I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Tänk på den aktuella relationen mellan Indien och Kina.
Denne artikel av Pepe Escobar har först publicerats i Asia Times Asia Times. och sedan på Globalresearch. Globalresearch.
Det viktigaste mötet i G20 var mellan Indien, Kina och Ryssland?
Ledarna för Indien, Kina och Ryssland (IKR) träffades under G20-mötet i Osaka – viktigaste mötet under detta stormötet?. Nästa möte sker vid Eastern Economic Forum i Vladivostok i september.I sina inledande anmärkningar gjorde Putin, Xi och Modi klart att kontakterna mellan Indien, Kina och Ryssland (IKR) handlar om att bygga, i Putins ord, en ”odelbar säkerhetsarkitektur” för Eurasien.
* Modi betonade multilaterala ansträngningen för att bekämpa klimatförändringen. Han klagade över att världsekonomin styrdes av ett ”ensidig” diktat och betonade nödvändigheten av en reform av Världshandelsorganisationen.
* Putin gick ett steg vidare och sa att ”våra länder är positiva till att bevara systemet för internationella förbindelser, vars kärna är FN-stadgan och rättsstatsprincipen. Vi upprätthåller sådana viktiga principer för mellanstatliga relationer som respekt för suveränitet och icke-inblandning i inrikes frågor. ”
* Putin understryker tydligt den geopolitiska kopplingen mellan FN, BRICS, SCO och G20, ”stärkande av WTO: s befogenhet” och Internationella valutafonden som ”en modern och rättvis multipolär värld som förnekar sanktioner som legitima handlingar”. Rysslands-Indien-Kinas kontrast med Trump-administrationen kunde inte vara starkare.
BRICS är närmast dött nu då både Putin och Xi är fulla av misstro mot Brasiliens Jair Bolsonaro, betraktad som allierad till Trumps neokolonialism. Trump prisade Brasiliens ”enorma tillgångar”, som nu privatiseras till förmån för amerikanska företag.
* Xi fördömde protektionismen och krävde ett starkare WTO. Putin talade för bilateral handel i nationella valutor. Ryssland-Kina har tecknat ett avtal om att byta till rubel och yuan i bilateral handel, som börjar med energi och jordbruk. Det kommer att bli en samordnad satsning för att kringgå SWIFT genom att använda det ryska systemet för överföring av finansiella medel (SPFS) och det kinesiska gränsöverskridande betalningssystemet (CIP).
Förr eller senare kommer Ryssland-Kina att invitera Indien att gå med. Moskva har utmärkta bilaterala förbindelser med både Peking och New Delhi. Minihandelskrig mot New Delhi lanserades av Trump-administrationen – inklusive förlusten av Indiens särskilda status som handelspartner och med bestraffning för köp av ryska S-400-missilsystem – ökar processen i detta samarbete. Indien, kommer att betala för S-400 i euro.
Och Ryssland försöker att i hemlighet hjälpa Iran på många olika sätt.
Indien har ett existentiellt val att göra: att fortsätt att köpa iransk olja eller säga adjö till Irans strategiska hjälp via Chabahar-hamnen för att underlätta Indiens länk till Afghanistan och Centralasien.
Kina ser Iran som ett nyckelland i Nya Sidenvägen, eller Belt and Road Initiative (BRI). Den stora bilden kommer inte att förändras; Trump-administrationen satsar på omdirigering av globala försörjningskedjor ut ur Kina, medan Peking fortsätter full fart framåt med sitt Belt and Road Initiative.
* Trump ses alltmer med misstro över hela Europa – som Bryssel vet att EU är målet för ett förestående handelskrig. Samtidigt är över 60 nationer engagerade i Belt and Road-projektet, och med Eurasia Economic Union också kopplad till Belt och Road, kan det vara en tidsfråga innan hela EU är med på BRI. Men det finns inga bevis för att Indien plötsligt kommer att delta i Belt and Road-projekt.
