Från Segerparaden 9 maj 2019
Detta är introduktion och kort utdrag från en bloggartikel av Björn Nistad. Björn Nistads blogg Kaleidoskop – Russian Enlightenment Center: Paraderna på Segerdagen 9 maj i Moaskva ger en bild av Rysslands förhållanden till omvärlden.
Omslagsbilden utgörs av Segerfanan som Sovjets trupper hissade över Riksdagshuset i Berlin 30 april 1945. Av Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=40086382
Och därefter en kort film från den stora segerparaden 1945.
Björn Nistad skriver inledningsvis ”Paraderna i Moskva på Segerdagen den 9 maj, utgör en bild av Rysslands förhållande till omvärlden. Det handlar om hur närvaro av utländska statschefer eller bojkott av paraderna på Röda torget i Moskva den 9 maj för att markera segern över Hitlers-Tyskland i det stora fosterländska kriget kan användas som en indikator på Rysslands förhållande till andra länder.”
Längre ned i artikeln står ”Första gången Moskva inbjöd utländska statschefer för att markera Segerdagen var på 50-årsdagen av slutet av andra världskriget 1995, påpekar Izvestija i en genomgång av vilka statschefer som har – eller inte har – varit närvarande vid paraderna på Röda torget. (Izvestija 09.05.2019: ”Ej inbjudna gäster: Varför är inte alla inbjudna till 9 maj”). På den här historiska dagen 1945 deltog både Storbritanniens premiärminister John Major, Frankrikes president Francois Mitterand, USAs president Bill Clinton, Tysklands kansler Helmut Kohl, presidenten för Folkrepubliken Kina Jiang Zemin och Ukrainas presidenter Leonid Kuchma och Eduard Sjevardnadze och ett stort antal andra statschefer, totalt 56 utländska hedersgäster. Endast statscheferna i Lettland och Estland uteblev som en demonstration. Detta var inte förvånande. Det kalla kriget förklarades dött och begravdes och Ryssland hade en västorienterad president.”
Hur var det då i år, 2019? Läs i Björn Nistads artikel!
Se filmen från Segerparaden 1945
Det jag har problem med är artikelns överskrift: ’Vad betyder segerparaderna för den som besegrade Hitler?’
Varför hylla en person – en ledare – när det var hela det sovjetiska folket som besegrade Hitler? Nu ska jag göra några antagande som inte går att bevisa: Om Lenin hade fått leva hade han säkert besegrat Hitler – och det med kanske ännu färre döda och på kortare tid än Stalin. Lenin hade emellertid inte fått Churchills stöd. Churchill ogillade bolsjevikerna och Lenin. Hade Churchill ställt sig då på Hitlers sida om det hade varit Lenin (och inte Stalin) som varit ledare för Sovjetunionen?
Som kontrast till Segerdagen 1945 vill jag visa upp hur det kändes att delta i ”De Odödligas Regemente” på Segerdagen så där 70 år senare i St Petersburg https://youtu.be/vqcWt7hqtCo Det var en av mitt livs mest gripande upplevelser.
Det kan jag förstå Anders. En del släkt och vänner reste ända från Småland för att vara med. Min fattigpension tillät dessvärre inte sådana utsvävningar.
Fantastiskt att se alla dessa bilder på soldater. Nästan varje familj i Ryssland lär ha någon som kämpade och kanske dog i striden mot nazismen.
Om jag lever och hinner bli rik till 2025 skall jag åka dit och fira 80 års-dagen.
Jag har nöjet att ibland få arbeta med ryssar och ukrainare och segerdagen den 9 maj är en av de, om inte den största, helgdagen i Ryssland. Med stor tacksamhet, glädje och djupt allvar minns man sina många döda, omkring 26 miljoner människor som dog i kampen för att stoppa Hitler och Nazismen.
Varenda en av mina arbetskamrater hade någon eller några av sina släktingar som dött i kriget, och denna dag ger man ofta varandra ett Sankt Göransband (The Ribbon of St. George, skyddshelgon) till minne.
