”Sist jag personligen träffade Julian Assange, på Ecuadors ambassad i London, var han redan vid dålig hälsa och hade tillbringat flera år instängd i ett litet utrymme utan frisk luft eller naturligt ljus”. Det skriver juristen Eva Golinger i sin artikel ”El giro del Ecuador: El caso de Julian Assange” för RT.com. Golinger har sitt ursprung i Venezuela, men är verksam i New York.
Text: Eva Golinger (Evagolinger.com) | Översättning: Christine Vaple | Fetning av texten: Global Politics
Den plats där Julian har tillbringat de senaste sex åren av sitt liv är verkligen ett mycket litet utrymme, i en lägenhet med några få rum, ett badrum för eget bruk och ett slags kök. Det finns ingen trädgård eller balkong där han kan sola eller andas frisk luft, och han kan inte öppna fönstret och sticka ut huvudet pga de hot och faror som finns där utanför. I ett fängelse har de intagna tillgång till solsken och frisk luft, om än bara en timme om dagen. Men Julian har inte haft det på över sex år, och hans fysiska och psykiska hälsa har drabbats. Och allt det för att han begått ”brottet” att utöva journalistik.
Sedan han kom till Ecuadors ambassad i London har den ecuadorianska regeringen försökt förhandla fram fri lejd för att han ska kunna resa till Ecuador och äntligen njuta av sin asyl, och även av sitt ecuadorianska medborgarskap som han fick i slutet av 2017. Och i sex år har den brittiska regeringen vägrat honom denna möjlighet och har i stället intagit en hållning som helt strider mot folkrätten.
Flera FN-organ har utfärdat yttranden och deklarationer till förmån för fri lejd åt Julian och mot hans ”godtyckliga fängslande”, och har krävt att han ska få resa till Ecuador, eller varthelst han vill och där han kunde njuta av sin frihet. Men britterna har ignorerat uppmaningarna från FN och internationella människorättsförsvarare.
Julian har inte och har aldrig haft rättsliga anklagelser över sig. Svenskarna hade startat en utredning mot honom för påstådda, möjliga sexuella brott, men de anklagade honom aldrig formellt för någonting. Och Ecuador och Julians juridiska team hade erbjudit alla möjligheter för de svenska myndigheterna att förhöra Julian på Ecuadors ambassad i i London. Svenskarna vägrade att göra det, och till slut löpte tiden ut och de la ner alla fall eller undersökningar relaterade till Julian.
Britterna anklagar Julian för att ha brutit mot hans villkorliga frigivning då han gick in på Ecuadors ambassad i London och sökte asyl. Julian satt vid den tiden i husarrest, medan svenskarna inledde sina utredningar mot honom och hade via Interpol begärt att han skulle arresteras. Men nu, utan någon aktuell utredning i Sverige, finns det ingen anledning att fortsätta förfölja Julian. Och det är där Washington kommer in.
Allt tyder på att USAs regering har utarbetat ett formellt åtal mot Julian för att ha avslöjat deras hemligheter.
Som vanligt har allt gjorts i hemlighet – sammankallande av en grand jury i hemlighet för att få till det officiella åtalet, utan att hittills informera Julian eller hans advokater – och det är inte känt vilka anklagelserna mot honom är. Men det spekuleras i att det skulle vara något relaterat till spionage och terrorism, de tyngsta anklagelserna i USA. Washington har uppmanat britterna att utlämna Julian så fort de har honom i förvar, och därför har Ecuador inte velat släppa taget. Tills nu, vill säga.
Regeringsskiftet i Ecuador har haft en stark inverkan på fallet Julian Assange. President Lenin Moreno har intagit en mycket aggressiv hållning jämfört med före detta president Rafael Correa och verkar vilja radera och vända tillbaka alla Correas uppnådda resultat och hela hans politik.
Moreno har meddelat sin anpassning till högerregeringarna i regionen, och formellt begärt inträde i Stillahavsalliansen, ett frihandelsblock mycket nära Washington, och har närapå förklarat att UNASURs (Sydamerikanska nationernas union) huvudkontor i Quito ska stängas. Han har bett att UNASURs högkvarter ska stängas, det som byggdes under Correa-regeringen och gjorde Ecuador till hjärtat i den sydamerikanska integrationen. Ett hjärta som numera tycks brustet.
Idag, med Lenin Morena som president, tycks Ecuador åter bli en ‘de facto koloni’ till Washington, underordnad dess agenda och intressen, och följer dess order. Beroendet av USA-dollar – landets officiella valuta sedan början av 2000-talet – gör förhållandet till USA mycket svårt. Med Correa, en modig, trotsig man som var stolt över sitt hemland och mycket klok och strategiskt, slog Ecuador fast sin auktoritet och utövade sin suveränitet. Men med Lenin Moreno återvände man till feghet och underkastelse.