Att Indien utvecklar närmare samarbete med Kina och Ryssland innebär inte anslutning till Belt och Road. Det kan bli dags för Modi att bestämma sig…
Det är verkligen intressant vad som pågår. USA är 4% av världen, EU 3%, och Kina+Ryssland+Indien+flera andra, alla som nu börjar samarbeta och handla med varandra, är mer än 50% av världen. USA dominansen och kontrollen har helt byggt på Dollardominansen, som nu faller samman. USA har hotat, saboterat, sanktionerat, och krigat mot lite för många i världen. Allt färre litar på dom. Själv använder jag bara banker lokalt, USA kan inte se vad jag gör för SWIFT är aldrig involverat. Jag använder sedan 15 år SWAP. Det går till så här. I landet X sitter A, han vill sända 10,000 till B i Kina. I Kina sitter C som vill sända 10,000 till D i landet X. SWAP sänder 10,000 från A till D, i landet X och 10,000 från C till B i Kina. Båda transfers är lokala, inga pengar passerar mellan länder och SWIFT används inte. Det här är helt lagligt, men myndigheterna vill veta. Dollarn är helt bortkopplad.
Som turist kan man inte använda SWAP. Kan man då, om man är bosatt utanför Kina-Ryssland-Centralasien, skaffa något konto kopplad till ett kinesiskt eller ryskt betalkort?
Kan exempelvis en kenjansk turist ha lagligen med sig både ett VISA-kort och ett kinesiskt?
Det finns ett antals sätt man kan använda SWAP men det beror på från var till var.
Tja, vänskapen mellan dessa tre länder verkar något naggad i kanten. Kina fortsätter med sin aggressiva ”salami”-taktik och knaprar en liten skiva i taget. Inte bara i Sydkinesiska sjön där man bygger ett flygfält på varje sten som bryter vattenytan och trakasserar vietnamesiska fiskebåtar. Längs med gränsen Kina-Indien försöker man också knapra meter för meter. Nyligen dog 20 indiska soldater i handgemäng med kinesiska trupper i Ladakh vid ”Line of Actual Control”.
Något som medfört indisk ilska och krav på bojkott av kinesiska produkter. De kinesiska apparna TikTok och WeChat har förbjudits i Indien. Även andra saker kommer upp på bordet (Ur Hindustan Times):
”India should consider taking a stronger position on Tibet. It must double down on its partnership with the US … and be part of any club that seeks to contain Chinese power.”
Det börjar dessutom i Kina talas om att ryska Vladivostok fram till Fördraget i Peking 1860 var kinesiska Haishenwai. Ett fördrag som det då försvagade Kina ingick under tvång. Men Ryssland har förlagt Iskander-M robotar vid den kinesiska gränsen – utifall att?
Det tycks ha lugnat ned sig enligt olika uppgifter (https://economictimes.indiatimes.com/news/defence/defence-news-latest-updates-live-july-9/liveblog/76865019.cms; https://www.globaltimes.cn/content/1194085.shtml). Inte oväntat stödjer USA Indien tydligt.
När man använder av termer som aggressivitet vad gäller Kina positionerar man sig helt klart i det historisk läger som ställde till med de skamliga opiumkrigen.
1860 deltog Ryssland dessvärre i plundringen av Kina. Dagens världspolitisk läge talar däremot inte för en kraftmätning mellan Kina och Ryssland. Det vore förödande och därför fullkomligt korkat.
Vad gäller regionen räcker mer än väl med de idiotiska konflikterna mellan Indien och Pakistan, som fascisten Modi inte har vett att försöka bilägga, och mellan Indien och Kina, länder som rimligen har mer att tjäna på utbyggnaden av av vägar och järnvägar genom Himalaya som skulle gynna bergsbefolkningen i regionens alla länder, än på tuppfäktning om snöiga stenöknar på världens tak.
Sansad rationalitet talar för tät regionalt samarbete även med den åldrande Japan som har rimligen långsiktigt mer att tjäna på att skaka av sig USAs ok än på att bråka med sina grannar. Med tanke på Japans framfart på 40-talet torde den kinesiska opinionen dock inte vara begejstrad.
Sansad rationalitet är dock tyvärr inte Historiens främst motor ….
Guy Coste Ja, jag kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Jag kan tycka att Kina beter sig aggressivt utan att identifiera mig med de gamla opiumkrigen. ”Guilt by association” är ett ganska trist fenomen.
