I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Den är väl lika viktig aktuell idag? Är dne viktig, jämfört med mer politiska artiklar? Döm själv.
För egen del tycker jag att det vore bra med större intresse för viktiga politiska skeenden i vår tid än för Leif GW Persons person. Som risken för klimatkatastrof, kärnvapenkrig, statskupp i Venezuela eller Vitryssland, inbördeskrig i USA, Sveriges deltagande i USA:s förstörelsen av Syrien, Sveriges stöd med massor av skattepengar till nazisttoleranta Ukraina. Har jag helt fel?
Är Leif GW Persson egentligen ”Mammas pojke?”
Jag har åter sett de två TV-programmen om Leif GW Persson, ”Gustavs grabb.” Där skildras hans liv, hans framgångsrika helt individualistiska klassresa. Där framgår hans kärlek till sin far och hans avsky för sin mor, som han aldrig förstod enligt vad han säger.
http://www.svt.se/leif-gw-persson–min-klassresa/han-kan-ju-vara-ett-riktigt-charmtroll-om-han-bara-vill
* Låt mig framfusigt framkasta en fundering.*
Det framkommer dock att hans mor nog var missnöjd med sitt liv, att hon var intelligent och att han flydde in i olika krämpor. Bilden av en olycklig kvinna med psykosomatiska besvär framträder, åtminstone för undertecknad som arbetat som distriktsläkare på olika håll, främst i Dalarna och Blekinge. Hon beskrivs som tydligt manipulativ av GW, medan GW egentligen beskrivs som tydligt manipulativ visavi jämnåriga flickor i sin ungdom. Han är påtagligt kritisk till sin mor, men gör en reservation för att modern kan ha haft mycket tråkiga, okända upplevelser.
En icke alldeles tilltalande bild av en självupptagen, må vara begåvad och charmig Leif GW framträder.
Fadern ville att unge Leif inte skulle få hans kroppsligt tunga arbete, och bli ingenjör förslagsvis.
Modern kom från en förmögen familj. I sin livskarriär har Leif GW strävat efter att återvända till just hennes klass! Och fly från pappans! Med framgång. Där han trivs mer än halvbra. Snarare ”Mammas pojke” än ”Gustavs grabb”? Andra har skrivit om Oidipuskomplex Leif GW Persson och Greklandskrisen – ett karaktärsmord
Ser han (Leif GW) inte det själv? Eller programledaren? Eller är jag ute och cyklar?
intressant.se Leif GW Persson, böcker, klass, politik, klassresa, poliser kriminalitet, information ekonomi Olof Palme
Lördagsintervjun
GW – ett litet karaktärsmord
Expressen
Alla kan göra en klassresa. Det gäller bara att sätta igång och jobba så går det att komma upp sig. Budskapet är att klassresan är möjlig för alla. Det är i princip riktigt. I princip innebär att det finns vissa förutsättningar som underlättar respektive försvårar klassresan. Att vara född av rätt föräldrar är en av de viktigaste förutsättningarna för att klassresan skall kunna genomföras. Detta innebar att studier uppmuntras och att det finns tid och plats för en intellektuell utveckling. Dessa förutsättningar finns främst inom överklassen och i mindre utsträckning inom arbetarklassen. Som individ skall du ha intresse och fallenhet för studier. Lyckade studier är inte en avgörande förutsättning för klassresan, men det underlättar. För att klassresan skall bli lyckad måste du även befinna dig på rätt plats vid rätt tidpunkt och hitta en produkt som marknaden efterfrågar eller hitta en position inom de befintliga strukturerna . Du måste skapa goda relationer till andra människor , som oftast innebär du skall lura dem. Vassa armbågar och förmåga att gå över lik är egenskaper som underlättar klassresan. Visar du empati och solidaritet lär din klassresan snabbt ta slut.
Vad som sällan belyses är alla de som misslyckas med sin klassresan. Hur de satsar pengar i verksamheter som går omkull med stora ekonomiska problem som följd.
Vad som dock är falskt med talet om klassresan är att alla inom arbetarklassen inte SAMTIDIGT kan göra klassresan. Den enda klassresa arbetarklassen kan göra som klass är att avskaffa klassamhället.
