En artikel igår av flitige Andrew Korybko https://korybko.substack.com/p/heres-what-comes-next-after-putin
Vägen framåt kommer att bli mycket svår på grund av de känsliga frågor som Ryssland och USA måste lösa.
Den 12 februari 2025 kommer att gå till historien som dagen då det Nato-ryska proxykriget i Ukraina officiellt började ta slut. Försvarsminister Pete Hegseth började allt med att förklara att:
Ukraina kommer inte att gå med i NATO;
USA tror inte att Ukraina kan återställa sina gränser före 2014;
USA kommer inte att skicka ut trupper till konfliktzonen;
USA vill att européerna ska ta på sig ett visst fredsbevarande ansvar där istället;
men USA kommer inte att utöka artikel 5-garantierna till EU-styrkor där.
Detta följdes av att Trump och Putin pratade för första gången sedan den förstnämnde återvände som president. De enades om att inleda fredssamtal utan dröjsmål, vilket följdes av att Trump ringde Zelenskij för att informera honom om detta och sannolikt tvinga fram de eftergifter från honom som han förmodligen lovade Putin. Trump föreslog också att han snart skulle träffa Putin i Saudiarabien och att var och en av dem kunde besöka varandras länder som en del av fredsprocessen. Här är några bakgrundsinformation om det större sammanhanget:
* 3 januari: Kreativ energidiplomati kan lägga grunden för en stor rysk-amerikansk uppgörelse” ”
* 17 januari:”Fördelarna med en demilitariserad ’Trans-Dnepr’-region som kontrolleras av icke-västliga fredsbevarare”
* 3 februari: ”Territoriella eftergifter kan föregå en vapenvila som leder till nya ukrainska val”
* 4 februari: ”Trumps intresse för Ukrainas sällsynta jordartsmetaller kan slå tillbaka på Zelensky”
* 7 februari: ”Trumps särskilda sändebud kastade mer ljus över sin chefs ukrainska fredsplan”
Den första analysen om kreativ energidiplomati innehåller ett dussin föreslagna kompromisser för varje sida som kan hjälpa till att föra deras samtal framåt. Faktum är att den om att USA inte utökar artikel 5-garantier till EU-styrkor i Ukraina är nu policy enligt Hegseth, så det är möjligt att några andra kan följa efter. Dessutom påpekade Trump precis hur impopulär Zelensky har blivit, vilket tyder på att han planerar den ”fasade ledarskapsövergången” via nyval som också föreslogs i det stycket.
Det återstår att se vilka av dessa andra förslag som snart kan bli USA:s politik, med samma sak som sagt för de som Ryssland kan implementera, som att gå med på begränsade militära restriktioner på sin sida av DMZ som troligen kommer att skapas i slutet av denna process till exempel.
Vad som följer är de fem huvudfrågorna som kommer att forma de rysk-amerikanska fredssamtalen om Ukraina mellan deras ledare, diplomater och vilken av deras experter som kan bjudas in att delta i detta via kompletterande spår II-samtal:
* Territoriella parametrar
Den mest omedelbara frågan som måste lösas är var den nya rysk-ukrainska gränsen kommer att falla. Hegseths påstående om Ukrainas oförmåga att återställa sin gräns före 2014 antyder att Trump skulle kunna tvinga Zelenskij att dra sig tillbaka från åtminstone hela Donbass, som är i centrum för den territoriella dimensionen av deras konflikt, även om det är möjligt att hans styrkor kan falla tillbaka så långt som till staden Zaporozhye. Att låta Ryssland kontrollera den staden och delarna av dess nya regioner väster om Dnepr är osannolikt just nu.
Det beror på att Trump kanske inte vill ta emot det som skulle följa med att ge Ryssland en stad med över 700 000 vars invånare inte röstade i september 2022:s folkomröstning. Detsamma gäller delarna av Rysslands nya regioner väster om floden. Istället kan han föreslå en folkomröstning som övervakas av FN någon gång efter att striderna har frysts för att lösa denna aspekt av deras territoriella tvist, samtidigt som Ryssland får fortsätta att officiellt göra anspråk på dessa områden. Det kan vara tillräckligt pragmatiskt för att Putin ska hålla med.
