Latinamerikaexperten Francisco Contreras skriver idag efter lunch Venezuelanätverket på Facebook.nch.
1. De närmaste 72 timmar är avgörande för hur konflikten utvecklar sig i Venezuela. Nationalförsamlingens nya ordförande Guaidó (oppositionen) har, som en följd av en tolkning av konstitutionen om att det finns ett maktvakuum, uppropat sig till president i Venezuela. Snabbt har USA, Brasilien, Colombia och 10 andra länder till i Latinamerika erkänt Guaidó. Den sittande presidenten Maduro har svarat USA med att bryta de diplomatiska förbindelserna och gett USA:s diplomater 72 timmar för att lämna landet. Guaidó i sin nya roll har uppmanat USA att inte hörsamma Maduro. Trump hotar med repressalier och har nu gett order till diplomaterna att stanna kvar i landet.
2. USA har länge förberett attacken mot Maduro och Venezuelas regering. När Trump inte fick ihop en majoritet i OAS för att sanktionera en intervention bildades vad som kallas Grupo de Lima bestående av latinamerikanska högerregeringar. I ett uttalande den 10 från statscheferna i denna grupp uppmanas oppositionen till att bryta maktordningen och det internationella samfundet att inte erkänna Maduro som den legitime presidenten. Planen var att den 23 januari utlösa i landet ett oregerligt läge som skulle backas upp internationellt.
3. Allt har inte gått som det var tänkt för Trump. Trots uppbackningen från Brasilien och Colombia, har USA emot sig både Ryssland och Kina. I Latinamerika har nu Mexiko intagit en viktig position som motsätter sig en statskupp eller intervention. Igår tog Mexiko och Uruguay initiativet till en dialog mellan oppositionen och regeringen. Även Spanien som en central aktör i EU gällande Latinamerika har tagit initiativ till en dialog för att avvärja en våldsam konfrontation. Spaniens initiativ stöds av Holland, Frankrike, Italien och Portugal. Trump som räknade med EU har nu tappat ett viktigt internationellt stöd för ett ingripande.
4. Högeroppositionen i Venezuela lyckas inte vända två avgörande maktförhållanden. Gatan och försvarsmakten. Trots stora demonstrationer igår den 23 januari var inte de på något sätt överväldigande som skulle kunna hota Maduro. Kortet de har nu är att radikalisera och göra protesterna mer våldsamma och tvinga Maduro svara med hård repression. Dessutom mobilisera chavisterna stort de också igår. Försvarsmakten bedömer de flesta som slutna och inordnade i sitt stöd till Maduro. Endast små förband eller enskilda soldater har gjort uppror men neutraliserats väldigt snabbt. (Slut)
Några statskupper av USA eller med USA:s stöd
Påminner om att det inte finns något land i världen som stött tillnärmelsevis så många statskupper i demokratiska länder som USA.
Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat eller försökt störta i statskupper, ofta via allierade krafter.
- Mossadeq i Iran 1953;
- Arbenz i Guatemala 1954;
- Lumbumba i Kongo 1960;
- Sukarno i Indonesien 1965;
- Allende i Chile 1973;
- Sihanouk i Kambodja 1970;
- USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
- USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
- Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
- Zelaya i Honduras 2009;
- Statskuppsplaner mot al-Assad omkring 2012-2013;
- Paraguays president Lugo avsattes i en USA-stödd parlamentarisk kupp 2012;
- Brasiliens president Dilma Rousseff avsattes i en USA-stödd parlamentarisk kupp 2017;
- Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
- Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
- Statskuppsförsök i Venezuela 2012, 2015.
Rysslands utrikesminister Lavrov satte fingret på det hela. Han ställde följande fråga: ”Venezuelas opposition måste bestämma sig för vilket lands intresse de håller högst”.
Det som behöver göras omedelbart är följande.
1. Efterlysa denne Juan Guaido död eller levande. Denne är den värsta sortens förrädare. Visa inget barmhärtighet till imperielakejen.
2. Venezuela borde stänga av el och vatten tillförseln till imperiets ambassad.
3. Avbryta alla diplomatiska relationer med USA
4. Bjuda in Ryssland (precis som Syrien) till Venezuela.
5. Nationalisera borgerlig media som sprider lögner och stödjer omstörtande verksamhet.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1klngB/venezuelas-militar-backar-maduro
Sverige visaren en gång att den är USAs dörrmatta. Uttalandet från Wallström Sveriges (?) ”utrikes minister”: Sverige kommer agera. Wallström blåljuger och hävdar att ”Venezuela är i fritt fall. Kanske ska hon skicka några Jas-flygplan för att stödja en annan kamrat imperielakej?