Förr har jag för mig att svenska nyheter berörde denna ryska segerdag med respekt. Men, inte så längre. SVT nyheterna närmast hånade ryssarnas segerdag och jag skäms och mår illa av hur MSM och deras propagandamegafoner får spy ut sin Deep State-ägda smuts. Känner skam över hur historien tillåts att skrivas om, och av hur vårt Russofobiska politiska ledarskikt låter det ske.
Mår illa av hur de svurit trohet mot de uppsvullna, krigshetsande, imperialistiska vrak som Pompeo, Bolton, Trump och Pence. Dessa illaluktande feta galtar, som tagna ur Djurfarmen, sinnebilden av The Bad Guys i vilken Hollywoodfilm som helst.
Har nästan lust att stoppa alla ryska turister jag ser på stan och be om ursäkt, för att vi ställt oss på fel sida av historien och att vi som ett folk i mental dimma låter oss föras mot död och förintelse. Att vi snart kommer att ha kärnstridsspetsar riktade mot våra ryska vänner och grannar och med ministrar som nog kommer att ”hylla skönheten i dessa vapen”
Kan bara instämma med Gunnar och de båda Anders. Min barndom i ett kommunistiskt hem i Norrbotten präglades av andra världskriget och det överhängande hotet att nazi-Tyskland skulle ockupera Sverige. I så fall hade jag inte suttit här idag. Det var Sovjetunionen som räddade Europa från nazismen. Medan västmakterna länge hoppades att Hitler skulle ta kål på Stalin och Sovjet. Händelseutvecklingen tvingade dem småningom att alliera sig med Sovjet mot Hitlertyskland.
När jag kom till Moskva hösten 1954 året efter Stalins död var spåren efter kriget mycket synliga. Benlösa och enbenta krigsinvalider överallt på stan. Människorna svalt och frös inte längre men livet var hårt och fortfarande ganska torftigt. De hungrade efter materiell standard som god mat, skor och kläder. I den offentliga matsalen förvånades vi över att ryssarna lade en stor klick smör i kaffet (som dracks i téglas). Långa köer i livsmedelsbutikerna där det var tämligen glest på hyllorna. Färsk frukt som apelsiner distribuerades ofta via arbetsplatserna eller såldes på torgen. Men matpriserna var trots bristen rimliga och bostadshyrorna låga.
Moskva var jämförelsevis förskonat från bombningar. Den vackra och påkostade tunnelbanan täckte de centrala delarna av Moskva och hundraåriga kvarter av grå stugruckel fulla med vägglöss revs för att ersättas med nya höghus, Stan växte. Anstormningen av människor som ville bosätta sig i Moskva gjorde att myndigheterna införde hårda restriktioner för att kunna kontrollera inflyttningen. Kvinnornas förvärvsarbete uppmuntrades. Daghem fanns i ansluting till alla större arbetsplatser. Aborter var fria och utfördes av sjukhus där all behandling var kostnadsfri. Men kvinnornas befrielse innebar också ett påfrestande dubbelarbete eftersom männen hade kvar sina gamla privilegier och förväntade sig att maten stod på bordet när de kom hem och allt hemarbete var kvinnornas ansvar. Men 8 mars var helgdag och kvinnorna uppvaktades med blommor på den internationella kvinnodagen!
Det mesta gick ut på att läka de fysiska och psykiska spåren efter kriget. där varenda familj bar på minnen av stupade, svårt invalidiserade eller sjuka på grund av kriget. Längtan efter fred och avspänning var stark och förhoppningarna inriktade på att så snart som möjligt komma upp i samma avundsvärda materiella levnadsstandard som de västeuropeiska länderna. Sverige var ett favoritland och något av en förebild bland folk i allmänhet.
Ryssarna vill absolut inte ha krig. Minnena av senaste världskrigets ohyggligheter finns kvar och gör att det ryska folket hör till världens allra fredliigaste. Förtroendet för Putin handlar, som jag ser det, till stor del om att han till skillnad från Jeltsin hävdar Rysslands ställning som självständig stat och för en konsekvent utrikespolitik i enlighet med detta.