* DMZ-villkor och fredsbevararroller
Nästa fråga att ta itu med efter det ovanstående är villkoren för DMZ längs deras mellangräns och rollen för fredsbevararna som då troligen skulle placera ut där för att övervaka den. Hegseths förklaring att USA inte kommer att utvidga artikel 5-garantier till EU-styrkor där kan avskräcka dem från att spela en viktig roll, vilket Ryssland skulle behöva godkänna via en resolution från FN:s säkerhetsråd i alla fall per ständige representanten Vasily Nebenzia, annars kommer de att vara legitima mål. Icke-västerländska är alltså mycket mer behagliga.
Det visar sig att den stora majoriteten av FN:s fredsbevarande styrkor kommer från icke-västliga länder, så de kan prospektivt utplaceras där under ett mandat från FN:s säkerhetsråd enligt Nebenzias förslag och möjligen till och med resultera i total uteslutning av alla västerländska fredsbevarande styrkor om det är överens om att ingen kommer att bidra till detta uppdrag. Deras villkor måste vara acceptabla för både Ryssland och USA för att denna resolution ska gå igenom, så det är oklart exakt vad de kommer att kunna göra eller inte göra, men det hänger direkt med i nästa nummer.
* Demilitarisering och denazifiering
Två av Rysslands huvudmål i den särskilda operationen är att demilitarisera och denazifiera Ukraina, vilket man från början försökte göra genom att militärt tvinga Ukraina till detta enligt de villkor som fastställdes i våren 2022:s utkast till fredsavtal, även om det inte lyckades på grund av Storbritannien och Polen. Det är orealistiskt att föreställa sig att Trump kommer att gå med på att låta Ryssland sätta in sina väpnade styrkor i hela Ukraina för att genomföra detta så att det bara kan åstadkommas genom liknande diplomatiska medel som involverar Kievs samtycke.
Däri ligger den möjliga roll som FN:s fredsbevarande styrkor kan spela för att övervaka och upprätthålla vad som slutligen kommer överens om för att demilitarisera och denazifiera Ukraina. Detta kan ta formen av att inspektera misstänkta olagliga vapenplatser och all Ukrainas gränsöverskridande trafik (inklusive i dess hamnar) samtidigt som de har rätt att beordra ändringar av dess medierapportering och skolplaner vid behov. Detta är det enda sättet att säkerställa att Ukraina förblir demilitariserat och denazifierat efter att konflikten upphört.
* Sanktioner lättade
Ryssland har upprepade gånger krävt att alla västerländska sanktioner hävs, men argumentet kan framföras att ”deal-master” Trump aldrig skulle gå med på att göra detta på en gång, istället föredrar att utarbeta en plan för stegvis lättnad av sanktioner som en belöning för Rysslands efterlevnad av vapenvila, vapenstillestånd eller fredsavtal. Detta skulle kunna ta formen av det som föreslogs i den kreativa energidiplomatianalysen där viss rysk export till EU kunde återupptas under den första fasen som en förtroendeskapande åtgärd.
Medan Ryssland skulle föredra att de alla omedelbart hävs, kanske dess beslutsfattare drar slutsatsen att det är bättre att acceptera en etappplan om det är allt som Trump är bekväm med att erbjuda istället för ingenting alls. Han skulle dock göra klokt i att engagera sig i goodwillgesten att häva sanktionerna mot Rysslands oljeexport till sjöss, eftersom det kan övertyga dessa beslutsfattare om att han menar allvar med att lätta på trycket på Ryssland. Detta skulle i sin tur göra det lättare för Putin att sälja kompromissen med stegvisa sanktionslättnader på hemmaplan.
* Ny säkerhetsarkitektur
Ryssland föreställde sig att skapa en ny europeisk säkerhetsarkitektur genom ömsesidiga överenskommelser med USA och Nato i december 2021 enligt de krav på säkerhetsgaranti som de delade med dem vid den tiden. Dessa var i efterhand avsedda att diplomatiskt lösa deras säkerhetsdilemma, vars rötter ligger i Natos fortsatta expansion österut efter det gamla kalla kriget och särskilt dess hemliga expansion till Ukraina, i stället för den speciella operation som Putin i hemlighet planerade vid den tiden om det misslyckades.
Så mycket har förändrats sedan dess att separata övergripande samtal om detta måste inledas direkt efter vilken överenskommelse de än når om Ukraina. De nya frågorna inkluderar NATO:s östliga militära uppbyggnad, Finland och Sveriges nya medlemskap, Rysslands hypersoniska oreshniks, deras utplacering till Vitryssland, Rysslands utplacering av kärnvapen även där, framtiden för den Nya START som löper ut nästa år, och den nya rymdkapprustningen, et al. Att komma överens om en ny säkerhetsarkitektur kommer därför att stabilisera världen.
