvis finns det teorier om att Jolani själv är Mossadkontrollerad och därmed under Israels tumme, men jag är inte så säker på det.
Om man verkligen följde HTS skulle man veta att de är pro-Palestina och anti-Israel. Stödde Hamas raketattacker före 10/7 och stödde själva 10/7-attacken. Hyllade både Haniyah och Sinwar. HTS planerade en stor mässa om Palestina och palestinsk historia i solidaritet i nordvästra Syrien tidigare i år. Många kritiserade Jawlani för att han påstås ha gett upp kampen mot regimen de senaste 4,5 åren och var nöjd med att sitta vackert i Idlib. Vi vet alla vad som har hänt sedan dess. Förvänta er inte att han ska göra något för att förstöra det som just vunnits. Om han planerar att göra något mot Israel skulle jag ge det en tidshorisont på minst 5-10 år. HTS måste konsolidera Syrien, sedan återuppbygga landet och dess militär, och sedan komma med någon plan från sitt perspektiv. Men det är lättare att säga saker när man faktiskt inte vet något om HTS eller dess historia.
Detta är en långsiktig turkisk plan för att återta Levanten – även om det tar 20-50 år eller så.
Även om Jolani vid ett tidpunkt tog order från Israel är det mer troligt att han är en frifräsare som helt enkelt vet hur man spelar Game of Thrones för att blidka viktiga beslutsfattare och invagga dem i en falsk känsla av säkerhet på samma sätt som han pratade omkull Assad.
Israel är naturligtvis för listigt för det. Det är uppenbart att de misstänker att Jolani kommer att bli – eller redan blivit – skurkaktig: det är därför Israel nu har genomfört massiva bombningar som slår ut i stort sett allt som SAA tidigare hade. Allt luftförsvar, marina tillgångar, pansar och flygvapen har brutalt förstörts så att HTS inte kan ta över SAA:s kraftfulla militära efterlämningar
Det sägs att HTS nu har släppt tiotusentals ISIS- och andra jihadistfångar som nu kommer att ansluta sig till den “revolutionära“ armén. Med tiden, under långsamt droppande turkisk modellering, kan de anpassas för ett nytt syfte – och den planerade förstörelsen av Al-Aqsa-moskén kommer sannerligen inte att falla i god jord hos dem.
Det bör också sägas att vi återigen fick rätt mot de som i åratal hävdat att Ryssland “förråder Syrien“ genom att “tillåta Israel att slå till mot Syrien“. Det faktum att Israel först nu kunde förstöra SAA:s resurser visar med all önskvärd tydlighet att Israel inte vågade slå till direkt mot SAA under rysk ledning. Anfallen var riktade mot IRGC:s tillgångar – som Ryssland inte hade något avtal med eller någon skyldighet att skydda på samma sätt. Ibland förekom indirekta syriska skador, men för det mesta slog Israel inte till direkt mot SAA. Nu när Israel tillåts göra det har de förstört allt.
Intressant är också vad detta avslöjade, som avlivar en annan långlivad myt. Israels förstörelse av Syriens luftförsvar under de senaste två dagarna har fått israeliska tjänstemän att varna för att Israel nu kan attackera Iran obehindrat:
Det israeliska flygvapnet bedömer nu att man på ett säkert sätt kan genomföra operationer över syriskt luftrum efter att ha uppnått luftherravälde i området.
Enligt israeliska medier gör den snabba nedmonteringen av syrisk militär förmåga det nu möjligt för ockupationsmakten att använda syriskt luftrum för långdistansangrepp mot Iran. Det syriska luftförsvaret beskrevs som ett av de starkaste i regionen. Men när den tidigare regimens regering föll kränkte den israeliska ockupationsmakten snabbt den syriska suveräniteten och inledde ett omfattande flygangrepp mot landet.
Jag minns att vissa människor hävdade att Israel lätt kan kringgå det syriska försvaret med sina “smygande“ F-35:or, och annat. Men i själva verket verkar det som om Israel var livrädda för att flyga över Syrien, vilket jag har hävdat i åratal och flera gånger beskrivit de exakta anfallsvägar som används av IAF, som vanligtvis gick genom Jordanien, upp genom Irak eller in i östra USA- kontrollerade Syrien. Jag talade upprepade gånger om hur Israel i stället avfyrar missiler från bakom Libanonberget så att dess stridsflygplan snabbt kan “ducka bakom“ berget för att komma utom räckhåll för syriskt luftförsvar; vi ser nu varför det var absolut nödvändigt.
Attack mot Iran?
Detta för oss till nästa del av planen.
