I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Den har aktualiserats bl.a. genom Kinas rejäla hjälp till Italien i Corona-tider. Samt EU:s oförmåga.
”Peking skickade ett Air China-flyg till Italien med 2300 stora kartonger fulla av masker med påskriften ”Vi är vågor från samma hav, blad från samma träd, blommor från samma trädgård.” Kina skickade också ett rejält humanitärt paket till Iran, på åtta plan från Mahan Air – ett flygbolag under olagliga, ensidiga sanktioner av Trumpadministrationen.
Den serbiske presidenten Aleksandar Vucic kunde inte ha varit mer tydlig: ”Det enda landet som kan hjälpa oss är Kina. Nu har ni alla förstått att europeisk solidaritet inte existerar. Det var en saga på papper. ” Har Kina eller USA eller ? (fladdermöss?) orsakat den alltmer politiserade Coronavirus-infektionen? Och EU klandrar Ryssland…
EU har stjälpt Italiens ekonomi -ska Kina hjälpa Italien nu?
Många uppmärksammar att Kinas president idag besöker Italien. DN publicerar en ledare Italiensk populism, kinesiska pengar – vad kan gå fel?, där Gunnar Jonsson inte oväntat varnar för ekonomiskt samarbete med Kina.
Han skriver sådant som ”Den italienska ekonomin har i evigheter plågats av skuldberg, stagnation och tvivelaktiga politiker. Här kommer nu kineserna med sin exportmarknad och sina investeringar. Vad kan gå fel? Rätt mycket.”
”Samma dag som Xi anländer till Italien startar EU:s toppmöte. Vid sidan om Brexit är Kina en central fråga. Sent omsider har EU fattat att den framväxande stormakten måste hanteras, inte bara som en handelspartner utan som en risk.”
Gunnar Jonsson avråder för sådant samarbete mellan Italien och Kina, liksom Donald Trump. Men skriver inte något om att Kina hanterar sina samarbetspartners med större respekt än någon USA. Mer om Kina och imperialismen.
Via IMF och Världsbanken har svagare länder tidigare ofta tvingats in i en ekonomisk politik, som hämmat landet, till USA:s fördel.
Och sannolikt bättre än vad EU hanterar Italien! Enligt en aktuell studie från den tyska tankesmedjan Centrum för europeisk politik (Centrum für europäische Politik) i Frankfurt är Italien den stora förloraren på införandet av euron – min 4,3 biljoner euro under en period på 20 år. På andra plats kommer konfliktdrabbade Frankrike, medan Tyskland är den främsta vinnaren. Tyskland har tjänat mycket på euron medan Italien och Frankrike har tappat enormt.
Jag återger nedan en artikel av Pål Steigan, expert på bland annat Kina. USA varnar för avtal mellan Italien och Kina.
Idag anländer Kinas president Xi Jinping till Italien. Han anländer till Rom där han kommer att besöka bland annat Colosseum och innan han undertecknar 50 handelsavtal, inte minst ett ”memorandum of understanding”. Detta innebär att Italien är på väg att ansluta sig till ”Silk Road” eller Belt and Road Initiative (BRI), som det officiellt kallat. President Xi kommer också att besöka Palermo på Sicilien.
Man kommer att prata om en betydande kinesisk investering i hamnanläggningar i Palermo i syfte att skapa ett strategiskt nav för silkesvägen. Det är finanstidningen Affaritaliani som skriver detta.Med sig har Xi 200 personer, varav 70 är industriledare. Bland dem är cheferna för China Railway Construction, China Communications Construction Company, Dongfang Electric (energi) och Sinosure (Belt- och Road Initiative). Det betyder att kineserna tror på affärer.