———-
Som kan ses kommer vägen framåt att bli mycket svår på grund av de känsliga frågor som Ryssland och USA måste lösa, men deras ledare har visat att de har viljan att förhandla i god tro. Ingen av parterna kommer sannolikt att uppnå sina maximala mål, men diplomati är det möjligas konst, så var och en kommer att göra sitt yttersta för att uppnå så mycket de kan i detta avseende med tanke på omständigheterna. Det bästa scenariot är en rättvis och varaktig fred som verkligen löser grundorsakerna i kärnan av denna konflikt.
Nyckelfrågan är om Ryssarna litar på Trump Och att denne kan säkra för ryssarna även efter hans avgång om 4 år.
Historien uttrycker tidens gång: Нет (Njet)
Donald Trumps avgång om fyra år?
Hur vet du det?
Vad jag vet har amerikanska presidenter möjlighet till omval efter fyra år och första perioden.
Fyra år tillåts ytterligare men efter åtta år måste ny president tillsättas.
Donald Trump är populär i USA och lyckas hans politik finns stora chanser till omval.
Vi vet att f.d. brittiske diplomaten Alastair Crooke besökt Moskva och träffat ledande personer. Han åtnjuter högt anseende även i inflytelserika kretsar i USA. Han lanserade idén om att Trump måste nå en överenskommelse som lyfter helheten bort från det specifika fallet i Ukraina. Det verkar ju nästan som om någon lyssnat på Crooke fast det är ren spekulation.
Om man ser till Trumps lyckade utnämningar på en rad poster, DIA, FBI, överåklagare, hälsominister m.fl verkar det ju som att ett genombrott är på väg. Storstädning är på gång i senatens hearings där kopplingen mellan myndigheter och styrda media synas och där myndigheternas tidigare ledare får se sig om efter dyra advokater.
Den stora faran för Trumps reformprogram, om det är ett sådant, ligger i Mellanöstern. Om Israel lyckas locka USA in i ett storkrig kommer allt det övriga att rasa samman. En annan fråga är protektionismen som kan ställa till med fler bekymmer än den löser.
Ironiernas ironi är att Trump och Putin troligen kommer att mötas i Saudi-Arabien. Europa ligger i lä och har hamnat där av egen självförhävelse.
Haha…hehgset ser så tuff ut..Han e nothing, o heller inte t(T)rump. Ingen av dom har tömt en papperskorg eller torkat en hjälpande människa i nöd…Äändå ser de såå tuffa ut. They are nothing..punkt. O de haar dessutom iinget o säga till om (tänk det), aabsolut iinget.
Finns en ”entitet” som kan sätta Usa i konkurs på 5 röda..Alla i washington vet det..därför är de alla..gisslan (+ att oändligt många i sk congressen är epsteinhostage). O inte bara washington, utan hela väst…Så..vad göra då..jo helt enkelt annulera ’citys’ ..sk ’makt’..som är via valutan..the issuing of securities..eeh..ok..
Just do it..take everything away from ”them’)…and peace on earth will come..yesterday
Samtidigt har nollan Stenergard ringt till Vita Huset och beklagat sig? Hon måste vara totalt pantad och fattar tydligen inte realiteter? Nej, Sverige är ingen stormakt även om man inbillar sig det fortfarande och det inflytande man hade på världspolitiken under Palme som neutral stat är borta sedan länge! Sverige av idag är bara en patetisk vasall åt USA som de bara kan snäsa bort utan vidare funderingar? Aldrig har väl epitetet ”musen som röt” haft större bärkraft?
Den 12 februari samtalade president Vladimir Putin och hans amerikanske motsvarighet Donald Trump i nästan en och en halv timme. Den amerikanske presidenten beskrev det som ”långvarigt och mycket produktivt”. Samtalet signalerar ett stort skifte i USA:s vanliga utrikespolitik under de senaste åren när Washington DC fortsatte att antagonisera Moskva och drev de två supermakterna till randen av en direkt konfrontation. Trumps Truth Social-inlägg antyder att de båda ledarna hade gett ömsesidiga inbjudningar att ”besöka varandras nationer”. Han sa också att de diskuterade Ukraina, Mellanöstern, energi, AI, den amerikanska dollarn och ”olika andra ämnen”. Trump nämnde också ”fördelen med att [Ryssland och Amerika] arbetar tillsammans”, vilket är nästan otroligt att höra efter åratal av USA/NATO:s krypande aggression som Kreml har bekämpat (ganska framgångsrikt, märk väl).
