”Ökat gap mellan fattiga och rika i Sverige” (DN) – Varför?

Jag har tidigare idag publicerat artikeln Regeringen satsar på skattelättnad för rika och på låg löneutveckling i Sverige.

Då och då kommer rapporter med liknande innehåll.

I februari 2017 rapporterades att ”Skillnaden mellan de som tjänar mycket och de som tjänar lite i Sverige har blivit större. Den nya undersökningen visar att fler har blivit rika, och fler har blivit fattiga. Skillnaderna har alltså blivit större.”
Sveriges Radio

Jag har själv senast i höstas publicerat denna artikel, som ursprungligen går tillbaka på en artikel i DN hösten 2016.
Detta därför att jag tycker att den är lika relevant idag.

Artikeln.
DN skriver ”Klyftan mellan rika och fattiga svenskar har ökat sedan finanskrisen 2008–2009 fram till 2012. De med stora tillgångar har ryckt ifrån medan de längst ned på skalan har blivit mer skuldsatta, visar ny forskning.
I brist på statistik har någon beräkning inte kunnat göras sedan alliansregeringen hade avskaffat förmögenhetsskatten och taxeringsuppgifter slutade samlas in”. DN- Ökat gap mellan fattiga och rika
Kommentar: Avskaffandet av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt har främst gynnat de rikare. Sannolikt har deras andel av de samlade tillgångarna ökat ännu mer.

”Professor Daniel Waldenström och doktorand Jacob Lundberg har använt en indirekt metod, där man utifrån taxerade kapitalinkomster uppskattar förmögenheternas storlek, vilket tidigare inte gjorts vad gäller Sverige.”
Kommentar: En felkälla är att de rikare i större utsträckning har pengar i olika skatteparadis. De verkliga skillnaderna är med all sannolikhet större.

* De 10 % rikaste har en nettoförmögenhet (tillgångar – skulder) på 5 127 000 kr, och de 10 % fattigaste har nettoskulder på -447 000 kr, medan genomsnittliga förmögenheten uppgår till 883 000 kr.
Tillgångarna för den rikaste 10 % i Sverige har ökat från 19 % till 22 %. Bra så?

* I USA har det skett en liknande ökning, fastän på mycket högre nivå: från 34,6 procent till 36,7 procent.
I Tyskland har däremot den högsta tiondelens andel av landets samlade förmögenheter minskat: från 21,7 procent till 18,7 procent.
Kommentar: Utvecklingen i Tyskland är mycket ovanlig och jag vill ifrågasätta dessa siffror bl.a. mot bakgrund av de jämförelsevis låga lönerna i Tyskland. Utvecklingen i USA bestyrks av andra officiella uppgifter från USA.

* För dem längst ned på skalan handlar det om negativa förmögenheter, där skulderna i växande grad överstiger tillgångarna. Denna situation gäller för omkring cirka 30 procent av alla hushåll.

Andra uppgifter visar samma utveckling.
Tidigare skrev jag i ett annat blogginlägg ”DN Debatt publicerade 27/8 (2015) artikeln ”Jobbmålet räcker inte så länge ojämlikheten ökar” av Daniel Suhonen och Per Sundgren. De påpekar att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1990-talet, enligt OECD. Allt mindre av tillväxten kommer löntagarna till del, och samtidigt har fattigdomen återuppstått i Sverige. De menar att regeringen måste införa ett jämlikhetsmål vid sidan av jobbmålet och föreslår att en kommission tillsätts.

”Det handlar inte som vissa hävdar om att den som har mycket är dugligare än den som har lite, utan om hur initialt små skillnader växer lagbundet över tid till stora klyftor med kraft att spränga samhällen i bitar. Ojämlikheten hotar i dag demokratin.” Vidare ”Den borgerliga regeringen bidrog målmedvetet till ökande sociala klyftor genom att sänka skatterna mest för dem på toppen – de rikaste 10 procenten fick 25 gånger mer i skatte­sänkningar och subventioner än de fattigaste 10 procenten. Resan bort från ett Sverige där de ekonomiska och sociala klyftorna minskade inleddes omkring 1980 och har pågått oavsett regering, om än med olika hastighet och iver.”

Kommentar: Viktigt påpekande att klyftorna ökade även under S-regeringar.

* På 1960- och 70-talet utgjorde bruttovinsten i Sverige ungefär en fjärdedel av de samlade inkomsterna, medan den del som gick till löntagarna var omkring tre fjärdedelar. Sedan mitten av 1990-talet går i stället en tredjedel av inkomsterna till kapitalägarna – löntagarna får hålla till godo med två tredjedelar. Löntagarna ”avstår” därmed varje år mellan 200 och 400 miljarder till kapitalägarna, jämfört med det tidiga 1980-talet.

*Totalt sett har fattiga hushåll ökat från cirka 5 procent 1990 till 12 procent 2012. Bland sjuka och arbetslösa tvingas i dag var tredje leva i fattigdom – det vill säga på en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. 2003 klassades bara drygt 9 procent i denna grupp som fattiga. (Fattiga hushåll avser de med lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten i landet.)

*Barnfattigdomen har ökat mycket – 230 000 barn i Sverige (12 procent) lever under svåra ekonomiska omständigheter. Detta är ett allvarligt underkännande av de senaste decenniernas politik.”

Den 13/2 2014 rapporterade Sveriges radios nyhetsprogram att ”Fler svenskar kan leva på sitt kapital” utifrån en undersökning av Jesper Roine som är docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Bakgrund

Utvecklingen i Sverige och USA är en del av en sedan länge pågående trend i världen. Det är mycket siffror, men också något av en tankeställare. Är detta den bästa av världar? Kan mänskligheten kanske åstadkomma något bättre på vårt gemensamma jordklot (planeten Tellus)? Jag är övertygad om att Du läsare kan tänka Dig något bättre!