Ett tips till Ulf Kristensson: utropa dig själv ”Sverige Statsminister” på Östermalms torg. Gangstern Trump kommer att erkänna dig genast.
Jag tror att USA:s bankirer och mediemoguler är ganska nöjda med Löfven och Lööf som de verkar ha pratat ihop sig med på Bilderberggruppen. Socialdemokratins karriärister, samt svenskarna som röstar in dem varje val, nästan slåss om att få vara lydigast och få underkuva sig USA:s monopolkapitalister.
Men i Sverige måste extrem marknadsliberal högerpolitik, som gynnar monopolkapitalet, tydligen fortfarande bedrivas under rödgrönt flagg med Vänsterpartiet som villigt alibi, fastän politiken alls inte ökar jämlikheten eller är ekologiskt hållbar, men går i motsatt riktning.
I Sverige kan då enkelt allt som monopolkapitalister hittar på, vilseleder om, eller mörkar, sväljas med hull och hår, ex. :
Undanhålla viktiga fakta och blåljuga om Venezuela (Svenska Wikipedia är med på det hela)
EU-medlemskapets och invandringens nyttighet för Sverige.
Avskaffad värnskatt åt de rikaste
Göra 10% rikare på bekostnad av 90% av folket
Stöd av olagligt krig, ex. mot Syrien, Irak och Libyen
Hålla käften om etnisk rensning i Palestina
Inköp av amerikanskt lastgammalt luftvärn
Försäljning av vapen till diktaturer
Vägra ratificera kärnvapekonventionen
Undanhålla viktiga fakta och blåljuga om CO2 som orsak till uppvärmning
Strössla pengar på IS-soldater som begått krigsförbrytelser åt USA
Öka ojämlikheten i samhället
Öka konflikten i samhället
Öka kriminaliteten i samhället samtidigt som man avfärdar det som ”ökad anmälningsbenägenhet”
Stödja världens i särklass mest kriminella samling av monopolkapitalister i deras strävan om världsherravälde
…allt medan folket poppar popkorn.
Tråkigt att du förstör annars bra inlägg med att blanda in invandringen, som är en marginell företeelse, men uppförstorad av högern och idiotisk tvärsäkerhet om klimatet, som också är utmärkande för högern.
Detta tillvägagångssätt att blanda viktig och bra kritik med förvirring och rent strunt känns igen från SD-propagandister som på det viset vill koka ner allt till att SD är det enda politiska alternativet, även för arbetarklassen. Är det vad du också håller på med Martin?
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/yvAL32/sa-tvingas-venezuela-kapitulera
Angående Kajsa Ekis Ekmans artikel.
Bortsett från att USAs ondska verkar sakna alla gränser när det gäller krig och folkmord så finns det tror jag två sätt att hantera detta för de länder i världen som inte valt att dansa efter USAs pipa. Det ena exemplet är Bolivia det andra är Venezuela. Bolivia har valt att ha en budget och en tillväxt som t.om Världsbanken motvilligt gett sitt beröm. Venezuela har valt den andra vägen att spendera vilt medan oljepriset var högt och nu bara ha att välja mellan vilken stormakt som skall rädda landet, USA, Ryssland eller Kina. Venezuelas politik fungerar i praktiken på så sätt som en inbjudan till den imperialism som man säger sig bekämpa. Som om Venezuelas s.k socialism inte var nog pinsam så hakar delar av svensk vänster på Maduros påstående och sväljer dem med hull och hår med sin vanliga slappa attityd till fakta. Kajsa Ekis Ekman är senaste exemplet i AB artikeln ovan. I sin iver att inordna fakta i sin syn på USA som den enda ondskan i världen försvarar hon Maduros idiotiska ekonomiska politik som bara kan leda till att antingen högeroppositionen tar över i en statskupp (eftersom Maduro vägrar släppa från sig makten) eller att Venezuela blir invaderat. Delar av vänstern delar friskt videos med överfyllda venezolanska butiker och restauranger men glömmer att berätta vilka vad varorna kostar och vilka som har råd att handla där. Jag har tagit en stillbild på en sådan video från 2018. I bilden annonserar man om 4 rullar toalettpapper för 11 000 Bolivares. Samtidigt var minimilönen 4500 Bolivares per månad. En vanlig venezolan måste alltså arbeta nästan 3 månader för att ha råd till en veckas konsumtion av toalettpapper. Bara den nyrika korrupta eliten tillsammans med den traditionella överklassen har alltså råd att handla i de butikerna. Övriga tvingas att överleva på de allmosor som gratis delas ut i en form av nödhjälp (CLAP) som mycket tyder på bara delas ut till de som röstar på Maduro. Venezuelas valsystem är helt elektronisk vilket gör att det är lätt att se vilka som röstar ”fel”. Inget land kan i längden bevara sitt nationella oberoende med ett sådant system. Men den lata svenska vänstern orkar inte söka förklaringarna i Maduros politik utan tar till den vanliga slappa ”allt är USAs fel”-förklaringen. Orsaken till Venezuelas problem är alltså USAs blockad påstås det. I sin allmänna lathet lånar man helt enkelt retoriken från Kuba-blockaden. Men som Kajsa E Ekman själv oavsiktligt nämner så gällde blockaden tills för en månad sedan enbart ett förbud mot att låna ut pengar till Venezuelas oljeindustri och korrupta elit. I själva verket har USA under hela Chavez/Maduro-perioden varit Venezuelas största handelspartner. En viss nedgång har dock skett under senare år vilket gör att USA nu bara köper 20% av Venezuelas olja.