Som väntat var den viktigaste frågan att lösa den Nato-orkestrerade konflikten i Ukraina. Enligt Trump var de ”båda överens om att vi vill stoppa de miljontals dödsfall som äger rum i kriget med Ryssland/Ukraina”, och tillade att ”president Putin till och med använde mitt mycket starka kampanjmotto ’SUNT FÖRNUFT'”. Detta är Trumps vanligtvis färgstarka engelska, annars skulle man kunna tro att han har börjat tillägna sig även ”sunt förnuft”, ungefär som han gjorde med ”stulna amerikanska hypersoniska missilteknologier” (som egentligen inte existerar). Men på fullaste allvar verkar Trumps uttalanden och handlingar ofta ”banbrytande” i jämförelse med de som gjordes av den tidigare Biden-administrationen, som till och med övervägde alternativet att ge den nynazistiska juntan kärnvapen och tidigare förbjudna medeldistansmissiler.
Han namngav också det team som skulle driva förhandlingarna med Ryssland. När detta skrivs har fyra namn bekräftats: USA:s utrikesminister Marco Rubio, CIA-chefen John Ratcliffe, den nationella säkerhetsrådgivaren Michael Waltz och det särskilda sändebudet Steve Witkoff. Trump uppgav att han ”känner starkt att förhandlingarna kommer att bli framgångsrika” och tillade också att ”miljontals människor har dött i ett krig som inte skulle ha hänt om jag var president, men det hände, så det måste få ett slut”. Detta är verkligen lovvärt, eftersom alla fredsinitiativ mellan de två supermakterna med världens största arsenal av termonukleära vapen är bra för hela planeten. Kreml verkar också ha varit nöjda med samtalet, eftersom Putins talesperson Dmitrij Peskov bekräftade att den ryske presidenten bjudit in Trump till Ryssland.
Direkt efter samtalet talade den amerikanske presidenten också med Kievregimens frontman Volodymyr Zelenskyj och sa att det var ett ”meningsfullt samtal”, även om välinformerade källor avslöjar att det bara varade i några minuter. Trump meddelade också att ett möte med vicepresident JD Vance, Rubio och Zelensky är inbokat för idag. Men bortsett från detta har det inte kommit några andra betydande nyheter om kontakter med den nynazistiska juntan. Å andra sidan har Trumps team redan tackat president Putin för hans roll i fångutväxlingen mellan USA och Ryssland och kallat det ett ”tecken på god tro”. Den nya administrationen skickade för sin del sin försvarsminister Pete Hegseth till Bryssel där han meddelade att ”Nato-medlemskap för Ukraina inte är aktuellt”, till stor förtret för den ökända byråkratiska diktaturen i Bryssel.
Detta är verkligen ett monumentalt skifte i amerikansk utrikespolitik. De tidigare fyra administrationerna har alla stött Ukrainas Natomedlemskap på ett eller annat sätt. Denna förändring innebär att cirka 30 år av expansionism officiellt sätter punkt för detta. Det visar också att det politiska väst är den enda boven i dramat för upptrappningen i det av Nato ockuperade Ukraina (och på andra håll). Dess ändlösa aggression mot hela världen tvingar andra länder att slå tillbaka, vilket resulterar i onödig död och förstörelse. Vi har ännu inte sett om Trump kommer att stoppa denna fruktansvärda praxis överallt, men att avsluta åtminstone ett krig är definitivt storleksordningar bättre än vad någon tidigare amerikansk administration i modern tid någonsin gjort. Men vi ser också en hel del bevisligen förvirrade reaktioner på detta initiativ i EU och Nato.