Efter att ha slagit ut det syriska luftförsvaret hotar Israel nu att slå till mot Irans kärntekniska anläggningar, särskilt mot bakgrund av påståenden om att Iran kommer att börja accelerera sin anrikning som en sen avskräckning efter att dess syriska “ombud“ avlägsnats från schackbrädet:
https://www.reuters.com/world/middle-east/iran-dramatically-
increasingenrichment-near-bomb-gradeiaeachief-2024-12-06/
Inte överraskande hävdar rapporter nu att Trump stöder planen:
https://www.rt.com/news/609286-trump-iran-nuclear-sites/
Den tillträdande presidenten Donald Trumps övergångsteam överväger olika alternativ för att angripa Iran, inklusive en direkt attack mot landets kärnkraftsanläggningar, uppger källor till Wall Street Journal under förutsättning av anonymitet.
Naturligtvis stämmer detta med bedömningen att USA och Israel vunnit en stor seger i Syrien och låst in Iran som nu antas vara oförmöget att stötta Hizbollah som fungerade som en avskräckande faktor för Israel. Tidigare, om Israel hade slagit till hårt mot Iran, kunde Iran ha aktiverat Hizbollah för att brandbomba israeliska städer med massiva raketbeskjutningar. Nu, utan någon möjlighet att försörja Hizbollah, skulle Iran kunna ställas schackmatt, vilket skulle göra det möjligt för Israel och USA att ostraffat halshugga Iran.
Men kom ihåg att Iran fortfarande har houthierna, som var det främsta avskräckningsmedlet mot att USA självt skulle bistå Israel i en sådan attack, utifrån att de upprepade gånger drev ut den amerikanska hangarfartygsflottan ur Röda havet. För att inte tala om de förnyade rapporterna om att Ryssland ingår nya avtal och levererar nya vapen till Iran, i synnerhet Su-35-plan som försvar mot israeliska flygplan.
Med Turkiet på väg att bli den dominerande aktören utvecklas nu en ny plan: det finns rykten om att en stor återkomst av ISIS kommer att rikta in sig på stora delar av Irak, i Tikrit- och Mosulregionerna. Irakiska styrkor gräver enligt uppgift stora skyttegravar längs hela gränsen. Det finns bara två möjligheter här: antingen aktiverar Turkiet dem för att destabilisera och försvaga USA och kurderna, eller så aktiverar USA – eller snarare CIA och co – ISIS, för att ge USA rätt att slå sig ned i regionen på obestämd tid, och den irakiska regeringen har ingen ursäkt för att sparka ut USA från Irak som planen har varit.
När makterna i regionen kämpar om dominans vore det ett misstag att anta att HTS och olika rebellgrupper inte har något inflytande i ekvationen. På samma sätt som en fraktion av de revolutionära bolsjevikerna en gång i tiden kontrollerades av större intressen, fick de efter maktövertagandet inflytande och började omedelbart avvisa många av sina tidigare “välgörare“. På samma sätt är det för tidigt att anta att HTS eller Jolani helt och hållet är “Mossad-mullvadar“ eller står under total turkisk kontroll. Det finns fortfarande möjligheter för situationen att gå helt åt vänster, och det är anledningen till att HTS och co försöker behålla diplomatiska förbindelser med alla inblandade, inklusive Ryssland, för tillfället – för att hålla sina alternativ öppna om den ena eller andra sidan skulle förråda dem.
Det är dock på lång sikt som Turkiet sannolikt kommer att ta den största kontrollen och anpassa de revolutionära styrkorna till sitt bredare neo-osmanska projekt som ett bålverk mot Stor-Israel. Men Turkiet kommer att få det besvärligt, eftersom Israel sannolikt är väl medvetet om detta och kommer att göra sitt yttersta för att ligga steget före, särskilt när det gäller att erövra så mycket “buffertterritorium“ som möjligt för att skydda sig mot framtida invasioner om jihadisterna skulle ta itu med sitt nya uppdrag.
Ryssland kommer sannolikt att behöva samarbeta med Turkiet, som är den dominerande makten i regionen, för att kunna garantera någon form av säkerhet för sina baser. Även om de nuvarande samtalen verkar peka mot “överenskommelser“ om att Ryssland ska få behålla sina baser kan man inte lita på dem, särskilt inte när det dyker upp illavarslande videor på nätet med rebelldrönare som bevakar ryska baser från bara några meters avstånd. De kan ligga på lur och när som helst utdela ett förlamande slag mot de ryska styrkorna, helt enkelt på ett “infall“.
Därför anser jag att situationen är mycket mer bedrägligt farlig för Ryssland än vad som kan tyckas uppenbart. Endast Turkiet kommer att kunna garantera ett verkligt skydd på samma sätt som de gemensamma rysk-turkiska patrullerna har förblivit oskadda i nordöstra delen av landet. Men detta skulle naturligtvis göra Ryssland mer beroende av Turkiet på alltmer obekväma sätt, och det är därför det är viktigt för Ryssland att skapa sina egna oberoende förbindelser.
Den uppenbara omedelbara katalysatorn skulle vara via ryska spannmålsleveranser till Syrien, som nästan på egen hand har försörjt Syrien fram till nu. Men imperiet har redan påbörjat försök att stänga Ryssland ute:
Ryska veteleveranser till Syrien har avbrutits på grund av osäkerhet om den nya regeringen och betalningsförseningar, uppgav ryska och syriska källor på fredagen, medan två fartyg som fraktade ryskt vete till Syrien inte nådde sina destinationer.