Men enligt Kajsa var det sanktionerna från 2017 som gjorde att oljeproduktionen halverades. Studerar man diagrammen (Googla) så ser man dock att nedgången började redan 2015. Maduro har helt enkelt misskött sin enda kassako så totalt att trots att oljepriserna stigit så hjälper de inte Venezuela ur krisen. Anläggningarna klarar helt enkelt inte av att producera de volymer som krävs längre efter många år av uteblivna investeringar och underhåll under ledning av de korrumperade fd generaler som styr oljeindustrin tillsammans med all livsmedelsdistribution. Kajsa EE försöker dessutom få oss att tro att Venezuela alltid varit totalt beroende av sin oljeexport oavsett regering vilket är lögn. Venezuelas övriga industri har tvärt om malts sönder av regeringens valuta och priskontroller.
De inom regeringen som haft tillgång till billiga dollar har samtidigt blivit stormrika när de sålt samma dollar på den svarta marknaden med 100 ggr vinst. Ett exempel är fd ministern Andrade som nyligen fälldes i USA för att ha blivit dollarmiljardär på sådan affärer (https://www.google.com/amp/s/www.nytimes)
Givetvis blev han inte dömd i Venezuela för detta eftersom både den militära och ekonomiska eliten lever på dessa affärer.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Corruption_in_Venezuela
Det går faktiskt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, att avvisa utländsk inblandning och Maduros fascistiska politik samtidigt.
Som när Jeltsin höjde priserna i Ryssland när folket svalt.
https://www.greenleft.org.au/content/how-russia-starves-famine-1992
Vi har inte sagt att vi stödjer Maduro. Han för en kapitalistisk ekonomi. Men det är underligt att det finns sanktioner mot landet samtidigt som de vill ge bistånd i form av mat till Venezuela. Varför kan inte USA låta Venezuela – och Kuba och Nicaragua – vara? Det är folket i Venezuela som väljer politik. Inte USA eller EU!
Likheterna av Gorbatjovs och Jeltsins politik i Sovjetunionen och Maduros politik i Venezuela är slående lika!
Mycket märkligt att ingen reagerar på att Haiti har samma utveckling som Venezuela men eftersom landet tillhör USA är det ingen som protesterar eller uppmärksammar protesterna mot diktaturen.
Jag har inte sett dig, Sven, protestera mot USAs utnämning av sändebud, Elliot Abrams. Där har vi en riktig fascist!
Det är nog elementärt att en kommunist som du uppger dig vara, kan och ska försvara även kapitalistiska små stater och befrielserörelser, som strider för sitt oberoende mot imperialismen. Därför stödjer sådana bestämt Syriens kamp mot USA-imperialismen och dess allierade. USA-imperialismen strävar efter kontroll över andra stater. Du verkar okunnig om imperialismen.
Det är elementärt att kommunister ska stödja FOLKET I ETT FÖRTRYCKT LAND! Vi stödjer inte Maduro eller Assad.
https://riktpunkt.nu/2019/02/skp-allt-stod-till-det-kampande-folket-i-venezuela-video/
Jovisst, men det råkar vara så att Maduro och Assad leder kampen mot imperialismen i sina länder. Däremot tar man inte ställning till inrikespolitiken i dessa länder.