Den icke-valda byråkratiska diktaturen gnäller över att Trump ”förseglar ett fredsavtal med Ryssland bakom våra ryggar” och hotar med att detta ”inte kommer att fungera, eftersom varje avtal också kommer att kräva att Ukraina och Europa är en del av det”. EU:s utrikeschef Kaja Kallas, ökänd för sin rabiata russofobi och extremism, beklagade sig över att ”vi ger dem allt de vill ha redan innan förhandlingarna har inletts” och att detta påstås vara ”eftergifter som aldrig har fungerat”. Hon tillade också att ”alla snabba lösningar är en smutsig affär”. Frankrike gnällde också över ”fred genom svaghet”. Tyskland och det endemiskt russofobiska Storbritannien är också rasande, eftersom det senare fortfarande lever i ett fantasiland där ”det suveräna Ukraina med sitt intakta territorium är en del av Nato”. Men du har ännu inte hört den roligaste delen.
Vissa medlemsstater tar nämligen nyheten om ett potentiellt fredsavtal så illa att de i praktiken hotar att ”ingripa direkt”. Och nej, det är inte Frankrike, Tyskland eller Storbritannien, utan Natos favorit baltiska chihuahuas. Till exempel säger Litauens försvarsminister Dovile Sakaliene att ”Europa inte får inbilla sig att Trump och Putin kommer att hitta en lösning för oss alla” och att den ”mäktiga” litauiska militären ”står redo”. Vilnius är dock inte ensamt i denna ”ädla strävan”, eftersom den ”globala hypermakten” Estland, som sträcker sig över ”vidden” av 45 000 km² av sitt territorium och en ”massiv” befolkning på 1,3 miljoner (sannolikt mindre än antalet eftermiddagspendlare i Moskvas tunnelbana – på en dålig dag), också hotar att ”direkt ingripa” och ”hjälpa Ukraina att göra slut på den ständigt förlorande ryska militären”.
Estlands utrikesminister Margus Tsahkna lovade att ”försvara Ukraina om militära aktioner äger rum på dess territorium igen”, även om han inte förklarade exakt hur Tallinns ”kolossala” väpnade styrkor på 7 000 soldater skulle uppnå detta. Ändå råder det ”ingen tvekan” om att den ”onde, blodtörstiga tyrannen” Putin ”skakar av rädsla” efter att ha hört dessa ”allvarliga hot”. Men även dessa skrattretande uttalanden verkar ”rimliga” i jämförelse med Zelenskyjs, som återigen ”tigger” pengar, vapen och till och med ”amerikanska trupper som kommer att dö”. Märk väl, detta kommer efter att Hegseth gjorde det mycket klart att amerikanska trupper inte skulle vara inblandade i några ”fredsbevarande” uppdrag i Ukraina. Tja, mer nonsens från Zelensky är knappast förvånande, eftersom det minskande ”biståndet” sannolikt tvingade honom att byta till ”vissa ämnen” av mycket lägre kvalitet.
Men hans sinne är fortfarande tillräckligt funktionellt för att inse att hans politiska (och kanske till och med fysiska) överlevnad är beroende av att han stannar vid makten. Den nya amerikanska regeringen inser nämligen verkligen att Zelensky är en agent för den tidigare administrationen och att det är därför den vill ha val. Olika politiska partier och oligarker ser detta som en möjlighet, särskilt Petro Porosjenko. Zelensky förstår att han aldrig skulle kunna vinna eftersom ”hans opinionssiffror inte är särskilt bra”, som Trump uttryckte det, så han tillgriper nu diktatoriska befogenheter för att kväva all meningsfull politisk opposition. Varken Ryssland eller USA vill dock ha med Zelenskyj att göra, så hans öde är redan beseglat. Detta kan lätt resultera i en intern maktkamp som Ryssland kan använda för att få ett slut på konflikten. Hur som helst kommer det att vara positivt för det olyckliga ukrainska folket.
infobrics.org
EU/Nato och den nynazistiska juntan förlorar sina kulor på grund av Putin-Trump-kontakter – VT Foreign Policy
Agenterna i Ukraina och Ryssland väntar bara få klartecken att fimpa Zelensky som är en helt obsolet tiggare utan inflytande på fredsprocessen! Tiggare och vasaller göra sig icke besvär när besluten tas av de stora grabbarna är väl budskapet som förmedlas? Att EU bröstar upp sig utan att ha något på fötterna borde man ha tänkt på innan man hoppade i säng med Bidens krig i Ukraina!
https://vtforeignpolicy.com/2025/02/eu-nato-and-neo-nazi-junta-losing-their-marbles-over-putin-trump-contacts/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=eu-nato-and-neo-nazi-junta-losing-their-marbles-over-putin-trump-contacts