Italiens ekonomi har stagnerat sedan landet gick med i euroområdet för tjugo år sedan. Regeringen Giuseppe Conte ser samarbetet med Kina som ett tillfälle att komma ur denna situation och skapa förnyad tillväxt i Italien. Det sägs också att Italien kommer att ingå ett låneavtal med den kinesiskt ledda investeringsbanken AIIB för att bli av med dåliga lån och få en mer långsiktig lösning på landets skuldproblem. Detta skriver Financial Times.
Europeiska kommissionen är ytterst skeptisk och negativ till avtalen mellan Kina och Italien och har utfärdat det som måste kallas en varning till Rom. USA är mer direkt emot. Från det nationella säkerhetsrådet i Washington har en varning kommit. Förenta staterna har lagt ökat tryck på regeringen för att få den att släppa Kina-avtal. Men det ringar ihåligt när USA prisar den italienska ekonomin samtidigt som det är USA som har orsakat landet så mycket ekonomisk skada genom att tvinga den till sanktioner mot Ryssland som har skadat den italienska ekonomin mer än de har skadat Ryssland.
Italiens problem började före övergången till euron. Det framgår vid en jämförelse av arbets- och totalproduktivtet, export och BNP med övriga länder sedan 1990-talets början. Exporten kunde möjligen utvecklats annorlunda med egen valuta men i huvudsak är utvecklingen en konsekvens av en illa fungerande ekonomi.
Det är väl svårt att uppskatta den relativa betydelsen av olika faktorer?
Det er egentlig svært vanskelig å si når Italias problemer egentlig begynte. Italia hadde en gullalder på femti- og sekstitallet med stor økonomisk og sosial vekst. Men den var bygd på den amerikanskstyrte triaden mellom mafiaen, storfinansen og kristelig-demokratene. De gamle privilegesystemene ble opprettholdt og nye ble lagt til. Fordi Italia ikke har hatt noen virkelig revolusjon er det svært mye arkaisk som henger igjen, helt fra romersk tid, slik som klientsystemet, og fra middelalderen med alle slags laugsprivilegier.
Unge italienere spør meg halvt på spøk om ikke vi skandinaver kan sette landet under administrasjon en 7-8 års tid for å få orden på det. Det er naturligvis mest en spøk, men Italia hadde trengt en fullstendig utrenskning av de korrupte systemene og en omlegging av den økonomiske politikken. Det vil ikke bli gjort så lenge kapitalen styrer.
Italia har store ressurser, men de blir vanskjøttet og misbrukt. Den herskende klassen har basert seg på EU og har mislykkes. Det begynte før euroen, men euroen har vært spikeren i likkista. Fra da av har det stått bom stille.
Kina er naturligvis en imperialist, men en imperialist som er i den oppadgående fasen ville være bedre for Italia enn en imperialist på vei ned i den dekadente og destruktive fasen. Klokt og nasjonalistisk utnyttet kunne Italia få mye ut av et samarbeid med Kina. Men det strider mot USA militære og politisk-økonomiske grep over landet.
Det är väl toppen att Italien tar hjälp av den metamarxistiska regimen i Kina, och slutar stödja sig på den store satan; imperialistiska USA. Att motsätta sig detta är rasism och asiofobi….
Modellen är för simpel. Den innehåller endast en variabel. Det finns mängder med univariata medeller som kan följa den historiska utvecklingen väl men är dåliga på prognoser. VAR-modeller är ett exempel på det liksom ARIMA. Modeller utan teori är lite grann som att spå väder med hjälp av kaffesump. Det är naturligtvis frestande att använda sig av sådana modeller då det ofta ger uppmärksamhet.
ARIMA-modeller i tidsserieanalys fordrar väl några tiotal mätpunkter, c:a 30 fick jag lära mig. Använts en del inom alkoholforskningen för att studera samband mellan ändring i alkoholkonsumtion och alkoholskador över tid, med bl.a. lagstrukturer för att söka ta hänsyn till fördröjd effekt. Man kan ibland öka antalet mätpunkter genom kortare tidsintervall, men då ökar betydelsen av mer tillfälliga och svårbedömda fluktuationer. Hur de använts inom ekonomisk forskning vet jag för litet om.