Morenos regering har övergett den Bolivarianska alliansen för folken i vårt America (ALBA) – fast ännu inte formellt, men allt tyder på att det kommer – och tar avstånd från regionens vänsterregeringar, främst Venezuela och Nicaragua. Och när USAs vicepresident Mike Pence, en ultrahöger, ultrakonservativ tjänare till Trump, i juni kom på ett underligt officiellt besök, gav denne order om tre saker:
- Att Ecuador intar en mer aggressiv hållning gentemot Nicolás Maduros regering i Venezuela, för att isolera honom och trycka på honom att avgå;
- Att Ecuador att ansluter sig till Stillahavsalliansen och lämnar UNASUR, ALBA och allt som luktar vänster och socialism; och
- Att Ecuador överlämnar Julian Assange till britterna för att sedan utlämnas till USA.
Även om Lenin Moreno sviker allt han sade och lovade under den valkampanj som förde honom till presidentposten, med hans föregångare Rafael Correas välsignelse, som Lenin Moreno offentligt beskrivit som ”den bästa presidenten i Ecuador” och som han nu anklagar för att vara en ”grannskapsligist” och förföljer med hämndlystnad och raseri på gränsen till det irrationella, verkar det som om hans löften till Pence uppfylls till punkt och pricka, som en trogen tjänare.
I en mycket markant svängning jämfört med det föregående årtiondet har Ecuador antagit en hållning emot Venezuela och begärt inträde i Stillahavsalliansen. Det sista av hans tre löften som återstår att uppfylla är överlämnandet av Julian, och det är redan på gång.
Moreno besökte Europa – London och Madrid – för några dagar sedan och passade på att fördjupa förhandlingarna med den brittiska regeringen för överlämnandet av Julian.
Trots att han innan resan till London offentligten sagt att han inte övervägde att prata om Assange under denna resa, efter alla rykten som cirkulerade i media från mycket trovärdiga källor som menade att Lenin Moreno medgivit detta. Ytterligare en lögn. Han hade naturligtvis pratat med britterna om Julian och de var på väg att nå fram till en överenskommelse om att han skulle lämna ambassaden.
Dessförinnan var det viktiga, enligt Ecuador, att garantera att Julian inte skulle utlämnas till USA, där han kunde ställas inför rätta och dömas till hårt straff, inklusive dödsstraffet. Efter sin resa till London erkände Lenin Moreno att prioriteringen nu var att helt enkelt se till att Julians liv inte var i fara. Ett långt fängelsestraff är bra, så länge de inte avrättar honom.
Lenin Moreno står fortfarande inför ett hinder innan han kan överlämna Julian. Han kommer att bryta sitt åtagande inför internationell rätt att skydda en politiskt förföljd person som erhållit asyl och som är ecuadoriansk medborgare. Och det är den sista delen som har inneburit verkliga hinder. Resten verkar inte betyda mycket. Men enligt ett gammalt utlämningsfördrag mellan Ecuador och Storbritanninen kan Ecuador inte tillåta utlämning av en ecuadoriansk medborgare till ett tredje land.
Med andra ord skulle Ecuador kunna överlämna Julian till Storbritannien, men inte om man vet att de sedan tänker utlämna honom till USA. Lenin tar nu offentligt avstånd från beslutet – fattat av honom själv – att bevilja ecuadorianskt medborgarskap till Julian i december förra året.
Nu säger han att han ”inte håller med” om det beslutet. Han säger det för att de letar efter ett sätt att återkalla medborgarskapet och på så sätt befria sig från detta hinder. Utan det problemet skulle Julians överlämnande vara ett faktum.
Den enorma förändringen hos Lenin Moreno och Ecuador på bara ett år är en lektion för alla. Man kan aldrig lita på en regering eller en politiker under en valkampanj. Lenin Moreno ljög öppet och offentligen. Han sa en sak i valkampanjen och nu säger han motsatsen. Hans beslut påverkar människors liv, deras familjer och deras framtid. Vad gäller Correa vill Lenin se honom fängslad. Och Julian vill han ha bort från ambassaden, vilket innebär ett hot mot Julians liv. Han vill två sina händer beträffande Julian Assange . ”Det var inte jag”, försöker Lenin säga om Julian Assange och säger att han aldrig ställt upp på beslutet att ge honom asyl. Men asyl fungerar inte så. Det är en rättighet, och inte ett infall av en sittande president.
Julian Assanges liv och frihet borde inte vara i händerna på någon som inte respekterar internationell rätt, mänskliga rättigheter eller de åtaganden som hans land skrivit under. En person som utövar journalistik ska inte förföljas för den information som avslöjas.
Text: Eva Golinger | Översättning: Christine Vaple | Fetning av texten: Global Politics
Relaterat
Wikipedia: Eva Winifred Golinger (1973-) is a Venezuelan-American lawyer, writer and journalist. She practices law in New York and specializes in immigration and international law. She is the author of several books about the late Hugo Chávez, of whom she was an outspoken supporter.