Det är Oxfam som i januari har publicerat årsrapporten An Economy for the 1%. Oxfam-rapport. Rapporten visar bland annat att:
* Den rikaste 1 % av befolkningen på jorden äger mer än de 99 % övriga.
* De gömmer ungefär 7 600 000 000 000 dollar (7 600 miljarder), eller motsvarande c:a 65 000 miljarder kronor i skatteparadis.
Kommentar av mig: Enligt den bästa beräkningen, av Pikettys medarbetare Gabriel Zucman har de i skatteparadisen undanstoppade illegala tillgångarna vuxit med 25 % på 5 år och motsvarar 8 % av alla hushålls globala finansiella tillgångar. Se boken ”Gömda rikedomar. En undersökning av skatteparadisen.”

* Den fattigaste hälften av världens befolkning äger 1000 miljarder dollar mindre än 2010 – ett fall med 41 %, trots att världens befolkning ökat med 400 miljoner människor samma tid.
* Rikedomen för de 62 rikaste människorna har ökat med mer än 500 miljarder dollar, eller med 44% till nästan 1 800 miljarder dollar. Dvs. i snitt 30 000 000 000 dollar/person.
* Dessa 62 människor äger nu lika mycket som de fattigaste 50 % (3 600 000 000 människor).
* år 2010 var det 388 människor och vid tiden för förra årsrapporten var det 80 människor som ägde lika mycket som de fattigaste 50 % människorna.
* Sedan år 2000 har de fattigaste 50 % av jordens befolkning fått 1 % av ökningen av jordens tillväxt, medan 50 % av denna ökning gått till den rikaste 1 %
* De fattigaste har alltså blivit mycket fattigare och de allra rikaste mycket rikare.

Av rapporten framgår också:
* Oxfam analysed 200 companies, including the world’s biggest and the World Economic Forum’s strategic partners, and has found that 9 out of 10 companies analysed have a presence in at least one tax haven.
In 2014, corporate investment in these tax havens was almost four times bigger than it was in 2001.

* As much as 30 percent of all African financial wealth is estimated to be held offshore, costing an estimated $14 billion in lost tax revenues every year. This is enough money to pay for healthcare for mothers and children in Africa that could save 4 million children’s lives a year, and employ enough teachers to get every African child into school.

*** Rikedomarna och ökningen av dessa kommer från arbetet av hundratals miljoner människor. De har arbetat ihop nästan all förmögenhet hos de rika – sådan är kapitalismen. Den vetenskapliga termen för detta är ”utsugning.”***
DET STORA ANTALET ARBETSLÖSA, AVREGLERINGAR, GLOBALISERINGEN MEDFÖR BÅDE ÖKAT RIKEDOM OCH ÖKAD FATTIGDOM.

Bilden nedan visar att ökningen av den ekonomiska ojämlikheten var störst i USA, men större i Sverige än i en del andra länder..

Andra uppgifter
-205 miljoner är officiellt arbetslösa, enligt ILO, som förutser ökad arbetslöshet medan BNP tros öka rejält detta år.
-Skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier har ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den är över 350 %).
-USA har med stöd av f.a. G7 använt IMF och Världsbanken för att störa ekonomisk utveckling i fattiga länder.
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält.
-Den mogna kapitalismen har skapat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, använts för att söka rädda ett sjukt ekonomiskt system (Grekland, Italien, USA etc);

* Ökningen av den ekonomiska ojämlikheten i världen och av fattigdomen i inte minst rika länder har att göra med den neoliberala fasen av kapitalismen som gradvis startade i början 1980-talet i de ”rika” länderna. Detta har inneburit avregleringar inom det ekonomiska området och kraftig ökning av en tydligt spekulativ finanskapitalism, som utförligt beskrivs i boken ”USA som världspolis”. Skatter har minskat, bl.a. för att människor ha råd att köpa mer eller mindre nödvändiga eller onödiga varor och budgeten har skurits ned inte minst inom det sociala området i de rika länderna. I den nödvändiga jakten på ökade vinster söker företagen ha så få anställda som möjligt och flytta ut så stor del av produktionen som möjligt till länder med vanligen avsevärt lägre löner. Kapitalismen innebär fångenskap i ett dåligt ekonomiskt system, såväl för kapitalisterna som för alla andra. Produktionen sker inte efter mänskliga behov – då hade vi knappast någon fattigdom. Till saken hör att fackföreningarna sedan länge inte arbetar som en kamporganisation för sina medlemmar utan som en del av förvaltningen av detta system.

Är detta det tänkbara ekonomiska systemet för människan som kanske funnits i 100 000 år? För För mänskliga samhällen? Naturligtvis inte. Är detta maximum? Vi behöver ett mänskligare mer demokratiskt och rättvist samhälle.
Kanske är homo sapiens det enda av detta slag i universum.
Förslag på några punkter för en mer jämlikt, rättvisare, mer demokratiskt värld.
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt och demokratiskt. Man kan planera in så att i princip alla har arbete.
-Kreativitet uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning;
-De som arbetar får större inflytande över sitt arbete och kan mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc. som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir möjligheterna till korrekt information och allsidig debatt större än nu när annons och ägarintressen är så centrala;
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, ingen/liten arbetslöshet och större trygghet.
-Samarbete mellan företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage) kan elimineras;
-Självklart ska man kunna få byta jobb;
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och ge trygg framtid för kommande generationer, inte som nu.
-Saklig och om möjligt vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam.

* Detta kan kallas socialism, så baktalat i dominerande kapitalistvänliga massmedia.

För detta behövs massrörelser och klart utformade konkreta program måste utvecklas!