Jag tycker Kina är bra. Dom gör god mat och dom har ett stabilt system. Mycket bättre än ”amerikatt”.
Jag håller med. Kinas kommunistparti ger mig förtroende. Partiet arbetar i första hand för sitt land. Det är så jag ser det. Jag får vibbar av nationalkänsla och patriotism. Vid närmare fundering så kommer jag fram till det är de enda tillfällena som socialism fungerat. Åtminstone någorlunda. Samma tror jag gäller i Venezuela. Den ”boliviarnska revolutionen” förenar folket genom nationalkänsla och patriotism. Men även genom vänskap med liknande rörelser. Efter en titt i Venezuela tycks Simon Boliviar finnas mest överallt. Något att identifiera sig med. I vårt land förknippas socialism mera med internationalism som i sin tur splittrar befolkningen och även betraktas med kaos. Människor vill inte ha kaos så någon socialism i det här landet lär det inte bli. Men några kanske tycker det är värt med ett försök?
200 år är rena ram dagiset i nationers historia. USA är på dagis-stadiet och redan där är den på dekis. Kina däremot är en civilisation som sträcker sig över 3000 tusen år. Moget, erfaren och visdom. Jämför detta med Junkie-stans motto ”skjut först fråga sen” – förskoleklass nivå. Italienare gör rätt i att buga åt den nya makten. Det borde EU också göra. Annars kan risen bli att EU precis som USA nu hamnar i efterkälken. Det är framtidens språk 🙂
Jag gissar att ur kinesisk synvinkel är det bra med många anknytningar i Europa till de nya sidenvägarna. Nu håller man på att bygga sig uppåt från Grekland till Ungern, men längs den leden finns rätt stora möjligheter för USA att via lokala klientgrupper ställa till oroligheter i ex.vis Makedonien eller Serbien. Då kanske den sträckan av sidenvägen klipps av.
Med anknytning via Italien får Kina kommunikationer till central- och västeuropa som inte kan störas på samma sätt som i Balkan gissar jag. Kompletterar man detta med de nu fungerande järnvägarna från Kina över Ryssland till västra Europa, och en eventuell ny järnväg från Kirkenes i Norge rakt söderut till centrala Europa, får kineserna en mängd transportleder som kompletterar varandra och inte alla kan störas ut samtidigt (om inte nytt världskrig startas). Ur den synpunkten kan det kanske vara politiskt lönsamt om Xi har några väskor dollar med sig att låna ut till italienarna. Fast jag tvivlar på det, däremot att kineserna köper eller arrenderar ut anläggningar för produktion och kommunikation låter rimligt, och kanske stoppar in en del krediter till goda villkor i avtalen.
Xi kommer att besöka även Monaco och Frankrike. När får vi rulla ut röda mattan för honom i Stockholm? Måste Wallström bort först?
”När får vi rulla ut röda mattan för honom i Stockholm? Måste Wallström bort först?”
Socialdemokratiska kommunalråd i Kalmar rullade ut röda mattan för Kinas investeringar för något drygt tiotal år sedan. Det råkade bli det största industrifiaskot som staden någonsin skådat. Men en alltför hastig övergång från planekonomi till marknadsekonomi kanske kräver sina offer?
Hur som helst, idag ser jag på Kina med full respekt.
https://sv.wikipedia.org/wiki/China_Europe_Business_%26_Exhibition_Center
Och återigen är det Kina som hjälper Spanien i landets värsta tid sedan 1975. För andra gången i rad. Var är EU när Spanien behöver hjälp som mest? Var är Nato medlemmen USA?
Och vad har vartenda imperielakej i Sverige att säga om detta?
https://sputniknews.com/europe/202003311078778250-second-plane-with-30-tons-of-medical-protective-equipment-arrives-in-madrid-from-china/