Tilläggas bör:
En avgörande förutsättning för att klassresan skall vara möjlig är att det finns klasser. Utan klasser går det inte att göra en klassresa. Den som gör klassresan blir framför allt rik på andra arbete.
Leif GW har gett oss underhållande litteratur och berättat om konspirationer i de övre samhällsskikten. Det ska han ha tack för.
Filmen förklarar hur han blivit den mediaprodukt han är. Men behöver den utvecklingen förklaras?
Hans ständigt exponerade metaboliskt vanställda kroppshydda menar jag är hans viktiga nödsignal till oss. Men ingen bryr sig. Som elefanten i rummet…
Leif G W Persson, styrd av moderns genetik, vilken han alltid i vissa delar har försökt motarbeta i sin önskan att vara som sin far
Leif G W Persson är själv medveten om och öppen med att han ville göra en klassresa, men det var pappan som explicit drev på honom i den riktningen, inte modern. Å andra sidan var det arvet av hennes skarpa intellekt som möjliggjorde omfattningen av densamma.
När Sven Melander i dokumentären kommenterar en psykiskt knäckt G W, att denne inte är vem som helst, utan Gustavs grabb, så har han väsentligen fel. Just i det livsskedet så ställdes nämligen allting på sin spets och det visade sig efter vem G W i själva verket och i grunden har sin personlighet: modern.
Min tanke är att G W genom sin kroppskonstitution inklusive det centrala nervsystemet huvudsakligen har ärvt moderns kognitiva och mentala läggning, samt är miljömässigt präglad av hennes neurotiska beteende, men å andra sidan under hela sitt liv både medvetet och undermedvetet har strävat efter att internalisera sin älskade och dyrkade fars personlighet.
Detta skulle kunna vara orsaken till hans schizofrena framtoning, Leif G W Persson kämpar för att vara som sin far, men att jobba emot sin genetik är ingen enkel sak.
Leif GW Persson skriver i sin självbiografi ”Gustavs grabb” att Peter Bratt och Jan Guillou – när det gäller IB- affären – var gärningsmän. ((”medgärningsman” sidan 281 AA pocketupplagan) Gärningsman är ett juridiskt uttryck för en som begått en brottslig gärning. Men det var statsapparaten som agerade olagligt, den ena handen tvättade den andra. Bratt och Guillou var journalistiska hjältar liksom Daniel Ellsberg som släppte Pentagonrapporten till New York Times, Bradley Manning (numer Chelsea Elizabeth) och Julian Assange. Bratt och Guillou skulle naturligtvis fått Stora journalistpriset istället fick de fängelse. Själv berättar GW att han inte bara varit intresserad av brott från den polisiära sidan utan att han i sin ungdom sålde insmugglad sprit ock tobak. Dessutom påstår han att han hade allvarliga planer på att mörda sin egen mor.
Hur det än är med det så stör jag mig på Leif GW Persson intelligenssnobberi.
Jag har tyvärr ingen relation till Leif GW Persson men inläggets tema är Sverige.
Många kvinnor är vänster men alla är det inte. En högerkvinna ser nu ut att äntra posten till partiledare för partiet Liberalerna. Det ser också ut att vara ”Folkets val” om man får tro en opinionsundersökning från SVT/Novus:
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/svt-novus-var-femte-l-valjare-stoder-sabuni
Frågan är nu hur det kommer gå med samarbetet med den rödgröna regeringen Stefan Löfven och stödet från det allierade Vänsterpartiet?
Kan det möjligen vara så att partiet Liberalerna fick Judaskyssen med Januariöverenskommelsen medan Centerpartiet förskonades av alldeles egen kraft? En kraft som Liberalerna dessvärre saknade.
Bombliberalernas major har länge velat bomba barn av andra raser till stenåldern, så en mörkhyad Sabuni är givetvis ett perfekt alibi som visar att bombliberalerna alls inte är fullblodsrasister. Kommer de fortsatt vara för bombliberalismens bombande av andra raser till stenåldern och drunkningsolyckor i Medelhavet när människor migrerar bort från misären? -Jo. Jag tror tyvärr det, men man vet aldrig. Sent skall syndarna vakna och kanske är det dags för liberalerna nu? Kanske kan just en mörkhyad ledare säga sanningen, helt utan att bli anklagad för rasism? Kanske är det svaret för alla partier som vill byta inriktning?