Va?!?
Det är självklart att man som kommunist tar ställning till inrikespolitiken i dessa länder. Det gör t o m Proletären.
http://proletaren.se/artikel/alla-vettiga-krafter-stodjer-dialog
Eller anser du att vi ska ignorera det borgerliga förtrycket som finns i Venezuela, Ryssland, Kina, Sudan och med flera andra länder som inte förtrycks av USA?
Du har gång efter annan visat oförstelse för solidaritetsarbete mot imperialismen. Detta innebär att man söker samla alla som t.ex. stödjer Vietmans folk mot USA-imperialismen eller Syriens kamp för självständighet mot USA-imperialismen. Oberoende av vad de anser om dessa länders inrikespolitik.
Detta var kärnan i Kominterns på många sätt framgångsrika enhets- och folkfrontspolitik. Hade den kommit två år tidigare hade Hitler kunnat stoppas med ganska stor sannolikhet. viktigt i många frågaor i Sovjets utrikespolitik efter Andra världskriget.
Så du menar alltså att jag ska vara tyst och blunda när borgare förtrycker arbetarklassen i länder som inte förtrycks av USA? Min solidaritet är hos arbetarklassen. dom fattiga och mina kamrater i alla länder, oavsett om länderna förtrycks av USA eller Kina.
Men däremot är min solidaritet hos ett land – oavsett vilket det är – om det hotas av någon invasion av något annat land (det kan vara USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien, etc).
Det var inte kärnan i enhetsfronten. Kärnan var kampen mot fascismen och nazismen. Och framgångsrik? Nja …
Bode-och. Framgångsrik? Kom för sent, men var en viktig ledstjärna för kommunisternas arbete i motståndsrörelser runtom i Europa, vilket också stärkte deras popularitet. Kommunistpartiet var största eller näst största partiet i Frankrike och Italien efter Andra världskriget. Man ändrade då vallagarna bland annat.
Kerstin, jag använder mig av dubbla måttstockar det erkänner jag. Av USA väntar jag mig inget positivt och därför är jag inte så vare sig intresserad eller chockad av deras utnämningar. Av de som kallar sig som kallar sig kommunister eller socialister kräver jag lite mer. Orsaken är den otroliga skada som påstådda s.k. socialister ställer till med för vänstern. Någon gång hoppas jag att någon lär sig av begångna misstag. Jag lever med Maduro varje dag, hans ekonomiska och politiska katastrof har vänt utvecklingen i hela Latinamerika i en farlig riktning. Valen handlar inte längre om politiken i respektive land utan om för eller emot Venezuela.
Intressant diskussion mellan Anders och Kerstin. Själv hävdar jag att klasskamp och antiimperialism måste kombineras även om det sker inom olika forum. Allt för ofta har kommunister valt antingen eller t.ex som när Sovjet slöt icke-angrepps och vänskapspakt med Hitler. Att då göra som de svenska kommunisterna i Ny Dag och skriva artiklar om idyllisk samvaro mellan tyska soldater och norska arbetare under den tyska ockupationen av Norge skadar både klasskampen och antiimperialismen. Många vände också SKP ryggen under denna period. Att Sovjet antagligen var tvugna att sluta de pakter man slöt är en sak, en annan sak är om kommunistpartierna måste vara den sovjetiska diplomatins förlängda arm. Jag anser att som kommunist/socialist måste man stödja det syriska, libyska, irakiska och venezolanska folkets kamp för demokrati och bättre levnadsvillkor. Det hindrar inte att man samtidigt bygger enhets och folkfronter för att bekämpa utländsk imperialistisk intervention/invasion. I grunden är antiimperialismen en demokratisk kamp, ingen nation kan ha ens ett minimum av demokrati om de fjärrstyrs från en främmande huvudstad. Jag avskyr både Gaddafi och Maduro efter mina vistelser i Libyen och Venezuela och stödjer de bägge folkens kamp för demokrati. Samtidigt är jag övertygad om att ingen utländsk intervention varken vill eller kan skänka folken i dessa länder vare sig demokrati eller välstånd. Både arbetarklassens och folkens befrielse måste vara dess eget verk. Jag anser att Maduros regim har lett Venezuela till ruinens brant, kört över det valda parlamentet och berikat sig själv. Dessutom tyder det mesta på att Maduro tagit efter Brasiliens och Colombias metod att bekämpa kriminalitet i slummen. Mycket tyder på att upp till en tredjedel av alla mord i Venezuela utförs av poliser utsända av inrikesministern.Man skjuter fattiga unga pojkar i slummen utan vare sig bevis eller rättegång som en preventiv metod. Jag tror inte heller ett dugg på Maduros valresultat. Vare sig Zapatero eller någon annan kan bedöma valresultatet i digitala val. Jag litar där på min instinkt efter att följt det senaste presidentvalet i realtid i venezolansk TV. Valresultatet tog 4 timmar att räkna fram i ett digitalt val, vallokalerna höll öppet flera timmar längre än föreskrivet och Maduros parti erbjöd oblygt matpaket till de röstande precis utanför vallokalerna mot gällande vallag. Jag tror inte heller på argumentet att valet till parlamentet diskvalificerades pga att 3 kandidater valfuskade. Parlamentet råkade nämligen behöva just dessa 3 röster för att ha den kvalificerade majoritet för att initiera en process för att avsätta Maduro.