Den kinesiska aggressiviteten ser vi ju till och med i Sverige med tanke på hur den kinesiske ambassadören beter sig. Efter sina tirader och uppvisningar borde han ju sparkats tillbaks till Kina.
Vad Japan skulle vinna med att ”kasta av sig USAs ok” har jag svårt att se. Det är ju deras livförsäkring mot Kinas ambitioner.
Alla skulle väl tjäna på att slippa betala för parasiten och aggressiva krigarstaten USA och deras ok på resten av världen! Förklara nu vad Kinas ”ambitioner” är Åkerblad, i stället för att rapa upp löjlig USA-propaganda om Kina! Det enda Europa ska göra är att bli herre i sitt eget hus igen och hålla distansen till både USA och Kina…Affärer fine, men helst oberoende från maktgalna imperier och deras agenda! Och ju fortare de begriper detta i Bryssel desto bättre!
Kina och Japan håller ju på och träter om de sydligaste öarna i ö-kedjan. Vietnam har köpt ryska ubåtar för att freda sina vatten. Vietnamesiska fiskefartyg trakasseras ständigt av kinesiska flottenheter. Filippinerna har just beställt 8 kraftiga missilbeväpnade patrullbåtar från Israel. Som Hindustan Times uttryckte det häromdagen (efter att 20 indiska soldater dödats vid den gemensamma gränsen): Vi måste ompröva relationerna med Kina. Hittills har de gynnat Peking mer än Dehli.
De kinesiska ambitionerna ökar lite varstans – vi hade t ex kinesiska örlogsfartyg i Östersjön förra året som samövade med ryska enheter. Den kinesiska aptiten på Arktis växer också.
Vad Kinas ambassadör kritiserar är den otroligt falska Streicher-journalistiken med amerikansk förfalskade nyheter och propaganda som svenska media sprider. Det är hans jobb att påpeka det. Även Sverige kritiserar fejknyheter om Sverige utomlands. Japan kan inte kasta av USA oket, både ekonomiskt, militärt och politiskt står dom under USAs kontroll. Japan har dock börjat att röra sig bort från USA kontrollen genom att gå med i RCEP.
Fel Det skall vara Japan kan inte kasta av USA oket
Korrigerat.
Bara för din information, Sydkinesiska Havet har bevisligen varit en del av Kina i fler tusentals år. Problemet är att USA vill komma åt naturrikedomarna som på så många andra ställen världen och kunna blockera Kinas handel genom att ha militär kontroll. Det är det Kina motverkar. Vietnamesiska fiskebåtar extraknäcker som pirater i området, och gilla inte att Kina står i vägen för verksamheten. När det gäller Ladakh bevisar video att det var indierna som attackerade. TikTok och WeChat har förbjudits i Indien av samma anledning som USA är livrädda för dom, dom kan medföra yttrandefrihet som inte Indiens censur kan kontrollera.
Tja, den kinesiska ”aptiten” verkar ju ändå rätt modest jämfört med USA, än så länge! Men som sagt Europa behöver verkligen se över sina relationer med både USA och Kina, för det är som med allt annat, man är sig själv närmast! Europa behöver varken USA eller Kina utan borde kunna ta sig samman och fixa en egen säkerhetspolitik, och med tanke på den för folkrätten dåliga utvecklingen i Kina och USA i stället försöka bli ett positivt exempel för resten av världen! Europa kan bättre än att hänga på skurkarna i Washington och göra sig beroende av import från Kina!
I Kina går det verkligen åt rätt håll med folkrätten. Det är Kina som nu framträder som världens rollmodell allt fler vill följa. Det är dyningarna efter det du läser om i Sveriges lögnmedia. Det sista av de gamla klan-strukturerna bryts nu ner av ungdomen, stödd av regeringen, och klanerna klagar över att den våldsamma hederskulturen vittrar sönder. Klanerna vill behålla sin traditionella kultur så dom kan kasta ut bångstyriga kvinnor från balkonger, eller gräva ner dom levande, kvinnor som är så oförskämda att dom lär sig främmande språk, lär sig ett yrke, blir oberoende av klanen och själva vågar bestämma när och vem om skall gifta sig med.