Det är uppenbart att dimensionerna i dessa spel kommer att vidgas, eftersom Ryssland kan tvingas att ytterligare “begränsa“ Ukrainas kapacitet att transportera spannmål somtreaktion på västs nya spel.
Slutligen har CIA:s filial Atlantic Council gjort upp en ny plan för Syriens vidare framtid:
https://www.atlanticcouncil.org/blogs/new-atlanticist/a-blueprint-for-bringing-about-a-new-syria/
Sammanfattning från kanalen Two Majors:
Atlantiska rådet: En plan för ett “nytt Syrien“
Atlantic Council, även känt som NATO:s tankesmedja, har släppt en “återuppbyggnadsplan“ för Syrien. Även om dokumentet är inramat med de vanliga plattityderna om demokrati och förändring, innehåller det några slående erkännanden som är värda att dissekera:
- Planen betonar att Syriens återuppbyggnad måste vara multinationell och att ingen enhet
i praktiken kan styra utan ett nästan TOTALT beroende av utländskt bistånd.
- Detta återspeglar en betydande förändring – även om det inte sägs rakt ut verkar AC erkänna att vi nu verkar i en multipolär värld där unilateral västerländsk dominans inte längre är möjlig.
Vad detta innebär:
- Att utnyttja detta multinationella ramverk är avgörande för att säkerställa att Syriens återuppbyggnad undviker de misslyckanden som setts i Irak och Afghanistan.
- Intressant nog ingår Ryssland som en nödvändig partner i denna process – ett underförstått erkännande av dess inflytande och oumbärlighet i regionen.
Men vänta nu… Naturligtvis insisterar Atlantic Council på att USA måste leda, så som förväntas av ett organ anslutet till NATO. Men även denna ledarroll är inramad i en bredare koalition, vilket signalerar en brytning med de senaste decenniernas “Amerika-alena“-strategi. Detta är ett subtilt men talande erkännande av gränserna för västvärldens hegemoni och behovet av delat ansvar i globala angelägenheter.
H/T: Two Majors
I enlighet med Atlantic Councils “återuppbyggnadsplaner“ har al-Qaida så klart meddelat att man övergår från statlig planekonomi till “marknadsliberalisering“ för att “locka utländska investeringar “:
Jag undrar vilken del av den fria marknadsekonomin som tillåter USA att fortsätta ockupera oljefälten i öster – kommer den nya HTS-regeringen att fortsätta att blunda för detta samtidigt som den bekänner sig till ett “nytt, fritt och välmående“ Syrien för folket?
Kanske kommer smekmånaden trots allt inte att vara så länge, eftersom protester redan har brutit ut i Damaskus mot Jolani, som enligt uppgift anklagas för att ha varit vek mot kurderna som tilläts inta Deir ez-Zour; det är inte lätt att vara kung.
För Ryssland återstår att vänta och se och att spela passiv för tillfället. Alastair Crooke hade en bra intervju med Judge Napolitano där han förklarade sin syn på vad som verkligen hände, och om det var en stor “förlust“ för Ryssland:
Han tror inte det, och han tror om något att det mer var en vändning av Assad bort från Ryssland och Iran som gjorde slut på Syrien.
Jag tror att Syriens fall var oundvikligt eftersom det inte finns något som en makt som Ryssland kan göra för att ständigt stötta ett land omgivet av fiender på varenda sida. Föreställ er Donbass, men med Baltikum gränsande till det i norr, Ukraina i väster och andra Natoländer i söder och öster. Inte ens Ryssland skulle nog kunna hjälpa till i ett sådant scenario. Som någon nyligen sa är förlusten av Syrien – för tillfället – förlusten av en springare, medan NATO:s förlust av Ukraina till Ryssland är förlusten av en torn.
En ukrainsk analytiker lämnar oss med dessa tankar om Syrien:
Vår propaganda gläds åt händelserna i Syrien, men ingen tog hänsyn till det faktum att Ryssland frigör upp till 40 000 militär- och flyg[enheter] som kommer att utplaceras i Kurskregionen och Donbass. Kreml är i full färd med att förbereda sig för ett utdraget krig, som skulle kunna leda till att nya områden förloras och att frågan om Ukrainas existens ställs på sin spets. Med tanke på de svåra förhandlingarna med Trump-teamet och Förenta staternas önskan att ta sig ur kriget i vårt land har vi mycket sorgliga framtidsutsikter.
__
Stort tack till John Näsman. Mycket bra översättning.
I detta sammanhang vill jag peka på de verkligt Centrala I-terror Attentaten, och de allra mest Fördömda Bomb Inspektörerna … som skapat både terrorismen och skämtet ”kriget mot terrorismen”
Sök ”corbettreport alqaeda”
”Aaron Russo war on terrorism”