Vi ska nu kanske först minnas hur USA-imperialismen demoniserar sina motståndare före krig. Minns lögnerna om Gadaffi, om Assad, om Janukovitj – som aldrig belagts. Se på demoniseringen av Putin som diktator etc. USA är oerhört skickliga och framgångsrika i denna gren – lögnens. Jag kommer inom kort att publicera en särskild artikel om detta.
En rapport har kommit från nu närmast ö-kända Amnesty med en varning utifrån hur Amnesty dykt upp med dåligt belagda påståenden som stödjer USA-imperialismen vid tillfällen då det passar dem. Detta har vi sett då det gäller Syrien.
SVT har visat sig sakna basal förmåga till källkritisk analys tidigare. Då är uppgifterna om de som dödats av oppositionen mer detaljerade. Att tända eld på folk – Gammal grym sed, återupplivad av oppositionen i Venezuela. 24/7 2018.
Några artiklar om Amnestys rapporter om Syrien.
Amnesty: Mycket tveksam organisation med dåliga rapporter om Syrien 5/11 2016
Tillförlitlig Amnesty-rapport om Syriens fängelser?22/5 2016
Amnesty:Ny partisk och otillförlitlig rapport om Syrien 22/12 2015 och 1/1 2017
Åtta problem med Amnestys rapport om Syrien22/7 2015
Amnesty om Syrien 9/12 2012
Amnesty:Propagandaorgan för USA,UD och storfinansen 6/9 2012
Kan vi lita på Amnestys rapport om Syrien?
Sven, jag tror inte att Sovjetunionen och Nazityskland slöt en pakt. Det var ett avtal, ett liknande avtal som Chamberlain året innan slöt med Nazityskland (Muchenavtalet). Dessa två avtal är mycket lika varandra. Chamberlain reste till Tyskland för att säkra freden, och tillät tyskarna ta delar av Tjeckoslovakien. Samma sak gjorde nazisterna med Sovjetunionen. Både Sovjetunionen och Storbritannien nämnde att de ville göra sig beredda och rusta upp.
Men dagens borgarna pekar ut Sovjetunionen och anklagar dom för att ha skapat en pakt med nazisterna, men ignorerar det faktum att Storbritannien gjorde samma sak året innan.
Jag kan hålla med dig om att Sovjetunionen agerande var märkligt när de dessutom hade uppgifter om nazisterna Lebensroum.
Kerstin, kallade vad du vill men ett hemligt tilläggsprotokoll fanns:
https://marxistarkiv.se/skribenter/hagstrom/molotov-ribbentrop.pdf
Jag tror att även Chamberlain skålade för Hitler.
https://www.youtube.com/watch?v=h_mNoNOSIB4&t=2326s
Och jag har sagt tidigare att det var ett stort misstag eller missbedömning eller vad det nu var för nåt av Stalin skulle ingå ett avtal med Nazityskland – särskilt som han måste ha känt till att nazisterna ville utvidga sitt rike österut (Lebensraum). Och allt talade för att nazisterna upprustade.
Kanske nödvändigt för att få tid att förbereda sig inför väntat angrepp från Nazi-Tyskland. Mycket talar för det.
Det ansåg även Storbritannien. De köpte tid för att upprusta.
https://www.corren.se/asikter/ledare/christian-dahlgren-gjorde-chamberlain-ratt-om5261155.aspx
Läs Anders Carlsson nya mycket viktiga bok om Sovjetunionen.